eller kanske mer någon gång i början av mitten i livet så hade jag väldigt roligt åt (även med) den här mannen, han som jag valt att porträttera i veckans arkiverat.

-
Att jag någonsin någongång skulle ligga så där i gräset med en kamera i hand för att kanske försöka fota en myra eller någon annan insekt. Never, det fanns inte någonstans i någon av mina dimensioner - skulle aldrig komma att ske, inte så länge jag själv kunde bestämma över mitt eget psyke. Fotot här är taget med glimten i ögat, för att jag tyckte det var så …
-
Att han älskade att leka och hade nära till skratt och humorn var stor, det hade inte med det här att göra. Leka det kunde han väl göra när han byggde sina modellplan, när han undervisade sina elever på ett bra sätt, när han verkligen lekte med pojkarna (och inte bara med dem). Ja, listan går att göras lång. Han hade alltid något roligt på gång som han provade på. Han var verkligen en man som levde upp till mitt nya talesätt – Glöm din ålder, var den du vill vara. Han och mamma tyckte till och med att det var roligt att hugga ved och det har jag fortfarande glädje av i stugan. Trots att det är snart är åtta år sedan han lämnade oss i stor sorg, men som ni förstår med ett ljust och härligt minne.
-
En liknande text har jag skrivit i ett tidigare inlägg, om hans passion. När jag hittade det här fotot som jag inte kom ihåg, då kändes det viktigt att ta fram att det funnits sådana här ”konstiga” människor i min närhet tidigare. Trots att vi inte har varken blodsband eller andra släktdrag, vad vi vet om i alla fall, börjar jag gräva så är vi alla släkt med varandra.

Han fotade, han scannade in bilderna och sedan lekte han med dem ganska friskt och gjorde roliga texter och tryck av dem. Det här är för länge sedan, i begynnelsen. =) Han var lite före sin tid. Var det någonting han gillade så var det att köpa nya tekniska leksaker. Jag kan inte skriva något annat än leksaker, för vi retade honom och jag var nog en av dem som retades mest. Det kunde handla om allt från att köpa en ny finnes på en skruvmejsel (om det finns sådana) till att åka och köpa en skjorta och komma hem med en ny bil. Det finns i alla fall mycket roligt och ”konstigt” att skriva om han som levde tillsammans med min mor i tjugofem år, han som jag kände längre än min egen far, han som mina barn älskade. Han som jag nu känner mig nästan som en kvinnlig kopia av, en mindre och svagare spegelbild på något konstigt sätt. Mina intressen idag avspeglar sig i mycket av det han passionerades för. Vedhuggning och en hel del annat låter jag fortfarande bli och överlåter till andra att tycka om.
-
Vad har hänt? Hur kunde det bli så här? Har jag tappat fotfästet i mitt psyke? Ligga, krypa och ibland klättra högt över vad min höjdrädsla tillåter - för att ta ett foto? Allt det där som inte ens skulle komma så långt som en tanke i min hjärna. Det gör jag nu? Till och med mer och oftare än vad Erling gjorde.
-
Fast, hade han fått uppleva den digitala utvecklingen så hade jag garanterat idag stått och dräglat över den där värstingkameran han hade haft. Han hade också gått flera kurser och han hade kunnat sin kamera till 100 %. Han hade älskat alla de här fotobloggarna och speciellt att få lära sig nya spännande saker hela tiden.
-
Avsändare Margareta som tror att jag kommer att få anledning att återkomma till Erling. Jag har en fundering över det enorma bildbibliotek som jag ärvt utav honom med diabilder, kanske en egen liten katgori. Så får det bli här framöver. Egentligen var det mamma som fick alla foton, ingen annan brydde sig om den skatten och nu har jag fått den av henne, så det kan bli. I rätta händer, för de kommer inte att kastas eller förstöras så länge jag andas och kan bestämma över mig själv. Nu har jag storebror, som jag tror skulle värna om bilderna, genom sitt eget intresse och kärleken till honom. Lillebror har inte intresset, men kanske blir det en förändring där också en dag. När han står med det som gäller i framtiden och ler åt det han sa åt sambon en gång: – Hur kan du stå ut med att vara med mamma utomlands i flera veckor, jag skulle inte klara det? Det handlade om mig och min kamera.