Det finns gott om …

medaljer i min familj, däremot har jag själv inte många och den senaste guldmedaljen jag fick delade jag med flera tusen andra tjejer. Det var några år sedan men stolt över den är jag i alla fall. Jag såg att Birgitta startat ett nytt fototema som handlar om macro och i veckan hade hon medalj eller medaljong som tema. Jag kanske är för sent ute men jag har åtminstone räknat ut att hon inte lägger ut ett nytt tema förrän på måndag så jag gör en chansning och deltar för första gången. Det tack vare fototemat ”Arkivet”, för när jag letade bland mina gamla foton i en av mina kistor så låg den där, helt bortglömd. Av en slump hittade jag sedan Birgittas fotoblogg hos Ormbunke och på den vägen är jag nu. En lång men rak väg in i macrots värld,  men det var nog meningen.

Kategori |Macro – medalj eller medaljong |hos mig på Bildgatan

Min guldmedalj är som synes från tjejmilen 2001 och jag är så stolt över den för jag sprang hela milen, nåja lunkade ibland men inte ett steg promenerade jag. Trots att jag inte tränat speciellt mycket och inte borde klarat det, men envis som synden (om den nu är envis). En liten besvikelse var det,  för hela tiden när jag sprang så väntade jag på den stora uppförsbacken som arrangörerna ”varnat” för, men det kom aldrig någon uppförsbacke och jag vet fortfarande inte var den skulle ha varit. Det var bara platt hela vägen, visst några små lutningar åt olika håll men inte fanns det någon högre stigning som märktes. Jag måste ha missat något, sprang jag rätt väg, om inte så var det många fler med mig som också sprang fel. I mål kom jag i alla fall på med en tid på ungefär en timme. Jag vet att jag skrivit upp den exakta tiden någonstans men vet inte riktigt var, spelar ingen roll idag och jag skulle gärna göra om det någon gång. Synd bara att loppet går på en söndag, för det hade varit kul med en tjejhelg i Stockholm. Att ha tjejkväll på lördagen och sedan springa en mil känns inte speciellt lyckat och inte heller så seriöst som jag trots allt vill att det ska vara för min del.

Avsändare Margareta som nu inser hur fruktansvärt optimistisk jag är – andra nya fototemat jag bara slänger mig in idag, men macro är något jag gillar och vill träna på betydligt mer. Sedan är jag inte bunden till något, har inte lovat något. Det enda fototema jag har som löfte att klara av, är mina 365 foton i år efter fjolårets totala misslyckande.

Arkiverat …

är namnet på det nya fototemat som naturefootstep öppnar upp för idag. Det gillar jag som har foton både digitalt, i alla album, i kistor (det är sant, inte helt begravda men en aning bortglömda) hur mycket som helst. De flesta fototeman vill ju helst att vi ska ha nya och färska bilder och de ska vara digitala. Det är bra men kul med den här möjligheten också. Jag har även ärvt ett enormt bibliotek av diabilder som jag någon gång vill börja titta på och scanna in, några av de fina bilderna i alla fall. De bilderna är inte tagna av mig själv som du förstår men jag funderar på att göra något av dem i alla fall.

Här har det varit mycket skriverier om den låga temperaturen, hur mycket jag fryser, hur mörkt det är och så vidare under en lång period nu. Samtidigt har jag tidigare skrivit en del om hur mycket jag tycker om vintern. De inläggen är inte alltid kompatibla med varandra, så jag förstår om ni funderar hur schizofren jag är. Därför valde jag det här fotot som mitt förta inlägg i både det nya fototemat ”Arkiverat” och i min nya kategori ”Ur bildarkivet”. Kanske att du förstår eller i alla fall ser glädjen att få vara ute en vacker vinterdag och bara njuta, alla dagar är tyvärr inte lika underbara och det är de dagarna jag skrivit om den sista tiden.

Kategori | fototema- Arkiverat

Två regler – bilden ska vara fotad av mig själv och ska ha legat till sig mer än ett år. Det här fotot uppfyller båda kraven och det sista med råge – för ungefär 25 år sedan var storebror så här lycklig och glad när han fick sitta med pimpeln och vänta på nappet som garanterat nästan alltid kom. Min första, trots namnet, har alltid varit en njutare av att vistas ute i skog och mark, numera är det mer sällsynt om det överhuvudtaget sker.

-

Att vara ute under sådana här former är helt ljuvligt och för mig var det kanske inte fisket som lockade mest, utan maten över öppen eld och lyckan för mig var (och är) fullkomlig. Nu har inte jag varit ute lika mycket med pimpeln som storebror. Det var min mor och Erling som tog med sig pojkarna på fisketurerna i första hand och storebror var den som verkligen älskade att vara med sina två läromästare. Lilleman har inte upptäckt fisket ordentligt förrän efter en halv dag i somras. Det var storebror som kunde vara hos mormor och Erling, all tid han fick möjlighet till, oavsett om det gällde vinter- eller sommarfiske, bärplockning eller något annat som lockade i naturen.

-

Avsändare Margareta som inte har pimplat de senaste åren, aldrig tillsammans med sambon men den tiden kommer säkert. Då får vi locka med storebror på lite frisk luft och han får chansen att ta fram den kunskap han fick del av i bardomsåren. Jag blir varm inombords när jag ser fotot och glädjen över livet han visar.

Trots att det är en bild i veckan som gäller för det nya fototemat har jag fått lusten till mitt eget bildarkiv och får se hur mycket jag själv kan nyttja det i framtiden – Ur bildarkivet – där kommer mina övriga inskannade arkivbilder att finnas i fortsättningen.

Från original …

till negativ. Det låter lite tokigt men det är precis vad Bildverkstaden vill att jag ska åstadkomma idag. När jag kollar på mina gamla negativ från tiden före digitalkameran, så ser jag att många av dem farit riktigt illa. Ett flertal har sina krackeleringar och har väl rent allmänt blivit ganska svårt åtgångna. Därför valde jag att ta fram lite av det i mitt negativ.  Jag har påbörjat att scanna in lite negativ både från dia- och i andra format men det tog sådan tid att jag fortfarande inte har kommit så långt. Originalfotot, som du ser längre ner, är från stugan i Forsnäs och Luleälven.

Kategori | Bildverkstad – negativ

-

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop CS 3 .

-Öppnade originalbilden.
-Valde att invertera bilden utan att göra några övriga förändringar – bilden längst ner till vänster.
-Jag har ett funktionsmakro där jag kan göra en krackelering på bilden och sedan justera opaciteten och fyllnaden samt hur starkt det ska synas i bilden . I lagret valde jag både kontur och textur med 96 % opacitet.
-Därefter gjorde jag allt till ett lager..
-Ännu ett funktionsmakro för att få fram filmramen samt den konvexa bilden. Det var med tanke på att mina egna negativ inte alltid legat så snyggt och välsorterade i ursprungsmapparna. En aning både konvexa och konkava negativ har jag i min gamla kista för negativen.
-Jag förstäkte den bruna färgen eftersom mina egna negativ går mer åt brunsvart och inte har fått den där riktigt gamla touchen ännu.
-Nu var det i princip färdigt och återstod bara att än en gång göra till ett lager och förminska bredden på bilden till 510 pixlar.
-Klart.

Avsändare Margareta som tyvärr har missat några teman strax för jul, men nu ett nytt år, nya ambitioner och nya utmaningar.