stått stilla sedan förra veckan men inte riktigt, Vi har från i fredags hunnit ytterligare några kilometer på vår promenad och lämnat Los Christianos och efter en stunds strosande i det mer lyxiga affärsstråken i Los Americas, där regeln se men inte öppna plånboken gäller helt och fullkomligt, har vi nu beslutat oss efter en god lunch att vandra hemåt och igenom den vackra porten ner till stranden för att ta oss en liten siesta innan vi ska äta middag.  Veckans port med Hedvig vill att vi den här veckan ska vandra igenom en port så då gör jag det.

Kategori | Veckans port | igenom|

Mina inlägg i veckans port hittar du här >>>

Jag hoppas att det inte gör något att jag tagit sällskap av sambon som kan området genom framförallt sina tio tår och alla promenader genom åren och jag som har, om inte världens sämsta men jag tillhör inte toppskiktet i de som orienterar sig här ute i världen. Ingen skulle tro mig om jag sa att min far var en mycket duktig orienterare, men han var en av de bättre i länet som ung. En arbetskamrat frågade idag om jag verkligen var från Luleå, det frågade min bilskollärare också en gång när jag körde vilse i området där jag idag bor.

Margareta G som är glad att det inte är Sankte Pers port jag var tvungen att gå igenom, har inte tid med det just nu, när jag hoppas att få gå genom och beundra så många fler innan det är dags för den porten.

Ps Kanske ett ämne någon gång – Sankte Pers port. Vi har nog alla en bild över hur den skulle kunna se ut oavsett om vi är troende, tvivlare eller ateist.

Att få en kram idag kändes bra speciellt nu när jag nästan i två veckor ska orka vara ledig och bara jobba med, inte så mycket. Hemma jobbet har jag gjort i helgen så det blir inte alltför ansträngande den här ledighetsperioden. Tack Hedvig för kramen och jag hoppas att vi alla visar dig uppskattning och alla andra som jobbar varje vecka med sina utmaningar.