hos tomtemor och tomtefar. Jag som trodde att han fanns i mitt hem, men ack vad jag bedrog mig.

Han såg ut att må bra och lyste verkligen upp omgivningen med sin närvaro.  Här i tomtelandet fanns det mycket att utforska och fota men faktiskt frös mina händer av någon konstig anledning, så kallt att till och med sambo sa åt mig att inte vara ute ”halvnaken” för risken att bli förkyld även denna jul.

Jag hann i alla fall med ett möte med tomten som vakade över oss alla.

Han stod där så stilla och såg inte ut att frysa trots den låga temperaturen och snön som lagt sig över honom och gnistrade så vackert. Hos tomtemor och tomtefar finns det tomtar som räcker och blir över till oss alla och naturligtvis, var ska de vara om inte hos dem.

-

Som vanligt i tomtestugan så bullades alla de där sju sorterna upp och maten dukades fram med både den finska och vår svenska tradition. Det är konstigt att efter flera dagars julmat och känslan av att det blivit mycket, så kommer lusten igen när jag kommer någon annanstans. Absolut inga problem av att njuta och fylla ”korvskinnet” igen. Det som jag inte ätit tidigare under julen är löjrommen, som alltid brukar finnas på vårt julbord, och nu stod den där framför mig så lockande. Lilleman om du läser detta så får du inte bli sur på mamsen, men sånt är livet – inte alltid rättvist. Sedan fick jag smaka på en fantastiskt häststek och en hästkorv som var utöver det vanliga, det vattnas till och med nu när jag bara ser och tänker på smakerna. Det är sällan jag ser de där produkterna i butikerna, utan det är mest det pressade hamburgerköttet som finns, några undantag men det går inte att jämföra. Nu var det kanske en lycklig häst eftersom jag vet att det var tomtemors svåger som tagit en häst till slakt och gav oss smaken av de här ljuvliga produkterna.

-

Före besöket i tomtelandet var vi förbi till fastigheterna och där fick sambon några små presenter av två familjer som skrivit en fin liten text där det önskades god jul och gott nytt år med texten att vi alltid är så hjärtliga av oss. Nu var det nog mer sambon som fick det till sig, men en liten tår rann på min kind av många anledningar. De har alltid visat sin uppskattning med små gåvor och det ger en kraft att  tro på att vänlighet och omtanke alltid på något sätt fås tillbaka. Att ta sig tid och prata, att ge det där lilla extra.

Avsändare Margareta som nu inte kommit längre och mörkret börjar redan göra sig gällande trots att klockan bara är 13:47.