Jag går barfota …

 Ensam är inte stark

helt oskyddad över de kullriga och ibland lite vassa stenarna. Mitt när jag går där så dyker det upp ett grönt blad som växer och tränger sig mellan det kala och stenhårda materialet. Bladet växer och blir större och högre, den grenar ut sig åt alla vädersträck blir grönare och frodigare. Den vill inte sluta växa men för att växa behöver den näring hela tiden, några droppar här och några droppar där. Blir den torr stannar tillväxten och tillslut kanske den skrumpnar ihop och förmultnar där den en gång började växa. Är rötterna tillräckligt starka kanske den orkar ta sig genom igen, upp mellan stenarna och ett nytt försök med ny näring. Tillslut kanske den fått det vackra gröna bladverket som jag beundrar och njuter av, några blommor som pryder och ger växten den där sista känslan av exklusiv skönhet .  

Är inte våra drömmar så där när vi går i vardagslunken och känner att vi tappat gnistan. Inga nya spirande idéer, ingenting händer och så helt plötsligt dyker de upp alla de där fantastiska kreativa tankarna. De växer, frodas och grenar ut sig med ännu fler möjligheter, i början lite spretigt men får vi bara näring så händer samma sak med oss som med växten. Vi får en helhet och det där extra som gör att våra idéer känns så bra. Har vi ingen att bolla med och ingen som lyssnar är vi snabbt tillbaka på ruta ett, kanske inte ens det utan helt nere för räkning. Klarar vi då att stiga upp innan tio och några som stödjer och hjälper oss kanske vi kommer tillbaka och kan förverkliga de där idéerna någon gång i vårt liv. Några små förändringar … fast utan våra vänner klarar vi oss inte. Våra vänner är de starka rötterna vi aldrig klarar oss utan oavsett om det är familjemedlemmar eller någon annan.

Samtidigt som Bittan läser mitt horoskop för morgondagen, där det står att mina vänner inte riktigt gör vad jag förväntar mig och det kan skapa en rörig och stressig onsdag. Jag som trodde att jag skulle få fortsätta njuta av min vistelse här i Linköping. Skämt åsido så vill jag ha skrivet att det är viktigt att vi delar med oss av våra visioner och inte är rädda. Vi klarar oss inte utan lagarbete och ensam är inte stark än hur vi vrider och vänder på det.

Avsändare Margareta som fick de här tankarna när jag såg fotot jag fotade i förrgår med de vackra stenarna och det gröna bladet.

Tycker om din kommentar