Jag ser slutet …

Runt kröken

runt krönet på den här arbetsperioden, i morgon är jag förhoppningsvis klar trots att det inte blev mycket av mina långa dagar, inga alls. Fredag är i alla fall garanterat sista dagen inför en längre ledighet. Nu har det inte varit så där märkbart tyst som jag befarade, vi är fler på jobbet än vad jag trodde.  Personligen har jag haft en del fler samtal än normalt i alla fall sådana som ställer till med merjobb fast det var tur att de hört av sig nu och inte när jag kommer tillbaka i augusti. Det enda tråkiga med lång ledighet är att inte få träffa alla trevliga och härliga arbetskamrater på ett tag.

Vädret har varit bedrövligt, kallt och blåsigt men det är nog inte så att vi här uppe ska klaga när jag ser och läser hur vädret varit på många andra orter i Sverige och för att inte tala om myggplågan kring dalälven. Det är fortfarande kallt och blåsigt men solen tittar fram och det ser lovande ut, trots att väderprognosen säger någonting annat. Var ska vi ta vägen för att få uppleva sommar sol och bad, nu. Samtidigt skulle jag inte vilja sätta mig på ett plan nu för att åka över länderna kring oss som verkar ha riktiga oväder, flygrädd som jag är. Att vara ute på havet lockar inte heller, att köra bil längre sträckor med en chaufför, jag, känns inte heller så kul om det inte blir att pausa mycket.  Det blir att hålla sig runt och kring stugan och hoppas, hoppas på att sommarvärmen hittar tillbaka.

I helgen blir det att fortsätta med plockandet av allt överflödigt som finns runt oss i lägenheten, i förråden och bara blunda och kasta. Jag är så fruktansvärt led på mig själv och på sambon att vi inte ser till att göra oss av med allt som vi faktiskt inte behöver eller inte använder. I går slängde vi fyra sopsäckar med kläder, en var min och de övriga tre var sambons trots att vi slängde ett otaligt antal redan när jag flyttade in för något år sedan. Det finns män med kläder på lager, vi kvinnor behöver verkligen inte ta på oss någon skuld i berget av kläder som hela tiden växer. Jag vill inte höra min sambo säga att han behöver ett par nya jeans på många år för de finns i alla färger från beige till svart och oftast i fler exemplar, det är bara att välja. För att inte tala om alla skjortor som hänger oanvända till och med ouppackade. Tröjor, kalsonger och strumpor är det enda som behöver förnyas inom de närmsta åren.

Jag har varit ganska duktig på att slänga de sista åren så mitt överflöd är inte lika stort men visst finns det kläder som är riktiga bottennapp i inköp speciellt är det färgmässigt jag gjort mina stora missar. Jag har sparat mycket snyggt för att jag har velat tro att jag någon gång ska komma i dem igen, men igår åkte de, har förstått och accepterar sanningen. Det är ingen idé att minnas, bli sentimental och hoppas. Jag kan i alla fall konstatera att min garderob är betydligt mindre än vad en i min närhet har, och jag är kvinnan i bostaden. En annan sak som jag såg igår var att jag faktiskt inte äger ett par blåjeans så nu måste jag kanske shoppa lite =).

Margareta G som hoppas på ett drägligt liv utan röra inom kort.

Ps Imorgon ska husfrun bjuda på något annorlunda på förmiddagsfikat. Jag kallar vårt förmiddagsfika för en mindre frukost och nu blir det varma mackor i morgon.

2 svar på “Jag ser slutet …”

  1. ….ni får gärna komma och fengshuia hos mig också. Här finns allsköns bråte:) Kul att det är någon annan som också jobbar.

    kram

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.