och lyfta vingarna och se världen ur ett annat perspektiv -med kameran. Det skulle vara fantastiskt och jag tänker på allt nytt jag skulle uppleva och se ur en annan synvinkel. Jag tycker redan idag att jag med kamerans hjälp fått uppleva så mycket små detaljer som jag aldrig annars skulle ha upptäckt. Jag tycker till och med att jag har fått ett bättre lokalt minne över var jag varit, hur det ser ut och när jag var. Jag kommer ihåg saker och händelser genom mina foton.

Idag kan vi prata om väder och vind och snabbt kan jag plocka fram ett foto och kolla var jag var för ett år sedan, vilket väder det var och ingen kan säga mot mig för jag har alltid rätt numera. Det hade jag aldrig förut, rätt alltså, för jag mindes absolut inte var jag varit eller vilket väder det var. Förutom att det snöade på midsommarafton 1977, då jag firade midsommar på ett havsbad och tanken var att vi skulle tälta … Längsta taxiresan jag gjort.

Min egen mor har jag numera kunnat överbevisa vid ett flertal tillfällen, två stycken med dåligt minne som sitter och diskuterar och tror oss veta. Nu tar jag fram min lilla dator och kollar i fotodisken och sedan är det klart, inte säkert att någon hade rätt från början men vi får i alla fall fram sanningen. Det behöver inte alltid handla om platser, väder och vind eller var vi varit utan det kan vara den lilla detaljen i något helt onödigt vetande men just då mycket viktigt som exempelvis vilken färg eller i vilket rum den mattan eller den gardinen fanns.

Därför är jag överlycklig för mina kameror och mitt fotointresse som återuppväckts från att ha legat i träda i många år. Tidigare var det mina älskade söner, familj och vänner som fotograferades i parti och minut med den lilla kameran som hade 36 bilder i rullen, nu kan jag fota flera tusen bilder vid varje tillfälle och det kostar mig ingenting förutom tiden jag lägger ner och de minnen och förvaringsutrymmen jag måste införskaffa. Trots att jag mer har övergått till andra objekt än människor skulle jag tro att tiotusen foton på sambon är mycket lågt räknat. Hade jag varit yngre och haft den erfarenheten jag har idag hade mitt yrkesval blivit betydligt flummigare än pappersvändare, kanske en kombination, för jag gillar att vända på papper ibland och se resultat och helhet även där.

Margareta G som nu börjar få ont i rumpan av några timmars stillasittande framför datorn så därför återstår bara godnatt från en norrbottning i periferin i Östergötland, samt lite läsning för min del.

Ps Det har blivit några tistelfjärilar i veckan men de är ju en av anledningarna till att det är så roligt att fota – skönheten och detaljerna som jag aldrig tidigare studerat eller varit intresserad av att studera.