eller vad det nu är, speciellt nu i juletider när vi fundera så mycket över våra ständiga matkoman.
Medelåldern är den tid i livet när håret på benen äntligen växer lite långsammare. Därmed får man mer tid att ägna sig åt sin nya mustasch.
Medelåldern är den tid i livet när gäddhänget tar över och de ärmlösa dagarna är förbi.
Medelåldern är den tid i livet när man kan stå naken framför spegeln och se rumpan utan att vända sig om.
Medelåldern är den tid i livet när man inser att det bara är på mammografiundersökningen någon vill att man ska ta av sig topless.
Medelåldern är den tid i livet när man betraktar sitt allvetande, ständigt sms: ande barn och tänker, ”Där har jag anledningen till bristningarna på magen”.
Medelåldern är den tid i livet när man är mer eftertänksam och grubblar över de STORA frågorna, typ hur mycket nyttig yoghurtglass kan jag äta innan den slutar vara nyttig?
Men medelåldern är också den tid i livet när man lärt sig vad som är viktigt. Bröst och bak må falla för tyngdlagen, höfter breddas och hakor dubblas. Men våra nära och kära gör resan värd besväret. Vem vill byta all den kunskap och erfarenhet man har idag mot den kropp man hade då, för länge sedan?
Vår kropp måste kanske växa för att rymma alla visdom, erfarenhet och kärlek som vi fått under årens lopp?
En filosofi att hålla fast vid.
Avsändare Margareta som behövde lite lättsamt och hittade denna text i en av mina dassböcker.
jag lider just nu av en åldersnoja. Helt klart…. Suck…
Znogge – I de här tiderna med alla supersnygga ärmlösa klänningar kan det kännas. Jag har sett så mycket snygga glittrande klänningar och toppar – ärmlösa så det blev nej.
Samtidigt kan jag känna att jag faktiskt inte tänker lika mycket som jag gjorde i ungdomen, på kläder.
Kloka ord. :) Fast då måste jag ju nått medelåldern för så där känner/ser/tänker jag ju redan nu, bortsett från bristningarna då, barnlös som man är kan jag bara skylla på mathållningen där. :P
God fortsättning och gott nytt 2010 önskar jag dig och de dina, så här, när det bara är tre dagar kvar av detta år.
Jenny – Jag tror att kände lite så när jag var yngre, nu finns det lite ”skavanker” här och där men faktiskt så stör det inte mig lika mycket. Utom vissa dagar då allt är fel.
Jag önskar er detsamma.
Där fick jag mig ett riktigt gott skratt:-))) Och som vanligt var din summering klockren. Du gillar nog dig som du är och det gör jag också, bortsett från…. nej det ska jag inte gå in på nu ;-)
PS. Fortsätt med dassläsning och publicering på bloggen:-) DS
Beate – Som jag skrivit så var nog allt mycket större förut. Det är knappt att jag bryr mig över munsåret som gett sig tillkänna och lilleman kom hem och var så orolig över en begynnande finne, olika är våra problem i olika åldrar. =)
Några kilo skulle jag gärna lätta. Numera för min egen skull och inte för andras trots att jag inte har övervikt men det är känslan speciellt efter de senaste måltiderna som pågått i flera veckor. =)
Beate – Ja ska fortsätta med min dassläsning och det kommer mera, lite oftare.