Jag behöver inte rymma …

från mitt hem och det känns extra skönt med tanke på temperaturen som varit under julhelgen. Däremot kunde jag läsa om två små pojkar i Gällivare som tydligen inte varit snälla under året som förflutit och fått så ”dåliga” julklappar att de kände sig tvungna att rymma hemifrån. Nu blev inte rymningen så långvarig utan polisen kunde återföra barnen till de oroliga föräldrarna senare under kvällen.

En lite tragikomisk historia så här i juletider och där tomtebubblan sprack ordentligt i den familjen, i alla fall till nästa jul.

Avsändare Margareta som lyckats hålla bubblan hel under alla år, inga rymningar och inga stora utbrott eller besvikelser. Fast jag är misstänkt på en, för något år sedan är jag förvånad att sambon inte rymde när jag inhandlat en tröja som jag borde vetat att han överhuvudtaget inte kunde, ville eller skulle sätta på sig, men det var ett bra försök i alla fall och de övriga paketen kanske övervägde eller så var vädret som det varit nu i jul, lite för kallt.

7 svar på “Jag behöver inte rymma …”

  1. Storyn med tröjan känner jag igen. Har slutat med tröjor och gått över till idiotsäkra T-shirts istället;-).
    Vad gäller rymning av pojkarna så tycker jag mest synd om föräldrarna. 4-åriga dottern till en arbetskamrat ”rymde” från dagis med två kompisar i höstas för att titta på djuren på en cirkus. Den ångest och det pådrag det blev önskar jag inte min värsta fiende. Barnen hittades välbehållna och otroligt stolta över att de väntat på grön gubbe på alla övergångsställen – precis som mamma och pappa hade lärt dom. Men stackars föräldrar.

    1. Beate – Jag kan förstå frustrationen. Jag var ”hemsk” när pojkarna var ”små”. Storebror har jag aldrig varit lika orolig för, trots att jag kanske borde varit det, utan lilleman har jag ”vaktat” som en hök. Det blev mycket av den varan.

      Nu var de här pojkarna lite äldre än din arbetskamrats flicka och sedan hittades de ganska snabbt, bara några timmar senare.

  2. Här säger vi varje år att vi inte ska ha något, och inte köper något heller. Ändå rings det och skrivs önskelistor till höger och vänster. Och iår tycks allt fallit bra på plats, utom till svärmor som inget önskat ;) Hon fick honung med sprit, delikatesskorv och vin, och hon blev sur som en citron ;) Maken hade lyckats önska sig tre datorspel, nördig som han är, och han fick alla tre, så han såg ut som om han var fem igen – som en solstråle hela julen, trots att frun hans legat däckad sedan i onsdags :P Och jag är lite nöjd jag, med filmer och massor med fotoprylar, lite parfym och söta sockar. Jag är nog oftast ganska nöjd. Får man bara något av det man önskat sig tycker jag att det är kalas, och får man så mycket gott att man tåras av tacksamhet – finns det absolut inga skäl till rymning. Inte ens år då jag inte fått klappar har jag funderat på att rymma – för viktigast för mig vid jul har det alltid varit att få umgås med min familj. Både när jag var fem, tio och 30. För det är deras glädje som glädjer mig.

    1. Jenny -Vi (jag) har försökt detsamma varje år men ändå är det jag som inte kan låta bli. Däremot så är storebror inte speciellt förtjust i det här med julklappar, men visst är han tacksam för det han får, han tycker att det är jobigt med det här köpandet som lätt bara blir för köpandets skull.

      Din svärmors fina julklappar vore något som verkligen skulle passa mig, hur kan man bli sur som en citron för det, fast jag gillar ju citroner också.

      För mig är det viktigt när vi får vara tillsammans och att mamma får vara tillsammans med hela sin familj. Det är inte ofta hon träffar barnbarnen, inte lilleman i alla fall.

Tycker om din kommentar