Arkiverat …

är namnet på det nya fototemat som naturefootstep öppnar upp för idag. Det gillar jag som har foton både digitalt, i alla album, i kistor (det är sant, inte helt begravda men en aning bortglömda) hur mycket som helst. De flesta fototeman vill ju helst att vi ska ha nya och färska bilder och de ska vara digitala. Det är bra men kul med den här möjligheten också. Jag har även ärvt ett enormt bibliotek av diabilder som jag någon gång vill börja titta på och scanna in, några av de fina bilderna i alla fall. De bilderna är inte tagna av mig själv som du förstår men jag funderar på att göra något av dem i alla fall.

Här har det varit mycket skriverier om den låga temperaturen, hur mycket jag fryser, hur mörkt det är och så vidare under en lång period nu. Samtidigt har jag tidigare skrivit en del om hur mycket jag tycker om vintern. De inläggen är inte alltid kompatibla med varandra, så jag förstår om ni funderar hur schizofren jag är. Därför valde jag det här fotot som mitt förta inlägg i både det nya fototemat ”Arkiverat” och i min nya kategori ”Ur bildarkivet”. Kanske att du förstår eller i alla fall ser glädjen att få vara ute en vacker vinterdag och bara njuta, alla dagar är tyvärr inte lika underbara och det är de dagarna jag skrivit om den sista tiden.

Kategori | fototema- Arkiverat

Två regler – bilden ska vara fotad av mig själv och ska ha legat till sig mer än ett år. Det här fotot uppfyller båda kraven och det sista med råge – för ungefär 25 år sedan var storebror så här lycklig och glad när han fick sitta med pimpeln och vänta på nappet som garanterat nästan alltid kom. Min första, trots namnet, har alltid varit en njutare av att vistas ute i skog och mark, numera är det mer sällsynt om det överhuvudtaget sker.

Att vara ute under sådana här former är helt ljuvligt och för mig var det kanske inte fisket som lockade mest, utan maten över öppen eld och lyckan för mig var (och är) fullkomlig. Nu har inte jag varit ute lika mycket med pimpeln som storebror. Det var min mor och Erling som tog med sig pojkarna på fisketurerna i första hand och storebror var den som verkligen älskade att vara med sina två läromästare. Lilleman har inte upptäckt fisket ordentligt förrän efter en halv dag i somras. Det var storebror som kunde vara hos mormor och Erling, all tid han fick möjlighet till, oavsett om det gällde vinter- eller sommarfiske, bärplockning eller något annat som lockade i naturen.

Avsändare Margareta som inte har pimplat de senaste åren, aldrig tillsammans med sambon men den tiden kommer säkert. Då får vi locka med storebror på lite frisk luft och han får chansen att ta fram den kunskap han fick del av i bardomsåren. Jag blir varm inombords när jag ser fotot och glädjen över livet han visar.

Trots att det är en bild i veckan som gäller för det nya fototemat har jag fått lusten till mitt eget bildarkiv och får se hur mycket jag själv kan nyttja det i framtiden – Ur bildarkivet – där kommer mina övriga inskannade arkivbilder att finnas i fortsättningen.

20 svar på “Arkiverat …”

    1. Naturefootstep – För mig är arkiverat mer de foton som måste skannas in. De digitala känns fortfarande för nya för mig. Jag hade ju ingen förrän 2003 tror jag det var. Jag har faktiskt sorterat lite i mina foton och lagt en massa i album. Tack vare temat så ett stort tack.

      1. jo, visst är det så. Men för många yngre så finns inga fotoalbum längre. Och de vill väl vara med på ett hörn kanske. Lite synd kanske, deras barn har inget att bläddra i. :(

        1. Naturefootstep – Nej, du har rätt och det har jag inte tänkt på men jag har ju inga barnbarn, inte ännu i alla fall. Får fixa till lite album.

  1. Jag håller på att städa min dator på alla bilder som har hamnat där och sedan lägger jag in dom på en extern hårddisk. Några inskannade ligger där också. Känner mig dunderslarvig! Trevligt tema hos Arkiverat! Kram

    1. Ormbunke – Det blir en större utmaning när man skannar, inte alltid att det blir så bra och inte heller att de hållit sig i så bra skick.

  2. Gud vad jag känner igen mig, dock minus diabilder som däremot sambon har massvis av. Det ska bli ordning på det… sedan – efter pensioneringen eller så.
    Men du valde iaf en riktigt söt bild. Nej, usch nu börjar jag frysa igen;-)

    1. Beate – Visst är bilden söt och det kommer nog att bli en del arkivbilder här framöver. DDet nya fototemat lockade mig till att gå igenom en massa bilder efter jag lagt ut denna och hittade många små gobitar.

    1. Maria – Nej det är längs sedan för mig också, men vi åkte mest skoter i alla fall när vi var med mor och Erling.

  3. Om fotoutveckling som du kommenterat idag – Tanken är ju också att lära sig att ge konstruktiv kritk. Jag kan inte det här heller, men jag vill lära mig, känner att det är nödvändigt för att komma vidare i fotograferandet. Genom att titta på andras bidrag och höra vad andra tycker om mina bilder tror jag ger mig själv mycket. Jag hoppas att du så småningom vågar hoppa på du med. Det behöver ju inte vara teknisk kritik, utan det kan ju även vara ett konstruktivt tyckande.

    1. Camillasfoto – Visst är det så att vi lär oss genom att få och ge kritik. Däremot kan det vara svårt att ge kritik och samtidigt vara fel ute ”fotomässigt”. Därför tror jag att jag ska avvakta innan jag ger kritik även konstruktiv, till människor jag inte ”känner”. De som du inte tagit på pulsen tidigare.

      Däremot gillar jag när jag får åsikter om mina bilder, många gånger håller jag med, medan jag andra gånger kanske haft en annan tanke med mina bilder men det är som jag brukar skriva betraktaren som avgör.

Tycker om din kommentar