Blandrasmannen …

är kanske den ultimata, skrev jag en gång när jag sett den finska reportageserien ”Kamrat Sverige”. Jag skrev också att jag är lyckligt lottad i sådana fall, jag har en sådan där perfekt blandras, till hälften svensk och andra hälften finsk.  Den riktiga mjukisen och den värsta machomannen i en och samma kropp och själ, inte illa.

Sverigefinskaflaggan

Nu har jag ännu mer insett att jag har rätt, förutom allt det där så är han både händig, teknisk och praktisk på många olika sätt med känsla för finmotorik. De senaste två veckorna har han vid två tillfällen bevisat sin enorma kompetens. Dagen innan jag skulle åka ner till Linköping insåg jag att min långa lugg som inte var någon lugg utan nästan lika lång som mitt hår och det är inte kort. Kort och gott bad jag honom ta fram saxen och klippa en snygg lugg på mig. Han tvekade lite, kanske av rädsla för att jag skulle kritisera honom efteråt och vara missnöjd, men han löd och han klippte. Precis som att han inte gjort annat i sitt yrkesverksamma liv. Han tittade, han kammade och han putsade till han var nöjd och jag gav honom klart godkänd, nästan ett MVG. Ingen har skrattat eller ens lett hitintills, bra eller dåligt?

Nu kommer vi till det riktiga beviset på att han inte  bangar för någonting. I går eftermiddag kände jag någonting i min mun, det knakade lite lätt men inte värre än att jag återgick till det goda fikat, en chokladbakelse av något slag. När jag senare på kvällen sitter hemma känner jag en fruktansvärd värk i en av mina mjölktänder. Ja, du läste rätt jag har inte blivit vuxen och kommer kanske aldrig att bli det till 100% och du kan sluta skratta för jag har vuxit upp till 50%, det gjorde jag igår kväll.  Jag gick fram till spegeln och tittade, då såg jag att min mjölktand till höger såg en aning grå ut mot de övriga tänderna. Sedan kände jag lite på den och upptäckte att den var en aning lös på den yttre sidan. Jag tog en pronaxen, men kände att det inte skulle fungera någon längre tid.

Har du någon tång av något slag?, frågade jag sambon. Mm, jag har en fisktång i fiskeväskan, svarade han. Ta fram den då och dra ut tanden åt mig, mumlade jag lite desperat.  Han tittar lite konfunderad och frågar om jag verkligen menar allvar. Självklart, jag ska jobba imorgon och har inte tid att försöka få tid hos någon tandläkare för att göra samma sak som du kan göra med en bra tång. Han reste sig, gick och hämtade tången som inte var använd och inte ens upptagen ur förpackningen samt desinfekterade den innan han kom med tången framför min mun och bad mig gapa, gapa större. Det såg lite obehagligt ut men jag hade ju bestämt mig, min kanske första tand i livet skulle nu bort. Den var inte riktigt så lös som jag trodde men den var död så det vara bara att gapa och gapa stort. Aj, sedan var den borta, jag hann inte säga mer.

 Nu funderar jag över min mjölktand, kanske var det den första tand jag fick när jag var baby i alla fall en av de första och nu är den borta, bara borta så där snabbt med ett ryck av en fisktång. Jag har ju trots allt behållit betydligt längre än de flesta andra människor på jorden gör med sina. Inte lade jag den i något glas för att eventuellt få någon guldpeng av tandfen utan direkt ner i soporna hamnade den.

Jag tänker också på Lill Lindors och hennes sång, tänk att ha en man i byrån … fast med andra ord. Jag har inte min i byrån men han kanske har sin kunskap där och när jag behöver så plockar han fram den.

Det kanske är den där blandrasen som gör det, för i programmet som jag såg en gång kom det också fram en hel del andra fördomar, eller är det fördomar? I en holländsk undersökning som gjorts  i 40 länder sågs de svenska männen som de minst ”manliga” och de finländska som mest macho.

Avsändare Margareta som kan vara stolt över blandningen jag har fått tag på, själv kallar han sig byfinnen. Normalt brukar det vara lite varning för blandraser, i alla fall när det gäller hundar.

Att ha en frisör och en tandläkare i en och samma person, hur många har det? Pengar har jag sparat och nu låg min tand så långt in att det inte syns, så ett tag till klarar jag av att vara tandlös, det är ingen som ser och jag mår toppen.  

Ps. Det finns betydligt roligare prylar och annat att tömma plånboken med skriver jag som inte ens fått några visdomständer.

Den inofficiella Sverigefinska flaggan.

Ett svar på “Blandrasmannen …”

Tycker om din kommentar