Bildgatan – Avsändare Margareta

-9 grader, lätt snöfall och en aning blåst.

Avsändare Margareta som är glad att sambon lockade ut mig på årets sista promenad.

med några stulna ord från Brigitte Bardot .

Jag har gjort mycket dumt,
och det tänker jag fortsätta med.
Det  är det som är kryddan i tillvaron.

- även 2010

Avsändare Margareta som kan konstatera att i morgon när jag vaknar upp så är det 2010 och några större personlighetsförändringar kommer nog inte att märkas. Klockan är nu 00:20 och jag tänker strax lägga mig för att orka upp lite tidigare på nyårsafton.

Ps Jag har tjuvstartat med raketerna,  genom ett säkrare fönster -datorfönstret.

av sommaren – Ordlös onsdag

Kategori | Ordlös onsdag – en smak av sommaren

/Avsändare Margareta

men nästan och här sitter jag framför datorn och har inte hunnit så mycket mer. Jag försöker att vara lite tyst, inte för att jag brukar låta så mycket när jag är hemma men lite extra tysta steg försöker jag i alla fall att ta. Lilleman sover nämligen fortfarande och det vill jag att han ska få göra så länge det behövs. Det är mycket som ska hinnas med när han är på besök under julen. Telefonen ringer hela tiden, av människor som vill att de ska träffas både släkten och vännerna vill ha en stund med honom. Det är inte mycket vi har sett av honom och det förväntade jag mig inte heller, han måste få ta allt i den takt som känns bra.

-

Alla kompisar som är hemma under korta perioder ska hinnas med, det ska planeras aktiviteter och utelivet står högt i kurs. Skridskorna har även i år hunnit knytas på och lite lek i ishallen tillsammans med gänget. Nu är han hemma här till någon gång i början av januari sedan bär det av igen till Oslo. Nu börjar hans boende i Oslo gå mot sitt slut. I februari drar han i väg på någon månads resande till betydligt sydligare breddgrader så både lägenhet och arbete är uppsagda. Nu kommer mamma att vara orolig, inte för att jag inte tror att han klarar sig. Är det någon som står med båda fötterna på jorden och kan klara sig så är det han, men … det där men finns alltid och just vetskapen om att jag inte kan få kontakt med honom precis när jag vill bara för att bara kolla läget. Det är inte lätt och trots att han ibland säger, jag är faktiskt 24 år så är han alltid ett barn. Speciellt när jag säger, har du inga vantar, är inte skorna för kalla, vill du låna en mössa? Då skakar han lite extra på huvudet. Att klä sig har inte alltid varit hans starka sida, i alla fall inte tillräckligt.

-

Storebror han jobbar på och honom har jag inte heller sett röken av sedan julafton, lite snack i telefonen och på skypen är allt. Trots att han inte bor så långt borta. Jag känner till anledningen så han är helt förlåten, en ny tjej som dejtas och intensivt. Lite nyfiken är jag samtidigt som jag vet att jag får prata på ett annat språk än det vardagliga – engelska . Det är inte min starka sida numera, trots att jag en gång i tiden hade bra betyg och trodde att jag var duktig i språket. Jag fick ju aldrig chansen att öva på det speciellt mycket så det mesta har försvunnit, men visst kan jag göra mig förstådd. Det är mer rädslan över uttalet och allt det grammatiska som jag känner att jag inte riktigt klarar av. Nu pratar hon väl en lite svårare engelska, den som skottarna får ur sig samtidigt som jag tror att hon även kan svenska, lite i alla fall. Jag vet egentligen inte hur det låter men genom goda vänner så har jag tidigare hört att det är betydligt svårare att förstå. Nåja, det blir ett senare bekymmer om det fortsätter och jag får förmånen att träffa henne.

-

Nu hör jag honom prata i telefonen, så det finns hopp om lite liv i honom idag också. Nya aktiviteter som planeras, ingen ro och ingen vila (under de vakna timmarna i alla fall).

-

Avsändare Margareta som ska avsluta och göra lite lunch, jag får ta tillvara på de stunder vi hinner vara tillsammans och maten är alltid en lockelse. I dagens ordlösa onsdag var temat ”Smak av sommaren” , jag kan hålla mig för skratt men samtidigt lite kul, för det tänker jag absolut inte på idag när temperaturskillnaden är minst 40 grader mellan sommarens normala och dagens utetemperatur.  Gör kanske ett försök i alla fall.

En vacker soluppgång någongång under vintern 2003 på en av mina morgonpromenader från hamn till hamn.

eller lovade, det beror på hur man ser på det, mera tillbakablickar på 2009 trots att året inte riktigt är slut.

2009 har överlag varit ett mycket bra år trots att vi fick det tråkigt och en smärre chock i mitten av maj. En stroke var inte något som jag någonsin trodde skulle drabba sambon och det kunde han själv inte heller riktigt tro på. Nu hände det och som tur var, var den inte speciellt stor ur medicinska mått mätt. För oss var det en stor omvälvelse och gav oss mycket att tänka över, jag vet inte hur vi lyckats men att försöka koppla bort arbetet mellan varven är viktigt och det har han nog lyckats med, i alla fall kortare stunder. En lång sjukskrivning väntade för en person som aldrig i sitt liv haft kontakt med försäkringskassan förutom för något år sedan då han slet sönder bicepsen.  Nu gällde det att sysselsätta sig med någonting som gav sinnesro och riktig rekreation. Att ligga på soffan och vifta på tårna var inget alternativ för honom, vi är inte speciellt lika i det fallet.

Det var nu jag fick börja trampa på nya stigar.

Jag har tittat genom och sett det där som jag inte sett tidigare. Jag har verkligen lyckats ta bort all vanlig vardag runt mig och bara njutit av stunderna.

Spännande – och många nya smultronställen har jag hittat under året.

Nu är det här mer än ett smultronställe, ett riktigt åkerbärsställe och det vill inte säga lite om njutningen.

Det har varit hög och behaglig temperatur samtidigt som jag sjungit inombords, kanske har jag flugit lite högt ibland med mina drömmar, men inte så högt att det tagit ont när jag insett att det inte riktigt blivit som jag bestämt.

Oftast har det haft att göra med saker som jag velat uppleva – en björn har exempelvis legat högt på önskelistan – men den kommer nästa år har jag bestämt.

En hel del vatten har det varit, mycket av mina aktiviteter har kretsat kring just vattnet.

och mycket lek både i och kring vattnet, ibland med hjälp av olika föremål.

roligt har jag haft och en hel del härliga vattenreflektioner och spännande mönster har det blivit.

Förutom all natur och små detaljer i den, som jag också fotat har det varit mycket rost. Rost är vackert, kamerans guld. Jag skulle nog kunna lägga ut en rostig bild varje dag i ett år från årets rostiga motiv, kanske det kommer.

Den här rostiga lyktan är kanske inte det rostigaste men den är så vacker, hittade den i en av våra förråd i stugan. Någonting som mor säkert tyckt varit gräsligt ful och ”kastat” bort.

Trots att jag skrev i mitt tidigare inlägg att jag själv inte fiskat så mycket, utan mest varit delaktig i att föreviga det som funnits runt oss och det som plockats upp ur vattnet så har jag också ”satt” mig ner en stund med metspöet, utan tanke på att få någon fisk. Mest bara en anledning att kunna vifta på mina välomskrivna tår och njuta ett tag av allt. Jag har trots allt lite svårt att bara sitta och ingenting göra, ett litet metspö i handen gör det mycket enklare.

Sanningen är att jag inte ens håller metspöet i handen utan har hakat fast den för att kunna blunda och mellan varven leka lite med kameran. Jag vet, jag är kanske lite besatt men jag lovar det är ingen farlig besatthet. Nu hade jag napp ganska snabbt och det var inte något som jag räknat med vid det här tillfället. Nu var jag tvungen att dra upp och ropa på sambon för att visa hur lycklig jag var som fått napp och visa den enorma … mörten, men den var stor.

En hel del har mognat hos mig under det här året (inte bara på grund av min nya ålder) utan jag har verkligen fått koppla av och bara vara och inte ha dåligt samvete över det.

De röda krusbären är planterade i år och gav redan så mycket, kanske ett bra tecken för framtiden.

Många ljuspunkter har jag haft under 2009.

Avsändare Margareta som inser att allt egentligen handlat om vår rekreation tillsammans i stugan i sommar. Nu är det så att vi spenderat den mesta tiden runt och kring den. Det har blivit så när sambon varit sjukskriven och att sitta i en lägenhet var det inte tal om. Nu har vi gjort lite annat också, små guldstunder i Linköping, i stugan på Santasari, på Seskarö, upptäckt lite mer guldkorn i närområdet både här i länet, i Östergötland och även i Finland.

Jobbmässigt har jag verkligen haft det bra, även resorna ner till Linköping för jobb har varit stimulerande och givit mig en del nyttigheter. Nu ser jag fram mot att 2010 också ska bli ett bra år.

Alla bilder är från stugan och då inser jag att mitt år har varit precis där, för där har vi fått det vi behövde, framförallt min käresta. Jag såg även hur lilleman njöt när han kom till lugnet och hur han slappnade av under den korta stund han hade tid att vara med oss i stugan. Storebror har mest arbetat på annan ort och det har inte passat med tiderna men till nästa sommar hoppas jag verkligen att de båda tar sig lite mer tid för rekreation.

PS Det går bra för småkronorna mot Ryssland, 3-1 just nu efter andra perioden. Jag har fått munkavle under matchen av Lilleman och sambo som inte kan förstå hur jag kan sitta och prata om annat än vad som händer och sägs på TV:n just nu.

visst låter det ganska tråkigt? Faktiskt så känns det inte så för mig just nu när texterna inte flyter och ingenting speciellt händer. När jag läste på Beates blogg om återspegling av 2009 i tisdagstema idag så kom två ord in i mitt huvud och vill inte släppa så därför bestämde jag för att lägga ut dem, orden fisk och svamp.

-

Jag har varken haft fisk- eller svampinfluensa (kom ihåg var du läste de namnen på influensor först) och inte heller någon annan svampinfektion under året. Däremot har min sommar bestått mycket av de två orden, det känns i alla fall så. En anledning kan vara att det är två nya företeelser i mitt liv. Fiska har jag gjort hela livet, men mycket sporadiskt. I år har jag knappt fiskat men däremot närvarit vid våra fisketurer. Det är svårt att sätta sig ner och meta och ännu svårare är det att stå med ett kastspö när jag absolut inte kan lägga ifrån mig kameran. Svampplockningen har sett likadan ut -jag med kamera och de andra plockande, men lite har jag lärt mig och njutningen av att få äta den egenplockade svampen har jag inte tackat nej till, vi har fortfarande kvar lite i vår frys.

Nu var det varken den här svampen (tror jag) och absolut inte den här fisken som lockade men jag är mer intresserad av motivet än av arten, i alla fall med kameran i hand.

-

Vilka viktiga saker har hänt er under 2009? Den frågan ställde tisdagstema och hur viktigt kan de två orden vara? Jo, för mig är de viktiga för jag har lärt mig nya saker och fått uppleva mycket trevligt med de två orden. Andra skulle nog säga, men du har ju haft jubileum i år är inte det en viktig händelse? Nej, egentligen inte men allt som man kan fira är ju roligt och visst firade jag mitt jubileum. Det gjorde jag i Rovaniemi och här kan du läsa om den återspeglingen – Återspeglingar av livet … .

-

Jag återkommer med fler små tillbakablickar av året som gått i mina inlägg, så länge jag kommer ihåg någonting och kan återge det med foton är det ganska enkelt, behövs inte så mycket idéer för det är saker och händelser som faktisk redan har skett och jag behöver inte vara så alert och kreativ.

Avsändare Margareta som tackar ovanstående två bloggar för att jag fick något att skriva så här på kvällskröken. Det kanske kommer mera eftersom det blir en sen kväll, hockey klockan 00:00 och då kan jag också sitta uppe och glutta lite samtidigt som jag sitter med datorn i famnen. Undra just vem som får mest uppmärksamhet, datorn eller TV:n och den viktiga matchen för småkronorna?

är det just nu och det är inte konstigt med tanke på mina prioriteringar under dagen. Det är inte rörliga aktiviteter som har legat på topp den här dagen. Trots att jag steg upp redan 06:45 så har jag inte gjort någonting eller varit med om någonting som är värt att skriva ner här på bloggen. Om du inte vill att jag ska berätta om min tvätt, min middagslur. Inte ens en spännande dröm kom in i min hjärna under tuppluren. Nej jag förstod att du inte vill läsa mer om det så därför fortsätter jag lite på den inslagna vägen, den jag påbörjade igår. Lite dasshumor – nu tänkte jag skriva ner en av de mycket tänkvärda ord som hänger på mitt ”utedass” i stugan. Trots min enormt vackra utsikt från dasset så är det kul med något som livar upp den trista tillvaron på ett dass. Är det sedan några riktigt sanna ord så är det självklart ännu bättre. Alla mina upphängda anslag roar inte alla, speciellt inte det manliga könet. Jag kan inte förstå varför.

Oss kvinnor emellan

En dag i Edens lustgård …
ropade Eva högt till Gud
”Min skapare, jag har ett problem.”
”Vad är ditt problem, Eva?”
”Jag vet att du skapade mig och försåg mig med denna vackra trädgård med alla dessa underbara djur och den dråpligt roliga ormen, men jag är helt enkelt inte lycklig.”
”Hur kan det komma sig, Eva?” hördes det uppifrån
”Min skapare, jag är ensam och dödligt trött på äpplen.”
”Jasså, är det där problemet ligger – då har jag en lösning. Jag ska skapa en man till dig.”
”Vad är en man?”
”Denna man kommer att vara en varelse full med skavanker och dåliga egenskaper. Han kommer att ljuga, bedra och skryta; med andra ord, han kommer att ge dig bekymmer. Men han kommer också att vara större, snabbare och tycka om att jaga och döda saker. Han kommer att se dum ut när han är upphetsad, men eftersom du har klagat kommer jag att utrusta honom på ett sätt som gör det möjligt för honom att tillfredställa dina fysiska behov.
Han kommer dessutom att vara utan förstånd och gotta sig i barnsliga nöjen såsom slagsmål och sparka på en boll. Eftersom han inte kommer att vara alltför skärpt, måste du hjälpa honom att tänka efter och ständigt vara honom behjälplig med lämpliga råd.”
”Låter för bra för att vara sant” sa Eva, med ena ögonbrynet höjt av förvåning. ”Vad är haken?”
”Tja…” svarade Gud ”Du kan få honom på ett villkor.”
”Vilket då?”

”Som jag nämnde tidigare; denna man kommer att vara stolt, arrogant och beundra sig själv mer än allt annat… så du måste låta honom tro att jag skapade honom först. Du får aldrig glömma bort det.

Detta blir vår alldeles egna lilla hemlighet… du vet – oss kvinnor emellan.”

Avsändare Margareta som skriver att sensmoralen i det här visar än mer på den tidiga kvinnliga intuitionen och hur listigt vi undanhållit sanningen för en hel värld i årtusenden för att … och nu kanske det börjar vara dags att lätta lite på förlåten, fast bara lite. Och de säger att kvinnor skvallrar?

Kom i alla fall ihåg att inte äta för mycket äpplen – då kan du få långtråkigt och man vet aldrig hur det slutar.

eller vad det nu är, speciellt nu i juletider när vi fundera så mycket över våra ständiga matkoman.

Medelåldern är den tid i livet när håret på benen äntligen växer lite långsammare. Därmed får man mer tid att ägna sig åt sin nya mustasch.
Medelåldern är den tid i livet när gäddhänget tar över och de ärmlösa dagarna är förbi.
Medelåldern är den tid i livet när man kan stå naken framför spegeln och se rumpan utan att vända sig om.
Medelåldern är den tid i livet när man inser att det bara är på mammografiundersökningen någon vill att man ska ta av sig topless.
Medelåldern är den tid i livet när man betraktar sitt allvetande, ständigt sms: ande barn och tänker, ”Där har jag anledningen till bristningarna på magen”.
Medelåldern är den tid i livet när man är mer eftertänksam och grubblar över de STORA frågorna, typ hur mycket nyttig yoghurtglass kan jag äta innan den slutar vara nyttig?

Men medelåldern är också den tid i livet när man lärt sig vad som är viktigt. Bröst och bak må falla för tyngdlagen, höfter breddas och hakor dubblas. Men våra nära och kära gör resan värd besväret. Vem vill byta all den kunskap och erfarenhet man har idag mot den kropp man hade då, för länge sedan?

Vår kropp måste kanske växa för att rymma alla visdom, erfarenhet och kärlek som vi fått under årens lopp?

En filosofi att hålla fast vid.

Avsändare Margareta som behövde lite lättsamt och hittade denna text i en av mina dassböcker.

från mitt hem och det känns extra skönt med tanke på temperaturen som varit under julhelgen. Däremot kunde jag läsa om två små pojkar i Gällivare som tydligen inte varit snälla under året som förflutit och fått så ”dåliga” julklappar att de kände sig tvungna att rymma hemifrån. Nu blev inte rymningen så långvarig utan polisen kunde återföra barnen till de oroliga föräldrarna senare under kvällen.

En lite tragikomisk historia så här i juletider och där tomtebubblan sprack ordentligt i den familjen, i alla fall till nästa jul.

Avsändare Margareta som lyckats hålla bubblan hel under alla år, inga rymningar och inga stora utbrott eller besvikelser. Fast jag är misstänkt på en, för något år sedan är jag förvånad att sambon inte rymde när jag inhandlat en tröja som jag borde vetat att han överhuvudtaget inte kunde, ville eller skulle sätta på sig, men det var ett bra försök i alla fall och de övriga paketen kanske övervägde eller så var vädret som det varit nu i jul, lite för kallt.

hos tomtemor och tomtefar. Jag som trodde att han fanns i mitt hem, men ack vad jag bedrog mig.

Han såg ut att må bra och lyste verkligen upp omgivningen med sin närvaro.  Här i tomtelandet fanns det mycket att utforska och fota men faktiskt frös mina händer av någon konstig anledning, så kallt att till och med sambo sa åt mig att inte vara ute ”halvnaken” för risken att bli förkyld även denna jul.

Jag hann i alla fall med ett möte med tomten som vakade över oss alla.

Han stod där så stilla och såg inte ut att frysa trots den låga temperaturen och snön som lagt sig över honom och gnistrade så vackert. Hos tomtemor och tomtefar finns det tomtar som räcker och blir över till oss alla och naturligtvis, var ska de vara om inte hos dem.

-

Som vanligt i tomtestugan så bullades alla de där sju sorterna upp och maten dukades fram med både den finska och vår svenska tradition. Det är konstigt att efter flera dagars julmat och känslan av att det blivit mycket, så kommer lusten igen när jag kommer någon annanstans. Absolut inga problem av att njuta och fylla ”korvskinnet” igen. Det som jag inte ätit tidigare under julen är löjrommen, som alltid brukar finnas på vårt julbord, och nu stod den där framför mig så lockande. Lilleman om du läser detta så får du inte bli sur på mamsen, men sånt är livet – inte alltid rättvist. Sedan fick jag smaka på en fantastiskt häststek och en hästkorv som var utöver det vanliga, det vattnas till och med nu när jag bara ser och tänker på smakerna. Det är sällan jag ser de där produkterna i butikerna, utan det är mest det pressade hamburgerköttet som finns, några undantag men det går inte att jämföra. Nu var det kanske en lycklig häst eftersom jag vet att det var tomtemors svåger som tagit en häst till slakt och gav oss smaken av de här ljuvliga produkterna.

-

Före besöket i tomtelandet var vi förbi till fastigheterna och där fick sambon några små presenter av två familjer som skrivit en fin liten text där det önskades god jul och gott nytt år med texten att vi alltid är så hjärtliga av oss. Nu var det nog mer sambon som fick det till sig, men en liten tår rann på min kind av många anledningar. De har alltid visat sin uppskattning med små gåvor och det ger en kraft att  tro på att vänlighet och omtanke alltid på något sätt fås tillbaka. Att ta sig tid och prata, att ge det där lilla extra.

Avsändare Margareta som nu inte kommit längre och mörkret börjar redan göra sig gällande trots att klockan bara är 13:47.

det har varit en aning kallt under dagen och kvällen och jag har frusit en aning som ni ser.

och just nu vill jag bara krypa ner i mitt varma duntäcke och min varma säng. Därför blir det inte mycket mer än att vi har haft det mycket bra hos tomtemor och tomtefar under dagen. Nu är det nog lite blida kanske inte mer än -20 ungefär, har inte kollat sedan vi kom hem.

Imorgon ska jag slappa, slöa och sitta lite vid datorn … Är det inte det jag gjort de senaste dagarna förutom det där med datorn? Till och med minnet verkar ha slöat till ordentligt och blivit en aning förslappat.

Avsändare Margareta som nu bara säger – Godnatt och på återhörande under söndagen … en varm uppvärmande tanke huttrar jag iväg härifrån Luleå.

är det annandagen och innan dess tänkte jag hinna med att önska er alla en god, varm och skön fortsättning på julen .

På grund av tiden inte räcker till för allt som prioriteras nu, att sova länge, äta mycket, slappa ännu mer och försöken att äta upp all godis, framförallt dajmen. Så blir det lite nattjobb med att försöka hinna skriva ner några rader. Nu skrev jag visst ett ord som är totalt förbjudet just nu – jobb, i alla fall till annandagen. Imorgon ska sambon iväg och kolla lite, jobb. Jag tänkte följa med, och gissa vart vi mer tänkte åka, jo till Haparanda eller i alla fall i närheten, till ett tomteland. Jag lovar att jag inte blivit helt besatt av kommunen men nu råkar det slumpa sig så att vi har vissa nära och kära även där.

-

Eftersom inte vi varit snälla så har inte den riktiga tomten besökt oss under julen och många tomtar har vi inte i vårt hem. Tomtemor skickade i alla fall en duk till oss med några riktigt läckra tomtar. En glimt av att tomten i alla fall finns har vi fått se genom de fina presenter som tilldelats oss under julen.

Av mina älskade pojkar fick vi en riktig hälsogrill som vi ska testa i dagarna. Tänk att jag längtar efter mat när jag inte gjort mycket annat än stoppat i mig under hela veckan? Undra hur mycket det går i den här kroppen? Den här grillen verkar i alla fall vara en riktig höjdare. Det går att grilla på flera olika sätt, alltifrån de enklaste grönsaker och panini till stora saftiga köttbitar . Vill jag hålla maten varm går det också bra genom att ställa in olika lägen och temperaturer som den ska hålla. Det var en av alla de fina saker och upplevelsepaket som jag fått ta del av under julen och jag kommer säkert att få återkomma till några av dem senare.

-

Idag har vi haft kyla, riktig kyla inte någon ”08″ kyla utan -25 grader har termometern visat under nästan hela dagen. Jag tänkte ta med mig kameran imorgon men står kylan fast så lär det inte bli så mycket fotande. Inte på grund av att jag skulle frysa, nej, nej utan kameran är en liten vekling, eller mer batteriet på kameran som inte står sig alltför länge i sådan temperatur. Själv skulle jag väl aldrig erkänna att jag fryser, eller skulle jag?

Avsändare Margareta som nu ska stänga av och se om sömnen vill infinna sig, några små tupplurar har det blivit under dagen.

En del som besökte mig den här dagen för ett år sedan kommer säkert ihåg mitt besök hos tomtemor och tomtefar, annars hittar du det här – Jag har avslöjat hemligheten …

- Hyvää Joulua – Merry Christmas, till er alla underbara människor där ute någonstans, långt borta men ändå så nära.

från hela mig till er alla – Avsändare Margareta

för ledigheten som innefattar jul, nyår och trettonhelgen. Jag har verkligen längtat efter detta, att få njuta tillsammans med människorna i min närhet utan några måsten förutom vissa små detaljer kring julen men trevliga måsten.

Vilket lugn jag känner trots att jag inte är ”klar”, inte det men väl redo. Jag vet egentligen inte vad som ska nedpräntas det känns nästan som att jag lagt av, nästan i alla fall. Jag kan inte skylla på stress men det har varit en del och nu ska jag bara mysa och pyssla lite under onsdagen. Inget rim har jag än åstadkommit men det kommer och förhoppningsvis lyckas jag med några små rader.

Jag har ”fuskat” en del denna jul, till och med sillen min blir till femminuterssill, allt som går att förenkla utan att rucka på njutning och kvalité är välkommet. I år har vi slopat en del för vi blir ganska ensamma på julaftonen. Det är dags att lilleman och storebror firar julaftonskvällen med sin far, för första gången.

Den stora händelsen i mitt liv just nu är att lilleman kommit hem, något försenad men välbehållen. Lite underligt att när du bokar med SJ från Oslo så kan du få åka buss hela vägen, enda sträckan med tåg var mellan Stockholm och Sundsvall. En aning mör var han och vännerna när de anlände till busstationen försenade och trötta.

Jag var också en aning trött, men glad och nöjd över min vistelse på Sveriges östligaste punkt – Cape East heter numera stället och där har jag åter en gång avnjutit julbord i Haparanda kommun. Det kan tyckas konstigt att jag måste åka till Haparanda för att äta mina årliga julbord, men slumpen det här året råkades bli så, och jag är absolut inte missnöjd.

Vi åkte i väg från Luleå på måndag morgon, ett femtiotal glada och trevliga människor. Vår första anhalt var Ikea. En kort rundtur för de som ville shoppa lite på Ikea och butikerna i närheten. Själv var jag inte så intresserad av just den punkten eftersom jag inte var i behov av något speciellt. Av någon konstig anledning var min Ikeapåse ganska tung av en hel del ljus och ”några” påsar dajm. Att gå förbi den lockelsen, tre påsar för 99 kronor, stört omöjligt för mig. Det blev sex påsar så nu behöver jag inte vara orolig att få dajmabstinens under julhelgen, jag inhandlade ju några vid förra julbordsbesöket.

Därefter var det avresa till Ala-Tornio kyrka i Torneå med julbön, en fantastiskt vacker kyrka med julefriden som kom smygande där inne. Efter julbön och skönsång åkte vi tillbaka till Haparanda och incheckning och ombyte till varma kläder på Cape East. En tipsrunda där kunskapen om en viss person i gänget behövdes lite mer privat. Sedan till en av mina favoritsysselsättningar – korvgrillning – och god dryck, en finländsk sort.

Lite egen tid för bastu, dusch, badtunna och ombyte innan vi åter igen drog vidare till Torneå och finsk tango med hjälp av sex stycken finska tangoinstruktörer. Hur kul som helst trots att jag dagen efter fick fråga min tangokavaljer om han haft mardrömmar om sin danspartner och tangon under natten. Som tur var så hade de inte infunnit sig utan han hade kunnat sova lugnt.

Julbordet serverades på Cape East med underhållning, avtackningar, sång, dans och andra små aktiviteter, med som alltid i det gänget mycket skratt och klurigheter.

Tänk att få fira en julfest med så underbara människor och att få göra det i två länder, det är inte alla förunnat. Två länder och två städer och två olika valutor. Jag är verkligen glad att jag får tillfälle att vara med och uppleva allt det här roliga och varierande som det alltid blir. Från kyrkan till den finska tangon är det kanske inte så långt det handlar ju båda om samma sak? Kärlek och passion till livet, det känns i alla fall så för mig att innebörden är densamma men utövandet lite olika.

Nu är jag i alla fall ledig till nästa år, 2010, det går fort så jag får passa på att ta vara på de här dagarna och nu ska jag njuta med andra underbara människor.

Avsändare Margareta som inte kan låta bli att lägga in den här gamla historien

Varför har männen det så jobbigt kring jul? – Staken är i fönstret, kulorna i granen och pungen är tom.

Ps Det är därför jag inte har någon stake i fönstret, ingen gran med kulorna och speciellt mycket julklappar har jag inte köpt. Jag vill behålla min man, helt och hållet i fit for fight.

Ta det försiktigt i trafiken och tänk på att det ska finnas ett liv även efter jul.

eller orkade inte skriva så mycket i kväll, men återkommer när friden har lagt sig.

Avsändare Margareta som pulat på med lite annat under dagen.

är min nästa anhalt.

Avsändare Margareta som nu drar i väg på lite aktiviteter.

är mitt inlägg som bara är ett bevis på att jag lever men tyvärr inte har tid med något skrivande just nu. En liten påminnelse bara om någon glömt att det snart är Dan

dan och så vidare till det är torsdag. Jag ville bara lämna ett litet avtryck innan jag fortsätter hos John Blund för att i morgon bitti dra mot nordligare trakter för lite trevligheter men sedan är jag hemma igen på tisdageftermiddag och då hoppas jag att jag hinner sätta mig ner och hälsa på hos er och även skriva lite, kanske något om måndagen och annat smått och gott som hänt här under den här perioden som jag varit lite ”försvunnen”.

Avsändare Margareta som nu både känner och ser att juletiden är här och gör som jag brukar göra mot min lilleman – när han kommer till Luleå så drar jag, fast denna gång bara två dagar.

eller i kväll kommer Lilleman, nu är det bara kort väntan kvar.

Avsändare Margareta

är snart på plats i Luleå, nu längtar mamsen.

Avsändare Margareta

men än återstår några dagar med mina kära siffror.

Avsändare Margareta

kallade vi onsdagar i min ungdom och då var det lite uteliv ibland, vem skulle orka idag?

Avsändare Margareta

och nu är det ännu mer siffror och siffror som verkligen genererar i pengar, så här mycket orkar jag på bloggen efter dagar med siffror.

Avsändare Margareta

och bara siffror blir det för mig idag, ingen skriven text eller någon bild här på bloggen. Men en middag hos goda vänner orkade jag allt med, underbart att bli bjuden på middag så här mitt i trötta vardagen.

Avsändare Margareta

och inte den minsta lilla ljuskrona har varit i min närhet under dagen, inte ens på TV har jag sett något skymt av henne. Besök hos mor och lite gluttande i butiker och nu är det återigen dags för ny vecka med nya siffror, i alla fall i olika kombinationer.

Avsändare Margareta som bara skriver ner de här små raderna för att påminna mig själv och hur fort allting går.

är det kanske, för när jag tittar på fotot så ser jag precis allt det jag tror att jag ser (och vill se). Vinter med gnistrande snö och is, visst är det björnar som skymtar i kameralinsen också? Är det idet som som blivit en igloo? Hur fick jag med allt detta när jag fotade utan att ens märka det? Jag som har tjatat om allt det där under en lång period nu och så blir det isbjörnar jag får se, istället för de brunbjörnar jag drömt om. Visst är det ett högt vinterfjäll som ligger där så vackert med den underbara skyn i rosa och blått.

-

Allt det där finns här framför mig, allt det där som jag skulle njuta av. Var har jag hamnat med kameran? Nordpolen? Eller kanske bara i Luleå, för visst är det här vi har isbjörnar på gatorna. Det trodde en del i alla fall för ett antal år sedan, kanske finns det fortfarande några sådana kvar  och de har ju rätt för visst är alla de här fotona tagna i Luleå. Nu är det inte på gatorna jag träffade på isbjörnarna (egentligen en utter men i min illusion blev den betydligt större) men i Luleå var det i alla fall.

Bildverkstaden vill att vi skall bli illusionister i veckan och skapa en illusion och det är just det jag försöker med här. Eller hallucinerar jag som vanligt? Vad ser du? Förhoppningsvis detsamma som jag, för annars blir jag en aning orolig över mitt eget psyke. =)

Kategori | Bildverkstad – illusion

 -

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop CS 3 (se ursprungsbilder sist i inlägget) .
-Jag började med att öppna två snö- och isbilder, några bilder på isbjörnen (som egentligen är en utter) samt den lilla ljuslyktan i snö samt en bild på en annan himmel än den ursprungliga.
-Jag gjorde en ny fil 510 pixlar bred och 3500 pixlar hög. Bra med marginal för att sedan kunna beskära.
-Jag satte ihop de två  is- och snöfotona till en grund i den nya filen.
-Snabbmarkerade ”isbjörnarna” och sedan lade drog jag över markeringarna till grunden .
-Roterade och placerade ”isbjörnarna” där jag vill ha dem.
-Duplicerade de båda grundlagren.
-Markerade himlen på det översta lagret och raderade den.
-Drog över den nya blå och rosa himlen under ”isbjörnarna” och det lager där jag raderat himlen.
-Markerade den lilla snölyktan och drog över den till min nya bild.
-Nu placerade jag om alla lagren i den ordning jag ville att de skulle ligga, se lagerbilden.
-Därefter började jag testa opaciteten på de olika lagren till jag var nöjd.
-När allt var klart beskar jag bilden och sedan gjorde jag den till ett lager.
-Klart att spara för webb

Titta på lagerbilden så kanske det blir enklare att förstå vad jag har gjort.

Lagerbild  (lagren syns uppifrån och ner)

Grundbilderna i min illusion

Avsändare Margareta som har fotat alla bilderna i Luleå. Det vinterklädda berget som nästan ser ut att vara aktuell för en ravin är vägrenen längs isvägen i Luleå. Isen på Nordpolen är en del av samma isväg. Den stora igloon är en liten ljuslykta på vår tomt här hemma. De stora isbjörnarna är egentligen en liten utter, fast den var stor när den placerades och var årets djur i stadsparken 2009.

Illusion eller hallunication?

det är jag, och nu har muggen med mitt vackra kärleksnamn anlänt som ett paket på posten, nej jag menar på en ICA butik i min närhet – ICA Nära. Muggen vann jag hos Anki i en tävling som jag aldrig trodde att jag skulle klara av. Det gällde att gissa funktion på ett objekt och jag lovar att hennes funktionsgåtor inte är lätta utan helt omöjliga så därför är jag lite extra stolt att jag drog till med rätt gissning.

Som jag skrivit till Anki tidigare när hon tyckt att det tagit länge innan muggen blivit klar – den som väntar på något gott (i alla fall att fylla med något gott) väntar aldrig för länge och lagom till jul fick jag min specialare.  Pigoli är det namn som sambon kallar mig när han är kärleksfull och go och det gör han mestadels. Pigoli har väl ingen betydelse men jag tycker att det är otroligt vackert och sedan känns det som en blandning av våra båda gener, de tornedalska och då främst sambons. Mina tornedalska rötter kommer från mor men han har sina från sig själv, genom sin far på den svenska sidan och sin mor från den finska sidan av tornedalen.

-

Smakar du på namnet så kan du känna hur fint det låter och hur gott det smakar. Nu tänker jag inte byta namn här på bloggen om någon funderar och tycker att jag bytt tillräckligt. Det har jag så jag lovar det blir inget namnbyte, kanske bara i verkligheten. Men jag ska inte gifta mig utan jag funderar på att återta mitt eget riktiga efternamn, det namn som egentligen är jag och min släkt.

-

Avsändare Margareta som tackar och tycker att du Anki är en härlig människa, så som jag läst mellan raderna på bloggen med många järn i elden hela tiden, aldrig någon ro och vila men kul verkar du ha hela tiden. Av samma årgång och samma tecken, inte många dagar som skiljer oss åt.

-

Ps. Apropå årgång så hoppas jag att du njutit av ursprungsinnehållet i kartongen, var det sex stycken du kanske köpte på din sista resa? =)  Jag lovar också att det inte fanns en chans att den muggen skulle gå sönder, välinpackad. Du har väl inte egna höns också? =)

-

Själv har sambon precis slagit upp en kopp kaffe till Pigoli i Pigoli.

skulle jag producerat redan förra veckan men det blev inte så, jag lägger upp min canvastavla nu som Bildverkstaden hade som tema förra veckan – canvas. Att utforma en canvastavla i bildredigeringsprogrammen är inte svårt, i princip bara att trycka på rätt tangenter så är det klart. Jag valde en bild över södra hamn i Luleå med den omstridda kranen i fokus.

Kategori | Bildverkstad – canvas – bilden är klickbar

-

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop CS 3 – Art Photo .
-Bilden har jag arbetat med i Art Photo för några år sedan..
-Jag valde filtret canvas.
-Skala på canvasen 160 %.
-Ljuset underifrån.
-ok.
-Sedan använde jag mig av ett funktionsmakro som är en canvaspassepartout med ram där jag sedan kunde plocka upp färgerna från tavlan.
-Därefter gjorde jag bilderna till ett lager.
-Minkade bildstorleken till 1 000 pixlar (bilden är klickbar).
-Klart.

Avsändare Margareta som har propagerat för bildverkstaden och sedan är jag själv inte med i tid. Nu ska jag lägga upp även veckans tema under kvällen. Ska bara iväg och hämta mitt lilla paket, lite mera mat lite bloggande och sedan lovar jag att före tolvslaget ska jag vara med.

eller någonting ditåt har det i alla fall blivit. När är det en tradition? Hur många år eller vid hur många tillfällen ska vi göra något för att kunna säga att det är en tradition? Inte så viktigt men bara en fundering kring julen och det nya vi skapar runt oss i och med att vårt liv förändras och våra vanor blir annorlunda. Nya människor kommer in i våra liv och nya platser blir viktiga för oss.

-

I fastigheterna som sambon förvaltar har han värdefull backup i några hyresgäster som alltid ställer upp och fixar det som behövs när han eller storebror inte är tillgängliga, de behöver uppskattning och en del av den visar vi genom att avnjuta ett julbord tillsammans. Valet har nu för andra året i rad blivit Kukkulaforsen. En underbar plats under alla årstider och med den service och ett ljuvligt uppdukat julbord både genom den fräscha maten, den vackra uppdukningen och deras tanke med julbordet var valet enkelt för oss i år.

-

Lite långt kan tyckas, att åka 14 mil enkel väg för att äta ett julbord men sambon kunde åka förbi och arbeta lite samtidigt som jag hann med både IKEA och några närbutiker i området. Det är ingenting som jag säger nej till, speciellt inte så här i juletid när saker ska fixas och små inköp behöver göras.

Välkomnandet på Kukkulaforsen är suverän och med en varm glögg visades vi till vårt bord med en utsikt som måste upplevas för att förstå, tyvärr var batterierna i min blixt slut och utan stativ blir det ingenting. I det nattsvarta mörkret lystes forsen upp och bruset från älven hördes tydligt i tystnaden. Tystnaden kring bordet varade inte, utan istället blev det mycket skratt, god mat och dryck. Vad är då speciellt med Kukkolaforsens julbord, egentligen vet jag inte men däremot vet jag att kvalitén är bra, servicen god och ett tornedalskt julbord med lokala speciliteter. Fisken är det som jag uppskattar mest och att komma till Kukkola och inte äta Kukkolasiken det går bara inte. Här fanns den både varmrökt, och gravad med olika smaker mm. Det skulle nästan kunna räcka för mig men så ser det ju inte ut på ett julbord och här är inget undantag, sillsorterna med alla smaker som på många sätt kunde plockas upp från naturens skafferi, de lokala köttprodukterna från både vilt och det mer tama fanns självklart. Alla spännande såser med både lokala smaker och de mer internationella. Dessertbordet var inte heller fy skam, hade jag inte inte sötsug när jag kom så fick jag det när jag såg och avsmakade godsakerna.

-

Avsändare Margareta som åtminstone fick ett synligt foto av välkomstskylten som stod på höga pater och en baksida av restaurangen, mer blev det inte denna gång. Nu väntar lite plock, lite mat och sedan ska jag hämta min ”julklapp” från Anki som jag vunnit hos henne när jag mot alla odds lyckades vinna hennes gissningstävling. Och de brukar inte vara de lättaste. Återkommer förhoppningsvis senare under kvällen. Har suttit på skypen och pratat med min utrikeskorre på Teneriffa som avnjutit svenskt julbord i dagarna tre samtidigt som hon skickat hit lite av solen till oss idag.

tid för något bloggande, för idag ska det shoppas lite och sedan förhoppningsvis bara njutas av god och delikat mat och god dryck.

Avsändare Margareta som idag ska åka 28 mil på vägarna i norr för att frossa i ”lite” julmat med tornedalska delikatesser och lite annat smått och njutningsfullt.

mera vitt är väl det som verkligen saknas här uppe. Förhoppningen om en vit jul känns långt bort, men underverk har ju skett tidigare.

I torsdagsfoto är det vitt som gäller och förra veckans rött, som jag inte hann delta i, är två vackra julfärger som ska finnas denna månad. Visst har vi haft tråkiga och eländiga julmånader tidigare men jag kan inte erinra mig att den inte varit vit när den 24:e inträffat, har kanske förträngt det.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Vitt

Avsändare Margareta som efter lite panodil och vilande nu känner mig i ganska bra form. Jag får hoppas det håller i sig och under kvällen i morgon får magen sig ett riktigt prov.

skulle det varit men nu skulle städning igång och då kom huvudvärk och magont …

Avsändare Margareta som fått en släng av något, lite hann jag dock med under dagen.