och säg nu inget annat, utan hänsyn till snömängderna i bakgrunden. Åker vantarna av och hängs ute trots att du vet att du ska ta på dem igen – då är det vår i luften. De sista fem månaderna, från oktober till mars, har vantarna helst varit dubbla och någon tanke på att ta av dem har överhuvudtaget inte funnits.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 215-par
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010
-
Idag när jag gick till jobbet stod jag ett tag och funderade, ska jag  eller ska jag inte? Jag ska och så gjorde jag. Min skinnjacka som legat och väntat på våren åkte på med en liten försiktighetsåtgärd, en tunn extrakofta fick vara den säkerhetslina jag vidtog för att vara på den säkra sidan, att inte frysa. Jag frös inte och stegen till jobbet var nästan som att springa på små moln med lätta steg, inte för att jag vet hur det är att springa på moln men misstänker att det kan kännas som det gjorde i morse. För första gången kunde jag titta framåt och inte neråt. All ishalka och snöhögarna på trottoaren och vägbanorna var var borta och förhoppningsvis behöver jag inte se dem igen förrän nästa vinter.
-
Det största vårtecknet kommer i morgon då jag ska ta nästa steg mot att jag nu bestämt mig för att våga vägra mer kyla och halkiga gångbanor. Cykeln kommer att få se morgondagens ljus, lätt rullande längs de vägar jag nu under en tid promenerat med livet som insats. Bambi, han hade det lätt på sin första tur, mot hur jag och andra lulebor har haft det i vinter.
-
Avsändare Margareta som inte brukar vara den första att ta ut cykeln. I vårt hus har jag ännu inte sett någon cykel på luftning, kanske att jag slår mitt eget rekord i att vara den mest våghalsiga  … för – Jag tror, jag tror på sommaren. Jag tror, jag tror på sol igen.