Apropå drömmar …

Drömläget

de där drömmarna som kommer på natten när jag behöver lugn och ro och så väl behöver min skönhetssömn.  Istället ger jag mig ut på nya och fantasifulla äventyr varje natt, ibland humoristiska och roliga andra gånger får jag uppleva hemska rysare som jag själv deltar i, och mina nära som är i faror och andra hemskheter.  Vid vissa tillfällen är de bara konstiga och obegripliga, med inslag av sådant som jag pratat om under dagen eller någonting som hänt men med mycket svårbegripliga händelser. Det är tur att de flesta har fallit i glömska när jag vaknar, medan jag andra gånger kan vakna av att jag skrattar högt, är rädd, ledsen eller bara irriterad och ibland förstår jag ingenting.

Häromnatten vaknade jag och funderade vad det är som gör att vissa drömmar blir så starka trots att de är så otroligt korkade. Nedanstående två händelser är huvudtemat i min dröm och efter att du läst kommer du också att fundera, vad finns det för samband mellan dessa två helt olika episoder och hur kan de bli ett?

När jag reser brukar jag alltid ha sminkväska och andra nödenheter i den väska som jag checkar in. Jag har aldrig haft något flytande förutom sista gången då jag glömt bort att jag köpt en Loka innan vi åkte, den åkte snabbt bland soporna hos kontrollanten. Han trodde nog att jag tänkte spränga planet med den. Nåja, nu var det inte det utan det här med att allt flytande ska förvaras på ett speciellt sätt eller så välja som jag gör att checka in det. Nu när jag snart ska iväg igen har jag bestämt mig för att bara ha handbagage, men lite krämer och sådant behöver ju tas med och jag funderade vad som gäller och var jag kan få tag i de där påsarna som jag läst om. Vi diskuterade lite men inte många meningar och sedan var det bra med det, trodde jag.

Den andra händelsen som har betydelse i sammanhanget är att vi äter vitlök nu, mycket vitlök blir det och jag har gjort rena vitlöksbomberna med turkisk yoghurt och då pratar vi mycket vitlök – inte en och två vitlöksklyftor utan dubblerat några gånger med en blandning av ett antal andra mer eller mindre starka kryddor. Jag har en stark tro på vitlök och sambons är ännu starkare. Nu i influensatider växer den till höga höjder och vi äter och känner hur den hjälper, i alla fall känns det på vår utsöndrande doft att vi föreberett oss ordentligt.

Jag står på Kallax flygplats med mitt handbagage och ska genom kontrollen. Jag är ganska nervös och känner hur jag börjar svettas, det behövs inte mycket för att jag ska svettas. Helt plötsligt har hud-, hand- och de övriga krämerna blivit livsviktiga för min egen överlevnad. Lösningen på problemet med plastpåsarna hade jag fixat med hjälp av någon slags medicinsk kudde som jag målat och skrivit något på för att de skulle förstå att jag inte hade sprängningsvätska, eller vad det heter, med mig. Kontrollanten går igenom mitt handbagage, han plockar upp ”skyddspåsen” lägger och trycker den hårt framför sin näsa samtidigt som han viftar förtvivlat och desperat till de andra att sticka. Sedan pekar han på mig och försöker rusa i väg genom ett hundratal människor som samlats och tittar på mig med avsky och en hel del grimaser. Eftersom mannen vägra släppa min ”skyddspåse” som han tryckt mot näsan blir det ett viftande med ena armen för att tränga sig genom hela den här folksamlingen. Jag känner mig desperat och rädd, för vad är det som händer, vad tror han att det är i min påse och varför trycker han den mot näsan? Jag börjar ropa högt för att få reda på vad som är problemet.

Precis då vaknar jag med ett ryck och tittar rakt ut i mörkret utan att se något men en sak förstår jag – VITLÖK.

Avsändare Margareta som inte ska äta så mycket vitlök när jag är på jobbet, ska till jobbet eller åka med något flyg någonstans ut i vida världen kanske att jag bestämmer mig för att checka in en väska trots allt.

Jag väver drömmar …

jag väver drömmar

att väva drömmar visst låter det härligt, vackert och fantastiskt att kunna göra det. Blunda och se framför dig hur du sitter bakom vävstolen och väver dig fram till dina egna och andras drömmar.

När jag gör det, ser jag bilden av hur jag sitter på något moln och ler drömmande och väver fram vackra drömmar som jag sedan slänger ut som färgsprakande stjärnstoft över världen. Visst ser ni det också?

Det är ju det jag har suttit och förkovrat mig i de senaste dagarna med näsan i boken och försökt förstå alla taggar, paneler, beteenden, mallar, egenskaper osv. i Drömvävaren.

Nu är det ju inte riktigt så att jag väver drömmar men översättningen av programmet är ju att väva drömmar, Dreamweaver. Att gå igenom lektionerna har varit ganska enkelt men sedan att förstå och realisera allt detta till egna idéer är en helt annan sak.

Det var tur att jag gick igenom boken från pärm till pärm och inte som jag tänkte, hoppa över det jag trodde jag kunde. Det visade sig ganska snart att programmet inte går att jämföra med det enklare program jag tidigare arbetat med (FrontPage). Det gäller att hålla tungan rätt i mun som sagt. Egentligen är det ganska förståeligt, att göra en framsida måste ju vara betydligt enklare än att väva drömmar.

Min egen hemsida som var det första jag utformade i FrontPage, känns idag som ett enda hopkok av mina egna drömmar och idéer. Jag har inte haft tiden att renodla den men det ska göras inom en snar framtid, efter att jag gjort klart andra åtaganden jag har.

När jag gått igenom denna bok har jag några kvar i Adobes utbud, att gå igenom, för att kunna jobba vidare. Det lär ta ett antal veckor men jag har inte bråttom egentligen. Fast visst vill jag helst vara klar igår, som vanligt är jag ganska otålig på att få sätta igång med programmen.

Jag har i alla fall tränat, utan instruktioner, och gjort en blankett för hyreskontrakt i Acrobat 8 Professional som jag är ganska nöjd med. Det tog tid, men nu behöver man inte skriva mycket utan det mesta väljer man med hjälp av olika alternativ i rulllistor, alternativknappar etc. Tiden det tog att skriva in alla alternativ och möjligheter är väl nyttjad tid idag när nya kontrakt ska skrivas. Vi behöver inte heller köpa kontrakt utan har dem nu tillgängliga utan kostnad i datorn.

Någonstans på vägen i denna datoriserade värld har jag tappat min handstil, som var vacker en gång i tiden. En annan sak är att jag får skrivkramp när jag måste skriva lite mer för hand! Har ni också de problemen?

I alla fall så är jag rätt nöjd med mig själv som tragglat igenom denna bok, i själva verket ett kul nöje i slutändan.

Bildning är inte det som vi lärt oss, utan vad vi minns när vi har glömt allt det som vi har lärt oss.

Det här är ett av de inlägg jag tidigare publicerat i min tidigare blogg och nu försöker föra över till en och samma, allt på ett ställe av tankar, bilder och lite annat smått och gott.

Frågan jag kan ställa mig och ni andra, - vad har hänt min vävning av drömmar sedan inlägget skrevs? Kort och gott, inte mycket. Programmet finns kvar men tyvärr har jag inte haft tiden att i lugn och ro sitta ner och lära mig det ordentligt. Jag har programmet på engelska vilket gör att en del dataengelska blir ett evigt ”slå upp och söka en översättning”. Eftersom programmet är dyrt och jag har fått ”ärva” den engelska versionen så lär det inte bli någon svensk version och det innebär att det får ligga till sig ett tag till. Däremot tycker jag att jag utvecklat mig i en del av de övriga Adobes program som ”ärvdes” en gång. Skam den ger sig, med tid kommer lust och med lust kommer tid.

Avsändare Margareta som sakteligt kör mina repriser med ibland några små förändringar för att passa in i inlägget idag och just här.

Ps Jag kunde inte ta med att jag skickade ett grattis till min svåger Rolf för att han fyllde 50+ eller var det ++, lite fel dag idag men snart kan jag än en gång ta med det grattiset i ett inlägg nära mig, men nu med ytterligare något +.