har jag vid ett tidigare tillfälle försökt mig på att beskriva och ska göra det än en gång. Jag är samma person som sist förutom att jag hunnit lära mig några fler saker i livet, kanske har även jag blivit mer mogen, i alla fall har jag hunnit gått in i den där magiska åldern som verkar vara så viktig. Jag har även tappat en av mina kvarstående mjölktänder så lite vuxen håller kanske även jag på att bli, trots att jag förstått att visdomständerna aldrig kommer att dyka upp i mitt liv.
Det går självklart inte att på sju punkter ge en rättvis bild av sig själv, men något kan jag berätta. Genom bloggen är åtskilligt redan skrivet och den kaotiska blandningen i mina texter avslöjar jag ju en hel del om mig själv. Jag har ett flertal intressen, jag har många små idéer, jag reagerar ibland mycket över det jag läser och hör, därför har min blogg också blivit som den är, med stora hopp mellan ämnen. Ena dagen ett trevligt litet desserttips eller en rolig historia och nästa dag spyr jag galla över något politiskt beslut i samhället. En sak har alla mina inlägg gemensamt, foton och bilder i parti och minut, aldrig en text utan en bild. I alla fall så antar jag Ormbunkes utmaning, sju punkter om mig själv.
Hur lägger jag upp det, siffran sju står för mycket och hur skulle jag kunna använda det? De sju dödssynderna med en del synonymer och motsatsord får bli en del av mig, då kör vi och ser hur det går.
Högmod – Jag skulle inte tro att någon, som skulle beskriva mig skulle använda det ordet om mig, kanske istället det snällare ordet en aning fåfäng. Det är inte ofta jag överhuvudtaget skulle kunna tänka mig att gå ut osminkad, inte vintertid i alla fall. Jag är ”noga” med vad jag sätter på mig utan att vara speciellt modeintresserad, men jag vet vad jag gillar. Ofta har människor i min omgivning sagt om kläder och mig, att det där är ju du. Jag har aldrig hört de säga det lika ofta om andra, tycker inte själv att jag har någon speciell klädstil. Kanske andra tycker att jag klär mig ganska konsekvent, men då har de inte sett mig hemma.
Girighet – Jag skulle hellre svälta för att kunna ge bort mina sista korvören till de människor jag älskar, om de är i behov av det. Eftersom jag idag har valt att arbeta halvtid och kunna satsa på annat som är viktigt för mig så lämnade jag allt penningbegär bakom mig vid samma tillfälle. Självklart har jag ideér om att kunna förverkliga och realisera mina drömmar, vilket i sin tur borde generera i lite större ekonomi. Däremot har jag ett litet habegär när det gäller vissa tekniska prylar och bra att ha saker till kontoret, till mina intressen inom fotografering och programvaror.
Vällust – Är för mig att må bra, att äta god mat, att ha trevligt sällskap, att få skratta är oerhört viktigt, min humor är verkligen varierande från riktigt högt till riktigt lågt och jag skäms inte ens över det. På den här punkten är jag inte annorlunda än någon annan förutom att jag alltid har kameran med mig var jag än är. Den mer privata vällusten är min egen nu och i all framtid.
Avund – Avundsjuka kan jag som alla andra känna, speciellt när det gäller musik. Jag kan inte sjunga enligt min lärare i årskurs två, halva klassen fick ha musik och resten teckning trots att jag inte kunde rita heller, det sitter djupt inpräntat. Musikaliskt är jag ett stort ”missfoster”, vilket har lett till att jag inte är speciellt intresserad och jag kan inte sjunga någon av de sju noterna. Det friska med min avundsjuka är att den inte är långvarig och jag är inte missunnsam.
Frosseri – Jag frossar i papper och gamla texter, kort och diverse ”pyntgrejer” till presenter och egna kort . Du läste rätt, jag har X antal lådor fyllda och snyggt förvarat. För att försvara deras existensberättigande har jag märkt upp lådorna snyggt och prydligt med texter som exempelvis: –idématerial, artiklar, Instruktioner, marknadsföringsmaterial, pappersprover, handböcker, kort av skilda slag o.s.v. Det låter ju lite mer seriöst och försvarsbart. För att inte tala om alla mina pärmar . Det är ingen oordning i dem för jag vet ungefär vad som finns i dem, men visst får jag leta om jag någon gång ska söka rätt på något. Papper är en annan historia, det börjar redan blir för långt. Det finns en del annat jag kan frossa i och speciellt i matväg, inte heller det tar jag nu.
Vrede – Jag har en god vän som än idag brukar tala om när jag en gång för många år sedan blev arg på henne, jag hade anledning den gången. Det är med andra ord inte ofta jag visar riktig vrede, tycker oftast att det mesta går att lösa på helt andra sätt. Jag är en studerande person som ser och hör saker och ting, mer än många förstår, men jag väljer hellre att vara tyst om det inte känns angeläget för mig. Visst säger jag vad jag tycker, när det är viktigt för mig och är inte rädd för att konfronteras men är det inte absolut nödvändigt så avstår jag helt enkelt. Mina åsikter är inte ond vrede, utan jag är förbannad på hur det fungerar på många håll i samhället idag och speciellt när det accepteras.
Lättja – Visst är jag lat beroende på hur jag ser det. Jag kan känna mig lat när jag inte stressar mer. Är det något fel på mig? Idag ska vi ju säga att vi har det så stressigt, att vi inte hinner med. Ju stressigare och ju mer vi har att göra desto intressantare är vi. Idag har jag ett arbete där jag har möjlighet att sitta ner på arbetstid och läsa och gå igenom nya avtal och regler utan att känna att jag inte jobbar, det tillhör ju mitt jobb. Det kommer att ta länge än innan jag förstår det och inte känner mig lat. Jag är väldigt oföretagsam när det gäller min egen motion och lat kan jag känna mig när jag på kvällarna sitter framför TV:n eller datorn när jag istället kunnat göra en massa annat som gör att jag skulle känna mig betydligt duktigare. Exempelvis att städa, diska, tvätta och inreda i all evighet. Då skulle jag inte vara lika lat, eller? En fundering jag har är, hur mycket måste jag göra allt det där innan jag anses som lat för att jag inte gör någonting annat vettigt än hushållsarbete?
Jag tror inte att du som läst det här blivit något klokare om vem jag är men det riktigt privata stannar hemma och sedan är det svårt att skriva så här på ”kommando”, lite kommer alltid ut allteftersom jag skriver. Inget oväntat men … Jag kanske är ganska tråkig men det trivs jag i sådana fall med. Skrivandet blir som små pusselbitar en liten bit här passar ihop med den biten där och tillslut kanske vi får något som kan kallas helhet. Däremot kommer jag att fortsätta att lägga ut bilder, skriva med alla olika variationer av innehåll i mina texter och även fotona kommer förhopppningsvis att förändras och förhoppningsvis till det bättre i framtiden.
Avsändare Margareta har tidigare lämnat över den här utmaningen till några personer och nu känner jag att jag är ”lite” intresserad på några ”nya” personer som jag inte riktigt läst tillräckligt hos eller som jag bara är så förbaskat nyfiken på vad de kommer att svara om de överhuvudtaget kommer att svara. De är till Beate, Birgitta -torsdagsfoto, Hedwig – veckans port, Susanne -veckans fönster, Naturefootstep -bildverkstaden samt till Kvasthilda som brukar köra förbi mig med så ”hela huset skakar”. =)
Ps. Som storebror ibland brukar säga, -Mamma, varför är du så nyfiken det är väl inte något viktigt att veta.
