nej inte riktigt, men i går eftermiddag och delar av natten även tidigt på småtimmarna har jag varit tänkande, försökt, som den kloka ugglan Helge. Jag har funderat fram och tillbaka både i sidled och framled och tidigt i morse skickade jag i väg mitt beslut. Jag var nämligen på en intervju igår och det kändes upplyftande med tanke på att det var 71 sökande och jag var en av de sju personer som de valt att träffa. Tjänsten hade jag nästan glömt bort, att jag skickat in en ansökan för ansökningstiden gick ut redan den 30:e september.  Nu var det några detaljer som jag fick mig att tänka till, ville jag verkligen ha det här arbetet, var det något som skulle passa mig? Arbetsuppgifterna och det mesta var helt ok, sedan var det just det där andra som gjorde att jag blev tveksam.

Kan man verkligen tacka nej till en eventuell anställning i dessa tider? Ja, efter att ha rådgjort med mitt inre och några personer i min närhet så var det självklart att det kan man. Hade jag gjort det för några år sedan? Nej, men med åren har både förståndet och viljan att veta vad jag vill börjat göra sig gällande även hos mig. Det kommer sent för en del men jag är tacksam för att det börjat ge sig till känna, den inre styrkan – att bli lite ego.  Det känns otroligt bra och jag tackar inte heller ja eller tar på mig för mycket idag. Nu har jag lärt mig ordet nej och kan även ta till det när jag känner att det behövs, men kanske med lite finess och farstun känns betydligt bättre än att hela tiden säga ja och tro att jag är någon övermänniska som hinner med allting.

Nu är det ju inte säkert att jag fått tjänsten, men tyckte ändå att jag kunde ha lite vett och etikett och tala om för dem att de skulle fortsätta sin rekryteringsprocess utan mig.

Avsändare Margareta som nu har talat om det och fått ett svar som tack, men visst hade det varit kul att se hur långt jag hade kommit i processen …

Ps Ugglan, en riktigt äkta Pajalauggla som jag förärat till sambons mindre ugglesamling. Inget mot den samling Imse visade mig idag på sin blogg, men nu väntar jag bara på hennes andra samling, den lät betydligt mer spännande …  Den fanns tydligen redan på plats, var det allas förväntan som skyndade på?

Ganska lustigt att jag skulle fota ugglan i morse och sedan har hon hela inlägget fullt med ugglor. Jag får väl också ta och fota några fler nu när jag håller på med inomhusfotografering, jag är ingen inomhusfotograf, har inte rört kameran på ett bra tag nu så det fick bli lite kameratester imorse. Det kan också bli en del intressanta motiv.