Bildgatan – Avsändare Margareta

åker min lilla ekorre när jag tagit ner den från trädet i stadsparken i Luleå ut till golfbanan i Kalix Nyborg där de här renarna brukar finnas, till golfspelarnas förtret men säkert en del roade turister som tycker att det är exotiskt. Jag tycker också att det är kul och ett trevligt inslag, men nu spelar inte jag golf.

Bildverkstaden i veckan vill att vi ska arbeta med kloning och det var väl fåret Dolly som var först ut, i alla fall första det skrevs om. Nu fortsätter jag med kloning av ett annat djur, ekorren. I mitt fall har det varken med dna, gener eller embryon att göra utan bara enkel kopiering. Originalbilderna ser du nedan.

Kategori | Bildverkstad – kloning

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop elements 7.0
-Jag öppnade de två originalfotona, duplicerade lagren och sparade dem som psd.filer.
-Använde snabbmarkeringen runt ekorren -ok.
-Kopierade markeringen och klistrade in.
-Drog över ekorren till fotot med renarna.
-Bild – omforma fritt, såg till att lagret med ekorren var markerad. Rutan för bevara proportioner ska vara förkryssad. Sedan förminskade jag ekorren till en storlek som jag tyckte var lämplig.
-Därefter bild – rotera – rotera lagret vågrät.
-Jag använde snabbmarkeringen runt det horn som ekorren nu sitter på, kopierade och klistrade in. Flyttade det klonade hornet åt sidan ett tag.
-Kopierade lagret med ekorren och klistrade in det, det nya lagret flyttade jag också en bit åt sidan i bilden.
Nu flyttade jag ekorren till den plats på renens horn där den skulle få åka lite snålskjuts.
-Det klonade hornet lades ovanför ursprungsbilden, med ekorren mellan bakgrundsbild och hornet.
-Därefter markerade jag det lager av ekorren som jag flyttat åt sidan. Nu markerade jag båda klorna på ekorren med snabbmarkeringen, därefter markerade jag omvänt och raderade.
-Nu flyttade jag klorna ovanför de övriga klorna med detta lager överst.
-Lager i följande ordning – bakgrundsbild – ekorre – renhorn – klor.
Sparade, gjorde till ett lager  och som vanligt ändrade jag bildstorleken till 510 pixlar på bredden och 72 dpi.

Den här kloningen har skett utan att använda kloningsverktyget eftersom det var betydligt enklare.

Avsändare Margareta som nu är trött och behöver sova, det är jobbigt att klona de små djuren. 

Ps Fotot på renarna är inte taget i år och jag vet faktiskt inte om de varit på golfbanan i år.

blev det för mig i veckans port, jag skulle kolla efter oväntade portar på min resa ner till Linköping. Nu fotade jag en port men inte speciellt oväntad, så den får ligga kvar i mitt arkiv och vänta på ett bättre tillfälle att blir publicerad. Därför blev det att ta fram de grå hjärncellerna och tänka till lite, hade jag någon port på lager som är oväntad? Jag kom relativt snabbt ihåg några portar som jag brukar stöta på helt oväntat när jag vistas någonstans i naturen eller ute på någon gård. De göms inte bara i snö utan oftast också av mycket växtlighet runt dem, de marknadsförs inte av ägarna och ligger så där lagomt mysigt inbäddat i naturen.

Jordkällaren är oftast oväntad och den här finns alldeles ovanför forsen Matkakoski i Torneälv. Matkakoski är en av de första forsar som laxen kommer till under sin 100 mil långa resa i detta gigantiska vattendrag. Många är de fiskare som provar sin lycka och sin dröm att få upp den riktigt stora laxen. Jag och sambon besökte platsen i somras och då ”stötte” jag oväntat på den här fina jordkällaren.

Kategori | Veckans port | oväntat|

Mina tidigare inlägg i veckans port hittar du här >>>

Avsändare Margareta som verkligen gjorde en riktig vändning i mitt letande efter oväntade portar från att åka ner till Linköping och förhoppningsvis hitta en längs sträckan, till att snabbt vända tillbaka riktigt långt norrut till älven som är gräns mellan Sverige och Finland.

Ps Undra vad de förvarar där – kanske kall och god dryck till kvällens bastu.

är inte lätt att hitta på beställning, de brukar dyka upp lite då och då men igår kammade jag verkligen noll. Helt plötsligt när vi var på väg till stugan såg jag något mitt i skogen som bara kikade fram. Stanna vänd, det stod en häst där i skogen ropade jag till sambon. Han trodde nog att jag var mer galen än vad jag egentligen är, han vände i alla fall och jag kunde bevisa att jag sett rätt och inte haft någon synvilla, som jag brukar ha ibland när jag tror mig se något som inte finns där. Det är mina önskedrömmar som brukar dyka upp och bli så verkliga när vi susar förbi och jag ser något som rör sig i skogen, fast det är min fantasi som virvlar ordentligt i hjärnan.

Nåja, ett ansikte som inte var förväntat mitt i skogen fick jag kanske inte de fantasifulla som de andra har hittat men det får bli mitt bidrag i lördagsfoto som nu blev ett söndagsfoto av förklarliga skäl.

Kategori|Helgen i focus-lördagsfoto |Ansikte- mina tidigare inlägg

Avsändare Margareta som fick en förklaring till hästen i skogen, när vi fortsatte igen såg jag en gård som jag aldrig sett tidigare på grund av att den inte synts från vägen men nu hade de röjt i skogen så jag kunde skymta en bebodd gård.

och riktigt utblommat precis som temat i veckans fototriss. Jag hade absolut inte några problem med att hitta nytagna foton i det temat, däremot var det problem med att välja. Alla foton är valda från samma plats en bit ifrån varandra, Laxede i Norrbotten där hösten säkert kommit betydligt längre än den gjort på många andra platser i Sverige. Visst känns det nu i luften och syns i naturen att sommaren är slut och vi går mot kallare tider. Det har stormat ordentligt hela dagen både i stugan i Forsnäs och här hemma i Luleå. Björkens löv får agera riktig nederbörd mellan regnen som också kommit och gått under dagen. I morgon reser jag ner till Linköping för att jobba och då får jag se hur långt hösten har kommit ungefär 120 mil härifrån.

Kategori|Fototriss –Utblommat| Mina tidigare fototrissar

Avsändare Margareta som har dubbelkollat temat idag, men kan se att även om jag missat de två första bokstäverna i utblommat så hade det blivit likadant, utblommat och någonting som har blommat är ju utblommat.

hos mig. Det finns en hel del olika nyanser av rosa i mitt liv både goda och de som jag får mardrömmar om. I min garderob finns det numera en hel del rosa tröjor. Just nu snurrar några i tvättmaskinen men de som fanns till buds i hyllan tillsammans med den färg som jag ofta använder runt min överdel, svart, blir illustrationen av fredagsfärger hos mig.

Jag har mycket rosa och en hel del andra relativt starka färger men svart är svart och det kommer det att förbli hos mig. Under en lång period i mitt liv var jag svårt allergisk mot rosa, vilket gjorde att jag inte klarade av att bära färgen eller ha den i min närhet utan att jag fick gröna prickar på tungan. Allergin uppkom efter en riktigt rosa period inredningsmässigt, som jag fortfarande har svårt för. Hos andra kan det vara snyggt men hemma hos mig klarar jag inte av det fortfarande, jag gillade verkligen rosa en gång och då blev det fel. Allt var vitt, vitt och åter vitt när jag köpte mitt första hus, jag var bara 24 om det kan vara någon ursäkt. Självklart kom inredaren i mig fram och nu skulle det färgsättas. Ett av rummen skulle nu få sina rosa detaljer och det blev så. Jag målade vår fina vita öppenspis i rosa, köpte en rosa soffa, rosa gardiner, matta med inslag av rosa och självklart som slutkänsla hade jag nog en hel del krukväxter med rosa blommor osv.  Du kan gissa om min dåvarande man skakade lite på huvudet men det var jag som inredde, punkt slut. Färgerna gick i gammelrosa men det räckte för att jag sedan inte skulle klara av fler rosa inredningar och jag kunde inte ens köpa kläder i de färgerna, trots att det är en av de färger jag passar bäst i.  Som jag skrivit tidigare så är jag en älskare av färg och mina söner har klätts i alla starka färger som finns, även rosa och cerise har varit stående inslag i deras outfit, det var inte så vanligt i början på 80-talet när fortfarande blått och rosa gällde till stor del. De syntes i förhållande till de övriga grabbarna, speciellt bra under den mörka årstiden. =)

När jag tänker på rosa hus och  inredning idag, får jag en bild framför mig som är en riktig mardröm. Längs torneälven på den finska sidan finns det ett vackert gediget timmerhus med riktigt grov timmer och huset borde varit en skönhet att beskåda där det står vid älven. Nu har ägaren fått för sig att ”piffa” till huset genom att måla den i en riktigt klart stark rosa lackfärg. Det är sant och jag får obehagliga rysningar om jag blundar och ser bilden av huset, nu kanske ägaren också är 24 år. =)

Avsändare Margareta som ska gå ner och hämta upp mina rosa tröjor, det har blivit mycket tvättstuga i veckan men eftersom jag åker och jobbar i Linköping till veckan så måste jag ha några kläder att ta på mig, kanske en rosa tröja?

då rekommenderar jag inte att ta bilen in till stan. Lat som jag var och eftersom jag snabbt skulle uträtta några små ärenden och ett av dem var utanför stan så valde jag bilen, det brukar jag inte göra. Jag har nog inte varit på stan samma dag som det är lön och fredag samtidigt, inte på mycket länge i alla fall. Inte trodde jag att det fanns så mycket människor i Luleå som var lediga samtidigt som jag. Nu vet jag, och det här kommer inte att upprepas på en lång period. Innan jag hittade en parkering hade jag snurrat runt i hela Luleå  och då är det verkligen inga trafikregler som gäller. Det gäller att vara fräck, fräckast vinner -en parkeringsplats. Jag som inte ens skulle shoppa, i alla fall inte någon speciellt roligt shopping.

Jag började med att hämta ut mina hjärtmediciner, där jag förväntade mig att de skulle kosta en smärre förmögenhet eftersom jag precis påbörjat en ny period, men nej det var billigt, så billigt att jag till och med frågade apoteksbiträdet om det stämde, det gjorde det tydligen och ingen blev gladare än jag. Däremot när jag kom till optikern och skulle hämta ut nya linser så var det dags för synundersökning igen innan jag skulle få köpa nya. Nu var han så vänlig att jag i alla fall fick köpa ut =) två paket innan jag fick undersökningstid. Det skulle blivit svårt att åka ner till Linköping och inte se någonting, med tanke på mitt lokalsinne och den hjälp jag behöver av all skyltning. Sedan var det tågstation för att hämta biljetterna innan avresa. Det går lika bra att ta ut dem på Arlanda, men jag vill gärna ha allt sådant klart innan jag reser iväg och nu när det är så enkelt och smidigt att bara knappa in kod och sedan har du biljetterna i din hand. Några små ärenden till för att vara klar för avresa nästa vecka. Det tog längre tid med parkeringssökandet än de här ärendena gjorde för mig, nej tacka vet jag cykel och att använda fötterna mer motionsriktigt.

Då var jag färdig för avresa till Linköping bara lite packande på söndagkväll. Nu ska jag bara packa ner för en annan avresa, till stugan i Forsnäs. Sambon är nog snart på ingående, då drar vi iväg mot mer folktomma trakter och ikväll blir det till att elda bastu och njuta. När jag vant mig med att basta så pass ofta som jag gör, ofta för mig, känner jag mig aldrig riktigt ren när jag är hemma det spelar ingen roll hur mycket jag duschar och badar. När jag badar bastu blir jag ren även i själen och sedan sover jag som en riktig prinsessa, i alla fall som de i sagorna.

Avsändare Margareta som återkommer från en annan plats senare och i nästa vecka ännu en ny plats.

eller kanske kan det bli det? I alla fall så hittade jag mitt riktigt hängiga fönster på La Gomera i fjol. Dörren kanske är mer hängig för den finns inte ens kvar. Nästa gång, för jag hoppas att det blir en nästa gång, jag kommer till ön så har den säkert hängt klart. Kanske att hela huset har det.  Veckans fönster  ska vara hängiga och jag tycker nog att mitt lilla fönster är det. Här går vi snabbt från största lyx till riktigt hängigt.

Kategori | Veckans fönster | Hängigt|

Mina inlägg i veckans fönster hittar du här >>>

Avsändare Margareta som nu sitter i stugan och myser av brasvärmen, ute är det beckmörkt riktigt kolsvart. Det har regnat under kvällen och nu är det bara vinden som hörs när jag står ute på trappan och tittar, nej lyssnar för jag ser ingenting inte en älven ser jag trots att den flyter så nära. Nu ska jag lägga mig och läsa Arto Paasilinnas bok ”Tio rivjärn”, kanske jag och nio till. I morgon tar vi med oss smörgåsar, vatten och kaffe samt lite ved för en god fika ute i naturen. Finns det något som lockar till att äta lika mycket som när jag får göra det ute över öppen eld? Nej.

Ps Som jag skrivit tidigare så är inte helgerna just nu de bästa för mina fototeman, så länge vi är ute på vischan helgerna, eftersom jag har lite saktelig uppkoppling, jag hinner inte att titta så mycket på alla inlägg förrän jag kommer hem, har nog med att klara av att skriva. Ibland går det hur bra som helst så jag får se hur det ser ut imorgon kväll.

när jag i ett tidigare inlägg skrev om mannen som kunde göra två saker samtidigt – Brottsplats Seskarö …

Den lilla lilla svampen och den stora stora korgen.

Vid samma tillfälle fotade jag en annan korg i närheten

Då fick jag en annan fundering istället som inte var aktuellt när jag såg den första svampkorgen – Hur skulle den korgen räcka till för resten av dagen?

Lite mer blev det kanske i den första men det gäller att ha ögon för det där med svamp och en som verkar ha det är sambon, han koncentrerade sig också bara på ett uppdrag under dagen -svamp. Jag blev full av skratt när jag såg mitt mail i måndags med bifogad bild och … ja se själv. Visst är det mors lilla Olle i skogen … fast med annat namn. Kolla in hållningen och den söta ”svampkorgen” som han fick av vår vän svampexeperten.

Fota klarar han av mannen och jag har fått några foton av honom där han tagit mig i mitt esse, gissa var? Mycket riktigt, mest nedhukad och med en svart sak hängande eller upplyft framför ögat med någonting i sikte. Föresten inte alltid svart ibland kommer något litet silvrigt upp också, men som tidigare scout i barndomen – ALLTID REDO

Avsändare Margareta som nu ska titta lite på en hemsida och se om jag kan göra någon förändring. Under stugliv och i skogen får man se ut lite hur som helst, allting är tillåtet.

PS Hatten på ”min lila Olle” är klistrad på plats genom photoshop.

men nära står de här höga och ståtliga vindkraftverken på Seskarö. Jag har inte bara fotat svamp, brottsoffer och skit i helgen utan även en del av framtidens elförsörjning.  Jag höll på att glömma torsdagsfoto och när jag skulle hälsa på hos ormbunke så fick jag se ordet högt. Det var tydligen meningen att jag skulle orka sätta mig vid datorn i kväll för idag när jag bytt några foton på en hemsida såg jag mina vindkraftverk och funderade över när jag skulle få nytta av dem, fortare än jag anade.  I torsdagsfoto är det högt som är temat och då var det inte någon fundering över mitt fotoval.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Högt

Avsändare Margareta som tycker att de är så mäktiga och vackra. Det känns som att vindkraft skulle kunna vara en stor del av vår framtid. På Seskarö finns det fem stycken som snurrar och ger lite billigare och miljövänlig el till några abonnenter i alla fall.

och finge jag få tag i den skulle jag aldrig byta den mot en Gucci, Dior, Chanel och allt vad de heter,  jag kan inte ens namnen på de kända varumärkena när det gäller väskor. Trots att jag har ett stort lager av väskor har jag aldrig varit intresserad av märken utan jag har köpt det jag tyckt om. Nu har jag denna drömväska i sikte bara jag hittar tillverkaren.

Mitt bidrag i 365 foton 2009 -temanummer 7 – accessoarer.

Min vän ”svampexperten” hade den med sig i helgen när vi var till dem och sambon fick låna den första dagen vi var och plockade svamp eftersom vi var utan egen svampkorg. Det var nästan på håret att jag lagt undan min kamera och gett mig in på det här med svampplockning bara för att få bära väskan en hel dag. Då förstår du hur mycket jag vill ha den. Hon hade den även i en större modell, som jag jag tror att jag ännu hellre skulle vilja äga men den hade hon tyvärr glömt hemma i Luleå. Nu visste hon inte vem som hade gjort den, men någon i Finland var det i alla fall, trodde hon. Det var en släkting som hade fixat den till henne.

Den är tillverkad av kaffeförpackningar, vilket det här märket är vill jag inte ge mig in på att försöka skriva eller uttala för det var ett finskt namn men även av andra märken och färger fanns tillverkade. Du som gillar lila, jag gör det, tänk en väska av Löfbergs lila eller mitt eget favoritkaffe Zoegas vilka läckra kulörer det skulle kunna bli. Väskan är helt perfekt till att ha med sig när jag handlar, åker till stugan och vid många fler tillfällen. Att den sedan är urläcker gör inte saken sämre. Den går enkelt att skölja av och med en suverän botten som inte går att jämföra med alla de här stora kassarna som går att köpa i plast idag.

Nu passade inte sambon riktigt ihop med väskan, kanske lite för feminin. Det var tur att inte alltför många av hans vänner sett honom gå omkring med den under en hel dag.

Avsändare Margareta som verkligen hoppas att jag får tag i en väska tillverkad av kaffeförpackningar.

PS Sambon blev ännu sötare nästkommande dag med en helt egen svampkorg, min lilleman har skrattat ordentligt när vi chattade på skypen idag, jag skickade bildbevis till honom. Han kanske skrattar ännu, åtminstone ler han nog i drömmen. Tänk -mors lilla Olle i skogen gick …

Kategori |Accessoarer – 7|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

ordlös onsdag.

Hos Bildgatan Kategori | Ordlös onsdag | Trasig

/Avsändare Margareta

eller bara någonting annat.

Sambon håller på att steka ägg när jag kommer och ställer mig bredvid honom. -Vänta!, ropar jag. – Akta! Häll i mer olja! Fort, fort, vänd nu! Försiktigt. Vad gör du? Ta mer salt!
Till slut får sambon nog. -Vad är det med dig? frågar sambon. Varför håller du på så där?  Tror du inte att jag kan steka ägg?
Jag ville bara att du skulle få en känsla för hur det är när du börjar kritisera mitt sätt att köra bil, svarar jag lugnt.
_
Den här historien läste jag under perioden i somras när sambon inte fick köra bil efter sin stroke,  jag tyckte att den var så bra och skrattade mycket gott, sambon förstod den inte. Undra varför? =). Det var lite så här hos oss under perioden när han var ”tvingad” att ha mig som chaufför hela tiden, absolut hela tiden. Jag längtade till den 20:e augusti när han skulle få sätta sig bakom ratten igen, garanterat jublade han också inombords.
_
Han kör mycket bil hela tiden, många mil om dagen och jag kör när jag måste, det blir inte ofta. Vi kör på olika sätt men ingen av oss kör dåligt och sambon är självklart en bättre förare eftersom han har en helt annan vana och betydligt fler mil än mig bakom ratten. Däremot kör inte jag illa samtidigt känner jag mig alltid säker när sambon kör och jag påpekar inte de gånger han är ouppmärksam på något sätt. Han däremot var nervös när han satt bredvid, han är inte van att vara passagerare och inte ha egen kontroll över bilen vilket gjorde honom till en liten ”gnällkärring” med tillrättavisningar och rörelser som att han gärna skulle vilja ta över ratten.
-
Jag som är van att kunna sitta bredvid och se allting längs vägen, jag tycker det är skittråkigt att sitta bakom ratten. Att bara ta sig från punkt A till punkt B utan att uppleva någonting annat än vägen. Nu såg jag det som nödvändigt för jag  inte ville sitta fast, jag ville kunna ta mig till olika platser när som helst och det har sambon alltid sett till att vi har gjort utan att jag ens funderat på att jag kanske ska köra någongång. Efter den 20:e kommer lovade jag att absolut vara mer medverkande vid våra utflykter, som chaufför. Bilkörningen är något där vi varit mycket ojämlika och där jag som kvinna tyckt att det varit skönt att slippa, utan att ta reda på hur kul han tycker det är att alltid sitta på den vänstra sidan och se de oftast dåliga vägar vi kör över.
_
Som fågeln har jag njutit och sett allt runt ikring vår reserutt, medan sambon som fågeln har fått koncentrera sig på alla faror och hela tiden vara alert och vaken.

Avsändare Margareta som har blivit lite bättre men fortfarande är det han som oftast kör, men jag har bättrat mig. Att det var tvunget att hända något sådant här för att jag skulle få upp ögonen och förstå är synd. Vi har aldrig pratat om det eller ens funderat, det har bara varit så självklart vem som kör.

Ps  En ny version av ett tidigare inlägg i min gamla blogg.

ett gammalt talesätt som jag tycker håller. Grönt är en färg som onekligen känns skön och jag skulle gärna vilja lägga mig på det gröna sköna dunbolstret i mitt inlägg.  Tisdagstemat var just det rubriken säger – ett tema på tisdagar.

Kategori | Tisdagstema| Grönt är skönt|

Mina tidigare inlägg i tisdagstema hittar du här >>>

Avsändare Margareta som med ett tema som återuppstått i mitt liv, jag inser att det inte alltid fungerar men det är kul de tisdagar jag hinner och den här gången visste jag direkt var jag skulle leta.

med en port som inbjuder dig välkommen är Kvarngården i Björkfors strax utanför Kalix. Med ideella krafter och som en del i ett EU-projekt har det rustats och byggts upp ett mindre lantbruksmuseum på området. Avsikten med projektet var att tillvarata och återuppväcka den kulturhistoriska känslan i bygden. Främst är det dock de ideella krafterna som arbetar och hela tiden rustar upp och iordningsställer området.

I veckans port ska vi illustrera något som vi tycker är en inbjudande port och det här är något som jag direkt kom att tänka på, speciellt när jag vet hur människorna i byn varje år arbetar med att hålla Kvarngården i det fina skick den har idag.

Kvarngården som byggdes på 1800-talet på Seskarö, då var jag där igen, är idag ett hembygdsmuseum. 1999 skänktes gården till föreningen Björkforsortens framtid och flyttades drygt tre mil till den gamla kvarnplatsen i Björkfors. Gården restaurerades efter uppbyggnaden och rymmer idag utställningar och café. Genom bilder, föremål och text får vi veta mer om Björkfors historia. Läs mer om Björkfors här >>>

Kategori | Veckans port | inbjudande|

Mina tidigare inlägg i veckans port hittar du här >>>

Avsändare Margareta som har upptäckt vilken fin gammal ort Björkfors är, hur det fortfarande finns människor som verkligen har sitt hjärta och sin själ i den bygd de lever i.

på sista versen för den här säsongen, hur vacker som helst med solstrålarna i ryggen mellan träden. Det är de små detaljerna i skogen som jag ser och kan uppleva så ljuvligt.  Tallegrenen med barren som snart ramlar av lyste så grann där den stack upp i mossan mellan alla de stora träden runt sig.

I veckan vill bildverkstaden att vi ska göra en inramning och jag har ramat in en del foton här på min blogg vid ett antal tillfällen men jag tycker om enkelheten och har därför oftast gjort en lika enkel ram och bara plockat upp färger från fotot. Ett exempel med ramar i olika färger från fotona hittar du bland annat i en tidigare fototriss som jag har deltagit i – Från skog till bord … - Jag ser när jag tittar på mina tidigare trissar och en del andra inlägg att jag faktiskt har använt mig av en hel del olika inramningar. Här ser du den inramning jag valt idag till min tallegran, som synes är den också redigerad och omarbetad en del.

Kategori | Bildverkstad – inramning

Varför inte göra det enkelt för sig när jag kan, all tidsbesparing är välkommen just nu. Därför gick jag in och kollade på alla de ramar till Photoshop, men det går lika bra till vilket annat program som helst skulle jag tro, som jag sparat ner någon gång från någon av alla de fototidningar som jag brukar köpa. Jag valde en ram som heter ram 43, kort och gott, drog in bilden i photoshop elements 7.0 och … Det är svårt att beskriva utan att se grundbilden av ramen så jag lägger in den också, vänta bara ett tag.  

Jag hoppas att du inte behövde vänta för länge, men jag var tvungen att pixla om bilden mindre innan upplägg.  Då gör jag ett nytt försök till en beskrivning av vad jag gjort.

- Jag öppnar både rammallen och fotot i programmet.
-Med magiskt suddgummi och 100 % tolerans och opacitet tar jag bort allt svart och det blir helt transparant.
-Grundbilden, duplicering av lagret behövs inte men jag gör alltid så som jag skrivit tidigare.
- Jag utökar arbetsytan med 120 % åt både på höjden och bredden, då har jag tillräckligt med utfallsmarginal – ”sömsmån” .
-Drar över ramen till bilden och passar in den över arbetsyta och foto sedan beskär jag efter hur bred jag vill att ramen ska vara.
-Jag plockar därefter upp färger med pipetten från bilden som jag vill att de ska vara, börjar med den yttre bredare delen av ramen och sedan fortsätter jag att plocka upp färger i olika nyanser.
-Jag markerar ramen använder skuggor -hög.
-Högerklickar med musen och redigerar lagerstilen, där jag återigen plockar upp en färg från bilden till skuggfärg istället för svart. 

När allt är klart gör jag  till ett lager, pixlar ner bilden till ”mina” 510 pixlar på bredden och 72 dpi i upplösning. De här mallarna är egentligen gjorda för att sammanfoga bild och ram på ett annat sätt men jag har glömt bort hur och jag ids inte kolla efter just nu. Därför har jag ”hittat” på min egen lilla lösning.

Avsändare Margareta som försöker göra det så enkelt som möjligt men det blir inte alltid så, sedan hittar hon alltid på egna lösningar för att få fram det resultat hon har tänkt och det blir inte heller alltid så, men kul är det i alla fall.

Jag glömde visst att lägga upp originalfotot så nu gör jag en liten redigering i mitt inlägg och lägger upp det. Detta är det jag använt i min bildredigering. Jag har några till bilder av samma tallegren där färgerna ser helt annorlunda ut i original. Det är små marignaler som gör de här färgförändringarna av bakgrunden genom solens strålar, i de första går bakgrunden mer i grönt.

Det är tur att någon är uppmärksam, för jag hade inte en tanke på någon annan bild än den jag lade upp. Det verkar som att jag har börjat glömma, jag läser inte rätt och jag dubbelkollar verkligen orden som står för dagarnas fotoutmaningar. Jag har inte för mycket att göra men jag vill göra för mycket. Tror att jag ska hinna med allt som far i mitt huvud och så blir det lite sådana här halvmessyrer ibland.

ett antal gånger under helgen har det blivit för oss. 

Bron är ungefär en kilometer lång och stod klar 1978, och förbinder med hjälp av några fler broar Seskarö med fastlandet. Stugan i Santasaari ligger på en av de övriga öarna längs vägen mellan Seskarö och fastlandet.  På sista bilden skymtar du i förgrunden det som en gång var delar av den tidigare färjeplatsen. I veckans fototriss handlar det om siluetter och vad är då mer lämpligt än att Seskaröbron får stå modell för min helg.

Kategori|Fototriss –Siluette| Mina tidigare fototrissar

Avsändare Margareta som kan berätta att mina vänner hade smutsig bilruta så det är inte rök som syns i bilden utanför trissen. Jag får säga till att de håller rutan ren när jag ska åka med dem. =)

kan det också vara. På Seskarö hittade jag mycket ruggiga objekt med olika betydelser och former men eftersom jag vistas ute i naturen så blir det ännu en liten illustration från skogen, mycket skogsmiljöer blir det. Ett till litet litet bidrag till veckans lördagsfoto och nu i form av en mjuk och ruggig svampfot, jag har redan glömt bort svampens namn men jag får fråga de lärda i min närhet vid ett senare tillfälle.  Jag har lagt upp ett till bidrag av ruggiga bilder som du hittar här:
-Ruggigt på ön… -

Kategori|Helgen i focus-lördagsfoto |Ruggigt- mina tidigare inlägg

Avsändare Margareta som nu går ner till tvättstugan för att ”rugga” upp kläderna lite.

med två olika betydelser av ett och samma objekt. Mycket ruggigt finns det på träden när jag går på några platser i skogarna både här på Seskarö och i Forsnäs så det var inga problem med att hitta ruggiga bilder till veckans lördagsfoto. Lite sen är jag men det beror på att jag oftast befinner mig på platser där jag får köra med det mobila bredbandet under helgerna sedan är dagarna fyllda av så mycket natur, bastubadande och andra små trevligheter att tiden inte räcker till för att skriva och lägga upp så mycket. Det tar en hel del tid att bara ladda ner alla foton jag tagit under dagen. *ler*

När jag sedan konverterar och justerar lite blir bilderna helt plötsligt lite ruggigt spöklika och kusliga.

Kategori|Helgen i focus-lördagsfoto |Ruggigt- mina tidigare inlägg

Avsändare Margareta som säkert har bilder till många illustratiner i olika teman från både helgens och förra helgens fotograferande. Det blir nog en lite ruggig bild till är mjukt ruggig.

och som förste utredare på plats har jag säkrat en del bevis.

Jag har väl sett CSI och några program till så jag vet hur man gör …

Som den duktiga anlytiker jag är så kom jag snabbt till två huvudmisstänkta …

Huvudmisstänkt nummer ett, på ett nytt ställe – inte gårdagens, och så den misstänkta nummer två …

inte långt från brottsplatsen.

Kan det här vara någon ledtråd i närheten av misstänkt nummer två?

Nu har jag lagt ut utredningen till dig som min assistent att fortsätt nysta i fallet, annars läggs utredningen ner i brist på bevis.

Avsändare Margareta som funderar om det kan vara något självdött med likdelarna så utspritt, har korparna varit framme eller någon annan gamig typ? Eftersom jag inte överlämnat till någon obducent så vet jag inte om det är en ren men tankarna for snabbt dit eftersom vi inte var långt från ett utfodringsställe för renar vintertid.

PS. Det var förresten min assistent på plats som hittade misstänkt nummer två, mannen som kan göra två saker samtidigt – fota och plocka svamp, inte sambon. Jag kan flyga upp insatsstyrkan från vilken del i världen du än befinner dig om det visar sig att du behövs.

har jag fått uppleva idag ute på Seskarö. Jag har snackat så mycket om drömmen att få se en björn, nu har jag kommit så nära att till och med jag kände spänning. Känsliga läsare bör genast stänga ner eller gå till något annat inlägg. Titta här vad jag hittade bakom risen och invid myrstacken,

Ganska färsk var den -tror jag . Jag trodde först att de skojade med mig när de ropade att de hittat björnspillning. Jag misstänkte att sambon var rädd att jag skulle gå vilse när jag gick där i skogen en bit från de andra. Men visst var det en riktigt stor skit.  En så stor skit och med inslag av blåbär kan inte ha varit något annat.  Jag var tvungen att lägga upp hela skiten mellan svampskogen och middagen vi är på väg till om ett tag ute på ön.

Ett riktigt skitkollage har jag i alla fall fått ihop under eftermiddagen, allt det andra får komma i andra prioritet för mycket foton har det blivit under dagen samt att vi nu förvällt en hel del svamp och jag anar att middagen har ingredienser från dagens skogspromenader både här på Santasaari och ute på Seskarö.

Avsändare Margareta som inte hinner med att varken besöka bloggar, skriva eller uppdatera teman just nu både av tidsbrist och en riktigt seg uppkoppling. Jag kommer igen med de teman som finns kvar under veckan – bildverkstaden ska jag inte missa  och vi får se vad lördagsfoto och fototrissen lockar med.

Ps Jag blir besviken om någon påstår att det är något annat än björnskit. Det är då inte grävling för den är betydligt mindre, men finns det någon med bestämdhet som kan säga något annat så är jag självklart nyfiken och kan ta besvikelsen om du kan överbevisa mig.

är mitt fönster i veckan. Ett lyxigt fönster? Så kände jag när jag läste temat. Vad är lyxigt och för vem, mina lyxiga fönster hittar jag i det enkla där jag är lycklig, trivs och mår bra.  När jag tittar ut genom dem och känner harmoni eller när jag ser dem utifrån och känner hur priviligerad jag är som har sådana här platser att vistas på.

Nu var de kanske inte den lyxen som Susanne i veckans fönster vill att jag ska visa utan lite mer förgyllning, pompa och ståt. Mitt lyxiga fönster är historiskt lyxigt med mycket pompa och ståt samtidgt som jag tycker att det är smakfullt och vackert. Jag är inte så mycket för glitter och glamour i inredning och detaljer, fast det kan vara roligt att titta på.

Slott och herresäten finns det inte gott om här uppe, därför var jag tvungen att bege mig söderut i landet för att hitta ett lyxigt fönster med pompa och ståt. Ner till Bjärka Säby slott utanför Linköping begav jag mig och hittade detta fönster med veckans fönstertema. Slottet är beläget 2 mil sydöst om Linköping och ingår i Linköpings stift.

Bjärka-Säby är en slottsbyggnad i prunkande barockstil med säteritak, belägen i ett östgötskt lövängslandskap, 250 meter nordöst om gamla slottet. Interiören har däremot karaktär av sent 1700-tal. Slottet ägs av Pingstkyrkan i Linköping, och fungerar som kurs-, konferens-, församlings- och retreatgård. 1980 övertog de slottet som en donation av familjen Ekman. Verksamheten har en klar ekumenisk inriktning.

Nya slottet i Bjärka-Säby är tillgängligt för besök och visningar anordnas. Ett slottscafé öppet för allmänheten finns i slottets lokaler inne och även utomhus. Jag har inte så stor erfarenhet av slott däremot tycker jag att det var envacker plats som utflyktsmål med en liten picknick.

Kategori | Veckans fönster | Lyxigt|

Mina inlägg i veckans fönster hittar du här >>>

Avsändare Margareta som nu sitter vid stugan, granne med havet och har ännu sämre uppkoppling än vad jag har i stugan i inlandet, konstigt när det borde vara tvärtom. Jag skyller på de stora träden och tänker vad hade jag för uppkoppling för något år sedan när jag var hemifrån? Nada, så jag får vara nöjd med det jag har och utvecklingen går framåt även här uppe i norr.

kände jag när jag arbetade med bilden och arbetsnamnet får kvarstå.

Avsändare Margareta som nu sätter sig ner och funderar över det himmelska i livet och alla möjligheter som finns bara jag tar tag i dem.

och en stark ljuspunkt beroende på var jag lägger in ordet när jag funderar över små ljuspunkter i livet så är de många och mycket att illustrera. Några av ljuspunkterna är när jag blir uppskattad för det jag gör och den jag är, det värmer i hjärtat trots att jag själv ser det som någonting naturligt eller självklart att jag ska hjälpa till där jag har kompetensen. Nästa gång är det jag som behöver hjälp inom ett område som jag inte klarar av och det är ofta. Jag har några änglar i mitt liv och samtliga har jag fått av någon i present eller som tack för något som uppskattats.

I torsdagsfoto ska jag lägga upp en ljuspunkt och många materiella har jag avbildat, men den här som jag väljer är en ljupunkt i mitt hjärta, kanske inte tydlig på bild men med hjälp av mina ord kanske du förstår.  

När jag fick den här så säger min vän att jag får den för att jag är en sådan fantastisk person som alltid ställer upp, hjälper och löser hennes problem, - Jag är hennes ängel. Nu tar jag orden med en nypa salt och så ska du också göra, för min vän är duktig på att verbalt uttrycka sig och använda starka och känslomässiga ord. Det är en ljuspunkt att bli uppskattad, det värmer och kan hetta ordentligt i både själ och hjärta. Att bli uppskattad behöver inte betyda gåvor, det kan lika gärna vara genom orden som jag ger mitt gillande och tack. Jag har lätt för att klaga när jag känner att något är fel, men ibland glömmer jag bort det positiva och det som finns runt mig hela tiden. Nu har jag fått några änglar genom åren och de har hedersplats i mitt hjärta för det betyder så mycket den där lilla gesten som någon har gett mig, en ljuspunkt som är stark.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| En ljuspunkt

Avsändare Margareta som känner att jag också måste bli tydligare och bättre på att berömma och visa mitt gillande.

har vid några tillfällen bevisat att hon kan hon också. För något år sedan var jag och ett gäng glada tjejer på en ”dagskurs” i flugfiske. En härlig försommardag i juni begav oss iväg för att mötas upp av ett gäng killar från en fiskeguideutbildning som skulle vara våra ciceroner under dagen. Det var killar från hela Sverige,  samt Norge och Danmark som säkert tyckte att det var lite kul att få träna på ett gäng totala amatörer och lite halvgalna tjejer i blandad ålder.

Dagen började lite mjukt med fika och grillning vid öppen eld, kunde inte ha varit bättre. En bra inledning och mjukstart inför eldproven vi utsattes för under resten av dagen. Har du aldrig kastat med flugspö så kan jag tala om att det är ingen lek, här gäller att hålla tungan rätt i munnen kunna förstå instruktioner och även kunna utföra dem på rätt sätt. Personligen tyckte jag att det var supersvårt och hade inte så bra kordination i våra övningar. Det var tur att vi hade varsin guide, som kunde lägga hela sin koncentration och tålamod på bara en person. När det sedan var dags för praktiska övningar i vattnet fick jag ta till mycket hjälp och stöd av min handledare,  Anders. Tålamodet och de prövningar han utsattes för kan inte ha varit lätt alla gånger för en ung kille. Dumma frågor och mycket fysisk hjälp och han var hela tiden lika glad och hjälpsam, svarade tålmodigt på mina frågor och såg när jag behövde hjälp och det behövdes. Men helt plötsligt gav mitt enträgna kastande och alla frågor utdelning. 

Snacka om en överlycklig Margareta, känslan av att få en fisk, gädda men det spelade ingen roll, på fluga var enorm och det har jag levt på länge, många har fiskehistorierna varit när jag berättat om min flugfiskedag. Självklart hade jag en kamera med mig och snällt och lydigt tog min guide kameran och förevigade det stora ögonblicket, första och säkert den enda fisken jag fått och kommer att få genom flugfiske.

Sådana här dagar tillsammans med underbara människor lever jag länge på och har en förmåga att komma ihåg små och roliga detaljer under en lång period, speciellt när kameran har varit med i bilden. Genom kameran kan jag behålla minnen och ta fram leenden, ibland riktigt höga skratt.

Avsändare Margareta som har insett att de som fotar mig har lite svårt med fokuseringen, det kan bli lite suddigt på vissa ställen. Därför är det bästa att jag står bakom min kamera.

Ps Undrar du över vad jag menar med trädfiskaren så kan du läsa om det i mitt förra inlägg - Ett ledset öga … -

eller bara ett dött stirrande öga. Jag har hållit dig varm med några fiskar här på bloggen under sommaren och det kan jag tacka sambon för, som ihärdigt står och drar upp fisk efter fisk. Nu har det mest blivit gäddor och det är inget som vi äter men det finns några i min närhet som gladeligen tagit mot någon enstaka. Resten har fått leva vidare och simmar kanske fortfarande i älven, förutom vid de tillfällen då den glupska gäddan svalt hela kroken och inget annat har återstått än att lämna den måsarna och deras näringsintag. Lite glad över deras glupskhet har jag varit, för då har jag kunnat ta fram kameran och fota. Sambon vill inte kasta bort sina dyra drag om det inte behövs, några har hamnat i älven i alla fall av andra anledningar. Det är känslan av att få napp som är kul och visst är det trevligare med de där mer delikata fiskarna, öringar, abborre och en harr har också hamnat på kroken i sommar. För många år sedan fick han en riktig näbbgädda på kroken, den största fisk han någonsin fått, och den har han kvar och det kommer nog att så förbli, för den fisken trivs hos fiskaren. 

Själv är jag nog den bästa trädfiskaren som finns. För många många år sedan var jag med ett gäng vänner och våra barn och fiskade i Kronogård, en fiskecamp inte så långt från vår stuga. Fiskade försökte jag i alla fall och summeringen av de två dagarna är att jag fick upp den klart största fisken, ingen gädda men kommer inte ihåg vad det var -ätbar var den i alla fall och en utsökt sådan. Sedan planterade jag ett antal drag i träden runt den lilla tjärn, så många att, om jag kommer ihåg rätt, våra drag tog slut och vi fick låna eller om det gick att köpa på campen. Det lustiga att jag gjort sådana avtryck att fortfarande efter så många år kommer mina pojkar ihåg detta, trots att de var små och inte borde ha lagt det på minnet som viktiga händelser under den helgen. Kanske något trauma de fått och som borde behandlas genom någon slags terapi.

Det här ögat är inlägg 51 och temanummer 88 – öga i 365 foton 2009.

Kategori |Öga – 88|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta   som nu har gått över gränsen och klarat av fler inlägg i 365 foton 2009 än min egen ålder.

och den lilla, lilla …  Ordlös onsdag – liten

Hos Bildgatan Kategori | Ordlös onsdag | Liten

/Avsändare Margareta

och tyvärr får vi då och då uppleva det. 25 juni brann det här och fyra företag miste sina affärslokaler i en brand som hade ett snabbt brandförlopp. Rök – temanummer 288 i 365 foton 2009.

Kategori |Rök 288|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta   som får jobba hårt för att klara av temat det här året – av 365 har jag väl fått uppdaterat 44, med detta foto.

PS. Det är när jag ser de här fotona som jag förstår vilka som är Luleås lulebor 2009 och alla andra år.

hittade jag på skogspromenaden i söndags. Den var riktigt läcker och jag föreslog lite försiktigt att vi skulle ta med den till stugan för att förgylla tomten, förgylla och förgylla mer nedrosta men den var snygg och hade stått sig bra bredvid min stora blomsterkruka, nästan lika rostig den. Ett litet hål fanns på sidan av kannan men vadå, det hade ju säkert gått att fixa till och då hade jag kunnat använda den som vattenkanna, den var ungefär en halvmeter hög. Nu tror jag att sambon fick en riktigt stor varpropp i örat samtidigt som mitt förslag slank ur mig. Står den kvar vid nästa tillfälle tror jag att jag lite försiktigt smugglar ner den i bagaget. Nu får den genom fotot bli mitt bidrag i temanummer 270 i 365 foton 2009.

Kategori |Second hand 270|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta   som hittat en del användbara foton från helgen till temalistan.

bor. Här har de verkligen tagit fasta på talesättet och det kunde inte vara mer passande för mitt inlägg i 365 foton och just det temat som nummer 151. På den lilla ängen invid skogen hittade jag den här lilla stugan i helgen. Jag har sett den ett flertal gånger och alltid tänkt att jag ska fota den någon gång bara för att.

Kategori |Hemma där hjärtat bor 151|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta   som har ett mål innan tisdagen övergår till onsdagen.

och miljö som jag lärt mig att älska och den landskapsbild jag vill behålla på näthinnan när årstiden mellan höst och vinter snart inträder. Jag vet inte vad den heter men det är den enda tid på året som jag verkligen önskar att jag bodde på sydligare breddgrader, riktigt sydliga. Temanummer 86 i 365 foton 2009 är landskapsbild och det här är mitt landskap. Det landskap som jag vandrat genom ett flertal gånger i sommar och nu när hösten med sin färgsymfoni visar sig alltmer hoppas jag att få återkomma. Jag ska ta med minnen när det blåser, regnar och viner runt knuten i lägenheten och mörkret bara känns tråkigt. 

Kategori |Landskapsbild – 86|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta   som ser och känner, men verkligheten är vackrare genom doften och helheten.

med hösten för mig och nu har naturen fläckvis börjat ändra färger. Höst är temanummer 15 i 365 foton 2009 och det tydligaste är växternas förändring. Jag som gillar hösten ser det vackra, många människor gillar inte hösten och de kanske inte ser allt det vackra runt oss. Personligen tycker jag att luften är betydligt behagligare under varma höstdagar än under riktigt heta sommardagar, men jag klagar inte då heller.

Kategori |Höst – 15|365 foton 2009

Mina tidigare bidrag i 365 foton 2009

/Avsändare Margareta   som ser att jag kommer närmare och närmare dagens mål.  Jag ser också att det finns förhoppning om ännu en fin hösthelg.