kan jag verkligen fundera när jag ser en del foton som jag tagit i början av mitt nya fotointresse. Jag tycker faktiskt att det är lite skämmigt att visa en del av mina foton från 2003. Jag ägde inte ens en egen digitalkamera och ännu mindre förstod jag mycket av den utan det var bara ett knäpp på knappen och sedan var det klart. Jag var nog mest imponerad av hur enkelt det var att ladda upp och leka lite med bilderna. På den tiden var jag redan en riktig datornörd som gillade att sitta framför datorn och det ena ledde till det andra.
Nu sitter jag här med det största fotointresset och jag skulle kunna skriva en bok ”Inte utan min kamera”. Jag har fotat mycket när barnen var små och har alltid ägt en kamera, men att det skulle gå så här illa kunde jag aldrig ana. Den man som min mor levde ihop med under 25 år, efter min fars bortgång och som varit som en far för mig, men inte längre finns kvar i livet sitter garanterat och gapskrattar åt mig och mitt fotointresse från den plats han idag finns på. Det var nämligen så här att jag ”terroriserade” och retade honom otroligt mycket när han låg, kröp och fotade eller filmade alla insekter, fåglar, djur, växter och alla andra små objekt som var intressanta. Hur kunde en helt frisk och normal människa ägna massor av tid med att fota sådant när det fanns intressanta människor i hans närhet? Därför säger jag bara till dig Erling när du någonstans ifrån läser min blogg och ser mina foton … man kan väl ändra sig och fortfarande vara helt normal och frisk, eller?
Nåja, nu var det då och nu som skulle illustreras i bilduppdraget, som återuppstått och Nina Xi har axlat det stora ansvaret att varje fredag förse oss med nya uppdrag till söndagen. Jag tycker fortfarande att det är jobbigt att visa någonting som verkligen är så dåligt och jag skäms och vill inte ens stå för det idag. Till mitt försvar kan jag skriva att när jag söker bland mina gamla foton så finns det faktiskt en del som jag inte skäms för och jag ser att mina idéer om foton fanns, men jag hade absolut noll koll och nu har jag i alla fall lärt mig lite grann så jag är inte helt obildbar. Allt var ju sämre då, det var inte bättre förr. Idag sitter jag med en gammal kamera men i jämförelse med den första jag köpte 2004 eller slutet av 2003 är det sådana marginaler i kapacitet att inte det största kalkylbladet skulle klara av att jämföras i ett diagram, bladet skulle inte räcka till för en rättvis kurva.
Nu är det dags och om du är känslig så vill jag att du hoppar över hela det här inlägget och glömmer det du ser.
Jag förstår vad jag ville fota, stigen och trädet som ligger fällt över den. Det var säkert fint när jag gick där men någon komposition har jag då inte fått till. Idag skulle jag fotat på ett helt annat sätt och jag som gillar detaljer hade kanske tagit två foton av samma plats men med olika objekt i fokus som i nedanstående skog som jag tycker känns mycket vackrare tack vare hur jag lagt fokus och kompositionen av bilden. Sedan hade jag kanske gått närmare och fotat löven efter stigen på ett mindre rörigt sätt. Något liknande kottarna i skogen nedanför.
Hos bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – Då och nu | Mina tidigare inlägg
Avsändare Margareta som nu skrivit och skrivit bara för att jag inte ville komma till uppladdning av fotot från då och även tänker på den fotoskatt jag har fått ärva i form av diabilder som jag någon gång ska plocka upp och skanna in någon gång då och då.
