Att gå över gränsen …

eller som vi gjorde i söndags, åkte bil över. Märk väl att jag skriver åkte för det var precis vad jag gjorde. För en gångs skull var det inte jag som var chaufför och det var trevligt och avkopplande bara det. Jag kunde sitta i baksätet och njuta av att se hur ratten styrdes av någon annan. Fast jag erbjöd mig att vi skulle ta vår bil men kanske inte tillräckligt, vet inte varför?

Inte vid ratten

När man åker eller promenerar över gränsen till Finland så vet jag inte alltid var jag är, i Sverige eller är vi i Finland? Tidigare fanns tullen där som ett ”stopp” nu finns skylten och visst finns tullen kvar men det är inte riktigt samma sak numera, jag märker inte när vi passerar.

I söndags tog vi en tripp till arboretum strax utanför Tornio i Finland, ett litet växternas paradis på den finska sidan. Vill du ser mer av det som blommade där kan du se på mitt inlägg Arboretum i Röyttä … Jag fotade även några bär som jag inte vet vad de heter och är det någon som har en aning så tar jag tacksamt mot ett svar. Du hittar mina foton av dem mitt inlägg –Vad heter bären … .

Arboretum i Röyttä utanför Tornio i Finland

Det var mysigt att gå där bland alla växter både de blommande och träden som alla var väl uppmärkta, tur att jag hade finsktalande med mig annars hade det varit problem att förstå vad det var för någonting som växte ovan jord, under också för den delen.

Vädret var  regnigt vilket medförde att marken var fuktig och blötare blev det medan vi utforskade området. Vi blev inte där så länge som jag hade önskat, för den krypande damen gillar att vara där bland all växtlighet. Nu var både mina kläder lite fel med tanke på regnet och sedan hade jag sällskap som varken var döva eller stumma, lite social gemenskap behövdes.

Vi bestämde att vi skulle åka över gränsen för att fika, mot Kukkolaforsen styrde nu chauffören ratten men vid infarten till Palogården bestämde vi för att göra ett försök där i stället. En av våra vänner har gått på lanhushållsskola på platsen och var nyfiken på att besöka stället. Nu hade jag ganska klart för mig att de inte serverades fika utan bara mat och mest på beställnng, vilket jag fick rätt i men däremot stod den här renen strategiskt och hälsade välkommen utanför. Ingen vägren utan mer en riktig krogren.

Ingen vägren uten en krogren

Vi åkte förbi och tittade på en bastu som seskaröborna var intresserade av när vi lika var i närheten, jag tror att de nästan bestämde sig för att köpa den.

Det blev Kukkolaforsen och för min del Kukkolatårta – med lax, sikröra mm – inte helt fel trots att tårtan var lite för färsk så den hade inte dragit till sig, vilket gör att brödet blir lite torrt och med tanke på storleken … Andra valde det lite sötare alternativet, syn i bakgrunden. Alla är inte lika glupska och matglada som …

Kukkolatårta - en rejäl bit

Jag hade pratat om forsränning men den forsränning jag fick se såg inte så ”forsig” ut, nu var det riktigt lågvattten och slutet på turen. Jag har inte sett var den går och då skulle inte räddharen jag vara så kaxig, skulle jag tro men snacka går ju bra.

Forsränning i riktigt lågvatten på Kukkolaforsen

Det var verkligen lågvatten och det kändes nästan som att en tur över älven till Finland inte skulle vara så svårhanterlig.

Kändes inte svårt att gå över forsen till Finland

Under gårdagens sikfest, läs lördagen, hade det hållits ett riktigt tornedalskt bröllop. Jag tror att det varje år vid sikfesten är bröllopsfeber för de giftassugna med anknytning till orten eller drömmar om att gifta sig till forsens brus.

Bröllopsyra vid forsens brus under sikfesten i Kukkola

/Bildgatan som nu skrivit av sig lite över helgens aktiviteter och som du förstår har det inte funnits mycket utrymme för skrivande eller fotobloggande.

Tycker om din kommentar