är ett heltidsarbete och jag söker inte heltidsarbete. Just nu söker jag inte något nytt men mitt förordnande går ut sista december och tiden går ganska fort. Jag vet inte hur det blir men jag är inställd på att tjänsten inte kommer att finnas kvar efter första januari, inte så att den inte behövs men organisationen har besparingskrav på sig 2010 och ett samarbete med någon av de övriga organisationer som finns inom verksamheten är ett alternativ. Jag har redan idag svårt att fylla upp tiden och genom att vi har årsarbetstid så blir det att jobba och hjälpa till lite extra där det kan behövas för att inte ligga på för mycket minus vid årsskiftet. Vi tittar nu på ny programvara som också kommer att innebära att behovet av en halvtidstjänst minskar.
-
Min förhoppning är självklart att det dyker upp något som kan göra att jag får vara kvar, nu kan varken min önskan eller deras om att ha mig kvar, om den finns, styra utan det är självklart arbetsuppgifterna och vad budgeten för nästa år säger i det fallet.
-
Jag har i alla fall hittat ett arbete som jag tycker verkar intressant och ska sätta mig ner och skriva en ansökan, tjänsten är inte aktuell förrän ungefär samtidigt som mitt förordnande går ut. Jag tillhör de här undantagen, misstänker jag, som faktiskt tycker att det är kul att skriva ansökningar. Hade jag varit i det läget att det varit akut och jag kände paniken växa hade det nog inte varit lika trevligt. Jag kan inte sätta mig in i situationen men jag kan förstå hur frustrationen växer av att skriva och skicka in ansökningar ideligen utan att få något av de jobb jag söker, kanske knappt få ett svar inom rimligt tid.
-
Jag har aldrig fått ett arbete som jag har sökt, så egentligen borde jag inte tycka att det är så spännande. Alla mina arbeten har jag antingen blivit tillfrågad om eller så har någon ringt och frågat om jag är intresserad. Nu har jag inte sökt så många i mitt liv och jag har varit ganska länge på alla mina jobb. Däremot blev jag kallad på intervju till ett arbete som jag egentligen inte har någon adekvat utbildning till men ett av mina områden som jag brinner för. Det var i samma veva som jag hade fått min nuvarande tjänst, också den hamnade jag på genom att halka in på ett ”bananskal”, jag intervjuades lämnade lite arbetsprover och intervjuades igen till vi bara var två stycken kvar. Jag fick inte tjänsten, men glad är jag i alla fall. Jag vet inte varför jag lämnade in den ansökan, det vet jag visst, men att jag gjorde det är jag stolt över trots min brist på utbildning i ämnet utan bara mitt stora intresse. Att jag sedan kom så långt i urvalshanteringen är jag ännu stoltare över.
-
Idag är jag glad att över det arbete jag har och trivs förträffligt men lite nervös kan jag vara inför att ett avslut närmar sig, för att komma till arbetsförmedlingen och tala om att jag ”bara” söker halvtid när alla andra skriker om att göra alla deltidstjänster till heltid. Jag vet inte vad reglerna säger, får man söka halvtid?
Nu ska jag inte fundera på det längre utan ser jag något intressant så skriver jag och i morgon påbörjar jag en ny arbetsperiod med mer betalt arbete och mindre bloggande, fotande och annat kreerande framför datorn.
-
Avsändare Margareta som blir som ekorren när det är dags för tjänstgöring, inte samlandet utan det där kvicka och ihärdiga samt fokuserandet som jag tycker mig se hos den, lite virrighet måste också få finnas. Det är lika när jag sätter mig hemma och jobbar oavsett vad det gäller så blir jag sittande och glömmer tid och rum. Det är annat när det där ”kvinnogörat” vill göra mig uppmärksam på att det behövs en utryckning då blir jag nog mer som en mullvad, tyst, vill under jorden och ser inte så bra med skillnaden att jag inte heller hör så bra. Jag är ingen husmor som älskar städandet, tvättandet och allt det där tråkiga, fruktansvärt tråkiga. Men när jag väl gör det återgår jag till ekorrstadiet , snabbt och effektivt organiserar jag upp och när vi samarbetar är vi helt perfekta ihop, sambon och jag.
Ps Fast jag är en stor samlare också, men på en hel del andra saker, de där bra att ha någon gång.
