har varit rubriken på de dagar som pågått under veckan och spanat har vi gjort men för mig har det mer varit en sista chans att få vara med i gänget, de underbara som jag lärt känna under de drygt två år jag arbetat i den här organisationen, började i september 2007.
-
Min tid börjar gå mot sitt slut och det känns tråkigt men jag försöker inte klamra mig fast. Jag vill inte ha ett jobb bara för att ha ett jobb, meningsfullhet är viktigt för mig i mitt arbete. Jag har under sista tiden varit delaktig i en projektgrupp som berör mig stort, i och med att förändringen gör att jag inte behövs, tråkigt men sant.
Första meningen lät nästan som att jag snart skulle försvinna från jordens yta, men så var det inte riktigt tänkt utan slutet på den här perioden i mitt liv, eller någonting sådant.
-
Jag är ganska kluven. Förändringar är bra och att röra om lite i grytan så länge det blir bättre och effektivare gillar jag. Nu när det moderniseras och mitt arbete till stor del försvinner. Jobbet försvinner självklart inte men det blir mer effektivt och min tjänst på halvtid är inte försvarbar. Jag har ju redan idag haft svårt att få ihop tiden, har inte stressat ihjäl mig precis. Nu har inte jag behövt sitta och rulla tummarna under arbetstid, utan när jag varit klar har jag gått hem eller vart jag velat gå och varit ledig till nästa månad. Däremot har jag arbetat betydligt mer de sista månaderna för att avveckla mig själv. Låter lite konstigt men jag har faktiskt inte funderat speciellt mycket och jag är inte orolig över framtiden. Min framtid löser sig på något sätt, däremot kommer jag att sakna människorna i organisationen. Att få uppleva och se hur ett företag ska fungera från högsta ledning till mig på gräsrotsnivå. Det har varit rehabilitering och en själslig pånyttfödelse för mig. För att förstå måste man ha varit jag och det är inget jag tänker gå in på närmre.
-
Däremot ser jag och känner stor tillförsikt inför framtiden och den nya väg jag ska välja. Jag har inte något mot krokiga, kurviga och ojämna vägar det kan alltid leda till något nytt spännande, så länge jag ser att solen finns där framme. Blir vägen alldeles för rak och jämn kan den snabbt kännas ganska tråkig och förutsägbar. Att göra rätt vägval kan vara viktigt, är viktigt, men på vägen dit kan mycket spännande hända.
-
Kanske att jag får gå med utsträckt hand ett tag, hyra och mat måste betalas och med tanke på det jag läst är inte a-kassorna de snabbaste idag. Läste någonstans om den kassa jag tillhör, längsta väntetiden i Sverige. Kanske att det är min tur att laga de där trerättersmiddagarna till sambon, smöra lite måste man ju ibland. =) Bara jag inte smörar för mycket och det blir riktigt kladdigt och slemmigt, det hatar jag.
-
Jag lär återkomma om mina funderingar kring det som väntar, än är det inte riktigt dags men visst kan det kännas lite konstigt om jag tänker efter. En sak har jag i alla fall kvar och det är människorna, kanske att vi träffas igen och jag ska försöka att upprätthålla kontakten på något sätt. Lätt att säga och skriva men verkligheten brukar bli annorlunda.
-
Dagen idag har i alla fall avslutats med utbildningsteater tillsammans med teatergruppen Scratch, i alla fall en del av dem -Rak kommunikation eller brus på linjen? Ännu mer intressant om hur vi kommunicerar med språk, röstläge och kroppspråk. Sedan blir det mycket skratt när Scratch är i farten, även de underbara och framförallt mycket kommunicerande människor. Ett nytt ord?
-
Avsändare Margareta som har förutom allt det roliga, lärorika och intressanta jag upplevt de här dagarna även varit fruktansvärt trött och frusit hela tiden. I kväll känner jag lite i min hals så nu har jag tagit mig en hutt med mollipect och hoppas att det räcker för tillfället.
-
Ps Jag funderar över de föreläsningar och teatern jag varit med om under veckan. De sker oftast inom företag där det ”redan” är försent och där det händer obehagliga saker. Att vi fått ta del av det som en frisk organisation med sunda och bra inställningar, där inte allt det där obehagliga förekommer. Det tycker jag är än mer fantastiskt för det visar ännu mer på hur bra vi har det. När en förändring är på gång som vi inte vet något om. Vi vet inte om den blir bra eller dålig. Vi mår inte dåligt i organisationen. Det enda vi inte vet är vad som händer i framtiden. Det tycker jag visar på hur bra vi har det. Som en arbetskamrat sa: – Lyxproblem.
Om det svåraste du ska fundera över är om du vill ha en fast telefon, en vanlig mobil eller en ipod?