Bildgatan – Avsändare Margareta

säger lite om vem vi är, även smycken som vi får av andra vid olika tillfällen säger kanske ännu mer om vilka andra tror att vi är. Jag tycker om att köpa smycken och framförallt blir det halsband av olika slag, det är något jag nästan alltid har på mig, känner mig lite naken utan. Mitt senaste inköpta smycke har jag hittat hos en god vän som i sin tur har en syster nere i Södertälje, Gunilla Ericsson som gör smycken av olika slag och jag äger två av hennes designer. Ett har jag fått i present och det sista inhandlade jag för några veckor sedan och det har flitigt suttit runt min hals, är så snyggt till jeans.

Vad säger det om mig som person?

Gunilla, som jag aldrig träffat personligen, har ett fint och brett utbud bland sina designade smycken och jag har haft med hennes alster vid höst- och hantverksdagarna som jag själv deltagit i under tidigare år och visst är det enklare och betydligt lättare att sälja andras design än sin egen under förutsättning att jag gillar det jag säljer och det gör jag med hennes smycken.

-

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen – det finns så mycket duktiga hantverkare och slöjdare runt om i vårt avlånga land och jag blir så glad varje gång jag möter dem och får se deras alster. Kreativiteten är fantastisk och idéerna sprudlar. Det gäller bara att komma till skott och förverkliga det vi brinner för, prioritera och ha roligt skulle vi behöva lite till mans många gånger istället för att sätta oss framför TV:n och slötitta, precis som jag gör just nu för jag vet inte ens vad det är på TV.

-

Jenny, en av fotobloggarna som jag brukar besöka och som brukar besöka mig, hon gör också smycken och det var hon som inspirerade mig till det här inlägget när hon lagt ut ett av sina örhängen på bloggen för att lotta ut dem men sedan blev det lite tokigt när vi inte kan läsa och följa tävlingsregler, synd för det hade jag kunnat.

-

Avsändare Margareta som garanterat kommer att få anledning att komma tillbaka till alla duktiga kreatörer som finns runt omkring oss, jag älskar er för att ni inspirerar och samtidigt så lockar ni mig till en del inköp som jag inte alltid borde, men vadå jag ska inte ta med mig någonting dit jag slutligen hamnar och shopping kan verkligen vara upplyftande ibland.

blir det här idag på grund av (eller tack vare) temat hos Bildverkstaden som ville att vi skulle sätta text tillsammans med ett julkort och då var det bara att sätta i gång att tillverka. Det kan tyckas lite tidigt men vi är ju faktiskt inne i december på tisdag och för oss som gör egna kort varje jul borde planeringen ligga ännu tidigare egentligen. Jag brukar alltid vara sen men inte så sen att jag inte hinner. Kortet jag valt att göra är inte riktigt av det stuk som jag normalt brukar göra, så här traditionell i min korttillverkning är jag inte i vanliga fall.

Ursprunget till julkortet består av fem olika bilder. Fotade under en tidsrymd av tre år, 2003-2005, stadsparken i Luleå förutom den sista bilden, tillverkade jag idag.

När jag blandat färdigt bilderna, färgerna och gjort texten så blev det så här -

Kategori | Bildverkstad – text till julkort

-

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop CS 3 – Artrage – Art Photo .
-Jag började med att göra bilden som jag skulle använda för texten i Artrage.
-En tom vit bakgrund och sedan valde jag pensel för glitter 100 %, 10 % förgnyanser och varierande ”glitter”.
-Målade därefter och täckte hela ”pappret” – sparade.
-Öppnade nu alla fem bilder i PS CS3.
-Förstärket färgerna en aning i samtliga bilder utom textbilden.
-Bakgrundsbilden – stugan i parken – duplicerades.
-Snabbmarkerade den nedre delen av fotot med snön, markerade omvänd och raderade.
-Jag snabbmarkerade även tomtenissarna med granen, tomtesäcken och tomten i de övriga tre bilderna. Kopierade och klistrade in.
-Därefter drog jag in de tre objekten i bakgrundsbilden.
-Förminskade dem och tomten spegelvände jag.
-Nu lade jag det som återstod av det tidigare duplicerade lagret i bakgrundsbilden över alla de övriga lagren.
-Sparade som PSD.
-La ihop allt till ett lager och sparade som jpeg.
-Öppnade Art Pfoto och det nya fotot i ett lager.
-Nu var det bara att välja pensel, måla och välja ljushet och styrka i bilden.
-Sparade sedan om bilden.
-Öppnade bilden i PS CS3.
-Nu var det dags att lägga till texten med hjälp av bilden som jag gjort i Artrage.
- Jag skrev texten på bilden med vågrät textmask.
-Sedan markerade jag omvänd och raderade.
-Drog över texten till julkortet.
-Markerade texten och valde omforma – perspektiv.
-Genom det valet kunde jag nu ändra texten till hur jag ville att den skulle se ut.
-Nu justerade jag lagerstilen med att välja – inre- och yttre nivå.
-Nu var det nästan klart och jag öppnade och valde ny bild med 510 pixlar och 72 dpi.
-Plockade upp en röd färg från julkortet och fyllde den nya bilden med färgen.
-Markerade en ram, omvänt och raderade mitten.
-Gjorde än en gång julkortet till ett lager och sedan drog jag över det till rambilden, led det under ramen.
-Markerade ramen och valde igen lagerstil – inre och yttre nivå.
-Nu återstod bara att för sista gången, göra till ett lager och sedan spara för webb.
-Klart.

-

Det blev en snabb och förenklad förklaring, men det är samma princip med alla fyra bilder.  Det kanske blir en del fler jul- och nyårskort framöver beroende på tid och kreativitet.

-

Hoppas att du haft en skön första advent, med sol och minusgrader – det har jag haft.

-

Avsändare Margareta som nu fortsätter jag att jobba i veckan och då brukar inte jag vara alltför inspirerad på kvällarna och just nu har vi ett lite annat projekt här hemma som kan ta en del kvällstid beroende på hur fort jag får börja ta min hand vid fortsättningen.

från ”storebror” som är nere i Malmö i helgen där det stod – Ett liv som gris, kolla in filmen. Ska kanske skippa julskinkan?

Här har jag varit matinspirerad och skönt att det inte var fläskkött jag bjudit på förra helgen och lagt ut recept på. Nu kommer jag säkert att äta det även i fortsättningen samtidigt som jag kanske bör tänka mig för lite mer när jag väljer. Grisar och behandlingen av dem har länge varit i fokus på ett eller annat sätt, ständigt återkommande så jag blir inte förvånad. Kanske mer förvånad att det inte uppdagats tidigare för vi svenskar har lite för lätt att klappa oss för bröstet och tycka att vi är lite …

Jag besökte en grisfarm (heter det så) för många år sedan i Västerås och redan då tyckte jag att det var lite för industrialiserat för att jag skulle tycka om det, inte var det som grisarna jag var van att besöka när jag var liten. De som var så gullliga och fanns där hos mina kusiner på deras lantgård. Alla andra som var med vid det besöket tyckte det var så fint och rationellt, visst rationellt var det och mycket välstädat och tjusigt på gården. För en icke insatt var det mycket märkligt bara de här hur de ritat på alla grisar, jag förstod men ville inte.

Min storebror är mycket medveten och var under många år först vegeterian sedan vegan och vegeterian igen. Det är ju så här att om man tycker om framförallt fisk och även kött så kan det vara svårt. Han började med lite fisk igen när sambon varit och fiskat i fiskevatten där fiskarna har det bra, till sambon fick dem på kroken, och han såg vattnet som mycket rent och på den vägen blev det med fisk. När köttet kom in i bilden för första gången var när jag serverade en lammrätt och han tittade lite och funderade om han inte skulle smaka en liten bit, det vattnades rejält i munnen. Däremot har han alltid lagat bra mat och försöker att tänka på vad det är. Han har mer tanken på andra människor än att det ska vara lokalt, enligt honom så är inte det lokala det viktiga utan det globala. Det miljömässiga kan man se ur fler synvinklar vilket gör att det blir extra svårt när jag står där inför valet av kött, lokalt – globalt.

Jag ska inte ge mig in i den diskussionen eftersom jag alltid sagt lokalt men kan för lite om det övriga och det som storebror pratar om, låter i alla fall mycket förnuftigt.

Avsändare Margareta som nu fick till ett riktigt långt inlägg av det korta sms:et jag hade fått igår kväll men inte såg det förrän nu när jag började leta efter mobilen, ett vanligt sökande hemma hos oss. Jag gillar bättre nöt och lamm och de ser ju betydligt lyckligare och gladare ut, eller hur.

En tanke – Det brukar väl vara riktiga svin som gillar lammkött, en riktig nöt. Så hur jag än vrider och vänder på det blir det inte riktigt bra. =)

Gå i alla fall in och titta på filmen

- Ett liv som gris …

blev jag av någon mycket besynnerlig anledning när jag idag läste en matrecension av det äckligare och absolut en av de mest oaptitligare slaget hos Beate. Kan inte själv förstå hur jag överhuvudtaget kunde fortsätta tänka på mat och hur gott och trevligt det kan vara, men det gjorde jag.

-

Jag vet inte om du brukar se programmet halv åtta hos mig på TV4, det brukar jag och tycker att det är ett kul inslag bland alla matprogram som bara ploppar upp som smörsopparna gjorde vid stugan i Santasaari under hösten. Hela gräsmattan var full av dem och matprogrammen är inte färre de heller.

Helge Skoog är en av anledningarna till att underhållningsvärdet höjs samt att det inte handlar om recept och proffskockar utan människor som gillar att bjuda på och laga mat, med helheten och värdskapet i fokus. Det gillar jag och en hel del leenden blir det under halvtimmen, att inte alltid rätt vinner är jag ju van vid och jag (och alla andra) ser ju mer saker hos deltagarna som inte de tävlande gör, för det är trots allt en tävling med några kronor i potten.

Förra fredagen lekte jag helt ensam, utan medtävlande, ”halv åtta hos mig” och jag kan lova att jag vann. Jag vann både hjärta och mättnad hos sambon. Nu blev det inte riktigt halv åtta utan mer halv sju hos mig, men det blev bra i alla fall och klart godkänt. En tia tror jag att jag fick och mycket av betyget var kanske på grund av överraskningsmomentet.

-

En liten meny fick han i sin hand när han kom hem, precis som i programmet fick han en stund till eftertanke och funderingar över de tre rätter som skulle serveras. Nu är inte han så svårflörtad när det gäller mat och allt annat som med glädje stoppas i munnen.

Några små missar som jag inte tänkt på när jag ”planerat” menyn blev det genom att ingenting fick förberedas i förväg utan allt skulle inhandlas och tillredas under dagen, tänkte inte på det.

Jag har inte heller hittat på något av recepten själv utan allt är hämtat från olika kokböcker eller via nätet. Nu har jag alltid lite svårt att följa recept till punkt och pricka (förvånad?), det gjorde jag inte till 100 % den här gången heller. Sedan är inte jag lika duktig på viner som sambon, så vinet skulle kunna vara det som drog ner på betyget en aning för jag måste erkänna att jag bara tittade på fyllighet och … jag erkänner att jag tittade på etiketten för att den skulle passa så bra till både varmrätten och efterrätten. =)

-

Förrätten – en krämig champinjonsoppa, dryck -Budweiser. Varmrätt – Rökt lammfiol med ostpotatiskaka och tzatziki, dryck -Gnarly Head, Old Vine Zinfandel. Efterrätt –Blåbärspudding, dryck –tyvärr samma som till varmrätten.

-

Krämig champinjonsoppa, – 2 personer

225 gram champinjoner
½ gul lök
smör
2,5 dl vatten
½ svampbuljongtärning
2,5 dl matlagningsgrädde
salt
svartpeppar
½ msk persilja

Här kommer då mina ändringar – Jag använde ungefär 300 gram champinjoner, jag använde inget vatten utan 5 dl matlagningsgrädde, istället för svampbuljongtärning använde jag kantarellfond motsvarande 1 buljongtärning. Jag kryddade även med lite heta nätter, det är sant. En krydda bestående av dragon, persilja, vitlök och vitpeppar.

Tillagning
Tag fram en stor kastrull. Lägg undan ca 5 champinjoner till senare. Hacka de övriga champinjonerna och löken fint och fräs några minuter i smör. Tillsätt vattnet, buljongtärningen och grädde. Låt koka i 10-15 minuter. Mixa soppan med en stavmixer eller i en matberedare och smaka av med salt och peppar. Skiva upp de resterande champinjonerna och stek dem hastigt i smör. Garnera med hackad persilja.

-          Receptet hittade jag på tasteline.com

-

Rökt lammfiol med ostpotatiskaka och tzatziki, – 4 personer

1 lammfiol

Ostpotatiskaka

2 kg potatis
100 gram stark ost, riven (exempelvis Gruyère)
100 gram smör
Salt och peppar

Här kommer då mina ändringar – Jag använde en stark chiliost, kryddade med vilda fantasier, också det sant. Innehåller dragon, rosépeppar, lök, cayenne, paprika och vitlök.  Sedan rekommenderar jag att man använder ägg för att få en fastare konsistens. Jag fick också ha längre tid i ugnen.

Tillagning
Koka potatisen i saltat vatten och pressa sedan till mos. Rör ner riven ost, smör och salt. Bred ut moset på en ugnsplåt täckt med smörpapper och låt svalna. Skär i portionsbitar och värm i 100^oC ugn i 10-15 minuter före servering.

Tzatziki

1 gurka
2 tsk salt
4 dl yoghurt, naturell
2 vitlöksklyftor, pressade
2 tsk pepparrot, riven

Här kommer då mina ändringar – Jag använde en aning mer vitlök och pepparrot. Sedan tänkte jag inte på tiden för att låta gurkan rinna av, den blev inte riktigt så ”torr” som den borde vara.

Tillagning
Skala, dela och kärna ur gurkan – riv den grovt. Strö salt över gurkrivet och låt det rinna av i en sil, med fördel dagen före. Blanda den avrunna, rivna gurkan med yoghurt, vitlök och pepparrot.

-          Receptet hittade jag i ett recepthäfte från 2006 som givits ut av Delicard

-

Blåbärspudding – Björngott, – 4 personer

1 dl blåbärssylt
2 gelatinblad
3 dl vispgrädde
2 msk honung
1 tsk vaniljsocker
3 dl vaniljyoghurt

Dekoration
½ dl flagad mandel
blåbär

Här kommer då mina ändringar – Jag använde en vaniljstång. I stället för gelatinblad – gelatinpulver motsvarande detsamma. Jag hade glömt att ta fram och tina upp blåbär för dekoration så jag ritade rosa glasyrhjärtan som dekoration tillsammans med den flagade mandeln.

Tillagning
Lägg gelatinbladen i rikligt med kallt vatten i 10 minuter. Koka upp grädden och rör ner honung och vaniljsocker. Ta upp gelatinbladen, krama ur dem väl och smält dem i den kokta grädden. Vänd ner yoghurt och sylt. Häll upp blandningen i portionsformar eller glas. Ställ i kylen minst 2 timmar. Garnera med mandel och färska blåbär.

-          Även detta recept hittade jag i recepthäftet från 2006 som givits ut av Delicard

-

Jag kan verkligen rekommendera dessa tre rätter, enkelt att tillaga och alla förbereds i förväg på ett enkelt sätt.  Tror inte att det blir någon dålig matrecension av helheten den kvällen. Varken tillagning, uppdukning eller servicen skulle få annat än toppbetyg. =)

Avsändare Margareta som ikväll blivit bjuden på smörstekt lax med sallad och pressad potatis samt en kall gräddfilsås innehållande för mig ”okända” kryddor men goda. Till efterrätt blev det honungsmelon och grädde.

-

Ps Något foto på maten har jag tyvärr inte så det får bli blåbären som inte Gud glömde, men väl Margareta när det var dags, men att fota dem i höstas glömde jag inte.

Jag vet också någon som rynkar på näsan till min varmrätt, men för- och efterrätten kanske smakar.

Recept – Blåbärspudding - Björngott

Recept – Rökt lammfiol med ostpotatiskaka och tzatziki

Recept – Krämig champinjonsoppa

och nu tänker jag varken på mode eller inredning utan jag funderar över fönster, randiga sådana. Att hitta ett sådant fönster som är ordet i veckans fönster – randigt? Det har jag gjort och för att förstå det randiga i fönstret så måste du nog läsa mer än att se och om du sedan förstår så är det bra men om du inte förstår så förstår jag det också.

Visst är fönstren en aning randiga efter allt regnande men det blev inte mitt val för jag har fått tillräckligt med regn utan att jag ska fota det just nu, förresten så regnar det inte idag. Det finns en randig tanke rakt igenom hela bilden så håll till godo.

Tänk rep – randigt eller hur? Sedan tänker du flera rep – ännu mer randigt? Därefter tänker du ett helt repslageri – nu är det verkligen randigt och det var precis så jag tänkte med mitt val av veckans fönster. =)

Runt alla fönster går det ”rep”, det ser du och sedan ser du hur ränderna i fönstret strålar ut och bildar randiga strålar precis som solens, som jag längtat och längtar så efter.

Kategori | Veckans fönster | randigt|

Mina inlägg i veckans fönster hittar du här >>>

Avsändare Margareta som fick ta till snaran i repet för att hitta ordet och nu när jag tittar på bilden så blir jag alldeles snurrig av allt det randiga i fotot.

en saga. Då tänker jag osökt på Elsa Beskow och tanterna i de tre färgerna tillsammans med den blå farbrorn. Mina minnen av de sagorna är mera illustrationerna än vad sagorna egentligen handlade om. I veckans fredagsfärger är det brunt och grönt som ska återspeglas med tanke på någon saga som jag misstänker kan ha att göra med mina egna tankar.

Min egen bild för dessa två färger har ingenting med sagor att göra utan en verklighet som det såg ut och fortfarande ser ut i naturen idag.

Kategori | Fredagsfärger | Brun och grön

Avsändare Margareta som funderar över gredelin, färg? Inför nästa vecka kanske en kombination av just den färgen och den lilla farbror blå. Fast kanske det finns lite  modernare sagor som inte jag känner till, jag har ju som skrivet kommit ifrån det där med sagoberättande i alla fall på den nivån.

på fredagsförmiddagen med glimten i ögat och lite sanning.

Det var några kirurger som satt och skröt om sina bedrifter så tungan slog frivolt och öronen rodnade. Förmodligen inträffade detta på en bar, för så brukar det vara.

Den ena berättade att han fick in ett finger från en person till akutmottagningen. Resten av kroppen var spårlöst borta, men han byggde upp en hand runt fingret. Fortsatte med en arm och så småningom hela kroppen. Operationen blev ovanligt lyckad. När mannen kom ut i förvärvslivet blev han så effektiv att han ersatte 50 personers arbete.

Nåja, sa den andre kirurgen. Jag hittade en gång en fis på gatan som jag tog med i en påse. Sedan byggde jag ett par skinkor runt fisen, satte dit ben, armar, mage och annat som behövdes. När vi var klara kallade vi henne Olofsson. När hon kom ut i förvärvslivet blev hon så effektiv att hon gjorde ett helt land arbetslös.

Avsändare Margareta som hittade denna och med bara några små justeringar så blev den helt plötsligt dagsaktuell.

temalista klar för – 365 foton 2010 – och jag är redo. Det är säkert, 2010 ska bli det år jag verkligen lyckas med årets stora misslyckande. Egentligen är det inte ett misslyckande utan jag kan se det som en läxa i mitt,- jag hinner inga problem. Nu vet jag vad som verkligen krävs och visst skulle jag kunna få in alla foton, om jag inte gjorde någonting annat på bloggen just nu, men de skulle inte bli bra och jag skulle bli stressad.

Just stressad är någonting som jag lovat mig själv att ”aldrig” mer bli, sedan några år tillbaka så lever jag med att även ha mig själv i åtanke och inte bara alla andra och vad de vill att jag ska göra, vara och nu är jag på god väg och där kommer mitt nya försök med det fototema där jag verkligen kan illustrera hur och när jag vill, samtidigt som jag vet att det krävs att vara med från allra första dagen.

Här under kommer jag alltså att publicera mina bilder lika många som årets dagar + några egna teman, 50 i år kanske lika många 2010.

Se temalista under kategorin – 365 foton 2010-temalista.

Se kortfattade regler nedan

• Fotona måste vara tagna under 2010
• Endast dina egna bilder är tillåtna
• Gör ett inlägg som matchar varje tema
• Gör egna teman upp till 52 gånger under året
• Bilderna kan vara redigerade eller inte – valet är ditt
• Dina bilder, texter och kommentarer ska vara lämpliga för alla åldrar
• Stöd med-deltagare med kommentarer och feedback
• Ha roligt och lär något

Bildgatan-Avsändare Margareta som redan börjat se fram mot att tjuvkika och fundera på nästa års bilder.

alldeles för fort, kan tyckas ibland. Det är mycket som formats av tiden och när vi kan återanvända genom geniala små lösningar så är det … just det genialt. I torsdagsfoto är det tidens tand som inlägget ska illustrera och den här sparken har både formats av tidens tand och fått ett nytt användningsområde av en kreativ man. Tidens tand genom åldrande och utvecklingen i samhället som gör att vi inte ser detta fantastiska transportmedel ofta längs våra vägar.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Tidens tand | och även en tävling i samarbete med Tvspelsweb.se

Avsändare Margareta som illustrerat tidens tand en gång tidigare i ett annat fototema som du hittar här – Minnen från fornstora dar …

ordlös onsdag

Kategori | Ordlös onsdag | Tre

/Avsändare Margareta

och kommer aldrig mer igen. Någonting sådant sa vi när vi bytte filmstjärnor och bokmärken som små, fast de gjorde de i alla fall ibland. I bildverkstaden handlar det också om att byta och nu är det våra himlar som ska bytas ut och få ett annat utseende. Det önskar jag verkligen att jag kunde göra i verkliga livet också, med risk för att verka riktig tjatig och totalt nere så är det inte någon rolig eller spännande himmel jag ser utanför fönstret.

Jag valde att göra lite mer dramatik genom min nya himmel, en ganska så intetsägande bild från Storforsen fick lite mer action i sig på ett enkelt och lite ”fuskigt” sätt, jag gjorde det lite lätt för mig denna gång.

Kategori | Bildverkstad – byt himmel

Grundfotot från Storforsen fick en himmel från Laxholmen .   

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop CS 3.
-Jag öppnade originalfotot . 
-Jag duplicerade lagret, markerade himlen med trollspöt och raderade från det övre lagret, lite grovt men det fick duga.
-Därefter roterade jag himlen i den andra bilden och lade in den mellan de två lagren, med tanke på hur ljuset föll i originalbilden så roterade jag motsols.
-Ändrade perspektivet i fotot och sedan förstärkte jag i oskarp mask en aning. 
-I verktygsfältet för bildanpassning utjämnade jag himlen till mer dramatik. 
-Gjorde till ett lager
-Sparade i 510 pixlar på bredden och 72 dpi.
-Klart.

Det här var en snabbare och enklare variant av vad de flesta rekommenderar och resultatet bli ju därefter men principen är i alla fall ganska enkel och så mycket finjusteringar gjorde jag inte denna gång. 

Avsändare Margareta som inte har mycket ledighet denna månad, nytt program och en hel del som ska åtgärdas på jobbet för att få det att fungera till allas belåtenhet. Några dagar mellan varven har det blivit och jag har ju en del minustid, inte på grund av att jag är lat utan för att mitt arbete inte kräver mer tid. Så denna ”extratid” var välkommen för jag gillar inte att se siffror med – framför mig oavsett vad det gäller med ett undantag, nu vill jag ha minus på termometern.

Mitt ständiga goda råd - Lek och ha kul med dina foton.

och drömmer mig tillbaka i stället.

Regn, regn, regn och bara svart och blött. Tur att jag i alla fall kan jobba och slippa tänka för mycket på eländet.

Avsändare margareta som i alla fall är tacksamma till alla mammor som haft den goda ”planeringen” att i alla fall välja att föda barn som jag kan glädjas åt att fira så här i novembermörkret, inklusive mig själv med mitt eget novemberbarn. Den enda månad som verkligen kan få en riktigt riktigt deppad.

och ingen slipper här fram, här fram, förrän hon säger sitt ärendes namn, vad vill hon? Den här anden bevakar porten och tillträdet till det lilla huset. inte på prärien men väl i den lilla dammen. Total bevakning åt alla håll och kanter både med syn och hörsel. I veckans port är det bevakad som är ordet denna vecka. Min danske vän i Köpenhamn får stå åt sidan för den här krabaten därför bytte jag spår när jag hittade honom i mitt fotoarkiv.

Kategori | Veckans port | bevakad|

Mina tidigare inlägg i veckans port hittar du här >>>

Avsändare Margareta som träffade på den lilla anden under en av mina helgpromenader i höstas och den verkade vara så inne i sin bevakning av den lilla porten att han/hon inte brydde sig om någon av sina polare ute i dammen.

Charlotte Kalla – finns det något att tillägga? Jag visste att hon skulle komma igen och att ta igen och krossa alla, men med över 16 sekunder i stafetten så behöver jag nog inte tillägga mer. Är det någon som fortfarande har funderingar över hennes kapacitet så …

Jag har skrivit om henne tidigare och lär väl få återkomma till denna fantastista tjej som verkar ha allt och det som jag gillar är glimten i ögat och hennes utstrålning som slår allt vi haft i de flesta sporter. Att hon sedan går från klarhet till klarhet gör ju henne till en tjej opch en sport som jag verkligen kommer att se i vinter. Jag var och tittade på henne i Luleå för många år sedan och då sa vi att den tjejen kommer att gå långt och så verkar det att bli. Att hon sedan kommer från norr, från Tornedalen och samma kommun som min mor gör ju inte saken sämre. =) Nu hoppas jag också att det inte bara blir mörka vinterpromenader med mina fotspår för mig denna säsong utan att skidorna kommer på och en del turer i skidspåret blir av.

Avsändare Margareta som är glad att vi äntligen får en tjej i skidsporten som är i absolut världsklass och även är underbar att lyssna på, trots hennes vinnarskalle så visar hon ett sätt som jag gillar.

Tidigare inlägg om Charlotte Kalla - Jag säger bara, Charlotte Kalla … och Dessa tiopoängare …

eller kanske i fönstret på arbetsplatsen. I veckans fönster är ordet upplyst det vi ska illustrera och jag plockade fram några mindre bra foton men upplysta i alla färger var detta fönster någonstans i Stockholm. Jag stod kvar ett tag och tittade, inte för färgskiftningarna i ljuset utan mer över tankarna hur det går att arbeta med ett ljus som hela tiden byter färg. De ville väl visa att de var upplysta, men ingenting för mig att jobba i skiftande färger men jag är kanske inte så upplyst om vad som är inne.

Kategori | Veckans fönster | upplyst|

Mina inlägg i veckans fönster hittar du här >>>

Avsändare Margareta som är glad över minustemperaturen idag, -0,1 var det när jag steg upp strax efter 08:00 och förhoppningsvis går det inte över 0 på ett tag så attt vi får lite mer ljus och kanske den efterlängtade snön kan få dala ner lite utan att förvandlas till det tråkiga och deprimerande regnet.

har vi haft när vi åkte och gratulerade Birgitta som fyllde år och med blomster från hennes egen trädgård fick det bli.

Vi hade tänkt att bara åka förbi med några små presenter, lördagkväll och oinbjudna men så gör vi ju här i norr. Men när kom vi hem och hur länge är en kort stund?  Nästan en hel arbetsdag blev vi där, alltid lika roligt och välkomnande att komma dit.  Efter gott fika med kaffe, åkerbärslikör och tårta blev vi fortfarande kvar och sent omsider kunde vi dra oss hemåt.

Till Birgitta som är en person som alltid tänker på andra, det gjorde hon även ikväll, så tyckte jag att denna text passar in på henne . Med kärlek och omtanke om andra med en ödmjukhet som få.

Din egentliga ålder
är summan av
de tidlösa
ögonblicken
i ditt liv

Till dig Birgitta vill jag bara säga att du är en person som verkligen är värd att gratulera och inte bara på din födelsedag utan även alla andra dagar ska du känna att vi tycker om dig trots att jag inte alltid är så bra på att höra av mig. Förhoppningsvis behöver du inte alltid bjuda på underbara middagar för att vi ska titta förbi, nu blir sällan vårt titta förbi bara titta förbi. =)

Dina tidigare födelsedagar här hos mig – Ett sjufaldigt grattis … och November, bemärkelserna tid …

Avsändare Margareta som inte alltid hinner med att ta vara på de fina vänner jag har men en gör så gott en kan.

för nu ska vi bara njuta av god mat och lite myspys …

Avsändare Margareta som bara säger mmmmm … åt kvällens meny

över Madison County men väl slussbroarna över Berg genom Göta kanal blir en av illustrationerna av temat broar i torsdagsfoto den här veckan när jag står mitt på en av alla slussbroar längs kanalen. Jag hade svårt för att bestämma mig och många broar blev det.  Sedan lade jag till en bro underifrån genom kanalen här hemma i Luleå och en av mina promenadstråk.

Därefter hittade jag i mina foton av en annan och lite större bro i Luleå, Bergnäsbron som jag också passerar under promenaderna så då fick det bli några bilder av den också ur olika vinklar i det persepektiv jag möter den när jag promenerar från hamn till hamn.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Broar

Avsändare Margareta som inte kunde hålla sig till en bild utan det blev ett helt kollage både av den vackra sidan och den mindre vackra. Jag passar på medan jag har orken och några dagars ledighet.

har sambon skänkt pengar till idag fast kanske inte, för de lär aldrig hamna i rätta händer. De pengarna blev istället ett tillskott i statskassan och lite mindre sjukfrånvaro i statistiken som regeringen och försäkringskassan så hett suktar efter. Visst är det bra med låg sjukfrånvaro men inte till vilket pris som helst och nu blev priset en daglön mindre för honom och som jag ser det, så finns det betydligt bättre välgörande ändamål att skänka dem till. Han har det så nära att han inte ens behöver gå utanför dörren för att  lätta på den tydligen överfulla plånboken, han såg inte den utsträckta handen. Den hand som brukar smeka hans kind, den hand som brukar hjälp honom med datorproblemen, den hand …

I går fick han ett brev från sin personlige handläggare på Försäkringskassan, han visste inte ens att han hade en sådan, där det stod att han ville ta kontakt med honom för hans pågående sjukfall hos dem. Pågående sjukfall? Sambon var sjukskriven tre månader efter sin stroke men den sjukskrivningen tog slut sista augusti, för snart tre månader sedan, de är snabba och effektiva. Tre meningar och i de tre meningarna stod det två gånger att han skulle ta kontakt med handläggaren så fort som möjligt, de har tydligen inte lika höga effektivitetskrav på sig själva som den försäkrade har?

Problemet var att handläggaren tydligen upptäckt att han fått en dag för lite utbetalt och det hade ju inte min nära upptäckt eftersom allt faktiskt gått ganska smidigt till, han har skickat in sitt läkarintyg och sedan inte gjort något mer, pengarna har satts in punktligt varje månad på hans konto och det var väl det vi mest har varit förvånade över att det inte knusslats någonstans ifrån. Eftersom han nu var säker på, att om den där dagen skulle betalas ut så var han tvungen att påbörja någon ny pappersexercis och det är inte hans favoritämne, papper. Därför sa han till handläggaren att han kan skänka dem till någon som behöver det bättre och har betydligt större problem med försäkringskassan och utbetalningarna än vad han har haft.

Jag skulle verkligen ha velat se den handläggaren, varför inte en uppriggad webbkamera, och hans min när sambon uttalade de meningarna och eftersom han fick upprepa det några gånger så förstår jag att mannen på andra sidan telefonen hade svårt att ta till sig de orden, han kippade i alla fall lite efter andan. Undra just om samtalsämnet på fikarasten kan tänkas ha handlat om ”galningen” på andra sidan som inte ville ha sina pengar? Kan det möjligtvis har varit första gången någon skänkt bort sina pengar till Försäkringskassan, jag skulle tro det. Nu kanske han åsamkade dem ett svårt huvudbry att knäcka, för var ska de pengarna bokföras?  Kanske att det blir pappersarbete i alla fall, för han har ju inte skrivit på någon blankett om det.  Att tvingas avstå är nog mer vanligt eller den där väntan som många har på att inte få några pengar, att överleva månad efter månad utan inkomst. Vem är ansvarig om jag svälter ihjäl för att jag inte har någon ekonomi och inte någon i min närhet som jag kan låna pengar av månad efter månad, på grund av seg byråkrati?

Jag har vikarierat på Försäkringskassan under första hälften av nittiotalet, en mycket kort period men den räckte för att jag skulle upptäcka byråkratin och alla regler som fanns. Nu så här i efterhand kan jag berätta att jag inte alltid höll på den, utan använde mitt sunda förnuft överlag. Det är preskriberat nu så jag får nog förhoppningsvis inga dyra efterräkningar för mitt sunda förnuft. Det finns mycket att skriva om när det gäller den byråkratin och många skulle nog tro att jag överdrev en del, men jag ska inte gå in på det nu och inte heller ge några exempel men det jag upptäckte då var att personalen hade en otroligt stor arbetsbörda som aldrig varit sådan om det sunda förnuftet fått råda och det mänskliga fått vara med i bilden.

Avsändare Margareta som skulle kunna skriva hur mycket som helst om all byråkrati som existerar i vårt samhälle och hur vi helt plötsligt slutat att tänka själva mer och mer. Jag kan i alla fall berätta att jag ringde till Försäkringskassan i ett annat ärende i veckan, i tjänsten, där jag ställde en mycket enkel fråga för den myndigheten. Jag fick ett snabbt och säkert svar, trodde jag. Dagen efter skulle jag behandla ett ärende och fick då se något som gjorde mig mycket fundersam över svaret jag fått. Sagt och gjort ringde jag upp försäkringskassan igen och ställde samma fråga, till en annan handläggare. Man får ju ta vad man får och synd var att jag inte fick den handläggaren på en gång. Nu svarade hon precis tvärtom och då kände Margareta att hon tände på några cylindrar eftersom det svaret nu orsakade mig en hel del onödigt arbete, eftersom jag redan bearbetat och slutfört jobbet redan dagen före enligt det svar jag fick då. När jag förklarade och frågade hur de kunde ge olika svar på en sådan enkel fråga svarade hon, -det vet jag inte.  Istället svarar jag och skriver att de verkar inte ens ha grundläggande kunskaper om det mest elementära på försäkringskassan, de arbete de är ålagda att utföra och kunna. Punkt slut.

Ps.  Min fråga var av sådan karaktär att de överhuvudtaget inte ska gå att svara fel för en tjänsteman/kvinna på försäkringskassan, inte ens en tusende promilles chans. Sedan är jag fortfarande besviken över att han inte såg den utsträckta handen.

brukar det heta och ibland stämmer det, medan det andra gånger är alldeles för sent för att tiden helt enkelt har gått ut. Jag hoppas att det den här gången inte var något bäst före datum eftersom jag bara inte hunnit. Nu ljuger jag igen, för visst har jag haft tid men jag har  varit så förb….t lat, trött och bara så oföretagsam under en period av mycket sömn efter jobbet, slötittande framför TV:n samt några goda böcker som jag faktiskt läst utan att somna direkt. Datorn har stått på för det är det första jag gör när jag kommer innanför ytterdörren, slår på datorn. Om jag sedan inte sitter vid den eller gör något framför den så står den påslagen, för säkerhets skull ifall att …

I förra veckan fick jag en award av Birgitta där jag med sju punkter skulle skriva något om mig själv, något som andra skulle kunna ha intresse av. Det har blivit mycket självkoncentration under hösten, det var inte länge sedan jag skrev ner sju punkter om mig själv men så är det ibland och övning ger färdighet, hm … Inte enkelt och några av punkterna som Birgitta själv skrivit kan jag kopiera rakt och det gör jag -här och nu, eller snart för ni som varit in här tidigare vet ju hur jag är. Några av hennes punkter önskar jag att jag skulle kunna kopiera men tyvärr ligger inte mina anlag och min kompetens på den nivån, snyft. Därför väljer jag det som finns  innanför kontorets fyra väggar, med utrymme för dörr och fönster så att jag kan vädra det utanför också.

1. Aldrig utan min kamera, någon av dem i alla fall
2. Aldrig utan min bärbara – det är snart bara i sängen den inte fått följa med (fast det har den när jag varit på resa – men lova att inte skvallra för sambon)
3. Hemmakontoret innehåller en hel del tekniska hjälpmedel, man kan fundera vem som är ”mannen” i huset.
4. Trots allt ovan -har aldrig laddat ner musik, film eller överhuvudtaget tänkt tanken på att skaffa en iPod eller vad de nu heter idagsläget – intresse saknas totalt.
5. Layout, grafik och hemsidor under utveckling – men har alltid brunnit för det
6. Texter – i smått och stort – böcker, papper och allt ”köper” jag bara det kan vara bra att ha.
7. Humor – både under fötterna och ovan huvudet, jag tål det mesta och kan le åt mycket

Ett av mina problem är att jag måste få en helhet, något som sammanhåller vilket gör att det inte går så fort när jag ska skriva sju små punkter om mitt eget ego.  Kanske att jag skriver mer egocentrerade saker om mig själv någon gång, så att du inte bara tror, att allt jag är intresserad är det som kan ske innanför kontorets väggar. Ett av Birgittas ord -gourmét - är något som jag inte visat på, trots mina tankar om att ha recept och mat här på bloggen, men det kanske kommer tillfälle till det . Alla saker har sin egen tid och jag håller sakta men säkert på att bli mer effektiv här på Bildgatan men jag blir aldrig som i mitt yrkesverksamma liv. Här leker och roas jag, på mina arbeten utför jag uppdrag och det är stor skillnad och jag trivs med alla mina roller.

Mina tidigare självcentrerade tankar finner du här -Vem jag är -med sju punkter …

Avsändare Margareta som nu ska ge sig i kast med nästa kulighet, men vet ännu inte vad det blir. Sedan var det där med att ge awarden till någon -jag ser ju att alla får sådana med jämna mellanrum och jag har gjort mitt vid några tillfällen tidigare, både här och på mina tidigare bloggar.  Någon som inte fått någon på länge, av mig, det är Pirajan Maja som kan få ett uppdrag till, alltid finns det något nytt att tillföra för hon har många intressen och lite nytt kan kanske jag också få veta. Jenny Mo är  en tjej som skriver intressant och numera framförallt har fantastiska bilder, sedan som tredje överlämning av awarden ger jag till de som jag tidigare överlämnat till men kanske aldrig kom till skott. =)

men i veckans port ska vi illustrera jugend och som rubriken säger så har jag ingen aning utan bara min känsla, som kan vara fel. Jag läser om jugend och där står det bland annat att jugendstilen inte var någon enhetlig stil utan kan sägas vara ett samlingsbegrepp för en rad olika stiluttryck som samtidigt uppkom på olika platser. Läs och se mer om stilen här i Wapedia och titta på det totalt olika arkitekturerna och formerna, de finns ju hur många som helst och ingen är den andra lik.

Jag arbetar i ett vackert hus med jugendarkitektur men det tänkte jag inte lägga ut däremot tänkte jag ta mig en promenad runt i staden och titta vad vi har kvar. Vi har nämligen under många år haft kommunalråd som älskar att riva och bygga nytt, inget undantag med vårt nuvarande. Ibland funderar jag om det kan ha något med vissa lunchmöten, vissa byggherrar och ett av kommunalråden att göra. Nu ska jag inte vara sådan för det finns väl inget bättre än att bygga nätverk och det kan ju leda till att man bygger annat.

Nåja i alla fall när jag tittade på länken ovan kom jag att tänka på en speciellt port som är början till en annan port ganska högt uppe och är det nu så att det här inte är en stil av jugend så vill jag i alla fall tro det, för det här är lite mer min jugendstil. Min juged är mer stilren utan alltför mycket ”krusiduller”.

Kategori | Veckans port | jugend|

Mina tidigare inlägg i veckans port hittar du här >>>

Avsändare Margareta som har försökt få sambon att komma ihåg vad byggnaden och scenen heter men han hade också tappat minnet någonstans och min utrikeskorre på Teneriffa har jag inte fått tag, jag vet att hon har haft lite problem med sin uppkoppling och sedan har hon fullt upp med nya gäster och allt annat under veckan. Jag vet att hon eller hennes sambo skulle veta för de brukar ha koll på sådan så jag lär återkomma i ämnet när jag pratat med henne och får krypa till korset och säga att jag har fel, hur kul är det och som sambon brukar säga, -hör du hur fel det låter (om att han skulle kunna ha fel).

Det är i alla fall två vackra portar först den första porten och sedan porten som ligger högst upp längs gången mellan de vackra kvinnorna. Jugend betyder ju ungdom och jag tycker i alla fall att det här känns som riktig jugend i alla fall när det gäller byggnadsstil. Eller vad är det?

Jag som nu varit inne i en riktig jobbperiod och sedan bara Zzzzz … har inte hunnit så mycket, igen, med bloggandet och så kommer det att vara så länge det bara är mörkt, grått, slaskigt och riktigt tråkigt väder därför är det extra kul att plocka fram de roliga minnena med härliga semestrar som ovan och läsa lite roliga små texter och tankar så här kommer en som passar bra till min bild, sagt av Markus, 6 år: Yrkeslivet är något som man inte slipper undan, om man inte flyr till Spanien. Det var det jag gjorde vid det här tillfället och tanken är tagen ur boken, -Gud som haver barnen kär, har du någon ull, av Mark Levengood och Unni Lindell.

börjar veckan med Zzzzzzzz

Avsändare Margareta som endast säger god natt på bloggen idag.

… får vi nog också se till att bli källsorterade.

Källsortering måste väl gälla allt, finns det någon plan för det? När kommer den första miljöskandalen om alla miljögifter som är nergrävda på våra minneslundar och kyrkogårdar? Blir det straffavgift om vi inte förberett det?

Jag hatar alla onödiga förpackningar som nästan inte går att öppna för att sedan slängas och sorteras efter bästa förmåga.

Avsändare Margareta som funderar över ett USB minne, hur många förpackningar behövs, det är ytter- och innerhölje och plasten är svetsad för att inte kunna öppnas utan våld, du kommer knappt igenom med en vanlig sax. Jag blir tokig på alla dessa skydd som tar fram den värsta våldsmänniskan i mig och den sitter långt in. Jag garanterar att det är lättare att ta sig in på vilken militäranläggning som helst i Sverige.

var ett tips jag hittade i en fototidning för många år sedan och skrev ner det. Vi använde tipset på mitt förra arbete bland annat på ett foto som skulle pryda förstasidan i tidningen och det fungerade bra. Därför tänkte jag att det kan ju vara lämpligt att dela med sig av en direktavskrift som jag sparat, kanske bra att ha om du har ett lågupplöst foto som du gärna skulle vilja förstora upp.

När man förstorar små foton blir de suddiga och får markant sämre bildkvalitet. Dock inte med denna enkla metod, som kan skapa stora utskrifter även av den minsta bild.

Om man har bilder från en äldre digitalkamera på två eller tre megapixel kan man inte skriva ut dem i stort format utan vidare. Detsamma gäller om man har tagit en rad bilder med en nyare kamera men minskat filstorleken för att få plats med fler bilder på minneskortet. Det är förargligt för det kan ju hända att man vill förstora eller kanske först beskära och sedan skriva ut dem.

Detta går normalt sett inte att göra utan att kvaliteten försämras. En bild på 2 megapixel blir bra i 10×15 cm, då man kan skriva ut i 300 punkter per tum. Om man däremot försöker skriva ut dem i A4-format blir den pixlig.

Här visas hur man kan göra enorma förstoringar av små bilder utan att förlora detaljrikedomen. Vi visar också hur man skapar ett funktionsmakro i Photoshop 7, så att man kan förstora bilden med en enkel tangenttryckning.

STEG FÖR STEG

Här visas hur du förstorar ett foto med tio procent åt gången och skapar ett funktionsmakro för ändamålet. Metoden fungerar även i Elements 2 och 3, där man dock inte kan skapa funktionsmakron.

Välj Öppna… på menyn Arkiv för att öppna din bild.

Välj sedan Bildstorlek… på menyn Bild, för att öppna rutan bildstorlek

• Se till att kryssrutan bibehåll proportioner är markerad och ange därefter 110 procent i bredd.
• Ange till sist 300 pixlar/tum i upplösning
• klicka därefter på ok

(om du använder Photoshop Elements ska du upprepa proceduren tills storleken blir bra)

Din bild har förstorats med tio procent, men det är fortfarande en bit kvar till den där jätteförstoringen.

Välj Funktionsmakron på menyn Fönster

Dra eventuellt in paletten på arbetsytan

Klicka på Skapa nytt Funktionsmakro

Namnge makrot i fältet Namn

Välj vilken Funktionstangent som ska aktivera det. (vi väljer F10)

Klicka på Spela in

Upprepa nu proceduren i steg 1 för att öka storleken med tio procent i dialogrutan Bildstorlek

Klicka sedan på Stoppa uppspelning/inspelning på paletten Funktionsmakron

Nu kan du öka bildstorleken genom att trycka på F10-tangenten upprepade gånger tills din bild har fått önskad storlek.

Avsändare Margareta som skrivit av det från en artikel i tidningen Digitalfoto för alla.

och kanske ovälkommet.

Hos bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – Oväntat| Mina tidigare inlägg

Nåja, i alla fall är det oväntat som är ordet för dagen i bilduppdraget och något mycket oväntat råkade jag ut för idag när vi gick ut på promenad och jag med kameran i högsta beredskap var beredd på att fota det mest oväntade. Oväntat blev det, men inte på det sätt jag räknat med utan när jag tar upp kameran för att fota så fokuserar den och jag försöker klicka, ingenting händer. Vad är det nu då? I systemkameran finns inget internminne om jag nu glömt bort det för ett kort ögonblick. Jag min tankspridde … hade helt enkelt glömt att stoppa i något minneskort. Så därför fick mitt inlägg bli mycket oväntat från en tidigare promenad runt Luleås hamnar i oktober.

Avsändare Margareta som kommer i håg ett annat oväntat besök och betydligt trevligare sådant men överraskande för något år sedan – Oväntat besök …

var det inte riktigt, utan muren hos Bildverkstaden skulle bildredigeras och där började vår fulla frihet. Jag måste erkänna att bilden inte var någon dröm att börja jobba med. En grå, inga starka kontraster eller former utan bara en rak och färglös mur. Jag kände direkt att jag var tvungen att göra något åt det, alla skriver och pratar om hur grått, trist, slaskigt och mörkt det är nu i november, en liten färgklick med lite ljus kanske piggar upp, så det var bara att sätta igång.

Originalbilden som jag skulle jobba med hittar du här hos Bildverkstaden och mitt resultat nedan.

Kategori | Bildverkstad – valfriheten med en mur

Kanske inte något toppresultat precis, men som vanligt var det roligt att se vad jag kunde få fram av något som jag inte valt själv .   

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop Elements 7.0.
-Jag öppnade originalfotot . 
-Jag duplicerade lagret, markerade den nedre delen av muren och sedan omvänt och raderade .
-Omvänt igen och därefter valde jag en mörkröd förgrundsfärg och penseln färgersättning med läge mättnad.
-Jag målade över det duplicerade lagret med penseln, vilket gav olika färgnyanser beroende på grundfärgen som jag valde. 
-Under justera färg valde jag färgvariationer och ökade samtliga färger samt mörkade två steg i mellantoner. 
-Därefter duplicerade jag grundbilden en gång till och markerade den blå kanten högst upp och använde samma röda färg och pensel på den.
-Markerade omvänd igen och raderade resten av lagret.
-En till duplikation av bakgrundslagret och nu markerade jag kvadraten i mitten av muren och målade på med samma pensel och färg som tidigare, gjorde även samma färgjusteringar för att få starkare färger.
-Därefter markerade jag omvänd och  justerade ljussättningen med hjälp av intensitet/kontrast och drog intensiteten till en mörkare bild runt kvadraten.
-Under filter använde jag filtret ljuseffekter och stilen – fem ljus nere och strålkastare som ljustyp. Jag ändrade inte riktningarna utan lät dem vara kvar. Intensitet och fokus drog jag till 100 %.
-Jag markerade den undre delen av lagret och raderade för att behålla lite mer ljus på trottoaren.
-En till duplicering, nu av ljuseffektlagret där jag markerade den nedre delen av muren som i första lagret för att sedan markera omvänd och radera, sedan omvänt igen och dra ner opaciteten till 70 % .
-Nu var jag i princip klar förutom att lägga lagren i rätt ordning.  
-Gjorde till ett lager
-Sparade i 510 pixlar på bredden och 72 dpi.
-Klart.

Det här var verkligen kul och nu har jag nästan blivit en klottrare, men bara för mig själv och inga dyra rengöringskostnader för någon och med respekt för andra människor och deras egendom. Bildverkstaden gav ju oss fria händer.

Avsändare Margareta som fortsätter att tycka det är helkul att bildredigera samtidigt som det hela tiden utvecklar mig genom att jag testar sådant som jag annars inte skulle hålla på med när det gäller den andra delen av min bildkonst. 

Mitt ständiga goda råd - Lek och ha kul med dina foton.

och lustiga huset blev det av speglingen i ett inte allför lustfyllt fönster. Fönstren på arbetsförmedlingen och försäkringskassan som jag promenerade förbi i oktober, tur att jag bara behövde gå vidare efter fotografering utan att ha ett ärende.

I veckans fönster är det valfritt och mina lustiga fönster i fönstret fotade jag vid samma fönster och vid samma tillfälle som jag fotade mitt bidrag i höstbidraget och fototemat fönster men från en lite annan vinkel.  

Kategori | Veckans fönster | valfritt|

Mina inlägg i veckans fönster hittar du här >>>

Avsändare Margareta som efter att ha lagt ut lite fototeman från veckan som gått ska ta och kika in lite hos alla andra när jag även besvarat lite kommentarer från veckan som försvann.

av vad som komma skall. Det känner jag med mina nyinköpta vackra svenska äpplen. Bara namnet -Aroma – känns ju underbart. Äpplen, röda och härligt stora det hör väl till i mörkret med tända ljus och juletiden som närmar sig med stormsteg? För mig är äpplen en del av den här perioden när ljusen tänds och de ligger där i skålen så vackra, förhoppningsvis blir de också uppätna och inte bara en dekoration.

I veckans torsdagsfoto ska det vara en närbild av valfritt slag och mina äpplen låg så lägligt till innan de sakta bryts ner i mina matsmältningsorgan. Tog jag bort njutningen av det vackert röda fotot, men så är verkligheten.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Närbild

Avsändare Margareta som även denna gång för mig till tystnad och stillhet med en sprakande brasa eller små tända ljus. En fördoft av det mysiga med mörkret och vintern.