Bildgatan – Avsändare Margareta

var ämnet när en språklärare försökte förklara det här med ”kön” för sina elever. - Jag ska ta ett exempel, sa läraren. Båtar, flygplan, bilar och orkaner benämns som ”hon”.

En av eleverna undrade vilket kön i så fall en dator skulle vara. Läraren gjorde detta till en gruppuppgift och delade in klassen i två grupper.
-
Tjejerna kom fram till att en dator definitivt är en ”han” eftersom:

Han kan en hel del, men vet sällan hur han ska använda sin talang utan att få instruktioner.
Det är meningen att han skall hjälpa till att lösa dina problem, men hälften av tiden är han själv det största problemet.
För att få hans uppmärksamhet måste du först sätta på honom.
Så fort du skaffat dig en vet du att om du bara hade väntat lite längre skulle du kunna hitta en bättre modell.

Killarna, å andra sidan, ansåg att en dator är en ”hon” eftersom:

Ingen, utom hennes skapare, kan förstå den inbyggda logiken.
Det språk en dator använder för att kommunicera med en annan dator är obegripligt för alla som inte är datorer.
Minsta lilla misstag lagras i ett långtidsminne och kommer att ställa till problem långt efteråt.
Så fort du har fastnat för en, kommer du tvingas att spendera halva lönen på mer eller mindre nödvändiga tillbehör.

Avsändare Margareta som kan se att en dator är androgyn och ingenting annat.

i går, idag och i morgon.

Fd polichefen och rektorn för polishögskolan köper sex och anklagas för våldtäkt.

Överläkaren på sjukhus i Stockholm smittar medvetet män med HIV.

Moderatpolitiker åtalas för grovt barnpornografibrott.

Politikern John Edwards sexvideo på drift.

- samtidigt som Patrik Sjöberg, på ett helt uppslag, öppet berättar om sina groupies och hur han förstår Tiger Woods.

Avsändare Margareta som bara - ? – var ska det sluta, ska det sluta någongång och hur långt kommer det att gå innan vi reagerar?

och en önskan om lite mer utrymme, brukar jag ibland känna och har nog kommenterat det tidigare här på bloggen. Jag har alltid kommit ihåg att jag bott med stora och rymliga utrymmen. Det finns saker som förträngs någonstans, perioder i mitt liv jag inte kommer ihåg förrän jag öppnar och tittar i mina fotoarkiv. Då ploppar det upp och jag kommer inte ens ihåg problemen som faktiskt måste funnits under en tid av mitt liv. Att bo fyra personer med hund i en liten etta på 37 kvm, det är inget för dagens människor och jag tillhör ju dagens människa. Jag har i alla fall levt så under en period av tre månader. Inga riktiga sängar, madrasser på golvet med lånade sängkläder, det som blivit över för någon. Nästan allt lånat förutom kläderna vi hade på kroppen, fast kanske jag fick låna ett och annat klädesplagg av min dåvarande svägerska.
-

Kategori | fototema- Arkiverat

Detta är verkligen något som var arkiverat hos mig på både gott och ont för visst har jag präglats en del av den händelsen. När vi inte hade något utan var tvungen att nästan börja om från början. En hel del av våra tillhörigheter fanns kvar, men de var på sanering och vi fick under tre månader fixa det på bästa sätt. För oss var det en stor tragedi men om jag jämför med det som händer idag, på Haiti och andra platser i världen så är det en petitess som jag ser det idag. Dagen det hände var det en katastrof, men inte värre än att jag samtidigt kunde känna lycka över att vi alla levde och var välbehållna. Jag brukar skoja och säga att sporten räddade våra liv och till viss del är det sant. Hade inte min dåvarande man satt sig framför TV:n för att se på sport, istället för att gå och lägga sig hade det kanske inte slutat lika lyckligt som det trots allt gjorde. Vårt nyinköpta hus brann ner, eller heter det upp? Vi hade precis köpt ett ”nytt” hus i samma område som vi bott tidigare och jag hade eldat en del under veckan eftersom jag varit hemma med en sjuk lilleman. När maken kom hem efter att ha varit med sina hästar till Umeå så kom det någon kommentar om att, – varför har du inte öppnat spjället ordentligt? Det hade jag gjort men vi undersökte inte saken närmre. Det man inte ser tror man inte händer. Storebrors kompis mamma frågade honom när han kom hem var han varit när han luktade så mycket rök, inte heller det ledde till någon fundering över vad som pågick hemma hos oss.
-
När barnen började ropa att de inte kunde sova för att det stack i ögonen steg jag upp och fick se hur det kom rök ut ur fönsterkuporna på övervåningen, sedan gick allt snabbt och på tio minuter var hela huset övertänt. Vid brandundesökningen visade det sig senare att röret som var igenplombat och låg på kallvindan hade luckrats upp genom åren, mest troligt hade det legat och pyrt under hela veckan. Nåja slutet gott och allting gott men att jag bott trångbott tidigare ser vi i alla fall på de här bilderna som jag använder mig av i veckans arkiverat. Allt är relativt kan jag konstatera.
-
Avsändare Margareta som efter den här händelsen är mycket observant när det gäller brandlukt, kan känna den ibland trots att den inte finns och om jag luktar på böcker från den tiden så finns den fortfarande kvar. Jag kan inte komma ihåg att vi klagade eller på något annat sätt mådde dåligt av trångboddheten.

Däremot kan jag berätta att vårt nya hus byggdes upp med rekordfart. Jag och min svåger ritade och ritade och kommunen godkände våra ritningar på en gång, av två amatörer. Det enda vi fick ändra på var att vi blev tvungna att skriva förråd på  ett av sovrummen och vid besiktningen tyckte de att det var det snyggaste förråd de sett. =)

Fler arkiverade bilder hittar du om du följer länken här >>>

visst var det så här vi pratade  för inte alltför länge sedan? Mycket av det som sagts har glömts bort och det som vi sa för ett antal år sedan känns verkligen antikt och…

Akademiska studier är det enda som garanterar en rejäl inkomst. Hur i all sina dagar skulle man kunna bli mångmiljonär genom att flänga omkring på skridskor och jaga efter en puck?
-
En ring i örat är ett osvikligt tecken på att personen i fråga är fjolla.
-
TV-publiken vill se intressanta människor i rutan, proffs som har något att visa upp. Att bara rafsa ihop en samling publicitetssugna medelmåttor och visa deras inbördes intriger vecka efter vecka håller inte som underhållning.
-
Tatueringar är något av det mest vanprydande man kan ha. Som tur är ser man dem numera bara på gamla sjömän.
-
Det är ingen slump att det är ”svenska köttbullar” som går bäst på semestermålen. Pizza, kebab och tapas tilltalar helt enkelt inte svenskens smaklökar.
-
Klirrandet av vinbuteljer är en del av feststämningen, därför har vin i pappkartong ingen framtid.

Känner du någon enda person som sagt att han saknar en telefon att prata i medan han promenerar på gatan?
-
Vadå högre skatter än i utlandet? Det är inget problem så länge som sjukvården och folktandvården och all annan samhällsservice är gratis.
-
Datorchips kan inte göras hur små som helst för då blir de för besvärliga att reparera om de skulle gå sönder.
-
Alla som druckit lankigt amerikanskt kaffe inser hur omöjligt det skulle vara för en amerikansk kaffekedja att försöka etablera sig i svensk miljö.
-
Volvo och Saab är det svenskaste vi har.

Flickor lämnar skolan med högre betyg än pojkar. Därför måste vi vänja oss vid tanken att kvinnor alltid kommer att ha högre löner i arbetslivet.

Radiomonopolet måste bort! Tänk dig vad tio-tolv fria radiokanaler skulle betyda för alla arbetslösa manusförfattare, skådespelare och musiker.
-
Morgondagens höga elpriser kommer att göra det omöjligt för människor med normala inkomster att ha egna datorer i hemmet.
-
LP-skivor av vinyl är överlägsna CD eftersom fodralen är större och rymmer mycket mera information.

Alla jag känner tycker att skolgympan var ren pest. Därför är tanken på så kallade gym där folk i medelåldern förväntas betala dyra pengar för att få svettas fullkomligt skrattretande.
-
Vadå ”datorspel”? Försök få en fullt frisk 10-åring att sitta blick stilla framför en bildskärm i mer än tio minuter!
-
Rock´n´roll är ungdomens musik. Det är patetiskt att tro att någon enda rockmusiker skulle kunna hålla sig kvar på toppen sedan han fyllt trettio.
-
Folk går normalt på bio efter middagsmålet. Hur skulle man kunna få dem intresserade av att köpa var sin jättehink med popcorn?
-
Visst är Fawlty Towers och Monty Python´s Flying Circus kul men i framtiden kommer vi att få många TV-serier som är ännu roligare.
-
Att försöka lansera kall japansk fisk som ett alternativ till vår delikata svenska inlagda sill är naturligtvis fullkomlig utsiktslöst

Avsändare Margareta som ler och nickar igenkännande åt en del gamla repliker och vad vi trodde och tyckte då.

när jag läste den färgkombinationen så upptäckte jag hur hjärnan kan ta skada av att läsa bloggar. Snart måste det finnas skydd i våra försäkringar för hobbyskador av psykisk karaktär, för i sådana fall behöver jag anmäla en svår skada. Framför mig såg jag  nämligen ett lag (om man kan kalla det ett lag), som finns någonstans runt och kring vår huvudstad, ett lag som jag egentligen inte vill nämna och ha i min hjärna. Men, av alla Stockholmslag så är det ändå det lag som jag ”gillar” bäst. Nu var jag snäll när jag skrev gillar men även jag måste vara snäll ibland.

För att få bort den där bilden i hjärnan var jag tvungen att lägga upp någonting annat som är vitt och grönt, långt  borta från det där laget – mycket långt. Jag tror (hoppas) att den kvinnan inte ens vet vad det är för någonting som är vitt och grönt och kallas för ett fotbollslag, för då skulle hon väl inte ha de färgerna?

Mitt bidrag i fredagsfärger och kombinationen grön och vit eller som i den här bilden vit och grön.

Kategori | Fredagsfärger | Grön och vit

Avsändare Margareta som hoppas att det snart är läge för promenaderna ute på våra fina isvägar i Luleå. Jag har varit otroligt sugen på att köpa mig ett par nya skridskor, får se …

att äta, någonting att dricka. Att fota ätbart är inte någonting  jag gör alltför ofta. Mycket beroende på att det är fruktansvärt svårt att fota mat och få det smakfullt och läskande. Jag har varit med och sett när proffsfotografer fotat och det är inte bara. Trots det har jag i ett tidigare uppdrag för några år sedan fotat lite ät- och drickbart som jag har en del foton i olika varianter av och jag har förevisat dem tidigare på min blogg i olika vinklar och även några redigeringar. Veckans torsdagfoto vill att vi fotar just det – någonting att äta – någonting att dricka är temat.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Någonting att äta – någonting att dricka

Avsändare Margareta som tycker att det känns skönt med en riktig varm och samtidigt svalkande sommarbild. Den här svalkan är härlig, däremot är inte ”svalkan” som vi har just nu speciellt skön. I eftermiddag när jag gick hem från arbetet efter utbildningen så kändes det som minst -50 grader i ansiktet, trots att det bara vara -20.

Jag vet inte men jag sitter och sjunger Någonting att äta, någonting att dricka  … Jag kan melodin men jag kan inte fortsätta helt blackout i huvudet, så godnatt.

men dagens har varit något utöver det vanliga. Klass två varning har vi här och jag är glad att jag inte ens behövt gå ut med några sopor. Här har det stormat ordentligt och gör det fortfarande så morgondagen ser jag fram mot med bävan för jag ska vara på utbildning på jobbet i morgon. Som tur är ska sambon också vara på kurs i Luleå under dagen och förhoppningsvis går det att ta sig ut med bilen och jag får skjuts.

Hade det blivit som det var meningen, att jag skulle åka ner till Linköping och jobba i slutet av januari hade jag kanske varit på väg hem idag.  Jag tackar högre makter att ödet inte ville att jag skulle kunna åka iväg, med tanke på min flygrädsla och den hade nog visat sig ordentligt om jag satt där på Arlanda och visste hur snöstormen ven i luften. Mitt liv får fortsätta ännu en tid, samtidigt som det hade varit bra om jag kunnat vara nere och göra det jobb som behövdes.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 345 -väder

Avsändare Margareta som självklart inte har haft en tanke på att gå ut och fota det heller. Däremot ett foto genom fönstret ut på lyktstolpen utanför. Trots speglingarna från fönstretoch lampan samt min lek med exponering och slutartid så blev fotot ganska kul. Det ser nästan ut som garn som flyger i luften men det är snö och jag har inte bildredigerat förutom speglingen.
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

på ordlös onsdag 2010-01-27.

Kategori | Ordlös onsdag – nytvättad

/Avsändare Margareta

eller små detaljer vill Birgitta att vi ska fota i veckans makro. Pärlorna i mitt halsband, som inte är större än en millimeter i diameter får bli mitt bidrag. Lite kul att få se dem så här förstorade, jag har aldrig tidigare funderat så mycket över hur de små pärlorna ser ut på närmre håll.

Kategori |Macro – småsaker hos mig på Bildgatan

Avsändare Margareta som har en del problem med kameran och objektivet vill inte riktigt, speciellt inte i konstgjort ljus. Jag tror att den externa blixten inte riktigt mår bra men nu är det som det är och det är inget att göra något åt.

Väntar bara på den stora vinsten, när kommer den? Just det, jag kanske måste spela eller köpa några lotter för att vinna. Postkodlotteriet får en andel av min lön varje månad, men det ser jag inte riktigt som någon stor vinstchans utan bara lite till välgörande ändamål, var hittar jag den, den stora penningavinsten?

för bloggande idag eftersom det är den 25:e och lönen brinner i fickorna – nej självklart så brinner kortet att få användas. Nej, inte det heller, utan det har brunnit i min iver att städa bland papper och fylla soporna med en hel del från kontoret. Sedan har jag plockat upp mina diabilder från källaren och påbörjat lite inskanning. Superkul att titta på men inte fullt lika roligt att skanna in, tidsödande och tråkigt.

Nu kanske det blir läge med lite gamla foton och minnen, risken är att jag fastnar i något som tar alldeles för mycket tid för att jag egentligen ska ha tid med det.

Avsändare Margareta som ska jobba ett tag i morgon, sedan ledig en dag. Mycket hattande mellan ledig tid och arbete i veckan.

fullbordades jorden genom att kvinnan skapades. Så står det i alla fall i första moseboken andra kapitlet. Då måste det väl vara sant och jag har inga argument mot att det skulle vara på något annat sätt. Har du?
-
Siffran sju står för mycket i vår tillvaro. Bara här på min blogg har jag svarat på sju punkter om mig själv vid några tillfällen. För att nämna några fler sjuor - dödssynderna, världshaven,  veckodagarna, underverken, Roms kullar, färgerna i regnbågens spektrum. Vi ska plocka sju sorter blommor för att drömma om vår tillkommande och därefter ska vi klara sjuårskrisen i våra förhållanden, vi ska äta sju sorters kakor, Inom idrotten har vi sjukamp. Barnen får höra om de sju små dvärgarna lite senare i livet kanske de läser de sju samurajerna. Råkas vi slå sönder en spegel så väntar sju års olycka. Inom religionen förekommer siffran en hel del.
-
Jag skulle kunna sitta och skriva ner hur många exempel som helst men jag nöjer mig med det här och tycker fortfarande att den bästa symboliken är sjunde dagen och kvinnans skapelse, det bästa som någonsin skett. Man sparar det bästa till sist och det var inget undantag i Bibeln.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 257 – sju

Avsändare Margareta som har fotat ett utdrag ur berättelsen om skapelsen och den sjunde dagen i vår äldsta bok. Om det är så tvistar väl de lärda, men jag vet ingen annan så jag tror på det till jag är överbevisad om någonting annat. Att jag har lekt lite med fotot kan inte undgå någon och det har jag gjort av den anledningen att jag ville dölja lite av kapitlets siffra eftersom inlägget handlar om en annan siffra – 7.
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

kan jag höra med ett musikaliskt klingande när jag tittar på dropparna som hänger hemma hos mor sedan många år tillbaka. De har flyttats några gånger under åren men fortfarande är det samma vackra toner som ljuder när jag försiktigt sträcker mig upp och rör lite försiktigt vid dropparna.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 47 – droppar

Avsändare Margareta som försöker hitta lite små detaljer i vardagen som kan fotas och användas i fototeman som jag deltar i. Ibland gäller det att ha lite fantasi för att komma fram till ”rätt resultat”  bland alla alternativ.  Andra gånger finns temat där framför ögonen utan att jag tänkt på det när jag fotat.
-
Hemma hos mamma idag var det mer en lek med kamera och lite tester eftersom den inte vill fokusera och göra som jag vill. Den fick sig kanske en lite större smäll än vad jag har upptäckt tidigare. Ibland är den absolut helt död och märker inte ens att den faktiskt är påslagen och inställd, inte en reaktion. När jag kom hem så såg jag direkt mitt självklara inlägg. Droppar, kan inte vara mer tydligt, eller hur? =)

Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

ej att rekommendera om du var ut och rumlade i går kväll och har lite bank i huvudet. 

Denna fick jag av Pirajan Maja  på e-posten idag och kunde inte låta bli att lägga ut den här för en stunds betraktande . Denna varning medföljde i mailet: -  Du bör ej vara berusad, eller dricka alkoholhaltiga drycker när du tittar på bilden, och jag är starkt benägen att hålla med. 

Avsändare Margareta som strax ska åka iväg och hälsa på mor med en avstickare till apoteket för att hämta ut medicin. Det har skrivit mycket om att priserna höjts och jag vet inte ens vem som äger apoteket jag ska besöka, ska fråga.

men det händer och nu är det andra gången på kort tid som jag nyttjar möjligheten till take away. Pizza är inte något som jag gärna stoppar i mig i tid och otid, men i eftermiddag kom vi ihåg att vi inte tagit fram något ur frysen och inte heller planerat något annat till middag.

Samtidigt bra för nu kunde jag fota pizzan och mitt bidrag till take away i 365 foton 2010 var avklarat. Pizza är inte speciellt kul att se på bild och samtidigt veta att jag stoppar i mig det där.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 294 – take away

Avsändare Margareta som kan ha koll på hur ofta jag får i mig allt det där glansiga som skiner så vackert på ytan, nu när jag beställer via nätet och ser att sjunde december var vi också riktigt lata eller bara lite sugna .

Ikväll var vi verkligen i olika världsdelar, jag på Jamaica och sambon i Italien. Nu vet jag inte var det jamaicanska var i min däremot såg jag klart det italienska i sambons.

Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

eller kanske mer någon gång i början av mitten i livet så hade jag väldigt roligt åt (även med) den här mannen, han som jag valt att porträttera i veckans arkiverat.

-
Att jag någonsin någongång skulle ligga så där i gräset med en kamera i hand för att kanske försöka fota en myra eller någon annan insekt. Never, det fanns inte någonstans i någon av mina dimensioner - skulle aldrig komma att ske, inte så länge jag själv kunde bestämma över mitt eget psyke. Fotot här är taget med glimten i ögat, för att jag tyckte det var så …
-
Att han älskade att leka och hade nära till skratt och humorn var stor, det hade inte med det här att göra. Leka det kunde han väl göra när han byggde sina modellplan, när han undervisade sina elever på ett bra sätt, när han verkligen lekte med pojkarna (och inte bara med dem). Ja, listan går att göras lång. Han hade alltid något roligt på gång som han provade på. Han var verkligen en man som levde upp till mitt nya talesätt – Glöm din ålder, var den du vill vara. Han och mamma tyckte till och med att det var roligt att hugga ved och det har jag fortfarande glädje av i stugan. Trots att det är snart är åtta år sedan han lämnade oss i stor sorg, men som ni förstår med ett ljust och härligt minne.
-
En liknande text har jag skrivit i ett tidigare inlägg, om hans passion. När jag hittade det här fotot som jag inte kom ihåg, då kändes det viktigt att ta fram att det funnits sådana här ”konstiga” människor i min närhet tidigare. Trots att vi inte har varken blodsband eller andra släktdrag, vad vi vet om i alla fall, börjar jag gräva så är vi alla släkt med varandra.

Han fotade, han scannade in bilderna och sedan lekte han med dem ganska friskt och gjorde roliga texter och tryck av dem. Det här är för länge sedan, i begynnelsen. =) Han var lite före sin tid. Var det någonting han gillade så var det att köpa nya tekniska leksaker. Jag kan inte skriva något annat än leksaker, för vi retade honom och jag var nog en av dem som retades mest. Det kunde handla om allt från att köpa en ny finnes på en skruvmejsel (om det finns sådana) till att åka och köpa en skjorta och komma hem med en ny bil. Det finns i alla fall mycket roligt och ”konstigt” att skriva om han som levde tillsammans med min mor i tjugofem år, han som jag kände längre än min egen far, han som mina barn älskade. Han som jag nu känner mig nästan som en kvinnlig kopia av, en mindre och svagare spegelbild på något konstigt sätt. Mina intressen idag avspeglar sig i mycket av det han passionerades för. Vedhuggning och en hel del annat låter jag fortfarande bli och överlåter till andra att tycka om.
-
Vad har hänt? Hur kunde det bli så här? Har jag tappat fotfästet i mitt psyke? Ligga, krypa och ibland klättra högt över vad min höjdrädsla tillåter - för att ta ett foto? Allt det där som inte ens skulle komma så långt som en tanke i min hjärna. Det gör jag nu? Till och med mer och oftare än vad Erling gjorde.
-
Fast, hade han fått uppleva den digitala utvecklingen så hade jag garanterat idag stått och dräglat över den där värstingkameran han hade haft. Han hade också gått flera kurser och han hade kunnat sin kamera till 100 %. Han hade älskat alla de här fotobloggarna och speciellt att få lära sig nya spännande saker hela tiden.
-
Avsändare Margareta som tror att jag kommer att få anledning att återkomma till Erling. Jag har en fundering över det enorma bildbibliotek som jag ärvt utav honom med diabilder, kanske en egen liten katgori. Så får det bli här framöver. Egentligen var det mamma som fick alla foton, ingen annan brydde sig om den skatten och nu har jag fått den av henne, så det kan bli. I rätta händer, för de kommer inte att kastas eller förstöras så länge jag andas och kan bestämma över mig själv. Nu har jag storebror, som jag tror skulle värna om bilderna, genom sitt eget intresse och kärleken till honom. Lillebror har inte intresset, men kanske blir det en förändring där också en dag. När han står med det som gäller i framtiden och ler åt det han sa åt sambon en gång: – Hur kan du stå ut med att vara med mamma utomlands i flera veckor, jag skulle inte klara det? Det handlade om mig och min kamera.

är inte alltid lätt.
-
Tänk dig att du är en av ett fåtal utvalda som ska välja en världsledare, en president som ska styra över vår jords alla länder och frambringa fred och välmående bland såväl människor som djur.

Du har tre kandidater att välja emellan.

Men först vill jag att du svarar på följande fråga.
Om du kände en kvinna som var gravid och hade åtta barn redan, varav tre utav dem är döva, två är blinda, en var efterbliven och kvinnan själv har syfilis. Skulle du rekommendera henne en abort?

Så vidare till de tre kandidaterna där du ska välja en kandidat:
Kandidat  1:
Han samarbetar med mutade politiker, konsulterar astrologer och har två älskarinnor vid sidan om. Dessutom kedjeröker han och dricker ett tiotal glas Martini varje dag.

Kandidat 2:
Han har fått sparken från två arbetsplatser, sover alltid till klockan tolv på dagen, rökte opium under sin ungdomstid viduniversitetet och dricker en hel flaska whiskey varje dag.

Kandidat 3:
Han har fått en hjälteutmärkelse av sitt land, är vegetarian, röker inte, dricker inte och har inga skandaler bakom sig.

Vilken av dessa kandidater skulle du välja?

Namnen på de tre kandidaterna hittar du här >>> - följ länken.

Avsändare Margareta som konstaterar att jag har gjort ett bättre val än den sämsta.

Man ska således inte döma folk efter deras vanor… , eller det kanske är det man ska? =) Det beror ju på hur vi gör våra val.

Ps. En sak till – Angående aborten, svarade du ja? Då har du just tagit kol på Beethoven.

ge er den här länken – Kvinnlig list … – Jag skrattade och jag skrattade riktigt högt, hoppas att grannarna inte blev störda. Fast vem blir störd av ett gott skratt? Än hur rolig historien är så kom jag som vanligt in på ett sidospår och tyckte att det lika gärna kunde vara lite ironi över en del lagar och regler som vissa myndigheter nitiskt följer, utan att vara de minsta verklighetsnärvarande eller logiska.

Avsändare Margareta som inte vill något mer än att förmedla historien.

på alla sätt och vis är en del av mina foton, ibland mycket medvetet och ibland blir det bara så. Bildverkstaden vill att jag ska ta fram detaljer ur ett underexponerat foto. Jag måste villigt erkänna att denna veckas uppdrag inte var speciellt kul, från min horisont. Bildverkstaden hade själv ett foto som jag förstår att hon ville ha fram detaljerna i, men jag  kom inte på något så där direkt. Jag har ”ganska” mycket foton och många av dem blir riktigt dåliga om jag försöker göra dem bättre. Fotot jag valde är inget undantag, det blev inte bättre av ”uppljusningen” för det är det jag egentligen gör när jag tar fram detaljerna i det svarta och hela bilden fick hänga med i det här fallet.
-
Men som min fd svärmor ibland sade till sin son när han inte ville ta itu med eller utföra mindre trevliga åtaganden, – Allt är inte och ska inte vara kul här i livet. Har man gett sig in i leken så får man även ta de mindre roliga bildredigeringarna.

Fotot är taget 2007 i brända skogen, den största skogsbranden i Sverige, under modern tid, som härjade 2006 i Bodträskfors.

Kategori | Bildverkstad – underexponerad

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop Elements 7.0 .

-Öppnade originalbilden (den första).
-Valde justera färg i menyn – justera färgkurvor – justerade reglagen.
-Ok.
-Nu återstod bara att minska bredden på båda bilderna till 510 pixlar.
-Klart.

Avsändare Margareta som hade kunnat öppna bilden i råformat om jag slagit på min andra dator där jag har PS CS3 och kunnat göra mer precisa justeringar. Det går även i elements men inte med lika många alternativ och när grundbilden inte finns i råformat blir det ännu färre alternativ. Skillnaden är ju att, genom att öppna bilden i raw så ser jag direkt var över- och underexponeringarna finns.

Ps Jag måste erkänna att första bilden inte riktigt är originalbilden, jag mörkade lite för att skillnaden skulle synas bättre.

Stefan Sauk och nu visade han det jag skrivit tidigare om honom och hans andra passion – Surströmmingspremiär – såg ni burken? Den som bara tillverkas i 500 numrerade exemplar,  den fick nu vara med i Let´s dance. Samtidigt ringde mamma idag och berättade att hon hört att surströmmingen eventuellt skulle förbjudas i EU? Lite dioxiner hit och dit, så kan de väl inte göra? Eller kan det? Då blir det att börja tillverka sin egen.

-
Avsändare Margareta som bara gör ytterligare ett kort inlägg i pausen och följer du länken ovan så förstår du vad jag menar när jag skriver att jag var före Let´s dance.

eller ett citat och illustrera det med en bild. Hur lätt är det? Jag tyckte att det kändes svårt, riktigt svårt.  Det var i alla fall utmaningen jag fick av Maja Piraja i veckan. Typiskt att Pirajan skulle överlämna det till mig, med den ibland besluts- och ordångest jag kan ha. Nu var inte det svåraste att hitta på några ord utan nu var helt plötsligt bilden för mig det svåraste, vilket det absolut inte brukar vara. Ända till jag kom på orden, då syntes bilden klart framför mig. Nu hade jag inte den bilden och att fånga den bara så där, helt omöjligt. Det blev att tänka lite mer och tillslut bestämde jag mig för en bild av fler anledningar. Men kan jag ha hittat på en mening för eftervärlden, någonting som står i en liknande bok som de som jag ”samlar” på, de med de där sköna citaten eller tänkvärda meningarna?

Reglerna för utmaningen är enkla. Du ska komma på ett ordspråk eller ett citat och illustrera det med ett foto. Stafettpinnen lämnas därefter vidare till två bloggvänner. Sedan ska du länka tillbaka till Petunia, som startade stafetten. Hon gör en sammanställning av alla bidrag.

Glöm din ålder – var den du vill vara.

Tanken – vi sätter så mycket gränser när vi är i olika åldrar – saker vi inte kan göra, saker vi inte borde göra, saker vi inte törs göra, saker vi inte ska försöka, saker som är för tidigt, saker som är försent, allt beroende på i vilken ålder vi befinner oss i.

-
Jag behöver bara gå till mig själv för att höra och se hur jag ibland resonerar och tänker. Jag har blivit mycket bättre och lägger inte ner så mycket tid på funderingar över vad andra tycker och tänker som jag gjorde tidigare, men visst finns de fortfarande. Däremot jobbar jag på det och kommer ett litet steg framåt, om inte varje dag men flera gånger per år.

Vid 80 (om jag lever) sitter jag säkert och bygger sandslott  på stranden utan att bry mig om huvudskakningarna och viskningarna:  – Ser ni den gamla tanten hur senil hon blivit, så vill jag verkligen inte att mitt liv ska bli. Nu är det kanske så att jag är helt klar i huvudet men bara uppfyller mina drömmar om det där sandslottet vid havet.

Nu ska jag också be två att mina bloggvänner att anta utmaningen. Det här med utmaningar på bloggen brukar vara försent för mig, alla bloggvänner har redan fått samma utmaning av någon annan. Jag gör i alla fall ett försök och utmanar följande.

Beate – konst eller konstigt, bara det gör ju utmaningen spännande för där förväntar jag mig något riktigt konst …

Anki N - stadigt på väg i livets resa - Där kan det också bli något riktigt hisnande när hon flyger och far mellan hästarna i stallet och bokföringen på kontoret samtidigt som hon försöker hålla något så när koll på sin ofrivilligt nya blogg.

som jag gör och känner kan vara en del av mig, är den här texten som finns på ett litet skrivhäfte jag fick i veckan.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 236 – Reflektion

Avsändare Margareta som tror på orden att försöka igen och igen. Att aldrig ge upp, att tro på framtiden, att se det positiva och för varje gång du försöker så kommer du lite närmre att lyckas. Det tror i alla fall jag.

Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

kan vara nödvändigt ibland. Inget undantag för mitt bidrag i torsdagsfoto och temat som just det är detsamma som rubriken – Tittar ner på något. Det gäller att titta ner riktigt ordentligt för att hitta godbitarna.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Tittar ner på något

Avsändare Margareta som ler och funderar om det är matabstinensen som gör sig gällande även i detta inlägg efter veckans alla goda middagar.

en chansen att vara riktigt nostalgisk och verkligen blicka bakåt. Det tror jag behövs ibland, att komma ihåg och minnas. Oftast är det för mig trevliga saker, men ibland kommer mindre trevliga händelser fram när jag plockar och tittar bland mina gamla foton. Några foton som ger de där mindre trevliga händelserna har också roliga minnen med sig, det gäller att skaka av sig det där otrevliga, fast jag kan bli riktigt ledsen av några.

-

Nu har jag ännu inte valt något av de fotona utan jag kör på så här i början med de foton som glädjer mig och ger mig de där minnena av att vara mamma till två helt fantastiska pojkar.

Nu vet jag inte vad lilleman säger när jag skriver gamla foton för jag tror, är ganska säker, att han inte vill känna att han är gammal. Det är han inte heller med betydligt äldre än vad han var på fotot som jag valt i veckan.

Kategori | fototema- Arkiverat

En lite obekväm ställning ser han ut att ha, inte lika glad som den stora kompisen bredvid bara en aning fundersam över vad mamma pysslar med. Varför har hon satt mig i den där konstiga stolen, inte speciellt skönt. Lite har de fått stå ut med när jag fotat ibland och ingen talan hade de heller, värre är det nu när jag tar fram kameran.

-

Varför valde jag det här fotot? Av två anledningar. Rättvis som jag försöker att vara så var det lillemans tur att vara med i arkiverat efter storebrors entré. I rätt ordning och allt, störst först. Anledning två var att det egentligen handlar om två personligheter. Storebror var alltid i farten, det skulle alltid ske saker kring honom och friluftsliv med fiske, bärplockning mm var något som han älskade. Lilleman däremot, han gillade det där myspyset med att kramas och bara vara. Han trivdes i hemmets lugna vrå. Trots att fotot kanske inte visar på den bekvämlighet han kände utan mysapan får istället vara föremål för det mjuka och närheten.

-

Hur ser det ut idag? Jag kan skriva att det inte riktigt stämmer nu förtiden, men trots allt så finns det lite kvar som kommer fram ibland när de kommer hem och sättet de pratar med sin ”gamla” mor på. Fast det här med hemmets lugna vrå, det ser jag aldrig röken av när han kommer ”hem”.

Avsändare Margareta som vissa veckor blir lite sen med mina inlägg i de olika temana men jag försöker åtminstone hänga på när tiden tillåter.

-

Fler foton som är framplockade ur arkivet hittar du i temat -Arkiverat – klicka på länken och följ med till mer foton som gömts och numer får komma fram i dagsljuset.

ännu en gång men numera från den humoristiska delen av veckan, som det har varit gott om. På måndagen och den underhållning vi fick där skojades det friskt dialektalt. Att återberätta en historia dialektalt är inte något som jag kan göra och i det här fallet är det svårt. Hur lätt är det att via text berätta en historia på Kalixmål? Ni som känner till dialekten förstår nog min dilemma. Ni som känner till mitt sätt att prata förstår nog det ännu mer, inte speciellt  likt kalixdialekten trots mitt ursprung från pappa. Däremot kan jag återberätta en del av humorn i historien och det kan räcka för att du förhoppningsvis drar på smilbanden. Än en gång under bältet men jag har ju sett och läst att mina läsare tål det, så nu kör jag, alldeles strax. Lite kort och konkret  utan kalixmålets  egenskaper som jag tyvärr inte kan återberätta i text.

-

Det var en man i Kalix som älskade att gå ut och dansa och den här fredagen var inget undantag när han styrde dansstegen mot hotell Valhall i Kalix. Väl där såg han en kvinna som han aldrig sett tidigare och bestämde sig för att bjuda upp henne. Hon tackade ja och de virvlade runt i dansen, samtidigt som han nyfiket förde ett smått försiktigt samtal med henne (och långsamt =) ). Vi hoppar över allt det där med var hon kommer ifrån, ålder och så vidare.

Nästa fråga som är viktig för oss svenskar oavsett var du bor i landet: – Vad jobbar du med? Kvinnan svarar att hon är forskare och jobbar med sexualitet och det som har med den att göra. Jaaaahaaa, svarar mannen (så eftertänksamt som bara en kalixbo kan göra) och de dansar vidare. Nästa fråga blir lite försiktigt: – Men visst är Italienarna de bästa …? Kvinnan svarar då: – Det är en fördom, för faktum är att det är araberna. Jaaaahaaa, svarar mannen och de dansar vidare. Lite försiktigt frågar mannen ytterligare en fråga: – Men nog har väl turkarna de största? Kvinnan svarar återigen att det är en fördom men i det här fallet är det faktiskt finländarna. Jaaaahaaa, svarar mannen och de dansar vidare. När dansen närmar sig sitt slut frågar kvinnan mannen vad han heter. Mohammed Mäkinen, blir hans svar.

-

Tänk vad fördomar kan skapa och hur kul vi kan ha med dem om vi inte hakar upp oss på allt utan kan bjuda lite på oss själva för de här med dialekter är intressant och även det här med våra fördomar om olika bygder, städer och länder.

Avsändare Margareta som kanske någon gång kommer ihåg något mer roligt att skratta åt. Jag hoppas även att du förstod historien trots att den var betydligt roligare på dialekt.

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg och nu kanske du också förstår hur jag kommer att sakna mina arbetskamrater, när vi tillsammans kan skratta åt det här och bjuda på varandras fördomar. Vi alla representerar ju någon del av av länen Norr- och Västerbotten. Att skratta åt och med ”sig själv” det är härligt.

har varit rubriken på de dagar som pågått under veckan och spanat har vi gjort men för mig har det mer varit en sista chans att få vara med i gänget, de underbara som jag lärt känna under de drygt två år jag arbetat i den här organisationen, började i september 2007.

-

Min tid börjar gå mot sitt slut och det känns tråkigt men jag försöker inte klamra mig fast. Jag vill inte ha ett jobb bara för att ha ett jobb, meningsfullhet är viktigt för mig i mitt arbete. Jag har under sista tiden varit delaktig i en projektgrupp som berör mig stort, i och med att förändringen gör att jag inte behövs, tråkigt men sant.

Första meningen lät nästan som att jag snart skulle försvinna från jordens yta, men så var det inte riktigt tänkt utan slutet på den här perioden i mitt liv, eller någonting sådant.

-

Jag är ganska kluven. Förändringar är bra och att röra om lite i grytan så länge det blir bättre och effektivare gillar jag. Nu när det moderniseras och mitt arbete till stor del försvinner. Jobbet försvinner självklart inte men det blir mer effektivt och min tjänst på halvtid är inte försvarbar. Jag har ju redan idag haft svårt att få ihop tiden, har inte stressat ihjäl mig precis. Nu har inte jag behövt sitta och rulla tummarna under arbetstid, utan när jag varit klar har jag gått hem eller vart jag velat gå och varit ledig till nästa månad. Däremot har jag arbetat betydligt mer de sista månaderna för att avveckla mig själv. Låter lite konstigt men jag har faktiskt inte funderat speciellt mycket och jag är inte orolig över framtiden. Min framtid löser sig på något sätt, däremot kommer jag att sakna människorna i organisationen. Att få uppleva och se hur ett företag ska fungera från högsta ledning till mig på gräsrotsnivå. Det har varit rehabilitering och en själslig pånyttfödelse för mig. För att förstå måste man ha varit jag och det är inget jag tänker gå in på närmre.

-

Däremot ser jag och känner stor tillförsikt inför framtiden och den nya väg jag ska välja. Jag har inte något mot krokiga, kurviga och ojämna vägar det kan alltid leda till något nytt spännande, så länge jag ser att solen finns där framme. Blir vägen alldeles för rak och jämn kan den snabbt kännas ganska tråkig och förutsägbar. Att göra rätt vägval kan vara viktigt, är viktigt, men på vägen dit kan mycket spännande hända.

-

Kanske att jag får gå med utsträckt hand ett tag, hyra och mat måste betalas och med tanke på det jag läst är inte a-kassorna de snabbaste idag. Läste någonstans om den kassa jag tillhör, längsta väntetiden i Sverige. Kanske att det är min tur att laga de där trerättersmiddagarna till sambon, smöra lite måste man ju ibland. =) Bara jag inte smörar för mycket och det blir riktigt kladdigt och slemmigt, det hatar jag.

-

Jag lär återkomma om mina funderingar kring det som väntar, än är det inte riktigt dags men visst kan det kännas lite konstigt om jag tänker efter. En sak har jag i alla fall kvar och det är människorna, kanske att vi träffas igen och jag ska försöka att upprätthålla kontakten på något sätt. Lätt att säga och skriva men verkligheten brukar bli annorlunda.

-

Dagen idag har i alla fall avslutats med utbildningsteater tillsammans med teatergruppen Scratch, i alla fall en del av dem -Rak kommunikation eller brus på linjen? Ännu mer intressant om hur vi kommunicerar med språk, röstläge och kroppspråk. Sedan blir det mycket skratt när Scratch är i farten, även de underbara och framförallt mycket kommunicerande människor. Ett nytt ord?

-

Avsändare Margareta som har förutom allt det roliga, lärorika och intressanta jag upplevt de här dagarna även varit fruktansvärt trött och frusit hela tiden.  I kväll känner jag lite i min hals så nu har jag tagit mig en hutt med mollipect och hoppas att det räcker för tillfället.

-

Ps Jag funderar över de föreläsningar och teatern jag varit med om under veckan. De sker oftast inom företag där det ”redan” är försent och där det händer obehagliga saker. Att vi fått ta del av det som en frisk organisation med sunda och bra inställningar, där inte allt det där obehagliga förekommer. Det tycker jag är än mer fantastiskt för det visar ännu mer på hur bra vi har det. När en förändring är på gång som vi inte vet något om. Vi vet inte om den blir bra eller dålig. Vi mår inte dåligt i organisationen. Det enda vi inte vet är vad som händer i framtiden. Det tycker jag visar på hur bra vi har det. Som en arbetskamrat sa: – Lyxproblem.

Om det svåraste du ska fundera över är om du vill ha en fast telefon, en vanlig mobil eller en ipod?

men väl en underbar tvårrättersmidddag har jag avnjutit under kvällen med ytterligare god dryck och fortfarande glada och trevliga  arbetskamrater. På Kulturens hus blev vi serverade oxfilé med potatisgratäng, smakfullt tillredda grönsaker och en ljuvlig rödvinssås. Efterrätten bestod av en parfait som var … helt underbar. En bra träning nu inför vardagen och min ”lediga” tid där jag inte lär bli serverad några trerättersmiddagar, därför en bra minskning till två rätter för att sedan kunna återgå till en tallrik fil under lunchtid här hemma. Nu var den här middagen lite för bra för att gälla som en nedtrappning. Snacka om en som kommer ha abstinens i morgon så där lagom vid middagstid. Någon som kan tänkas bjuda mig på en god middag i morgon? Det går bra vilken tid som helst, är det för långt så går det bra att skicka catering och en hälsning.

-

För övrig har min dag varit mycket intressant med en föreläsare som till och med fick en trött Margareta att riktigt vakna till liv. Skam – ämnet på föreläsningen, till stor del av det i alla fall. Inte låter det speciellt kul men det var så tänkvärt, bra och framförallt gav det en del tankar och funderingar. Jag läser i hans bok Skamfilad följande information – Göran Larsson är präst och terapeut, verksam vid S:t Lukas Dalarna i Falun. Han har mångårig erfarenhet som personalutbildare och föreläsare. Arbetar kontinuerligt i olika rehabiliteringsgrupper för långtidssjukskrivna, bland annat med stressrelaterad forskning. Boken ska jag om inte sätta tänderna i, koncentrera både ögon och hjärna i.

Den här mannen skulle många få lyssna till och speciellt tänker jag på en del människor som kanske har ett extra behov, inga namn nämnda och samtidigt ingen glömd. Jag känner att jag fått ta del av något som fick mig att fundera och även få lite klarhet i saker och ting, att förstå och gräva vidare i mig själv. Spännande och samtidigt lite skrämmande. Han lämnade då spår hos mig och några bollar kom i rullning.

Avsändare Margareta som nu ska försöka sova ett tag innan jag i morgon ska göra ”sista rycket” för några dagar, samt även få till mig lite mer humoristisk underhållning innan lunch.

och jag njuter av det utan att ha det minsta dåligt samvete. Inget bidrag i något fototema den här kvällen heller. Varför? Jo, kvällen har bestått av ytterligare en trerättersmiddag. Ja, du läste rätt och det verkar vara något som går som en röd tråd genom kombinationen av en hel del arbete och sedan avslutning med härliga människor och god mat och dryck.  I kväll med tillägget av underhållning av en av våra lokala förmågor. Lite lustigt när jag snabbt kikade igenom e-posten och såg namnet Norrlåtar i en kommentar från Irrhönan, ska läsa mer strax. För kvällens entertainer var Svante Lindqvist från gruppen JP Nyströms, en grupp som ofta förväxlas med  just Norrlåtar.

-

”Min” trerättersmiddag ikväll bestod av rätter som vi (jag och mina arbetskamrater) tillagade tillsammans med två kockar, så lite fick jag allt anstränga mig för den middagen, inte bara som igår sätta sig vid dukat bord. Förrätten (som jag var delaktig i) bestod av snittar med lufttorkad skinka och räkor med olika blandningar. Till varmrätt fick vi ugnsbakad lax på saltbädd med pressad potatis eller ris, svamp och sallad med en god sås. Efterrätten var en fruktkompott med vaniljsås. Till det serverades valfri dryck och mycket skratt och prat. Det enda jag funderar över så här i efterhand var om några militärer eller någon med vana från storkök varit inblandad i tillagningen av såserna för det kommer att räcka och bli över för middagar och efterrätter under en mycket lång tid framöver.

-

Du kanske förstår att jag inte har så mycket tid över för det här med bloggande just nu, men det kommer betydligt bättre tider senare under veckan. Morgondagens inlägg kommer också att bli sent och efter det inlägget kanske du funderar över vad jag egentligen är inne i för något just nu.

-

Jag kunde snabbt också konstatera att jag tydligen har en mycket stark och framförallt bra kontakt men någon där uppe, när jag snabbt läste en av kommentarerna. Det är faktiskt ett intressant vetande för mig och det känns bra att jag inte är så helt fel ute i mitt vardagliga liv.

-

Avsändare Margareta som bakom den kalla snöfasaden i norr återkommer imorgon kväll med … fler ljusglimtar som lättar upp min tillvaro (kvällstid) med alla programproblem som varit förra veckan. Där ser jag också ett ljus i mörkret som förhoppningsvis är löst när jag börjar jobba nästa period, den här tiden får jag försöka lösa allt till det bästa för alla och jag tror att både jag och mina arbetskamrater överlever.

Ps Inlägget om min tolkning av kossan, den kommer kanske eller så kommer den inte men inte nu.

mätt och belåten efter en trevlig middag i goda vänners lag. Visst är det så man brukar skriva och precis så har det varit ikväll. En trerätters söndagsmiddag hos goda vänner. Kan förberedelsen inför vardagen och måndagen som står och knackar på sluta bättre? Nej och jag hann även med att lyssna på de fina och tänkvärda orden min vän MajaPiraja, en tornedaling i Luleå, sa i radions P1 och programmet ”Vid dagens slut”, om du klickar på länken, kan även du lyssna på henne och musiken med Niva som hon valt.

Under vinterkvällar när jag kommer till mina vänner blir jag alltid arg på mig själv för att jag inte orkar dra med mig stativet (och självklart kameran), för varje gång när jag stiger in på tomten så känns det som … Jag vet inte och det går inte att beskriva, det är den stora vackra granen som är snötyngd och alla de ljuslyktor av is som alltid lyser upp så vackert. Kanske som en sagovinter, den som vi läste om när vi var små i sagorna. Jag tror att det är den känslan jag får, någonting ditåt i alla fall.

Nu är jag i alla fall redo för en ny arbetsvecka, fast den egentligen aldrig slutade. Helgen och speciellt idag har bestått av arbete från mitt externa till det som vi kan kalla internt, för det sker inom hemmets väggar. Det har bokförts , fakturerats och lämnats uppgifter till olika myndigheter som vill veta så mycket om vad som skett under 2009.

Avsändare Margareta som inte orkar  kika in hos så många ikväll, får bättra mig till imorgon och då ska jag läsa ordentligt. Den enda jag måste kolla in hos är Beate och se om mina kvällsböner hjälpte under gårdagen, om jag har någon riktigt bra kontakt med honom där uppe.

Ps Jag tänkte ju orka med lite ”arkiverat” också.

Jag förstår att funderingen över att en ko i veckans inlägg kan ge både skakningar på huvudet och frågetecken, men för att förklara min tanke behövs ett eget inlägg, så … Jag tycker i alla fall inte att det är så dumt som det ser ut.

av detaljer finns det i denna bild, vilket gjorde att det kändes ännu mer lockande att göra en solarisering av bilden. Nu har jag ändrat och lagt till lite lager innan jag gjorde min solarisering. Lite spännande eftersom min ”uppdragsgivare” tycker att det blir bättre med få och mer rena detaljer, självklart var jag tvungen att göra tvärtom för att få fram något som jag gillar i det här med detaljer. Jag är relativ nöjd både med mitt eget bidrag i Bildverkstaden och denna solariserng i både färg och svartvitt. Nu gillar jag även de med rena detaljer  och Bildverkstadens eget bidrag var verkligen tjusigt, speciellt gillade jag den svartvita solariseringen hon gjort, av ett redan vackert porträtt. 

Kategori | Bildverkstad – solarisera

Mitt egentliga bidrag till solarisera hittar du i föregående inlägg eller om du följer denna länk   - Sol …

Avsändare Margareta som nu sätter sig framför TV:n ett tag.

arisera vill Bildverkstaden att vi ska göra i veckans tema. Det är egentligen bara att trycka på menyn solarisering så är det klart. Det finns andra små alternativ också och jag valde ett lite annat, lika enkelt men med fler justeringsmöjligheter. Vad är då solarisera egentligen? I Photoshop kan jag läsa följande förklaring – Filtret Solarisera blandar en negativ och positiv bild, vilket ger en effekt som liknar den man får om man under kort tid utsätter en fotografisk kopia för ljus under framkallningen.

Kategori | Bildverkstad – solarisera

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop Elements 7.0 .

-Öppnade originalbilden (den första).
-Valde justera färg i menyn – justera färgkurvor – solarisera – justerade reglagen.
-Ok och klart (mittenbilden).
-Återuppreppade allt från originalbilden förutom att jag konverterade den till svartvitt och valde landskap med några små justeringar i reglagen.
-Ok, klart (sista bilden).
-Nu återstod bara att minska bredden på samtliga bilder till 510 pixlar.
-Klart.

Avsändare Margareta som strax ska lägga upp en till bild som jag solariserat men med fler detaljer och lite andra små bildredigeringar före.

göre sig icke besvär, kan jag läsa i min lokala morgontidning. Jag blev orolig men samtidigt inte det minsta förvånad när jag läste artikeln i helgbilagan. På lördagar får vi en medföljande helgbilaga där det oftast finns intressanta intervjuer med människor som på olika sätt lyfts fram genom sitt arbete eller sin egen hobby. I dag påbörjades en ny serie om våra lokalpolitiker och deras engagemang och framförallt människan bakom det vi ser och läser om normalt.

-

Först ut på plan var en kvinnlig sådan, en som verkligen vill upp i toppen. Nu tror jag att det aldrig kommer att ske, hoppas i alla fall starkt. Först och främst blir jag lite less på alla de här privata porträtten där de försöker göra sig så intressanta som möjligt och tror att genom att sitta nakna i bubbelbad, bada i badkar eller vad det nu handlar om har skapat ett intresse. Jag tycker att det är tråkigt att de genom att klä av sig tror att de skapar ett intresse för deras politik. De har verkligen gått på den nakna trenden, vad kommer härnäst? Får vi följa med dem in i sängkammaren också? Har de verkligen ingen intressantare sida av sig själv än att klä av sig?  Nakna människor ser vi i parti och minut, har de inte förstått att vi är likgiltiga över lite naken hud, några år för sent för att det ska väcka något.

Nu var det inte det som jag påverkades över,  bara en parentes över mitt tänk, för vill jag klä av mig så är det upp till mig och får stå för mig. Det jag reagerade över var hennes svar på frågan vad hon ogillar. Så här står det ordagrant, – Svaga människor som inte står för sin åsikt. Nu fick jag verkligen svart på vitt över den politik som just nu förs. 

-

Människor som är svaga, av olika orsaker, klarar naturligtvis inte alltid av att stå för sin åsikt. Även om jag idag kan tycka att jag är stark och törs stå för mina åsikter väljer jag ibland att vara tyst, av flera anledningar. Det handlar ofta om att åsikten inte är så viktig för mig, att jag bryr mig om att påbörja en diskussion som jag vet inte kommer att ge mig någon tillfredsställelse, utan istället bara skapa en helt onödig osämja. Det kan vara så att jag har lite farstu och inte alltid vräker ur mig tankar som flyger i mitt huvud vid det tillfället, jag är inte sämre än att jag kan ändra mig när jag får till mig saker ur andra perspektiv.  Det tycker jag många gånger att våra politiker inte har, farstu, utan de ogenomtänkta åsikterna bara flyger och far runt i olika media. Samtidigt är det bra för oss som ska rösta till hösten, vi får ju veta ståndpunkter som kanske inte var meningen att de skulle komma ut.  Det gäller att läsa lite mellan raderna i meningarna och se vad som egentligen står där. Ovanstående mening fick mig verkligen att förstå vad hon egentligen säger i en artikel som förövrigt var välskriven och vinklad efter hennes önskemål.  Eftersom det är en utbildad journalist som skrivit och jag tror att hon fått både läsa och se artikeln innan tryck så är jag ganska säker på att hon blivit korrekt citerad. Hon är garanterat ingen dumskalle, ser att hon spelar mahjong – lite logiskt tänkande behövs. Men var har den tagit vägen när hon valde politisk inriktning. Var det för att det var enklast att slå sig fram inom de mindre partierna, och fortfarande är. Idag handlar det tyvärr mest om karriär och inte ideologi och tanken på människan i samhället.

Under de senaste åren har vi fått se och läsa om många starka personer som visat ställningstagande, utfört sina arbetsuppgifter enligt konstens regler. Vad har hänt? De har helt enkelt varit obekväma och fått gå från sitt arbete, alltid finns det något kryphål för att avskeda en person. Hur ska då en svag person klara av det här som hon ogillar hos människor? Det är det som är skillnaden mellan oss människor och vårt sätt att se på samhället. Vad är viktigast?

-

Avsändare Margareta som läser att hon drömmer om kommunalrådsposten och hoppas att hon får fortsätta drömma. Drömmar är bra och de ska vi ha, men i det här fallet hoppas jag att den aldrig blir verklighet.

Hon säger också att det är till hennes fördel att vi har personval. Vad säger det om hennes åsikt och tro på sig själv ute i kommunen? Ett parti som idag ser ut att hamna utanför riksdagen om det vore val idag.

Nu ska jag sluta innan jag spånar iväg alltför mycket. Ja, ni törs kommentera även om ni inte delar mina åsikter. Jag tycker mig ha märkt att det blir ännu tystare på bloggen när jag någon gång skrivit något som handlar om politik och samhälle, när jag är kritisk och det är väl det vi ska vara? Tordas stå för våra åsikter och tankar, annars är vi ju svaga människor som andra föraktar? Jag menar inte att vi som har styrkan ska vara tyst i tid och otid, men det finns alltid en gräns för många och de som redan ligger… de sparkar hon på, men vi har ju åsiktsfrihet och även friheten att se på människan på olika sätt.

Ps. Om jag blir missförstådd och egentligen inte menar vad jag skriver, så beror det på min icke professionella tolkning av orden.

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om Veckans u-sväng … som till stor del handlar om just det här partiet nationellt.

Fotot har en gammal vän till min mor tagit för många år sedan och med tanke på hennes bakgrund och den klara tolkning jag ser så … För er alla andra är det fri tolkning som gäller.