Skogsfynden i helgen …

är inte alltid lika trevliga och det är tyvärr en del av hur vår natur används idag.

Skogsfynden på Seskarö

Det är tråkigt när jag ser sådant här överallt i vår natur. Varför slänger de skräpet de hade med sig? Det måste vara betydligt lättare att bära med sig hem än det var att bära med sig dit, oftast i alla fall. De behöver säkert inte ta med sig avfallet ända hem utan det finns soptunnor på närmare håll. Det mest besynnerliga fyndet mitt inne i skogen var nog TV:n. Att göra sig besvär med att ta sig in i skogen och kasta en TV? Det finns återvinningsstationer med enklare hantering. Blomkrukan var också ett annorlunda fynd, nu tror jag att det var någon husbils- eller husvagnsägare som blev less på blomman.

Jag funderar – människorna som gör så här ska de aldrig tillbaka till naturen, därför bryr de sig inte? Tänk om vi alla gjorde likadant, hur skulle det se ut när de här miljöförstörarna kommer tillbaka och tror att någon annan plockat undan efter dem? Vill de vistas på en soptipp då tycker jag att de ska åka till närmaste och tillbringa sin ledighet där. Nu fotade jag bara en bråkdel av allt jag såg under de här två dagarna. De sista skräpmarodörerna hade i alla fall försökt att gömma sina tomma ölburkar och en hel del annat under en gammal båt.

Avsändare Margareta som även ska börja fota allt skräp som dyker upp under mina dagar ute i naturen. Jag lär få mycket att göra i helgen.

Familjemode alá 60-tal …

hittade jag i ett av min mors album. Det är roligt att titta och minnas i gamla fotoalbum. De här ”modereportaget” visar verkligen hur vi familjer såg ut i mitten av 60-talet.  Matchningen av kläderna varierade, beroende på kön och självklart andra detaljer men de finns där någonstans i bilden. Det känns som att det var mer genomtänkt och man ville gärna visa att man hörde ihop på något sätt. Min mor sydde mycket och nästan alltid  matchande kläder till oss två flickor. Ibland var det exakt likadana, andra gånger sydde hon samma modeller och mönster i tyget men med olika färgsättningar.

När jag närmade mig tonåren var det inte alltid så kul att vara klädd nästan identiskt som lillasyster. Fast nu när jag ser tillbaka på det och ser på alla gamla härliga foton så ser jag att de flesta gjorde likadant, någon matchning finns det på de flesta familjebilder. Jag har fortfarande starka minnen  av när vi på 80-talet var på semester och besökte olika sevärdheter med pojkarna och familjerna kom fyra-fem stycken i exakt likadana träningsoveraller, oftast i några riktigt självlysande färger. Det är något som jag aldrig behövt utsättas för som barn och jag har inte heller låtit mina barn genomlida det, men smaken är som baken.

Kolla in mitt kollage av familjemode nedan och se de olika typerna av familjematchningar. Fotona är tagna i Kaunisvaara utanför Pajala hos min mormor och morfar någon gång i juni, jag gissar på 1966 eftersom mormor och morfar fyllde jämna år det året. Bilderna föreställer familjerna av fem av de tolv syskonen. De övriga är yngre och hade inte hunnit få egna barn och det saknas barn i familjerna som inte var påtänkta vid tidpunkten för fotograferingen. Det är bara vi ”gamlingar” av barnbarnen som fick äran att stå modeller tillsammans med våra föräldrar.

Familjamode alá 60-tal

Hur var det nu med klädmatchningen? Bild 1 – döttrarna i likadana klänningar, jag och syster yster som två söta småkycklingar. Bild 2 – mor och dotter i blått samt far och son i matchande kläder. Bild 3 – vitt som huvudtema, far och son matchande med dotter i vit klänning. Bild 4 – sönerna i likadana kläder, fast storebror har hunnit ta av sig sin kavaj. Bild 5 – ingen matchning, men förståeligt på grund av att yngsta kusinen, Hans, inte var mer än ett halvår och kläderna för bebisar på den tiden var inte speciellt variationsrika.

Avsändare Margareta som är förvånad att jag minns den här dagen så tydligt, inte bara modefotograferingen utan detaljer. jag minns hur syster yster var sur för något och inte vill vara med på kusinfotot, trots sin ringa ålder visade hon redan då att hon visste vad hon ville. Snygga klippningar och frisyrer, undra om frisören glömde pottan när hon klippte lillasyster?

Detta var ännu en överflyttning och repris från Avsändare Margareta så jag förstår att något funderar om de inte sett modereportaget tidigare.

Livsvägen …

vår är tydligen redan utstakad bara genom att vi föds ett visst år, en viss månad och datum. I alla fall om vi ska tro på nummerologi och de olika alternativ som finns. Nyfiken som jag är var jag tvungen att testa det här >>> när jag fick se länken hos Znogge.

Den förutbestämda livsvägen

Livsväg 5, den ideala coachen:

Femmor är människor som älskar förändringar. De är beredda att kasta sig in i nya saker och gör det med stor entusiasm. Att ha förutfattade meningar om andra försöker de undvika, istället försöker de se det positiva i alla de möter. Har du livstalet 5 så har du ett stort behov av att känna dig fri. Du har en mångsidighet som de flesta saknar och tar för det mesta livet med en klackspark. Ditt goda humör och snabbtänkta intellekt motiverar ofta andra människor och detta medverkar till att du många gånger står i centrum när du träffar dina vänner. Du avskyr bråk och gräl och för att lösa en konflikt föredrar du att diskutera. Dessutom utstrålar du en sexuell dragningskraft. Brist på tålamod kan ligga dig till last och om du inte känner dig tillfreds med dig själv kan du lättare än andra börja missbruka sex och droger. De flesta med livstal 5 brukar hamna i denna riskzon någon gång i sitt liv men de som är medvetna om sina begränsningar klarar av att hålla det under kontroll.-

Jag kollade också sambon och vi är båda två femmor och mina söner är lik Znogge sexor, nåja men kul är det i alla fall och små tester och andra små klurigheter att roa sig med mellan varven är inget jag har något mot.

/Avsändare Margareta som nu försöker undvika TV-rummet. Både trav och fotboll på en och samma gång, jag klarar inte av det. Idag är det svårt att förstå att jag varit en riktig sportnörd för idag ser jag knappt någonting på TV och fotboll har jag aldrig gillat att se på Tv. Det är live och i de små klubbarna mitt fotbollsintresse har funnits, genom både eget engagemang och familjemedlemmarnas utövande både ”gammal” och ung.