En minnesvärd dag …

för ett antal år sedan fick jag i Nikkaluokta, en dag fullspäckad med aktiviteter och spännande upplevelser. Ur mitt bildarkiv i veckan plockar jag fram några inskannade bilder. Det var tiden före både digitalkameran (i alla fall för mig) och innan mitt ”inte utan min kamera”, vilket gör att jag måste minnas det mest i mitt huvud. Det blev inte många foton tagna i alla fall inte om jag jämför med det antal jag skulle ha med mig hem idag.

Ett litet urval av resan, som förutom Nikkaluokta även innefattade dagar i Kiruna och Abisko. Här blir det Nikkaluokta och några av de  aktiviteter vi sysslade med under dagen. Ridningen på islandshästar finns inget foto ifrån, tyvärr. Nu var inte jag aktiv på hästryggen men trevligt ändå.

Första bilden är Anna Saari som driver turistföretaget Nikkaluokta Sarri AB. Anna berättade med stor inlevelse om den samiska kulturen och historien för oss och lämnade ingen oberörd med sin jojk i kapellet, en röst att njutas av.  Även den kände och tydligen ibland även provocerande konstnären Erling Johansson fanns på plats och målade av en av deltagarna, resultatet ser du på bilden. Vad vore ett fjällbesök utan grillning över öppen eld i en riktig grillkåta? Ingenting och självklart fick jag njuta av fjällfisk med god dryck. Den äldre mannen på bilden, Erik Krönmark även han en känd profil för någon, landshövding i Kalmar län under en period samt även försvarsminister, en mycket konservativ sådan, under en betydligt kortare period. Övriga ansikten och det viktigaste för mig, är killen som fixade med elden och grillningen. Den lilla tjejen mådde gott i brasans sken och ser längtansfullt på att fisken ska bli färdig, inte bara jag som njöt.

Kategori | fototema- Arkiverat hos Bildgatan

Det var under denna resa jag första gången ”vandrade” i Abisko och min lust till fjällen väcktes. Jag har fortfarande inte varit på den där fjällvandringen som jag började drömma om då, men den kommer … kanske.

Avsändare Margareta som tänker att tjejen som guidade oss i Abisko var en 08:a som förälskat sig i Abisko och även någon man som var inblandad. Nu bodde hon där och guidade oss till en lite större kunskap om vårt eget län.

Ps. Men jag minns också 08:an som deltog i ljusrosa pumps på fjällutflykten och klagade på att det var stenigt och svårt att gå. Jag minns också mannen som sa att han frös om fötterna när han gick där barfota i öppna sandaler i september, förstår inte varför? Jag minns också 08:orna som klagade på det lilla centrumet i Kiruna hur fort det gick att gå igenom och hur litet shopping det var, klädshopping. Bor jag i Stockholm, visst känns Kiruna som drömmen för en klädshoppinghelg? Det är ungefär som när jag åker till Stockholm och blir besviken varje gång när jag inte hittar de fria vidderna, lugnet och den storslagna fjällnaturen.

Fast jag kan berätta att tillsammans med en arbetskamrat så gick vi vilse i Kiruna centrum när vi skulle ”hem” och sova efter Kiruna by night, i tunna nylonstrumpor och pumps … hmm.


Fler bilder som är framtagna ur arkivet hittar du om du följer länken här >>> i fototemat Arkiverat

12 svar på “En minnesvärd dag …”

  1. Att de där blev en minnesvärd dag, de kan jag förstå. Mysigt.
    Fjällvandring, aha de är det du ska på en gång i framtiden när du blir pensionär.

    Du!! Tusen tack för gratulationen, de värmde

    Kramiz Anki N

    1. Om jag väntar till jag blir pensionär så lär jag inte orka om jag redan idag är osäker på min kraft till det. Skulle nog vilja göra det redan i höst, en liten sväng i alla fall.

  2. Jättefina minnen och bilder. I helgen träffade jag faktiskt en nollåtta som åker till Abisko varje år. Hon är totalt förälskad.
    Skrattade såklart högt när jag läste om 08:ornas klädval. Tur att man inte har röda pumps och inte bär nylonstrumpor;-)
    Ditt inlägg påminner mig om några engelsmän från Leicester som var på tjänsteresa i Stockholm för många år sedan: klädda i fina, putsade plastskor och pin stripe suits utan rock och mössa. Så roligt att minnas deras blåfrusna ansikten:-)

    1. Beate – Ja men tjejen som guidade oss var en riktig 08:a och hon mycket mer fjällvan än vad jag någonsin kommer att bli även om jag skulle försöka.

      Egentligen är det inte 08:orna jag har roligt åt utan att man inte tar reda på vad som behövs när man ska åka till ett främmande ställe.

  3. Vilken hrlig upplevelse! Det närmaste jag kommit Nikkaluokta är den ”Nikkaluoktasoppa” som serverad då och då i vår matsal… Inte samma känsla alls!

    1. Spännande med Nikkaluoktasoppa, undra om det är ”samma” som jag har recept på, men aldrig tillagat.

  4. Så fin beskrivning av vistelsen i Nikkaloukta. Förr åkte ofta till Jämtlandsfjällen. Jag riktigt känner luften och vattnet vi drack från vattnet som forsade i bäckarna. Men jag minns också myggen som höll på att äta upp oss. Vi pratar varenda år om att åka norrut. Jag hoppas det blir av så länge man orkar. Ostkusten har vi inte varit längre än till Sundsvall.Ha de gott. Anita

    1. Jämtlandsfjällen har jag aldrig varit till. Jag har goda vänner som har sitt sommarhus vid Åreskutan så vi kanske åker förbi någon gång när de är där. Åker förbi och åker förbi =)

      Jag har själv inte varit på ostkusten söder om … jag är inte säker men inte är det mycket långt ner i landet. Däremot har västkusten varit mitt sommarställe tidigare.

  5. Naturefootstep – Det är ju så att många 08:or (en stor andel) är inflyttade och kommer uppifrån men när de kommer tillbaka så har de glömt att en vandring i fjällen blir något annat en shoppingtur i stan. Lite roligt var det eftersom vi var en av de få som bodde i Norrbotten och insåg att ett flertal tagit med sig kläder för fest och åter fest och sedan glömt vad som skulle hända de övriga dagarna.

    Det här hände för elva år sedan och nu tror jag inte att vi behöver uppleva det så många fler gånger, fast smått roligt var det.

    1. Den värsta ”fördomen” har jag kommit över men jag vet ju vad mor tycker och det sitter i. Tycker att det är vackert hos andra och tänker inte på det då.

Tycker om din kommentar