Konsten att steka ägg …

eller bara någonting annat.

Som fåglen ...

Sambon håller på att steka ägg när jag kommer och ställer mig bredvid honom. -Vänta!, ropar jag. – Akta! Häll i mer olja! Fort, fort, vänd nu! Försiktigt. Vad gör du? Ta mer salt!
Till slut får sambon nog. -Vad är det med dig? frågar sambon. Varför håller du på så där?  Tror du inte att jag kan steka ägg?
Jag ville bara att du skulle få en känsla för hur det är när du börjar kritisera mitt sätt att köra bil, svarar jag lugnt.
_
Den här historien läste jag under perioden i somras när sambon inte fick köra bil efter sin stroke,  jag tyckte att den var så bra och skrattade mycket gott, sambon förstod den inte. Undra varför? =). Det var lite så här hos oss under perioden när han var ”tvingad” att ha mig som chaufför hela tiden, absolut hela tiden. Jag längtade till den 20:e augusti när han skulle få sätta sig bakom ratten igen, garanterat jublade han också inombords.
_
Han kör mycket bil hela tiden, många mil om dagen och jag kör när jag måste, det blir inte ofta. Vi kör på olika sätt men ingen av oss kör dåligt och sambon är självklart en bättre förare eftersom han har en helt annan vana och betydligt fler mil än mig bakom ratten. Däremot kör inte jag illa samtidigt känner jag mig alltid säker när sambon kör och jag påpekar inte de gånger han är ouppmärksam på något sätt. Han däremot var nervös när han satt bredvid, han är inte van att vara passagerare och inte ha egen kontroll över bilen vilket gjorde honom till en liten ”gnällkärring” med tillrättavisningar och rörelser som att han gärna skulle vilja ta över ratten.

Jag som är van att kunna sitta bredvid och se allting längs vägen, jag tycker det är skittråkigt att sitta bakom ratten. Att bara ta sig från punkt A till punkt B utan att uppleva någonting annat än vägen. Nu såg jag det som nödvändigt för jag  inte ville sitta fast, jag ville kunna ta mig till olika platser när som helst och det har sambon alltid sett till att vi har gjort utan att jag ens funderat på att jag kanske ska köra någongång. Efter den 20:e kommer lovade jag att absolut vara mer medverkande vid våra utflykter, som chaufför. Bilkörningen är något där vi varit mycket ojämlika och där jag som kvinna tyckt att det varit skönt att slippa, utan att ta reda på hur kul han tycker det är att alltid sitta på den vänstra sidan och se de oftast dåliga vägar vi kör över.
_
Som fågeln har jag njutit och sett allt runt ikring vår reserutt, medan sambon som fågeln har fått koncentrera sig på alla faror och hela tiden vara alert och vaken.

Avsändare Margareta som har blivit lite bättre men fortfarande är det han som oftast kör, men jag har bättrat mig. Att det var tvunget att hända något sådant här för att jag skulle få upp ögonen och förstå är synd. Vi har aldrig pratat om det eller ens funderat, det har bara varit så självklart vem som kör.

Ps  En ny version av ett tidigare inlägg i min gamla blogg.

Tycker om din kommentar