Bildgatan – Avsändare Margareta

för sommarens fåglar. Jag gillar inte att inte veta och med hjälp av den här ska det väl gå bättre när jag råkar få någon fågel i sikte, kamerans. Min fågelbok från barndomen innnehåller mest tecknade fåglar och det är inte så flygande lätt, mycket lättare kommer det att bli med denna. =) Allt som är gammalt och gediget samt förvånansvärt välbehållet är inte alltid det bästa.

Ett riktigt proffs småler åt mig, kanske till och med storskrattar men jag måste hålla mig till verkligheten, min verklighet och min kompetens. Det lustiga i den här boken är att det till och med smugit sig in ett foto av mig i tidig morgongryning.
-
Det är sådana här böcker jag hittar på bokerean, bra att ha. Böcker som jag vanligtvis inte skulle gå och köpa men när de ligger där och skriker (kvittrar) att den här kanske du har nytta av i framtiden då dyker jag på dem.
-
Avsändare Margareta som nu ska göra lite nyttigheter och sedan lägga mig ock läsa lite, inte i fågelboken. Det finns några fler lite udda böcker i min nyinköpta samling.

när vädret är tråkigt trots att temperaturen var på ”blida” -12 men snön valde att om inte vräka ner så i alla fall yra ordentligt. Haparanda och IKEA blev vårt val eller kanske storebror och hans flickväns val. Vi kom inte iväg speciellt tidigt eftersom sambon hade sitt  ”lördagstippande” i det tipsbolag han har ansvar för just nu och flickvännen hade en patient på morgonen. Lite dumdristigt att ge sig iväg efter E4:an i det vädret men hade vi lovat så hade vi, så farligt var det inte heller när vi påbörjade vår avfärd. Vi hann inte ens utanför Luleå så såg vi två älgar som låg och väntade att bara få ge sig ut på vägen och bli en trafikfara. Vid utfarten mot  E4:an hade vi nästa varningstecken en avåkning eller om det var en mindre krock hann jag inte se men en väderolycka var det i alla fall.
-
Resan gick bra med en duktig chaufför som har vett att ta det försiktigt och köra efter väglaget. Sonen som aldrig varit på IKEA tidigare, hans åsikter om de massproducerade produkterna är inte det mest positiva om jag så skriver, började skämtsamt att fråga om inte  ”myrorna” fanns i Haparanda. Däremot tyckte flickvännen att det var exciting, en engelsktalande tjej, eftersom hon bara besökt IKEA en gång tidigare och nu behövde inhandla en hel del till sin lägenhet.
-
I nästan sex timmar hade affären besök av oss, sex timmar! Ett svårslaget rekord, jag skulle kunna skriva att det aldrig kommer att kunna slås fler gånger, jag skrev det visst också. Nu var inte jag och sambon inne i butiken under hela tiden utan vi hann med en hel del annat och även matinköpen klarades av.
-
Det är något konstigt med IKEA  som gör att jag alltid får öppna plånboken. Visst har jag gått igenom utan att handla något, de gånger när sambons mor bodde i Haparanda och jag bara gick in en sväng för att gå in. Idag blev det tre nya lampor till kontoret, välbehövligt. Sedan allt det där som bara blir ett plötsligt måste.

Den nya vitlökspressen är sambons behov och den pyttelilla nya ”kulgöraren” blev mitt akuta behov när jag stod där inne. Att göra snygga smörkulor blev exempelvis ”livsviktigt” där och då.  Lite fler rostfria små köksverktyg hamnade lätt i korgen. Något att fundera på är ju hur de kan sälja rostfria tesilar för fem kronor styck? Oavsett massproduktion så borde det vara stört omöjligt med dagens penningvärde. Det står klart och tydligt made in China för i Sverige skulle det aldrig gå. Hur lever de stackarna som tillverkar tesilarna? Vilket värde har de i samhället?
-
Trots det så hamnade de nu i mina kökslådor och kommer garanterat att användas flitigt utan att jag varje gång tänker på människorna bakom tesilarna, de som faktiskt inte har det speciellt bra när de tillverkar produkter för att tillfredsställa mitt köpbehov.
-
Vi kom i alla fall hem med bilen ganska fulllastat och flickvännen som beställt hemkörning av de större varorna. En fruktansvärd snörök och en hel del bilar än mer fulllastade än vår, med både släp och stora skåpbilar samt alla de enorma långtradare som trafikerade vägen.
-
Ett besök på ICA affären nära oss slutade i alla fall i ett gott skratt.  När vi kom till Luleå stannade vi till för att storebror skulle handla lite och jag kom på att vi glömt att köpa lite ingredienser till den mycket sena middagen. När jag skulle betala så stod sambon och skulle ta varorna med sig. Jag betalade och under tiden hörde jag mannen som stod och packade ner sina varor i bandet när han sa till till kassörskan, att han hade för sig att han tagit två påsar men nu var det bara en. Kassörskan svarade vänligt: – De kan ibland fastna och fara under bandet så ta en ny. Inget mer med det men när jag skulle gå till den lilla kiosken bredvid sa sambon att mannen bredvid börjat ”slita” i hans påse när han skulle packa ner varorona. Vilken påse?, frågade jag. Jag tog ingen eftersom det var så få varor och vi har bilen full med påsar.
-
Sambon kan låta lite bestämd när han vet att han har ”rätt” och bli irriterad över människor som inte har vett och etikett utan bara kör över andra. Jag hade gärna hört ”diskussionen” innan det jag hörde. =)
-

Avsändare Margareta som har förstått att nästa gång så blir det en tjejresa till IKEA i alla fall om storebror är inblandad.

med presentationen på det lilla visitkortet  är viktigt att fundera över. Vem är personen/företaget som jag representerar? Hur många är vi som inte samlar och plockar på oss visitkort överallt och sedan inte alltid kommer ihåg varför. Vad är det jag vill visa och varför ska någon komma ihåg just mitt lilla visitkort vid ett senare tillfälle? Personligen har jag en ”låda” full med visitkort som jag inte har en aning om varför jag plockat på mig eller vad företaget representerade. Jag har gjort några visitkort till vänner, små företag och även till mig själv genom åren. Det jag har funderat över är vem som ska ha presentationen och vad det är de vill säga?

I veckans bildverkstad ska vi göra visitkort och då använde jag mig av grunderna från tre tidigare eftersom de har en standardstorlek bland alla minipresentationer. Sedan är samtliga tre utformade utifrån tre helt olika anledningar förutom marknadsföringen. Jag känner även alla tre personer bra (speciellt hon i mitten) och har kunskap om både företagen och icke företaget.

Innan jag går in på hur jag gjort, vill jag förklara lite hur jag har tänkt.
-
Visitkort nummer 1 -Här tycker jag att det är viktigt att visa en produkt tillsammans personnamnet eftersom den kombinatikonen är mer känt än företagsnamnet.  Jag tror att ser man produkten och namnet så kommer man ihåg. Endast namnet hade inte sagt mycket eller någon annan bild eller färgsättning.  Nu vet jag inte om det hade varit bra med flera produkter eller den produkt som finns i var och varannans hem här i norr, hans flasköppnare. Jag valde nu bilden som jag fotat för några veckor sedan i fototemat macro. Bilden, personnamnet och företagsnamnet räcker för att du ska veta vad det handlar om. På baksidan ska finnas behövliga kontaktuppgifter.
-
Visitkort nummer 2 – Det är det första visitkort jag gjorde till mig själv en gång i tiden när jag skulle vara med på några höst- och hantverksdagar och behövde ett visitkort. Jag valde ett lite annorlunda foto av mig själv som ni bloggare nu ser i en annan variant i tid och otid hos er själva ibland.  Vid det tillfället tror jag att jag gjorde fotot ännu mer speciellt, en liten blandning av olja och akvarell. På baksidan lade jag lite information om mig själv och de tankar jag hade. Visitkortet var mer något som jag behövde för att skapa kontakter, att få folk lite nyfikna på mitt skapande. Jag kan berätta att det gick mycket bra och både försäljningen och snacket var mer än positivt.
-
Visitkort nummer 3 – Här säger företagsnamnet absolut ingenting för kunden, inte någon specifik produkt skulle säga något. Genom ett personligt foto skapas ett förtroende. Jag såg det som viktigt att personens namn samt alla kontaktuppgifter finns med på första sidan av flera anledningar. På baksidan finns den fakta med som inrymmer företagets klara områden.
-
För övrigt när det gäller visitkort finns det många olika modeller och storlekar, de här är den absolut vanligaste standarden 85*54 mm. Köper du färdiga stansade papper för visitkort så är det oftast dessa mått som gäller.

Kategori | Bildverkstad – Visitkort | hos Bildgatan

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop Elements 8.0 .
– I samtliga fall började jag med att skapa nytt med måtten 8,5 cm och 5,4 cm, två liggande och ett stående, samt en dpi på 72 för webbens skull.
-Sedan hämtade jag upp bilderna jag skulle använda. Det första är ett originalfoto förutom att det är en aning beskuret. Det andra har jag beskurit och lagt en gaussisk oskärpa på ansiktet efter att jag markerat. På det tredje fotot har jag lagt en radiell oskärpa runt mannen, lite symboliskt för bredd och service.
-Sedan har jag ändrat bildstorleken anpassade till de tre första skapade lagren.
-Drog över fotona samt sidhuvudet med logotypen i det sista visitkortet som nytt lager i de nyskapade tomma bilderna.
-Därefter valde jag olika fonter och skrev texterna.
-Gjorde alla lager i samtliga tre bilder till ett lager.
- Lade en skugga bakom varje för att de ska synas bättre här på bloggen.
-Klart.
-
Avsändare Margareta som egentligen har ett riktigt uppdrag att göra ett visitkort åt en tjej, när jag får tid och inspiration någon gång, nu har inte den varit på topp så det var riktigt kul att leka med ”nygamla” ikväll. Jag tycker också att det känns bra eftersom jag är en aning allergisk mot alla färdiga mallar som finns. Visst kan det vara kul att hämta hem och sedan förändra efter eget behov, men inte att använda dem rakt av. Ett visitkort ska vara unikt för mig och inte likadant som flera tusen andra har.

Fler visitkort och bildverkstäder hittar du här >>>

PS. Jag upptäcker att det är mycket jag verkar vara allergisk mot när jag läser här på bloggen, så kan det vara att alla allergier blir mer eller mindre synliga.

håller jag med Birgitta på torsdagsfoto att vi behöver lite mer färgsprak just nu även om jag tycker att vinterbilder är otroligt vackra. Nu känns det verkligen som att det är dags för något riktigt färgsprakande och får vi det inte i vår omgivning i verkliga livet så ser vi till att få det på bloggen.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Färgsprakande

Avsändare Margareta som inte kunde sluta vid färgspraket utan fortsatte lite till och sprakade till det ordentligt med hjälp av originalfotot från arboretum utanför Torneå.
-
Följ länken så hittar du betydligt fler dramatiska vintrar och alla andra som deltar i fototemat – torsdagsfoto – här >>>

kan jag lätt sticka mig på i livet.  En del taggar gör riktigt ont, både i själ och hjärta medan andra små taggar bara ger övergående kroppslig smärta.  Självklart väljer jag den fysiska taggen dom både är betydligt lättare att illustrera bildmässigt och även enklare att komma över. I veckans makro är det fritt val och jag stannar kvar i sommaren och på en plats i solen – nära en kaktus och dess taggar men även den knoppande eller utdöende blomman.

Kategori |Macro – Fritt val hos mig på Bildgatan

Avsändare Margareta som har allt sjå i världen att hålla ögonen öppna. Kanske ett litet stick någonstans skulle få mig att vakna till liv.

-

Ps Spänningen i stafetten är för hög så jag sprang i väg till datorn en stund men nu är det sista sträckan så jag återkommer kanske senare. Just nu -28.

är precis vad jag drömmer om och efter att sett programmet med samma namn blir det än mer uppenbart hur underbart det skulle vara ibland.
-
Visst skulle det vara skönt att äga ett litet ställe någonstans där solen skiner och temperaturen är högre -25. Jag har sänkt mina krav på temperatur betydligt efter den här vintern och att sedan sätta sig framför TV:n och se på programmet är rena självplågeriet. Jag har fastnat där – sitter och suckar längtansfullt efter något som är långt borta och just nu så ouppnåeligt. Precis som ett litet barn som vill ha något innerligt, men inte kan få det för tillfället och genom det visar det med suckar och lågmälda stönanden – tyck synd om mig.
-
Fast det är tur att jag inte är i det läget, surt sa räven, för då skulle jag ha ett annat stort problem samma som de har i programmet. Vilket alternativ skulle jag välja av det enorma utbud som finns? Det ensliga huset uppe på berget med en egen stor tomt? Eller den vackra våningen inne i stan med stor balkong och pool? Både med en vacker utsikt och närhet till havet för det är något jag inte skulle rucka på, vattnets närhet oavsett om det är havet, sjön eller älven. I och för sig är vatten något som finns i överflöd i min närhet just nu men med den skillnaden att det är fruset och jag vill ha det rinnande.

Nej, det är lika bra att det inte är aktuellt för jag skulle vilja ha … båda alternativen …kanske inte. Att ha en stor tomt skulle innebära en hel del jobb om jag inte skulle ha någon trädgårdstomte som sköter om allt medan jag gör det jag vill göra. Njuta, se och uppleva när jag är ledig.
-
Avsändare Margareta som någonstans där långt inne i hjärnbalken vet att tiden för andra suckar och stönanden, de av välbehag finns där framme inom en inte alltför lång period. Tiden i  stugan kommer snart och då vet ju alla hur jag brukar låta.
-
Ps Jag vet också en annan sak – att jag tidigare alltid skrivit hur jag älskar vintern. För varje år som gått och ju äldre jag blivit så uppskatter jag solen och värmen mer. Det är inte den här vintern jag älskar längre utan det är vårvintern och den har jag ännu inte sett minsta tillstymmelse av, förutom en eller två dagar någon gång så långt borta att jag redan glömt när.  Just nu -27,6

och sedan slötittande på TV samtidigt med en tupplur, hur det nu går till men det funkar kan jag numera konstatera.

Avsändare Margareta som snart ska ta itu och göra något riktigt drastiskt åt vädret … i alla fall åt min attityd till vädret.

är precis vad de gör i det här huset, tvärtemot vad det gamla ordspråket förespråkar. Bästa platsen för kråkorna när vädret är som det är och även de fryser. Den här skorstenen och en skorsten intill i samma hus är en ständig värmekälla för kråkorna, bästa platsen helt klart.

Lite slöseri med energi kan jag tycka, men kråkorna håller säkert inte med mig utan de verkar trivas förträffligt på den gamla skorstenen. 

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 32 – bästa plats
-
Avsändare Margareta som nu kommer ihåg min lilla kråkdam, som jag skrivit om tidigare vid några tillfällen, och funderar var hon har tagit vägen det är länge sedan jag sett henne. Får ta och hålla koll åt andra hållet någon dag, för kråkor har vi kvar i området och många tycker jag att de är.  

Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

PS.  Har jag mycket att göra när jag ägnar min tid till att fundera över kråkorna i området? Behöver jag söka hjälp någonstans?

är en stor avsaknad hos mig speciellt inomhus. Det där med att växter behöver näring har jag totalt missat men som tur finns det andra som vet och kan. Däremot hade jag under en period odlingar på min balkong som jag lyckades med och ett år riktigt bra.
-
Åtta sorters olika tomater växte och frodades under min ömma omvårdnad tillsammans med lite örter och kryddor.  Jag kan inte tala om hur jag gjorde, för det vet jag inte, men det var alldeles rött, svart, gult, grönt, orange och till och med randigt i stora klasar som bara blev fler och fler. Det var nästan så att man skulle kunna tro att jag testade genmanipulation med någon ny gröda som inte sett dagens ljus för första gången hos mig.
-
Den här bilden kanske inte ser ut som att jag berättar sanningen men så var det faktiskt och det här fotona är tyvärr det enda jag jag har för det fanns fler och det var före mitt digitala fotande och före jag överhuvudtaget kom på att det gick att fota annat än mänskliga varelser.

Kategori | fototema- Arkiverat -  hos Bildgatan

Tomater kräver verkligen sitt vatten och jag kan fortfarande idag inte förstå hur jag lyckades så succeartat med detta när sambon (på den tiden särbon) hemma på sin balkong försökte sig på samma sak men misslyckades nära katastrofalt.
-
Avsändare Margareta som hoppas att jag kan lyckas lite åt det hållet i sommar i stugan med några små planteringar, kanske någon ny liten odling. För visst kommer det en sommar i år också?

PS Solrosen på bilden har inget med tomaterna att göra, den är inte ens på riktig utan något jag stuckit dit för att få en färgklick bland det gröna. Jag förstod nog inte och kunde inte ana vilken färgprakt det skulle komma ur de där plantorna.
-
Fler bilder som är framtagna ur arkivet hittar du om du följer länken här >>> i fototemat Arkiverat

som inte på väggen är, visa mig vad som ljuset och speglarna kan ge. Idag har jag och kameran i samarbete fortsatt att leka med speglarna och fortfarande med ljuset i fokus. Nu med ett stearinljus som jag köpt någongång men inte använt, det ändrar färg hela tiden och vad passar väl bättre än att den får vara objekt för dagens spegling.  
-
När jag sedan såg att bildverkstaden har ordet spegla som tema så ser jag chansen att slå,  inte bara två speglingar i en smäll utan flera stycken. Först och främst med hjälpa av fyra stycken speglar fotar jag ljuset och sedan kan jag i photoshop fortsätta att spegla vidare.
-
Kul var det och genom en del lager, spegelvändningar och lite perspektivförändringar så fick jag ihop en spegling på speglingen.

Kategori | Bildverkstad – Spegla | hos Bildgatan

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop CS 3 .
-Öppnade originalbilden, som du hittar om du följer länken här >>> – Spegel i original.
-Jag beskar bilden kvadratiskt.
-Mättade och skärpte till bilden an aning med oskarp mask
-Duplicerade lagret.
-Vände det nya lagret vertikalt.
-Gjorde hela arbetsytan 150 % större för att ha lite mer utrymme för det jag sedan skulle göra.
- Omformade det nya lagret med ett nytt prespektiv.
-Gjorde ett nytt transparent lager.
-Med det rektangulära verktyget markerade jag en del av ljuset i det nya lagret över det perspektivformade lagret och sedan omvänd och raderade sedan omvänd igen. Därefter fyllde jag den nya rektangeln med svart färg och gav det en opacitet på 40% för att mätta ner lite av speglingen.
- Nu beskar jag bilden igen och lade sedan på ramen.
- Klar, förutom att jag som vanligt pixlade ner bilden till 51o i bredd och en dpi på 72.

-
Avsändare Margareta som tycker att det går fortare och fortare att skriva ner vad jag har gjort. Har kanske bättre koll och är mer fokuserad på uppgiften, sitter inte och speglar mig alltför mycket i annat. Koncentration – fokusering - mål. Det låter som en Margareta som jag just nu gillar … =)

Fler bildverkstäder hittar du här >>>

PS. Normalt är jag svårt allergisk mot ljus som ändrar färg, blinkar eller bara är så där amerikanskt kulörta. Men det här var kul och jag kommer garanterat att använda mig av ljuset i fler sammanhang och mycket spegelbilder lär det bli.

eller bara kyla? För mig har (är) vintern 2009/2010 inte varit det minsta dramatisk utan bara totalt ointressant.  Det mest dramatiska är väl att psyket inte riktigt gillar kylan, som i sin tur har ett riktigt fast grepp, en riktig järnkedja har lindats runt mig och verkar var helt ogenomtränglig. Det enda att fota för att visa vinterns dramatik vore väl termomemetern som i morse visade på -30. Nu är det rena blidan, -12,2 i solen men jag har tappat lusten för att gå ut. Det kändes bara nej, nej, nej när sambon vänligen informerade mig om gradantalet tidigt i morse. Snabbt drog jag täcket över huvudet och behövde inte ens fortsätta att  fundera över varför jag är så fruktansvärt led och uttråkad. Det är ju solklart varför.
-
Jag tänkte också på min utrikeskorre på Teneriffa som genom skypen och mailen inte är mer än några sekunder från mig men i det här fallet skiljde det minst 55 grader. 55 grader smaka på det och förstå hur less jag är på allting. Jag har inte vaknat på fel sida, jag lovar fast kanske lite, för redan igårkväll bestämde jag mig för att inte gå ut genom dörren när jag såg väderprognosen. Hade det varit nollgradigt och strålande sol hade jag ändå suttit inne, för tjurig och bestämd det kan också vara jag. Har meterologen visat på -30 då planerar jag min dag efter det, så kom inte med någonting annat.
-
I veckans torsdagsfoto, jag vet att det inte är torsdag men trots namnet får vi lägga ut bilder under hela veckan, är det ”dramatisk vinter” som är temat. Min tolkning av dramatisk vinter blir just dramatisk vinter. Det är jag som är det där ensamma trädet mitt ute på isen bland kyla och blåst.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Dramatisk vinter

Avsändare Margareta som ägnar dagen åt datorn, foton, lite text och några korta stunder framför TV:n och OS, just nu konståkning eller isdans, har ingen koll på skillnaden, vackert är det i alla fall.
-
Följ länken så hittar du betydligt fler dramatiska vintrar och alla andra som deltar i fototemat – torsdagsfoto – här >>>

åstadkom jag under gårdagen. Det är absolut inte första och garanterat inte sista gången. Det är en skillnad på den här tavlan och mina vanliga tavlor att den här tycker jag om och har åstadkommit alldeles frivilligt.

En lek med kameran under gårdagen. Sambon var på återvinningen och köpte fyra ”väggspeglar” till mig igår. Nu ska jag inte ha dem på väggen utan till mitt experimenterande med kameran.  Jag började testa lite smått med att fota och sedan satt jag och arbetade med fotot. Jag gillar det jag fick fram genom alla speglingar och olika bearbetningar. ”Lite konstig” är jag men jag gillar det där som ingen annan förstår och den här tavlan fick mig att tänka på – Vårlängtan. Jag vill inte tolka sönder, därför får resten vara oskrivet. Hata – älska- eller bara inte bry sig det är alltid betraktarens valfrihet.
-
Jag som färgälskare och som en person sa till mig en gång, att jag är färg. Det gjorde mig glad för jag tycker om de starka färgerna trots att jag dras till det mörka och även till det svartvita. För mig är det oftast motivet och stunden som avgör. En allätare i mycket av det jag ger mig in i. Däremot har jag svårt för det ”krusidulliga” i detaljer och inredning. Stilrent men ändå annorlunda? Tror att det är jag och det visar väl hur knepig och konstig jag är. Den här tavlan skulle jag själv vilja trycka upp i ett storformat och ha på egen vägg, får se hur det blir. Jag tycker att det är så roligt att göra egna tavlor och sedan kunna variera mig en hel del och byta ut efter behov.
-
Avsändare Margareta som inte borde sitta så mycket vid datorn just nu med tanke på den stackars handleden och ryggen som far illa och värker en hel del. Trots att jag är vänsterhänt är det högerarmen som far illa. Jag skriver och gör vissa saker med vänstern men allt annat gör jag ”rätt” enligt konstens alla regler, tyvärr är högern musarmen och något annat fungerar inte.

och lite annat samt att TV:n står på med mycket, mycket OS.

Avsändare Margareta som inte är närvarande idag.

startar bokrean. En passande dag för många, avlöningsdag. Den här tänkvärda texten hittade jag bland mina samlingar och i vår datoriserade värld tycker jag den är så mitt i …
-
Nu introducerar jag Biooptiskt Organiserad Kunskap — BOK.

BOK är ett revolutionerande teknologiskt genombrott: inga sladdar, inga elkretsar, inga batterier, inget som ska kopplas eller knappar att slå på. Den är så enkel att använda att till och med ett barn kan göra det. Kompakt och mobil, så att den kan användas överallt — även sittandes i en fåtölj framför en öppen brasa — och så kraftfull att den kan innehålla lika mycket information som en CD-ROM-skiva.

Så här fungerar den:

BOK är uppbyggd av sekvensiellt numrerade sidor av papper (återvinningsbara), där varje sida har en kapacitet på tusentals bits av information. Pappren sitter ihop med hjälp av en specialbyggd enhet som kallas bindning som ser till att sidorna ligger i korrekt sekvens.

Tack vare Anti-transparent Pappers Teknologi (APT) kan tillverkaren använda båda sidor av pappret, och därigenom fördubbla informations-densiteten och halvera kostnaden. Experterna debatterar om huruvida man kan öka informationsdensiteten ytterligare, för tillfället har detta lösts i BOK genom att helt enkelt använda fler sidor. Varje sida scannas optiskt, vilket gör att informationen registreras direkt i hjärnan. Ett enkelt drag med fingret för dig direkt till nästa sida.

BOK kan användas när som helst genom att helt enkelt öppna den.

BOK kraschar aldrig och behöver aldrig startas om, fast som med alla saker kan den skadas om kaffe spills på den, och den kan bli obrukbar om den tappas för många gånger på ett hårt underlag.

Bläddringsfunktionen gör att du på ett ögonblick kan hoppa till vilken sida som helst, framåt eller bakåt. BOK har även en indexfunktion som visar exakt position för eftersökt information.

BOK-märke är ett extra tillbehör som gör att du kan öppna BOK på exakt samma ställe som du lämnade den förra gången — trots att BOK har varit stängd.

BOK-märke är anpassat efter den allmänna standarden och kan således användas i valfri BOK av olika tillverkare. Dessutom kan flera BOK-märke användas i samma BOK om användaren vill spara flera vyer på en gång. Antalet begränsas endast av antalet sidor i BOK. Man kan också göra personliga noteringar intill texten i BOK med hjälp av ett programmerings-tillbehör, Portabel Enhands Nytto Noterings Accessoar (PENNA). Portabel, hållbar och prisvärd är egenskaper som gör BOK till ledstjärna för de nya kraven på underhållning.

BOK’s dragningskraft är så stor att tusentals innehållskreatörer helt har övergått till plattformen, och investerare flockas för att få vara med. Håll utkik efter en flod av nya titlar inom kort.

Avsändare Margareta som kommer, om inte hänga på låset så i alla fall göra några nedslag bland böckerna på bokrean på torsdag om drygt en vecka.

är något som vi verkligen inte lider brist på här hemma. Mycket är det som vi inte använder men som av olika anledningar finns kvar och inte går att slänga. I veckans macro är det porslin och då kom jag att tänka på kaffeservisen som jag har ärvt av min far. Den har funnits i mitt barndomshem och användes flitigt. Pappa köpte den någon gång före han träffade min mor och hade med den in i deras gemensamma hem, en del av hans hemgifte. =) Jag i min tur har flyttat med den men däremot inte använt alla delar lika mycket.

Kategori |Macro – Porslin hos mig på Bildgatan

Avsändare Margareta som tycker att mönstret och formerna på servisen är vackert och speciellt på den lite annorlunda kaffekannan. Som vattenkanna skulle den vara fin och därför ska jag försöka komma ihåg att använda den, varför ska den stå och samla damm i ett skåp.

-

Ps Det blir sena inlägg eftersom det är mycket arbete och jag hinner inte mycket mer, förhoppningsvis får jag någon dag ledigt efter morgondagen eller kanske torsdagen.

och lite mera jobb. Tyvärr hinner jag varken med mina kära bloggvänner eller så mycket skrivande men jag kommer tillbaka när det finns tid för lite lediga stunder.

Avsändare Margareta som även slötittar framför TV:n och kan konstatera att vi nu fått ett guld av min stora idrottsfavorit på tjejsidan – Charlotte Kalla. Tyvärr ingen bild på Charlotte genom TV:n men väl några ganska vanliga bilder i TV rutan just nu.
-
Charlotte är från min mors trakter, men ett konstig val av namn för en tornedaling. Har ni hört en tornedaling som kan säga Charlotte? I Finland och i de nordligaste delarna av landet är det vissa problem så där heter hon i stället Sarlott.

är det och har varit hela dagen, har väl knappast undgått någon oavsett hur dagen uppmärksammas i ens eget hem. I år har vi inte ”firat” på något annat sätt än att jag varit och köpt en hjärtebukett till min mor. Ingenting till sambo och ingenting till mig, nej vi hoppade över den här dagen för första gången. Ett foto med tanke på dagen har jag i alla fall åstadkommit med hjälp av två små hjärtan vi fick av en god vän i veckan. 

När jag ser fotot kommer namnet så självklart till tavlan – Är kärleken besvarad?

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 359 – är kärleken besvarad
-
Avsändare Margareta som hoppas att hjärtat orkar banka ännu ett tag, både  för mig själv och för alla andra människor i min närhet lokalt, nationellt och internationellt.

Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

för mycket länge sedan. Barnen jag burit i nio månader och födde var inte egna individer utan de tillhörde helt plötsligt landstinget.   I alla fall skulle jag kunna tro det när jag ser på bilderna från när storebror och lilleman föddes.

Kategori | fototema- Arkiverat

Det landsting som jag under senare år kritiserat en hel del, inte de personer som är anställda av organisationen utan det landsting som prioriterar fel och slösar bort vårdpengarna på andra oväsentligheter, skulle de få äga mina små? Aldrig och jag hatade att ha denna fruktansvärda utstyrsel på pojkarna än hur kort perioden var. Gud vad jag längtade att få åka hem. Min vistelse på BB var ingenting jag gillade och jag är glad för de som får barn i dag och inte behöver stanna längre än nödvändigt. Misstänker också att de inte behöver klä ut barnen i det där fruktansvärt fula ”tillhör landstinget”, hade ju kunnat märkas med lite mer finess. Jag riktigt ser hur söndertvättat det är och det skulle de små liven som är så rena och fina ha på sig.
-
Fotot som togs i maj 1985 är i alla fall ganska kul och väcker som vanligt minnen. Minnen över den stolta storebrodern när han för första gången får hålla i sin lillebror. Kolla in solbrännan på storebror, inget datorliv hade kommit in i den familjen. Jag har lagt gaussisk oskärpa på vänster  sida av fotot för att inte ta med den nyblivna pappan, vet ej om han skulle gilla det.
-
Avsändare Margareta som inte kommer ur mitt familjära arkiv och så får det bli ett tag.

PS Idag och just nu sitter min lilleman på planet till Thailand från Amsterdam med återresa bokad i mitten av maj. Vart tog åren vägen?

Fler bilder som är framtagna ur arkivet hittar du om du följer länken här >>> i fototemat Arkiverat

temperaturer och lite tänkande från mitt förra inlägg.

Positiv eller negativ?

Avsändare Margareta som ler  …

är inte att leka med och en försmådd kvinna får än mer kapacitet än vad hjärnan normalt presterar.
-
Hon tillbringade första dagen med att packa sina tillhörigheter i kartonger och väskor. Andra dagen kom flyttfirman och hämtade sakerna. Tredje dagen satte hon sig för sista gången ned vid deras vackra matsalsbord  med levande ljus, satte på lite lugn bakgrundsmusik, och festade på ett halvkilo räkor, en burk kaviar och en flaska Chardonnay. När hon ätit färdigt gick hon runt i varje rum och stoppade in halvätna räkskal doppade kaviar inuti alla gardinstänger, sedan rengjorde hon köket och lämnade huset.
-
När maken återvände med sin nya flickvän var allt lycka och glädje de första dagarna. Sen började, sakta, huset att lukta. De försökte allt, dammsög, torkade, tvättade golven, vädrade med fönstren vidöppna. Ventilationskanalerna kollades för att hitta eventuella döda gnagare, mattorna kemtvättades och luftrenare och doftblock hängdes upp överallt.
-
Anticimex kallades in och satte in gasbekämpningsmedel varvid det nu inte så lyckliga paret tvingades flytta ut några dagar. Tillslut revs de dyra tapeterna av ull ut och ersattes. Inget hjälpte. Folk slutade att komma på besök. Hantverkare och reparatörer vägrade arbeta i huset. Hembiträdet slutade. Slutligen stod de inte ut med stanken längre utan beslöt sig för att flytta. En månad senare hade de inte fått huset sålt, trots att de halverat priset.
-
Ryktet gick och till sist vägrade de lokala fastighetsmäklarna att svara på deras telefonsamtal. De var tvungna att ta ett stort lån för att betala sitt nya hus. Exhustrun ringde mannen och frågade hur allt stod till. Han berättade hela historien om det ruttnande huset. Hon lyssnade artigt och sa att hon saknade sitt gamla hem förskräckligt mycket och skulle kunna tänka sig att köpa huset.
-
I tron att hans exhustrun inte visste hur pass illa huset luktade gick han med på att sälja till henne för tiondelen av marknadspriset, på villkor att hon skrev på samma dag. Det gick hon med på. En vecka senare stod mannen och hans flickvän leende och såg flyttfirman komma och hämta allt för transport till den nya bostaden, inklusive gardinstängerna.

Avsändare Margareta som hoppas att du får ett lika gott skratt som jag fick i kväll. Dagen idag både börjar och slutar med skratt i min kvinnliga hjärna.

Såg du Skavlan i kväll och hörde ordspråket från någonstans i världen – Mamas baby, papas maybe.

mig för att fota älgar på plats. Om inte älgar så i alla fall en älg. Jag fyllde väskan med objektiv, minneskort, blixt, stativ och självklart kameran med fullladdat batteri. Nu var det bara att sätta sig i bilen och åka iväg för att fota en älg. Svårare än så kan det väl inte vara med tanke på alla rapporter om älgar överallt?

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 259 – skog
-
Ser du någon älg på bilden? Nähä, inte jag heller och något närmare en älg än spåren som syns på bilden kom jag inte. Älgen jag skulle fota visade sig inte på hela dagen. Jag har en känsla av att det spred sig något rykte bland älgarna att den där galningen med kamera från stan skulle komma och tro att hon bara kunde komma dit och knäppa lite med kameran. De tänkte minsann inte ställa upp som några modeller utan ett rejält apanage, kung som kung.

Du har väl inte glömt älgarnas protestvisa och nu kändes det som att de har tagit fram kampen igen, kampen mot mig och min kamera den här gången.

Älgarna demonstrerar,
älgarna har fått nog.
Älgarna vill ha apanage,
här i sin egen skog.

Älgarna protesterar,
älgarna har fått nog.
Älgarna vill inte ha kamera,
här i sin egen skog.

Visst lite omskriven, deras mål och protester är numera i tiden sedan det sist begav sig. Jag skulle gärna träffa de där älgarna och berätta för dem att det faktiskt inte är deras skog, som de brukar vara i den sista tiden, utan den tillhör goda vänner till mig vilka faktiskt lovat mig att jag får komma dit och fota älgarna. De har till och med inbjudit mig till den här marken, mer än vad de har gjort med älgarna.

Avsändare Margareta som som i alla fall fick en vacker bild av skogen där de (älgarna) brukar ligga och lata sig hela dagarna.
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

Ps Temperaturen steg en del under dagen så det gick faktiskt att vara ute och fota- Nu var inte jag ute speciellt länge och inte någon lång utflykt, bara på skogstomten hos mina vänner.

och lite tankar som far i väg innan jag stiger ur sängen för att påbörja resten av det här dygnet.

Jag gillar Baby blues, serien som varje morgon roar mig en kort stund på morgonen, de dagar jag hinner läsa tidningen. Upphovsmännen till serien är Jerry Scott och Rick Kirkman och de har verkligen hittat till en del av min humor. För mig är serien rolig för att jag kan associera även till vuxenvärlden trots att det är en serie som handlar om en barnfamilj och deras liv.
-
Dagens var inte något undantag, eller hur?

Avsändare Margareta som kan konstatera att mina tankar om utefotografering och en vacker vinterdag snabbt spolierades trots att solen lyser och vädret är underbart. Temperaturen är däremot inte lika lockande -25. Nu kan jag bara konstatera att den här vintern har varit allt vad jag inte vill, trots att jag egentligen inte kan säga vad som har varit speciellt annorlunda.

och slöjd i bra kvalité är inte bara en bra bruksvara utan också vackert att titta och känna på. Mitt hem översvämmas inte av de här vackra produkterna men en del fint finns det. Även om jag inte använder allt idag så är det kul att ha kvar och framförallt när det kommer från närområdet och jag vet var eller vem det är tillverkat av.

I veckans torsdagsfoto är det hantverk som är temat och Birgitta hade ett mycket fint foto av samiskt hantverk från Jukkasjärvi. En kosa har jag förstått att det är efter att jag läst kommentarerna och sett närmare på bilden. Jag fortsätter lite på samma, samiskt ursprung finns det även i mitt hantverk men av ett helt annat material.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Hantverk

Mina, modell äldre, snapsglas i tenn kommer från Jokkmokks tenn som är ett företag där de arbetar med den samiska traditionen, att tillverka bruksföremål och smycken i tenn.  Följande kan jag läsa om de tecken och ornamenteringarna som finns på glasen – De har sina rötter i den samiska mytologin och religionen. De var betydelsefulla inslag i de riter som leddes av Nåjden, -den samiska shamanen.

Jag har i min ungdom fått ett antal snapsglas av mor och Erling, både dessa och även ett antal utan fot samt en del mindre skålar och en vacker bricka från Jokkmokks tenn. Trots att de inte används så mycket är det ett hantverk som jag tycker är vackert och jag ser värdet i det genuina hantverket.

Avsändare Margareta som säkert får tillfälle att fota mer av mina tennprodukter och även mer hantverks- och slöjdprodukter som jag  tycker om.

PS De behöver lite putsning ser jag när jag plockar fram dem för fotografering – välkommen om någon känner sig hågad.

min fortsatta prenumeration och nästa nummer av Språktidningen, mer behöver jag inte för att den dagen ska vara räddad och lyckan om inte fullkomlig så i alla fall stor.  Jag fick ju några nummer som gåva i höstas och i julklapp fick jag e-post från Tidningskungen.se med följande rubrik – Spännande present – i texten fanns en länk och där hittade jag en hälsning med god jul och en fortsatt prenumeration på tidningen.

Jag tycker om den här typen av tidningar med intressanta artiklar där jag förhoppningsvis också snappar upp någonting som jag kan ha nytta av av eller bara tycka är roligt att veta. Ur innehållet i nästa tidning kan jag bland annat läsa – Vad är egentligen ett ord? – det ska bli spännande att få veta. Att sedan formatet är helt perfekt gör inte tidningen sämre. Jag har upptäckt att jag hittar mina tidningar i de formaten. Tidningen Filter är en annan tidning som jag har köpt under en period, tror jag har varje nummer förutom det sista. I förra veckan hittade jag en annan tidning i samma format – Modern psykologi –  som mest troligt också kommer att hamna i bokhyllan hädanefter, även sambon tyckte om den tidningen.
-
Tack vare den här presenten från min kära svägerska så hittade jag också den perfekta julklappen till min mor på Tidningskungen.se.   Att köpa och fixa julklapp till henne är inte det enklaste för jag vill självklart att hon ska vara nöjd och tycka om presenten, inte bara en gåva för gåvans skull. Hon gillar att lösa korsord och prenumererar redan på två korsordstidningar och en veckotidning med mycket korsord. Det låter kanske som att hon har tillräckligt med tidningar men det har hon inte för hon vistas helst hemma och vad kan då vara bättre att få läsa lite och samtidigt träna minnet. Lättläst ska det vara och korsorden får inte vara för svåra.
-
Jag kom ihåg min egen gåva som jag blev så glad över och kilade snabbt in hos Tidningkungen.se för att se vad jag kunde hitta. Det fanns en uppsjö av tidningar och ämnen att välja på, så det var inte helt lätt att välja men jag hittade i alla fall en som jag trodde hon skulle bli glad över, och det blev hon. Tidningar och böcker är alltid bra presenter. Det finns för alla människor oavsett om de läser mycket eller har lite udda intressen, någonting hittar man alltid. Det är inte heller speciellt dyrt om jag tänker på vad jag får tillbaka.
-
Därför vill jag ge ett superbra tips till alla som står där och funderar över presentval och tycker att det är svårt. Det är inte svårt. Gå till Tidningskungen.se och leta fram den perfekta gåvan där du även kan skicka ett presentkort när du väl gjort ditt val av prenumeration.

Avsändare Margareta som längtar efter att komma hem från jobbet i morgon. Ta bort plasten och sedan lukta och njuta. Visst luktar nya tidningar gott? Den doften kan du aldrig känna om du sitter och läser en tidning på nätet eller lyssnar på en cd. Efter luktandet ska jag sätta mig i fåtöljen och bläddra igenom för att senare under kvällen så smått börja läsa.

Ps Det är synd att den kommer ut så sällan, varannan månad, samtidigt förstår jag att den inte skulle hålla samma kvalité och även i det fallet håller jag på kvalité framför kvantitet.

i alla fall någon frukt sedan hur fruktig den är spelar nog ingen roll i veckans ämne. När jag gick hem från jobbet idag tänkte jag kila in förbi affären och köpa lite kiwi och någon sharon, men icke så nu får jag köra med en god blodapelsin som aldrig mer är så röda och fina som de var i barndomen. Då var de alltid så där riktigt mörkt röda och inte som nu lite fläckvist, på den här kan jag bara ana det blodiga, men god var den i alla fall. Jag var ”tvungen” att äta upp den innan jag satte mig ner och bidrog till veckans frukt hos Birgitta i makrotemat.

Kategori |Macro – frukt hos mig på Bildgatan

Avsändare Margareta som är ganska dålig på att äta frukt förutom i sallader, trots att det alltid finns hemma. Jag kommer inte ihåg dem. Några fyra till fem frukter om dagen blir det inte … det var kanske brödskivor det handlade om.

Ps Angående min semmelberättelse igår så var det nog så att det snöat lite på min mössa och det såg ut som lite pudersocker och då kommer jag ju sanningen närmare.
-

det är säkert och jag har inte blandat ihop bokstäverna, det ska stå semla och inte Selma. Visst är det så att vi ibland blir lite mer nyfikna på hur personen bakom bloggen ser ut. Det blir i alla fall jag samtidigt som jag inte tycker att det är mitt fysiska som ska vara intressant, om det nu någonsin kan bli det för andra än mina närmsta. Men idag fick jag en sådan beskrivning på mig själv att jag inte kan låta bli att lägga ut en bild.

Nu avslöjar jag inte vilken av semlorna som är jag – det är inte heller säkert att det är någon av de två färdiga. På fotot kan jag också fortfarande vara ett delmoment på väg att födas, lite mjöl, lite ägg och så vidare.

Ganska lustigt egentligen för det är inte första gången jag avbildas som en semla, det har tidigare skett i min lokaltidning för ett antal år sedan, till och med på sportsidorna. =) . Jag har skrivit om det tidigare, du hittar inlägget om du följer länken här >>>.
_
Jag lik en semla? Hur ser en semla ut?  Skulle jag beskriva mig själv, skulle nog inte många komma på tanken att förknippa mig till avbilden av en semla, speciellt inte de som vet min relation till densamma.

Nu visste inte mannen som tyckte jag såg ut som en semla mina tidigare erfarenheter av liknelsen och inte heller hur äcklig jag tycker att den är. Men visst är jag ganska söt och ser lockande god ut, för den som gillar bakelsen så jag får nog ta det som en komplimang.
_
Avsändare Margareta som fortfarande ler och aldrig kommer att glömma den lustiga liknelsen. Visst hade jag en svart mössa som han kanske tyckte såg ut som ett lock, min gråvita dunjacka måste ha varit grädden, men sen …

Ps.  Jag måste verkligen kolla in om han gillar semlor och i sådana fall hur mycket? =)  Han kanske tänkte på semlor samtidigt som han fick se mig och blev stressad över att han var sen med någonting som jag ville ha av honom? Nej, jag tror att han hade gett mig det jag ville, för det brukar vara ordning och reda på honom samtidigt som han har hur mycket humor som helst.
_
Nu ska jag inte tolka sönder det här och istället ha en rolig tolkning av mig själv i gott minne bevarat.

OBS Den här bilden är inte min, den har jag hämtat från nätet och kommer från en sida med tillåtna bilder att ladda ner – gratis.

är på något sätt hoppets månad. Nu kommer solen fram och lyser med sina starkaste strålar i den bländvita snön som glittrar så vackert. Det är då  blomsteraffärerna och butikerna fylls upp med tulpaner, mer än någonsin. Därför känner jag ofta att tulpaner och februari är synonymt med varandra, i alla fall när det gäller blommor. Det är nu vi börjar plantera om och ge våra krukväxter en förhoppning om ett nytt liv även i år.
-
Det är nu solens strålar verkligen visar hur skitiga fönster jag har och då är jag i alla fall glad att jag har några vackra tulpaner att titta på och försöker koncentrerar mig på de ljuset som skiner upp dem och inte de som lyser upp både fönster och hela bostaden från sin absolut sämsta sida – eller det är så den ser ut och jag har bara kunnat dölja det under de mörka månaderna. Jag ska inte se det, det finns inte där, det är bara lite dimma ute. =)

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 55 – februari
-
Det är nu solbrillorna ska letas fram, samma visa varje år. Vilken bra plats har jag lagt unden dem på? Det brukar bli ett nytt par varje år, likaså i fjol förutom att jag då  förlade mina supersnygga ”Guccibrillor” någonstans i Haparanda, i en kundvagn på IKEA är misstanken. Det blev då istället några andra och nu vet jag inte riktigt var jag har dem heller men de kommer fram, i alla fall efter att jag desperat köpt ett par nya. Nu är solen stark och ligger lågt, det är nu som de verkligen behövs.

Avsändare Margareta som får glädjen att ha denna vackra tulpanbukett i hemmet tack vare goda vänner som var förbi med dessa till sambon efter hans operation och lite till mig för min förlängda anställning.
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

Ps Det är solen som lyser så vackert på tulpanerna, det är sant, vädret är strålande. Jag vet inte när jag någongång längtat så mycket efter sol och skönare temperatur. Den här vintern har varit jobbig för mig men nu kommer de härliga dagarna, det känner jag i hela kroppen.  Vårvinter – lite tidigt men idag känner jag verkligen så.

Här uppe har vi inte fyra årstider utan åtta. Namnet ”De Åtta Årstiderna” kommer från den samiska indelningen av ett kalenderår. Där har man inte fyra årstider, utan åtta; vårvinter, vår, försommar, sommar, sensommar, höst, förvinter och vinter. Det stämmer även med oss som inte är samer, vi lever ju i samma värld som de och det kan vara svårt att säga vinter samtidigt som det inte heller är vår, alltså vårvinter.

val av bildredigering men med samma foto hos bildverkstan idag. Fotot som vi skulle använda oss av hittar du om du följer länken här >>> i original. Mitt val och mitt resultat hittar du nedan.

Kategori | Bildverkstad – Variation med samma original

-

Vad har jag då gjort? -Program – Photoshop CS 3 .
-Sparade ner bilden från bildverkstan och öppnade den i PS CS 3.
-Duplicerade lagret.
-Löven snabbmarkerades, sedan omvänt och raderade.
-Markerade bakgrunden, oskärpa med average, vilket betyder att det ger en enhetlig medelfärg av hela bilden.
-Lagret med de urklippta löven markerades. Förstärkte mättnaden och ändrade reglagen till jag tyckte att det blivit den lyster jag ville i bilden.
-
Resten av mitt experiment blir lite svårt att skriva ner eftersom jag inte har riktig kolla själv provade lite för fort för att det ska bli helt korrekt, men jag skriver i alla fall ned det jag gjort.

-Har i flera duplicerade lager (med löven) lekt med oskärpa, mättnad, skugga och ljuset
-Lade sedan till ramen med färgerna från bakgrunden.
-Gjorde bilden till ett lager,  förminskade till 510 pixlar.
-
Avsändare Margareta som är ledsen att jag inte har riktigt koll på alla momenten i rätt ordning, men det blir oftast så när jag sitter och testar och arbetar med bilder. jag blir så inne i jobbet att jag glömmer både tid, rum och framför allt varför jag håller på. Glädjande kan vara att ingen bild blir den andra lik och det tycker jag är bra samtidigt som jag ska försöka minnas vad jag gjort, mindre bra.

är en speciell dag för mig och i temat arkiverat plockar jag fram anledningen till den dagen. Det är syster yster som föddes för x antal år sedan och glädjen av henne och minnen kommer alltid fram den här dagen.

Kategori | fototema- Arkiverat

När jag ser fotot så tänker jag självklart på henne och ser även hur mycket 70-tal det är. Fåtöljen som fanns i hennes rum i vårt föräldrahem är också riktigt häftig idag. Orange är ju en färg som har kommit och gått, främst kommit tycker jag de senaste åren. Jag som inte är helt inne på vilka färger som kommer kan i alla fall läsa att det är färg vi ska inreda med i dagens helgbilaga.  Den fåtöljen hade varit kul att ha kvar nu med kanske lite omklädsel, men jag kan ana att det var kvalité och inte något som var trasigt när den en gång kastades, utan mer att det ansågs behövas köpas nytt till hemmet.

Avsändare Margareta som har haft ett litet problem med min domän, den går trögt, lägger inte ut det jag lägger ut så det blir lite tokigt här med tid och datum just nu, fast vem bryr sig.

inom mig för eld och vatten. Ganska bra kombination egentligen, eftersom jag kan använda vattnet med att släcka elden om det börjar brinna för mycket. När nu Birgitta på torsdagsfoto har de fyra elementen som tema i veckan valde jag ett av mina favoriter, naturligtvis. Med en spegling som vattnet är elden mitt foto i veckan.

Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| De fyra elementen

Avsändare Margareta som finner det så rogivande att bara sitta och känna värmen från kaminen inne i stugan och se ut över vattnet som stilla flyter längs älven. Nu börjar det snart att spritta i benen och längtan efter dagar i stugan börja pocka på ordenligt.  Jag eldar i stugan och jag eldar. Temperaturen stiger snabbt men jag kan inte låta bli. Många gänger har de tillfällen varit då dörren till stugan fått stå öppen för att jag eldar och varmt är det.