och fler små detaljer, visst var det vackrare förr i tiden, allt är relativt. Men då kunde åtminstone jag se skillnaden på olika saker och minnas några av dem. Idag när jag ser en bil, som jag nu valt som exempel, så ser jag bara skillnaden om bilen är röd eller svart. Jag kan inte se någon större skillnad på våra bilmärken men trots det kan jag tycka att de är läckra. Men varför ska allt vara så lika? Jag gillar strikta former, men trots det kan jag sakna den där kreativa designen som var så vanlig förr.
-
Titta bara på oss människor. Idag ska vi alla ha en viss längd, vi ska ligga på gränsen till anorexia för att anses vackra och helst vara hårt blonderade. Jag måste erkänna att jag inte ser skillnad på de här människorna när jag ser dem i media, nu har jag också lite dåligt för att känna igen ansikten och placera dem rätt. De ser alla ut som att de har samma föräldrar och är stöpta i samma form. Ungefär som alla tennsoldater som avgjöts till exakta kopior av varandra.
-
Det är likadant i våra hem, de ska se ut som att du kommer in till någon uppfixad vårdcentral med de vita väggarna som grund med några färklickar strategiskt utplacerade. Jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt. Jag vet nästan vad jag kommer att få se när jag kommer till nyrustade hem, ingen fantasi. Ibland är jag nästan glad och lycklig över att mitt hem inte är nyrenoverad för jag kan bli lite rädd för att jag också går i den där fällan och gör det enkelt för mig när vi väl ska börja med våra val. Vitt är bra för ljuset skull, men måste det vara så mycket. Måste alla möbler och inredningsdetaljer se exakt likadana ut? Jag har fastnat framför ett program på kanal 9 som heter Grand Designs och där får jag verkligen utlopp för drömmar och fantastiskt kreativa människor. De uppoffrar de gör för allt för att få sitt drömhem helt efter egna idéer. Vilken vilja och envishet jag bara …
-
Tavlor borde väl åtminstone vara personliga och valda med omsorg eller av kärlek. Nej nu hänger det stora ”IKEA tavlor” i många hem och alla har samma motiv. Fy vad tråkigt. Har vi inte råd att köpa de vackra kan vi göra våra egna. Idag har alla möjligheten att skapa, vi har foton som vi tycker om och idag finns möjligheten till att förstora och trycka till bra och rimliga priser. Det är så enkelt att åstadkomma en egen personlig tavla. Med en bild vill vi väl ändå förmedla något. Vi talar lite om vem vi är och vad vi tycker om. Att ge bort en tavla är svårt, har jag alltid tyckt, men när jag ser alla de där massproducerade så funderar jag om det är så svårt. Det verkar inte spela någon roll vad vi hänger på väggen bara det fyller upp en tom plats. Nåja, smaken och tanken är som tur helt fri och det ska vi vara glada över.
-
Men visst var det ibland bättre förr? När bilarna var bilar och människor var människor, inte några avgjutningar.
Hos Bildgatan Kategori | Torsdagsfoto| Förr i tiden
Avsändare Margareta som tänker att bilarna förr är som vi människor borde vara, före alla skönhetsoperationer, lite former här och där med detaljerna som visar att vi har levt.
-
Nu ska jag fixa till mig lite, lite smink så att jag ser ut som en människa igen. Sedan åka iväg till min mor som fyller år idag och har fått de där riktiga formerna genom åren och ett hem som inte är designat efter något magasin.
Ps. Kanske att jag åker förbi någon av de stora varuhusen och köper någon liten detalj till påsken i stugan, någon sådan där grej som alla andra också köpt och som finns i varje hem. För jag är inte annorlunda fast jag kan tycka.
-
Följ länken så hittar du fler tankar och bilder kring hur det var förr i tiden hos alla andra som deltar hos Birgitta i fototemat – torsdagsfoto – här >>>
Jag tror att den ligger och väntar på att få angripa mig bara jag blir ledig. Ett snällt och omtänksamt virus som inte vill att jag ska behöva vara hemma från jobbet.
Däremot har jag sett att de bloggare som ger mig skratten och leenden genom sina underfundiga texter de har samma kromosomuppsättning som jag själv har. Nu har jag en ganska bred humor och kanske vissa delar av den ses som låg men jag är inte finkulturell av mig, vad nu det är. Nej, jag skrattar gott åt det som är så lågt att jag kan trampa på det och ibland kanske det är så högt att jag inte når upp till det. Däremot finns det humor som jag inte gillar och där jag tycker att något gott för långt och det bara är pinsamt eller urbota dumt. Jag kan skämmas för andra på TV, människor jag inte känner och överhuvudtaget aldrig träffat. Det kan ju inte vara helt normalt? Den enda jag behöver skämmas för och tycka är pinsam är väl mig själv. Vad andra gör borde jag överhuvudtaget inte bry mig om, inte på det viset i alla fall. Det är bara på TV, brukar sambon lite försiktigt förklara för mig.
är de enda dagarna i veckan som existerar. Har du också märkt det? Förr hann jag med hur mycket som helst under veckorna och då hann jag även med vänner, jag hann städa och fixa, jag hann med att läsa böcker, jag hann leka med barnen – jag hann helt enkelt med allt som jag ville. Nu har jag bara mig själv att ta hand om, inga barn som behöver skjuts på olika aktiviteter, inga barn som håller på att svälta ihjäl efter träningar och skola. Jag har inte ens ett stort hus som ska skötas om. Säg eller tänk inte ens tanken att det är åldern för så kan det inte vara. Jag tror att det beror på att jag har så roligt just nu att jag inte ens märker timmarna som försvinner och sedan har jag redan tidigare en gång konstaterat någonting annat i 