Efter en workout …

inte aktuellt för mig just nu, varken med jobb eller någon hårdare träning, men fick precis denna fredagshistoria med e-posten så då kör vi …

Efter en workout sitter några män i omklädningsrummet på ett fitnesscentrum. Plötsligt börjar en mobiltelefon att ringa. En av männen plockar upp telefonen och svarar. Följande konversation uppstår:
- Hallå?
- Älskling, det är jag. Tränar du?
- Hmmm, ja.
- Bra! Jag står inne i pälsaffären nu och har hittat en fantastisk minkpälsjacka, verkligen fin, får jag köpa den? Snälla?
- Vad kostar den?
- Bara 12.000 kr.
- Tja, kör till då, bara för att du tycker att den är så fin.
- Hmmm… Jag var också till en Mercedes dealer och såg de nya 2008 modellerna. Där stod en jättefin bil, och jag pratade med försäljaren och han gav mig ett jättebra pris. Eftersom vi i alla fall skall sälja BMW:n från förra året…
- Vad var priset han begärde?
- Bara 410.000 kr…
- Ja, okej, men för det priset måste vi allt få alla optioner och tillbehör.
- Fantastiskt! O ja, innan jag lägger på, en sak till…
- Jaaa?
- Detta är kanske lite mycket att fråga men, jag har varit till banken och kollat saldot…
- Ummm…?
- Jag var till mäklaren i morse och såg huset vi tittade på förra året. Det är till salu!! Kommer du ihåg, det med en swimming pool, träveranda och stor trädgård.
- Jaså, och vad begär de för det?
- Endast 4,3 miljoner, det är ett prima pris och vårt saldo tillåter det.
- Kör till, men bjud inte mer än 4 miljoner. Okej?
- OK, älskling… tack så mycket! Vi ses snart. Jag älskar dig!!!
- Vi ses… jag älskar dig också…
Mannen lägger på medan han sakta skakar på huvudet. Han håller sedan upp telefonen och ropar:
- Vet någon vem som äger denna Nokian?

Avsändare Margareta som är glad att sambon inte har Nokia längre och inser att det inte är något fel att träna skrattmusklerna också.

En doft …

av december får jag ha kvar ännu ett tag. En säskild doft som jag inte haft under långt tid i mitt hem.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 45 – doft

Doften av hyacint är verkligen på både gott och ont. En mardröm för allergiker, en ljuvlig vällukt för många andra. Hemma hos mig har inte hyacinter funnits på många år, just på grund av att doften är något som mina barns luktsinnen inte klarat av. Jag kan inte säga det till 100 % men vi har valt den säkerhetsåtgärden i alla fall.

I år, har jag för första gången haft aromen i mitt hem under några veckor och än är det inte slut. Den här hyacinten har knappt börjat att blomma och även de små knopparna avger en  doft som inte är för tung och inte sprider sig i hela lägenheten, utan bara en mild fräsch vällukt lite någonstans i bakgrunden. Det är speciellt med de här blommorna som vi förknippar så starkt med juletider. Under den här mörka tiden mellan november och januari är det extra viktigt för mig att få ha de här små guldkornen som blommor faktiskt ger. De lyser upp det nattsvarta både med sina dofter och njutningen av dess skönhet. Hyacinten tillhör en del av den vackra julgrupp som jag traditionsenligt får varje julaftonsmorgon av sambon, en av de traditioner jag inte vill vara utan. Varje julaftonmorgon åker han iväg och köper några olika julgrupper till människor i sin närhet. En åker till Linköping, en till min mor och så slutligen en till mig. Idag är det färre genom att hans egen mor inte finns fysiskt med oss längre och med den julgruppen började nog en gång det som jag nu varje år får vara en del i.

Avsändare Margareta som nu också startat 2010 med att påbörja det årslånga fototemat – 365 foton 2010.

Här hittar du alla andra som också deltar  - 365 foton 2010