En illusion …

är det kanske, för när jag tittar på fotot så ser jag precis allt det jag tror att jag ser (och vill se). Vinter med gnistrande snö och is, visst är det björnar som skymtar i kameralinsen också? Är det idet som som blivit en igloo? Hur fick jag med allt detta när jag fotade utan att ens märka det? Jag som har tjatat om allt det där under en lång period nu och så blir det isbjörnar jag får se, istället för de brunbjörnar jag drömt om. Visst är det ett högt vinterfjäll som ligger där så vackert med den underbara skyn i rosa och blått.

-

Allt det där finns här framför mig, allt det där som jag skulle njuta av. Var har jag hamnat med kameran? Nordpolen? Eller kanske bara i Luleå, för visst är det här vi har isbjörnar på gatorna. Det trodde en del i alla fall för ett antal år sedan, kanske finns det fortfarande några sådana kvar  och de har ju rätt för visst är alla de här fotona tagna i Luleå. Nu är det inte på gatorna jag träffade på isbjörnarna (egentligen en utter men i min illusion blev den betydligt större) men i Luleå var det i alla fall.

Bildverkstaden vill att vi skall bli illusionister i veckan och skapa en illusion och det är just det jag försöker med här. Eller hallucinerar jag som vanligt? Vad ser du? Förhoppningsvis detsamma som jag, för annars blir jag en aning orolig över mitt eget psyke. =)

 En illusion eller bara en vanlig hallucination?

Kategori | Bildverkstad – illusion

 -

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop CS 3 (se ursprungsbilder sist i inlägget) .
-Jag började med att öppna två snö- och isbilder, några bilder på isbjörnen (som egentligen är en utter) samt den lilla ljuslyktan i snö samt en bild på en annan himmel än den ursprungliga.
-Jag gjorde en ny fil 510 pixlar bred och 3500 pixlar hög. Bra med marginal för att sedan kunna beskära.
-Jag satte ihop de två  is- och snöfotona till en grund i den nya filen.
-Snabbmarkerade ”isbjörnarna” och sedan lade drog jag över markeringarna till grunden .
-Roterade och placerade ”isbjörnarna” där jag vill ha dem.
-Duplicerade de båda grundlagren.
-Markerade himlen på det översta lagret och raderade den.
-Drog över den nya blå och rosa himlen under ”isbjörnarna” och det lager där jag raderat himlen.
-Markerade den lilla snölyktan och drog över den till min nya bild.
-Nu placerade jag om alla lagren i den ordning jag ville att de skulle ligga, se lagerbilden.
-Därefter började jag testa opaciteten på de olika lagren till jag var nöjd.
-När allt var klart beskar jag bilden och sedan gjorde jag den till ett lager.
-Klart att spara för webb

 

Titta på lagerbilden så kanske det blir enklare att förstå vad jag har gjort.

Lagerbild  (lagren syns uppifrån och ner)

Lagerbild av min illusion ...

Grundbilderna i min illusion

Ursprungsbilderna till illusionerna

Avsändare Margareta som har fotat alla bilderna i Luleå. Det vinterklädda berget som nästan ser ut att vara aktuell för en ravin är vägrenen längs isvägen i Luleå. Isen på Nordpolen är en del av samma isväg. Den stora igloon är en liten ljuslykta på vår tomt här hemma. De stora isbjörnarna är egentligen en liten utter, fast den var stor när den placerades och var årets djur i stadsparken 2009.

 

Illusion eller hallunication?

Pigoli …

det är jag, och nu har muggen med mitt vackra kärleksnamn anlänt som ett paket på posten, nej jag menar på en ICA butik i min närhet – ICA Nära. Muggen vann jag hos Anki i en tävling som jag aldrig trodde att jag skulle klara av. Det gällde att gissa funktion på ett objekt och jag lovar att hennes funktionsgåtor inte är lätta utan helt omöjliga så därför är jag lite extra stolt att jag drog till med rätt gissning.

Pigoli -det är jag

Som jag skrivit till Anki tidigare när hon tyckt att det tagit länge innan muggen blivit klar – den som väntar på något gott (i alla fall att fylla med något gott) väntar aldrig för länge och lagom till jul fick jag min specialare.  Pigoli är det namn som sambon kallar mig när han är kärleksfull och go och det gör han mestadels. Pigoli har väl ingen betydelse men jag tycker att det är otroligt vackert och sedan känns det som en blandning av våra båda gener, de tornedalska och då främst sambons. Mina tornedalska rötter kommer från mor men han har sina från sig själv, genom sin far på den svenska sidan och sin mor från den finska sidan av tornedalen.

-

Smakar du på namnet så kan du känna hur fint det låter och hur gott det smakar. Nu tänker jag inte byta namn här på bloggen om någon funderar och tycker att jag bytt tillräckligt. Det har jag så jag lovar det blir inget namnbyte, kanske bara i verkligheten. Men jag ska inte gifta mig utan jag funderar på att återta mitt eget riktiga efternamn, det namn som egentligen är jag och min släkt.

-

Avsändare Margareta som tackar och tycker att du Anki är en härlig människa, så som jag läst mellan raderna på bloggen med många järn i elden hela tiden, aldrig någon ro och vila men kul verkar du ha hela tiden. Av samma årgång och samma tecken, inte många dagar som skiljer oss åt.

-

Ps. Apropå årgång så hoppas jag att du njutit av ursprungsinnehållet i kartongen, var det sex stycken du kanske köpte på din sista resa? =)  Jag lovar också att det inte fanns en chans att den muggen skulle gå sönder, välinpackad. Du har väl inte egna höns också? =)

-

Själv har sambon precis slagit upp en kopp kaffe till Pigoli i Pigoli.

Lite canvas …

skulle jag producerat redan förra veckan men det blev inte så, jag lägger upp min canvastavla nu som Bildverkstaden hade som tema förra veckan – canvas. Att utforma en canvastavla i bildredigeringsprogrammen är inte svårt, i princip bara att trycka på rätt tangenter så är det klart. Jag valde en bild över södra hamn i Luleå med den omstridda kranen i fokus.

canvas_0912

Kategori | Bildverkstad – canvas – bilden är klickbar

 

-

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop CS 3 – Art Photo .
-Bilden har jag arbetat med i Art Photo för några år sedan..
-Jag valde filtret canvas.
-Skala på canvasen 160 %.
-Ljuset underifrån.
-ok.
-Sedan använde jag mig av ett funktionsmakro som är en canvaspassepartout med ram där jag sedan kunde plocka upp färgerna från tavlan.
-Därefter gjorde jag bilderna till ett lager.
-Minkade bildstorleken till 1 000 pixlar (bilden är klickbar).
-Klart.

Avsändare Margareta som har propagerat för bildverkstaden och sedan är jag själv inte med i tid. Nu ska jag lägga upp även veckans tema under kvällen. Ska bara iväg och hämta mitt lilla paket, lite mera mat lite bloggande och sedan lovar jag att före tolvslaget ska jag vara med.

Början till en tradition …

eller någonting ditåt har det i alla fall blivit. När är det en tradition? Hur många år eller vid hur många tillfällen ska vi göra något för att kunna säga att det är en tradition? Inte så viktigt men bara en fundering kring julen och det nya vi skapar runt oss i och med att vårt liv förändras och våra vanor blir annorlunda. Nya människor kommer in i våra liv och nya platser blir viktiga för oss.

-

I fastigheterna som sambon förvaltar har han värdefull backup i några hyresgäster som alltid ställer upp och fixar det som behövs när han eller storebror inte är tillgängliga, de behöver uppskattning och en del av den visar vi genom att avnjuta ett julbord tillsammans. Valet har nu för andra året i rad blivit Kukkulaforsen. En underbar plats under alla årstider och med den service och ett ljuvligt uppdukat julbord både genom den fräscha maten, den vackra uppdukningen och deras tanke med julbordet var valet enkelt för oss i år.

-

Lite långt kan tyckas, att åka 14 mil enkel väg för att äta ett julbord men sambon kunde åka förbi och arbeta lite samtidigt som jag hann med både IKEA och några närbutiker i området. Det är ingenting som jag säger nej till, speciellt inte så här i juletid när saker ska fixas och små inköp behöver göras.

kukkolaforsen

Välkomnandet på Kukkulaforsen är suverän och med en varm glögg visades vi till vårt bord med en utsikt som måste upplevas för att förstå, tyvärr var batterierna i min blixt slut och utan stativ blir det ingenting. I det nattsvarta mörkret lystes forsen upp och bruset från älven hördes tydligt i tystnaden. Tystnaden kring bordet varade inte, utan istället blev det mycket skratt, god mat och dryck. Vad är då speciellt med Kukkolaforsens julbord, egentligen vet jag inte men däremot vet jag att kvalitén är bra, servicen god och ett tornedalskt julbord med lokala speciliteter. Fisken är det som jag uppskattar mest och att komma till Kukkola och inte äta Kukkolasiken det går bara inte. Här fanns den både varmrökt, och gravad med olika smaker mm. Det skulle nästan kunna räcka för mig men så ser det ju inte ut på ett julbord och här är inget undantag, sillsorterna med alla smaker som på många sätt kunde plockas upp från naturens skafferi, de lokala köttprodukterna från både vilt och det mer tama fanns självklart. Alla spännande såser med både lokala smaker och de mer internationella. Dessertbordet var inte heller fy skam, hade jag inte inte sötsug när jag kom så fick jag det när jag såg och avsmakade godsakerna.

-

Avsändare Margareta som åtminstone fick ett synligt foto av välkomstskylten som stod på höga pater och en baksida av restaurangen, mer blev det inte denna gång. Nu väntar lite plock, lite mat och sedan ska jag hämta min ”julklapp” från Anki som jag vunnit hos henne när jag mot alla odds lyckades vinna hennes gissningstävling. Och de brukar inte vara de lättaste. Återkommer förhoppningsvis senare under kvällen. Har suttit på skypen och pratat med min utrikeskorre på Teneriffa som avnjutit svenskt julbord i dagarna tre samtidigt som hon skickat hit lite av solen till oss idag.