var Lilleman inför ”hemresan” till Oslo ikväll. Han ville egentligen inte, men vardagen kröp för nära för att kunna stanna ytterligare några dagar. Över framtiden och äventyret till sydligare breddgrader i februari. Arbete och lägenhet är uppsagda så därför kändes kanske resan ner lite jobbigare, ett avslutat kapitel eller så återkommer han dit igen under våren. Mycket att lägga pannan i veck och fundera över inom den närmsta tiden.
Lite sentimental blir jag när jag ser bilden och ser det som bara en mor kan se (tror jag i alla fall). Tänk att den här Lillemannen nu går sin egen väg och reser till andra sidan jordklotet bara för att vara och njuta av livet utan förpliktelser en stund. Sedan han lade skridskorna på hyllan har hans boende, förutom i Luleå, varit både i London och Oslo och nu någon månad som globetrotter på andra sidan jorden. Han som inte ens tordes åka farfars bilar på Liseberg när han var liten?
Nu när han reser och kanske hamnar på någon ö hoppas jag att han inte tappar huvudet och har samma önskningar som norrmannen i nedanstående historia, även hur mycket han gillar en kall öl.
-
Under en resa hamnade en norrman på en öde ö. Efter några dagar blev han otroligt törstig. När törsten var som värst uppenbarade sig en trollfé, som sa: -Du får önska dig tre saker, som jag kommer att uppfylla.
-Fanstastiskt, utbrast norrmannen och önskade sig först en ölflaska, som aldrig blev tom.
Efter en stund frågade trollfén efter de två andra önskningarna.
- Jag skulle vilja har två likadana ölflaskor till.
-
Nu sitter han i alla fall på tåget och behöver förhoppningsvis inte vara törstig. Hungrig vet jag att han inte behöver vara, för mamsen har självklart skickat med honom en bra matsäck, samt det torkade renköttet som finns med i bagaget. Sedan ska jag skriva ner receptet på såsen som han surrade om hela middagen, han verkligen älskade svampsåsen. Än en gång får jag ovilligt erkänna att det inte var jag som var kocken i det fallet heller. Sambon han ”experimenterar” och ingen sås blir riktigt den andra lik, men grunderna kan jag i alla fall förmedla vidare till honom.
Avsändare Margareta som frågat om lov innan jag lägger ut fotot, men ungdomarna idag är inte speciellt brydda för de finns ju redan i alla de olika mötesplatser som finns på nätet redan. Undra om jag var den första att fråga om lov, trots att jag sett honom på foton tidigare.
Ps Nu har han flickvännen i Oslo och är hon kvar där så återkommer han dit, men har hon åkt tillbaka åt rätt håll (Luleå) så kommer han till rätt ställe på en gång.
En gång mamma… alltid mamma. Det är bara så. Nu ser ju Lilleman riktigt vuxen ut (förutom att han är skitsnygg), så äventyret på andra sidan jordklotet klarar han nog utan problem.
Men du.. vilket varmt och kärleksfullt inlägg du skrivit. Man känner verkligen hur mycket du älskar sonen.
PS. Torkat renkött (till ockerpriser på Hötorgshallen i 08) är en delikatess, mmmhhhhhh. Sambons svampsås (efter kvällens succé med dina marinerade potatisar) skulle inte sitta helt fel heller:-))) DS
Beate – Visst är kärleken stor till de två barnen, en gång barn alltid barn.
Visst är han fin speciellt i karaktären en underbar person. Torkat renkött är inte billigt här heller, men det är mycket kött som ska torkas för att bli en liten bit. Det var verkligen kul att potatisen föll i smaken och svampsåsen, får kolla med sambon när jag skriver till Lilleman också.
Vilken fin son du har. Härligt att få se. :) Jobbigt med avstånd mellan barn och föräldrar, ibland är det gott, ibland är det tungt och jobbigt.
Jenny – Mina söner är fina och nu tror jag bara att det är Lilleman som tillåter lite bilder, storebror är inte så överförtjust i nätet och bilder (tror jag) har inte frågat ännu.
Jag tycker att det är jobbigt, det där att inte har koll. Trots att vi inte träffas dagligen när de finns i samma stad så är det ändå att veta.
Förstår att du som mamma, känner lite vemod när sonen far ut i vida världen. Men tack och lov för internet som gör det lätt att hålla kontakt.
Mmm torkat renkött så gott!
Ha det gott!
Tack för din kommentar!
Lissen -Visst är det bra med Internet och utan det skulle jag nog vara ett nervvrak. Nu är inte Lilleman den bästa på att vara uppkopplad om han inte har Internet framför näsan. Men jag har pratat med honom om det så jag hoppas att han lyssnat.