Lite fundersam …

var Lilleman inför ”hemresan” till Oslo ikväll. Han ville egentligen inte, men vardagen kröp för nära för att kunna stanna ytterligare några dagar. Över framtiden och äventyret till sydligare breddgrader i februari. Arbete och lägenhet är uppsagda så därför kändes kanske resan ner lite jobbigare, ett avslutat kapitel eller så återkommer han dit igen under våren. Mycket att lägga pannan i veck och fundera över inom den närmsta tiden.

Lite sentimental blir jag när jag ser bilden och ser det som bara en mor kan se (tror jag i alla fall). Tänk att den här Lillemannen nu går sin egen väg och reser till andra sidan jordklotet bara för att vara och njuta av livet utan förpliktelser en stund. Sedan han lade skridskorna på hyllan har hans boende, förutom i Luleå, varit både i London och Oslo och nu någon månad som globetrotter på andra sidan jorden. Han som inte ens tordes åka farfars bilar på Liseberg när han var liten?

Nu när han reser och kanske hamnar på någon ö hoppas jag att han inte tappar huvudet och har samma önskningar som norrmannen i nedanstående historia, även hur mycket han gillar en kall öl.

-

Under en resa hamnade en norrman på en öde ö. Efter några dagar blev han otroligt törstig. När törsten var som värst uppenbarade sig en trollfé, som sa: -Du får önska dig tre saker, som jag kommer att uppfylla.
-Fanstastiskt, utbrast norrmannen och önskade sig först en ölflaska, som aldrig blev tom.
Efter en stund frågade trollfén efter de två andra önskningarna.
- Jag skulle vilja har två likadana ölflaskor till.

-

Nu sitter han i alla fall på tåget och behöver förhoppningsvis inte vara törstig. Hungrig vet jag att han inte behöver vara, för mamsen har självklart skickat med honom en bra matsäck, samt det torkade renköttet som finns med i bagaget.  Sedan ska jag skriva ner receptet på såsen som han surrade om hela middagen, han verkligen älskade svampsåsen.  Än en gång får jag ovilligt erkänna att det inte var jag som var kocken i det fallet heller. Sambon han ”experimenterar” och ingen sås blir riktigt den andra lik, men grunderna kan jag i alla fall förmedla vidare till honom.

Avsändare Margareta som frågat om lov innan jag lägger ut fotot, men ungdomarna idag är inte speciellt brydda för de finns ju redan i alla de olika mötesplatser som finns på nätet redan. Undra om jag var den första att fråga om lov, trots att jag sett honom på foton tidigare.

Ps Nu har han flickvännen i Oslo och är hon kvar där så återkommer han dit, men har hon åkt tillbaka åt rätt håll (Luleå) så kommer han till rätt ställe på en gång.

Katastrofen är …

ett faktum. Mitt fotoår kunde inte börjat sämre, idag när jag skulle fota mitt röda bidrag så hände det. Jag vet inte vad som gick snett men helt plötsligt sa det krasch och där låg kameran på golvet. En fall på dryg 1,35 klarade varken objektivet eller den externa blixten, inte 100 %. Jag hade riggat upp den på stativet och skulle bara … just det där bara var förödande. Kameran fungerar behjälpligt men objektivet är trasigt likaså delar av blixten. Jag har inte testat om blixten överhuvudtaget fungerar kändes för jobbigt, orkade inte med det just då. Jag får undersöka det senare under kvällen, men jag vill inte ha allt elände på en gång. Jag vet att jag tjatat om en ny kamera eftersom min börjar vara lite utsliten och en aning  trött, men så desperat var jag inte och ekonomin … säger nej just nu.

Nu var det behovet av skriftligt elände överstökat och jag går vidare till det som var tänkt från början med dagens första inlägg. Det röda och en vacker amaryllis jag fick av en gammal kompis till sambon (gammal i alla fall med tanke på tiden de varit vänner, sedan är det andra relativt beroende på vem som läser) strax före jul. Jag visste och hade ingen aning om hur otroligt vacker denna amaryllis skulle utveckla sig, idag med tre underbara röda kronor och den fjärde är på stark frammarsch, bara jag kommer ihåg att vattna den.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 247 – Röd

Jag har aldrig haft en sådan vacker amaryllis och kommer nog aldrig mer att äga en. Allt tack vare två män, givaren och han som bor med mig och klarar av det där med att vattna blommor när det behövs, varken mer eller mindre.

Det syns lite konstiga färger och skarpa ljus i blomman trots att jag ställde den framför en svart gardin, hör och häpna det är ljuset utifrån som lyser genom fönstret, lite hjälp av min lilla ”knubbis”, lampan på bordet. Men en sak är i alla fall säkert och det är att dagsdygnet blir starkare och förändringen sker med någon minut varje dag, det gäller att inte har för bråttom. Amaryllisen är också en av de blommor som lyser upp vår tillvaro som mest under de här helgerna, likväl som rött är synonymt med julen och en av de färger jag själv tycker mycket om.

Avsändare Margareta som är lite ledsen idag både av katastrofen men också en aning dämpad av att Lilleman åker ”hem” till Oslo ikväll.

Ps Jag kan väl också använda ordet lika lättvindigt som media brukar göra och tycker att det här verkligen är en katastrof, betydligt mer än vad deras katastrofer många gånger är.

Här hittar du alla andra som också deltar  - 365 foton 2010

Dagens kortis …

innan John Blund tar över.

Du sitter bakom ratten på en bil och håller en konstant hastighet.
På din vänstra sida har du en avgrund.
På din högra har du en brandbil som håller samma hastighet som du.
Framför dig har du en gris, som är större än din bil.
En helikopter förföljer dig i markhöjd bakom bilen.
Både helikoptern och grisen håller samma hastighet som du.
Hur ska du göra för att ta dig därifrån?

Kliv av karusellen för faan! Låt barnen åka…

Avsändare Margareta som nu måste lägga sig för att orka upp i rimlig tid. Vi får nämligen besök i morgon förmiddag från Kiruna och det är bra om jag åtminstone hunnit upp ur sängen innan dess. John Blund kanske kan komma med några bra tips att bjuda på i morgon. Just nu är jag bara så mätt och belåten, men med en ganska kraftig huvudvärk så sov gott alla där ute.

Ps Det hade visst hunnit bli i morgon så nu är det verkligen Zzzzzzzz