Temat, som ger …

en chansen att vara riktigt nostalgisk och verkligen blicka bakåt. Det tror jag behövs ibland, att komma ihåg och minnas. Oftast är det för mig trevliga saker, men ibland kommer mindre trevliga händelser fram när jag plockar och tittar bland mina gamla foton. Några foton som ger de där mindre trevliga händelserna har också roliga minnen med sig, det gäller att skaka av sig det där otrevliga, fast jag kan bli riktigt ledsen av några.

Nu har jag ännu inte valt något av de fotona utan jag kör på så här i början med de foton som glädjer mig och ger mig de där minnena av att vara mamma till två helt fantastiska pojkar.

Nu vet jag inte vad lilleman säger när jag skriver gamla foton för jag tror, är ganska säker, att han inte vill känna att han är gammal. Det är han inte heller med betydligt äldre än vad han var på fotot som jag valt i veckan.

Kategori | fototema- Arkiverat

En lite obekväm ställning ser han ut att ha, inte lika glad som den stora kompisen bredvid bara en aning fundersam över vad mamma pysslar med. Varför har hon satt mig i den där konstiga stolen, inte speciellt skönt. Lite har de fått stå ut med när jag fotat ibland och ingen talan hade de heller, värre är det nu när jag tar fram kameran.

Varför valde jag det här fotot? Av två anledningar. Rättvis som jag försöker att vara så var det lillemans tur att vara med i arkiverat efter storebrors entré. I rätt ordning och allt, störst först. Anledning två var att det egentligen handlar om två personligheter. Storebror var alltid i farten, det skulle alltid ske saker kring honom och friluftsliv med fiske, bärplockning mm var något som han älskade. Lilleman däremot, han gillade det där myspyset med att kramas och bara vara. Han trivdes i hemmets lugna vrå. Trots att fotot kanske inte visar på den bekvämlighet han kände utan mysapan får istället vara föremål för det mjuka och närheten.

Hur ser det ut idag? Jag kan skriva att det inte riktigt stämmer nu förtiden, men trots allt så finns det lite kvar som kommer fram ibland när de kommer hem och sättet de pratar med sin ”gamla” mor på. Fast det här med hemmets lugna vrå, det ser jag aldrig röken av när han kommer ”hem”.

Avsändare Margareta som vissa veckor blir lite sen med mina inlägg i de olika temana men jag försöker åtminstone hänga på när tiden tillåter.

Fler foton som är framplockade ur arkivet hittar du i temat –Arkiverat – klicka på länken och följ med till mer foton som gömts och numer får komma fram i dagsljuset.

4 svar på “Temat, som ger …”

  1. det där är ju en jättemysig bild. Även om grabben ser ut att vilja någon annanstans. Att sitta i knät på gosedjuret? Inte alla som kan det. Och visst är det kul med minnena.:)

    1. Naturefootstep – Jag vet inte varför jag tog den där bilden och hur jag tänkte för precis som du skriver han vill absolut inte vara där han är och om jag inte minns fel så var den där apan inte så go och mjuk, lite stickig har jag för mig.

  2. Gud vilken söt apa. Nej, förlåt jag menar lilleman:-)))))

    PS. I framtiden kan du vara i tid med dina bidrag till olika teman. Ser bara fördelar med din ledighet… änså länge;-)

    1. Beate – =) Du säger det och visst men tyvärr måste jag äta och jag tror inte att den blir så långvarig, ledigheten.

      Jag tycker att apan är söt och Lilleman ser mest förvånad och funderande ut, men visst söt har han alltid varit.

      Jag har en förmåga att på fritiden försöka hinna så mycket att jag ingenting hinner.

Tycker om din kommentar