Den sjunde dagen …

fullbordades jorden genom att kvinnan skapades. Så står det i alla fall i första moseboken andra kapitlet. Då måste det väl vara sant och jag har inga argument mot att det skulle vara på något annat sätt. Har du?
-
Siffran sju står för mycket i vår tillvaro. Bara här på min blogg har jag svarat på sju punkter om mig själv vid några tillfällen. För att nämna några fler sjuor - dödssynderna, världshaven,  veckodagarna, underverken, Roms kullar, färgerna i regnbågens spektrum. Vi ska plocka sju sorter blommor för att drömma om vår tillkommande och därefter ska vi klara sjuårskrisen i våra förhållanden, vi ska äta sju sorters kakor, Inom idrotten har vi sjukamp. Barnen får höra om de sju små dvärgarna lite senare i livet kanske de läser de sju samurajerna. Råkas vi slå sönder en spegel så väntar sju års olycka. Inom religionen förekommer siffran en hel del.
-
Jag skulle kunna sitta och skriva ner hur många exempel som helst men jag nöjer mig med det här och tycker fortfarande att den bästa symboliken är sjunde dagen och kvinnans skapelse, det bästa som någonsin skett. Man sparar det bästa till sist och det var inget undantag i Bibeln.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 257 – sju

Avsändare Margareta som har fotat ett utdrag ur berättelsen om skapelsen och den sjunde dagen i vår äldsta bok. Om det är så tvistar väl de lärda, men jag vet ingen annan så jag tror på det till jag är överbevisad om någonting annat. Att jag har lekt lite med fotot kan inte undgå någon och det har jag gjort av den anledningen att jag ville dölja lite av kapitlets siffra eftersom inlägget handlar om en annan siffra – 7.
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

Dripp, dropp, dripp…

kan jag höra med ett musikaliskt klingande när jag tittar på dropparna som hänger hemma hos mor sedan många år tillbaka. De har flyttats några gånger under åren men fortfarande är det samma vackra toner som ljuder när jag försiktigt sträcker mig upp och rör lite försiktigt vid dropparna.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 47 – droppar

Avsändare Margareta som försöker hitta lite små detaljer i vardagen som kan fotas och användas i fototeman som jag deltar i. Ibland gäller det att ha lite fantasi för att komma fram till ”rätt resultat”  bland alla alternativ.  Andra gånger finns temat där framför ögonen utan att jag tänkt på det när jag fotat.
-
Hemma hos mamma idag var det mer en lek med kamera och lite tester eftersom den inte vill fokusera och göra som jag vill. Den fick sig kanske en lite större smäll än vad jag har upptäckt tidigare. Ibland är den absolut helt död och märker inte ens att den faktiskt är påslagen och inställd, inte en reaktion. När jag kom hem så såg jag direkt mitt självklara inlägg. Droppar, kan inte vara mer tydligt, eller hur? =)

Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

Endast för söndagspigga …

ej att rekommendera om du var ut och rumlade i går kväll och har lite bank i huvudet. 

Denna fick jag av Pirajan Maja  på e-posten idag och kunde inte låta bli att lägga ut den här för en stunds betraktande . Denna varning medföljde i mailet: -  Du bör ej vara berusad, eller dricka alkoholhaltiga drycker när du tittar på bilden, och jag är starkt benägen att hålla med. 

Avsändare Margareta som strax ska åka iväg och hälsa på mor med en avstickare till apoteket för att hämta ut medicin. Det har skrivit mycket om att priserna höjts och jag vet inte ens vem som äger apoteket jag ska besöka, ska fråga.

Det är inte ofta …

men det händer och nu är det andra gången på kort tid som jag nyttjar möjligheten till take away. Pizza är inte något som jag gärna stoppar i mig i tid och otid, men i eftermiddag kom vi ihåg att vi inte tagit fram något ur frysen och inte heller planerat något annat till middag.

Samtidigt bra för nu kunde jag fota pizzan och mitt bidrag till take away i 365 foton 2010 var avklarat. Pizza är inte speciellt kul att se på bild och samtidigt veta att jag stoppar i mig det där.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 294 – take away

Avsändare Margareta som kan ha koll på hur ofta jag får i mig allt det där glansiga som skiner så vackert på ytan, nu när jag beställer via nätet och ser att sjunde december var vi också riktigt lata eller bara lite sugna .

Ikväll var vi verkligen i olika världsdelar, jag på Jamaica och sambon i Italien. Nu vet jag inte var det jamaicanska var i min däremot såg jag klart det italienska i sambons.

Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

Från början …

eller kanske mer någon gång i början av mitten i livet så hade jag väldigt roligt åt (även med) den här mannen, han som jag valt att porträttera i veckans arkiverat.


-
Att jag någonsin någongång skulle ligga så där i gräset med en kamera i hand för att kanske försöka fota en myra eller någon annan insekt. Never, det fanns inte någonstans i någon av mina dimensioner - skulle aldrig komma att ske, inte så länge jag själv kunde bestämma över mitt eget psyke. Fotot här är taget med glimten i ögat, för att jag tyckte det var så …
-
Att han älskade att leka och hade nära till skratt och humorn var stor, det hade inte med det här att göra. Leka det kunde han väl göra när han byggde sina modellplan, när han undervisade sina elever på ett bra sätt, när han verkligen lekte med pojkarna (och inte bara med dem). Ja, listan går att göras lång. Han hade alltid något roligt på gång som han provade på. Han var verkligen en man som levde upp till mitt nya talesätt – Glöm din ålder, var den du vill vara. Han och mamma tyckte till och med att det var roligt att hugga ved och det har jag fortfarande glädje av i stugan. Trots att det är snart är åtta år sedan han lämnade oss i stor sorg, men som ni förstår med ett ljust och härligt minne.
-
En liknande text har jag skrivit i ett tidigare inlägg, om hans passion. När jag hittade det här fotot som jag inte kom ihåg, då kändes det viktigt att ta fram att det funnits sådana här ”konstiga” människor i min närhet tidigare. Trots att vi inte har varken blodsband eller andra släktdrag, vad vi vet om i alla fall, börjar jag gräva så är vi alla släkt med varandra.

Han fotade, han scannade in bilderna och sedan lekte han med dem ganska friskt och gjorde roliga texter och tryck av dem. Det här är för länge sedan, i begynnelsen. =) Han var lite före sin tid. Var det någonting han gillade så var det att köpa nya tekniska leksaker. Jag kan inte skriva något annat än leksaker, för vi retade honom och jag var nog en av dem som retades mest. Det kunde handla om allt från att köpa en ny finnes på en skruvmejsel (om det finns sådana) till att åka och köpa en skjorta och komma hem med en ny bil. Det finns i alla fall mycket roligt och ”konstigt” att skriva om han som levde tillsammans med min mor i tjugofem år, han som jag kände längre än min egen far, han som mina barn älskade. Han som jag nu känner mig nästan som en kvinnlig kopia av, en mindre och svagare spegelbild på något konstigt sätt. Mina intressen idag avspeglar sig i mycket av det han passionerades för. Vedhuggning och en hel del annat låter jag fortfarande bli och överlåter till andra att tycka om.
-
Vad har hänt? Hur kunde det bli så här? Har jag tappat fotfästet i mitt psyke? Ligga, krypa och ibland klättra högt över vad min höjdrädsla tillåter - för att ta ett foto? Allt det där som inte ens skulle komma så långt som en tanke i min hjärna. Det gör jag nu? Till och med mer och oftare än vad Erling gjorde.
-
Fast, hade han fått uppleva den digitala utvecklingen så hade jag garanterat idag stått och dräglat över den där värstingkameran han hade haft. Han hade också gått flera kurser och han hade kunnat sin kamera till 100 %. Han hade älskat alla de här fotobloggarna och speciellt att få lära sig nya spännande saker hela tiden.
-
Avsändare Margareta som tror att jag kommer att få anledning att återkomma till Erling. Jag har en fundering över det enorma bildbibliotek som jag ärvt utav honom med diabilder, kanske en egen liten katgori. Så får det bli här framöver. Egentligen var det mamma som fick alla foton, ingen annan brydde sig om den skatten och nu har jag fått den av henne, så det kan bli. I rätta händer, för de kommer inte att kastas eller förstöras så länge jag andas och kan bestämma över mig själv. Nu har jag storebror, som jag tror skulle värna om bilderna, genom sitt eget intresse och kärleken till honom. Lillebror har inte intresset, men kanske blir det en förändring där också en dag. När han står med det som gäller i framtiden och ler åt det han sa åt sambon en gång: – Hur kan du stå ut med att vara med mamma utomlands i flera veckor, jag skulle inte klara det? Det handlade om mig och min kamera.

Att göra ett bra val …

är inte alltid lätt.
-
Tänk dig att du är en av ett fåtal utvalda som ska välja en världsledare, en president som ska styra över vår jords alla länder och frambringa fred och välmående bland såväl människor som djur.

Du har tre kandidater att välja emellan.

Men först vill jag att du svarar på följande fråga.
Om du kände en kvinna som var gravid och hade åtta barn redan, varav tre utav dem är döva, två är blinda, en var efterbliven och kvinnan själv har syfilis. Skulle du rekommendera henne en abort?

Så vidare till de tre kandidaterna där du ska välja en kandidat:
Kandidat  1:
Han samarbetar med mutade politiker, konsulterar astrologer och har två älskarinnor vid sidan om. Dessutom kedjeröker han och dricker ett tiotal glas Martini varje dag.

Kandidat 2:
Han har fått sparken från två arbetsplatser, sover alltid till klockan tolv på dagen, rökte opium under sin ungdomstid viduniversitetet och dricker en hel flaska whiskey varje dag.

Kandidat 3:
Han har fått en hjälteutmärkelse av sitt land, är vegetarian, röker inte, dricker inte och har inga skandaler bakom sig.

Vilken av dessa kandidater skulle du välja?

Namnen på de tre kandidaterna hittar du här >>> - följ länken.

Avsändare Margareta som konstaterar att jag har gjort ett bättre val än den sämsta.

Man ska således inte döma folk efter deras vanor… , eller det kanske är det man ska? =) Det beror ju på hur vi gör våra val.

Ps. En sak till – Angående aborten, svarade du ja? Då har du just tagit kol på Beethoven.

Jag bara måste …

ge er den här länken – Kvinnlig list … – Jag skrattade och jag skrattade riktigt högt, hoppas att grannarna inte blev störda. Fast vem blir störd av ett gott skratt? Än hur rolig historien är så kom jag som vanligt in på ett sidospår och tyckte att det lika gärna kunde vara lite ironi över en del lagar och regler som vissa myndigheter nitiskt följer, utan att vara de minsta verklighetsnärvarande eller logiska.

Avsändare Margareta som inte vill något mer än att förmedla historien.

Felexponerad …

på alla sätt och vis är en del av mina foton, ibland mycket medvetet och ibland blir det bara så. Bildverkstaden vill att jag ska ta fram detaljer ur ett underexponerat foto. Jag måste villigt erkänna att denna veckas uppdrag inte var speciellt kul, från min horisont. Bildverkstaden hade själv ett foto som jag förstår att hon ville ha fram detaljerna i, men jag  kom inte på något så där direkt. Jag har ”ganska” mycket foton och många av dem blir riktigt dåliga om jag försöker göra dem bättre. Fotot jag valde är inget undantag, det blev inte bättre av ”uppljusningen” för det är det jag egentligen gör när jag tar fram detaljerna i det svarta och hela bilden fick hänga med i det här fallet.
-
Men som min fd svärmor ibland sade till sin son när han inte ville ta itu med eller utföra mindre trevliga åtaganden, – Allt är inte och ska inte vara kul här i livet. Har man gett sig in i leken så får man även ta de mindre roliga bildredigeringarna.

Fotot är taget 2007 i brända skogen, den största skogsbranden i Sverige, under modern tid, som härjade 2006 i Bodträskfors.

Kategori | Bildverkstad – underexponerad

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop Elements 7.0 .

-Öppnade originalbilden (den första).
-Valde justera färg i menyn – justera färgkurvor – justerade reglagen.
-Ok.
-Nu återstod bara att minska bredden på båda bilderna till 510 pixlar.
-Klart.

Avsändare Margareta som hade kunnat öppna bilden i råformat om jag slagit på min andra dator där jag har PS CS3 och kunnat göra mer precisa justeringar. Det går även i elements men inte med lika många alternativ och när grundbilden inte finns i råformat blir det ännu färre alternativ. Skillnaden är ju att, genom att öppna bilden i raw så ser jag direkt var över- och underexponeringarna finns.

Ps Jag måste erkänna att första bilden inte riktigt är originalbilden, jag mörkade lite för att skillnaden skulle synas bättre.

Jag skriver bara …

Stefan Sauk och nu visade han det jag skrivit tidigare om honom och hans andra passion – Surströmmingspremiär – såg ni burken? Den som bara tillverkas i 500 numrerade exemplar,  den fick nu vara med i Let´s dance. Samtidigt ringde mamma idag och berättade att hon hört att surströmmingen eventuellt skulle förbjudas i EU? Lite dioxiner hit och dit, så kan de väl inte göra? Eller kan det? Då blir det att börja tillverka sin egen.

-
Avsändare Margareta som bara gör ytterligare ett kort inlägg i pausen och följer du länken ovan så förstår du vad jag menar när jag skriver att jag var före Let´s dance.

Ett ordspråk …

eller ett citat och illustrera det med en bild. Hur lätt är det? Jag tyckte att det kändes svårt, riktigt svårt.  Det var i alla fall utmaningen jag fick av Maja Piraja i veckan. Typiskt att Pirajan skulle överlämna det till mig, med den ibland besluts- och ordångest jag kan ha. Nu var inte det svåraste att hitta på några ord utan nu var helt plötsligt bilden för mig det svåraste, vilket det absolut inte brukar vara. Ända till jag kom på orden, då syntes bilden klart framför mig. Nu hade jag inte den bilden och att fånga den bara så där, helt omöjligt. Det blev att tänka lite mer och tillslut bestämde jag mig för en bild av fler anledningar. Men kan jag ha hittat på en mening för eftervärlden, någonting som står i en liknande bok som de som jag ”samlar” på, de med de där sköna citaten eller tänkvärda meningarna?

Reglerna för utmaningen är enkla. Du ska komma på ett ordspråk eller ett citat och illustrera det med ett foto. Stafettpinnen lämnas därefter vidare till två bloggvänner. Sedan ska du länka tillbaka till Petunia, som startade stafetten. Hon gör en sammanställning av alla bidrag.

Glöm din ålder – var den du vill vara.

Tanken – vi sätter så mycket gränser när vi är i olika åldrar – saker vi inte kan göra, saker vi inte borde göra, saker vi inte törs göra, saker vi inte ska försöka, saker som är för tidigt, saker som är försent, allt beroende på i vilken ålder vi befinner oss i.

-
Jag behöver bara gå till mig själv för att höra och se hur jag ibland resonerar och tänker. Jag har blivit mycket bättre och lägger inte ner så mycket tid på funderingar över vad andra tycker och tänker som jag gjorde tidigare, men visst finns de fortfarande. Däremot jobbar jag på det och kommer ett litet steg framåt, om inte varje dag men flera gånger per år.

Vid 80 (om jag lever) sitter jag säkert och bygger sandslott  på stranden utan att bry mig om huvudskakningarna och viskningarna:  – Ser ni den gamla tanten hur senil hon blivit, så vill jag verkligen inte att mitt liv ska bli. Nu är det kanske så att jag är helt klar i huvudet men bara uppfyller mina drömmar om det där sandslottet vid havet.

Nu ska jag också be två att mina bloggvänner att anta utmaningen. Det här med utmaningar på bloggen brukar vara försent för mig, alla bloggvänner har redan fått samma utmaning av någon annan. Jag gör i alla fall ett försök och utmanar följande.

Beate – konst eller konstigt, bara det gör ju utmaningen spännande för där förväntar jag mig något riktigt konst …

Anki N - stadigt på väg i livets resa - Där kan det också bli något riktigt hisnande när hon flyger och far mellan hästarna i stallet och bokföringen på kontoret samtidigt som hon försöker hålla något så när koll på sin ofrivilligt nya blogg.