rostar aldrig? Det talesättet håller jag inte riktigt med om, för med tiden förändras vi och kärleken till något vi hade för många år sedan kan idag vara rena pesten och pinan. En del saker behåller vi och minns i våra hjärtan hela vårt liv, det kan vara kärleken till en människa, men också den vi hade till något speciellt, ett minne som finns där och vi plockar fram då och då.
-
Personligen har jag mycket kärlek till människor som jag alltid kommer att älska och minnas med glädje och samtidigt lite sorg över att de inte finns kvar fysiskt hos mig. Jag har även kärlekar som försvunnit. Jag minns dem men kärleken finns inte kvar, den har kort och gott rostat bort av olika anledningar. Det finns mycket annat jag trodde jag älskade när jag var ung, idag kan jag inte förstå att det var så, lika sönderrostat är de små detaljerna.
-
Att med bild illustrera talesättet borde inte vara svårt, fyra ord och fyra bilder tänkte jag men när jag fick se den här bilden under mitt tänkande så var allt klart. En bild som illustrerar alla fyra ord när jag tittar på den. Samtidigt som jag mer tänkte på vad bilden säger utan att se det gamla, kärleken, rosten och de som aldrig kommer att dö ut. Jag såg talesättet, det är precis i det här sista fysiska mötet som det sker och för alltid kommer att finnas kvar, den kärleken kommer aldrig att rosta.
Hos Bildgatan -Kategori | Bilduppdraget – Gammal kärlek rostar aldrig | Mina tidigare inlägg
-
Fler bidrag i Bilduppdraget hittar du om du följer länken här >>>
-
Bildgatan som även har kärlekar som aldrig rostat och aldrig kommer att göra det, genom att jag inte ens hunnit ta ett sista farväl. Därför tänker jag att det istället hellre fått rosta lite, det hade varit betydligt bättre men bara lite rost, några fläckar här och där …
-
PS Om gammal kärlek inte rostar hur kan det då komma sig att det förekommer skilsmässor?
En djup och stark bild. Sätter igång tankeverksamheten och jag läser dina ord och begrunnar. MB
Det är en stark bild med tanke på historien 1809. Bilden är från Krigsoperan 2009 i Haparanda.
Vilken vacker bild. Du måste berätta om den.
Bilden är som jag skrev i förra kommentaren från Krigsoperan i Haparanda 2009 och var både sevärd och lärande från vår historia.
Poetiskt och vackert Margareta, jag blir berörd av djupet i detta inlägg!
Imse: Bilden är från teaterföreställningen Krigsoperan-Sotaooppera som spelades sommaren 2009 i Haparanda.
kram!
Ja du hade ju redan svarat, har inte varit uppdaterad hos mig själv.
En djup och tänkvärd bild! :)
Bilden ger en tankar om hur våra förfäder hade det för inte allt för länge sedan.
Håller med! En mycket vacker bild.
Vacker men sorgsen
När jag såg bilden tänkte jag helt osökt (eller?!) på Amish folket i Amerika. Bilden är stark men ärligt talat gillar jag den inte. (Jag menar scenen inte fotot)
Vad gäller texten så håller jag med dig, speciellt angående kärlek till människor. Saker och ting däremot kan vara en annan sak.
Jag förstår vad du menar med att inte gilla bilden, eller så gör jag det inte. Det är en ganska stark bild och tragiskt.
Romantisk bild…!!! Tror minsann han svimmat av kärlek till alla damerna..*ler*
Gammal kärlek rostar ja, kärleken till en annan människa. Kärlek är som en blomma, får den inte näring dör den.
Att någon skulle älska någon annan hela livet, någon han/hon aldrig ser eller pratar med tror jag inte ett skvatt på. Då är de nog besatthet o inte kärlek.
Kramiz Anki N
Jag håller nog inte med om att bilden är romantisk. Nej, han har inte svimmat av kärlek. För övrigt håller jag med dig.
Ha en fin resa vännen, hoppas att du möter våren i de sydligare nejderna :)
kram
Våren finns där men läser på text TV att molnet är på väg tillbaka. =(
[...] Veckans bild går till Bildgatan-Avsändare Margareta. Intressant och vacker bild som fick en lägga huvudet på sned och fundera lite. Många [...]
[...] hittar du länken till den bild hos mig som blev veckans bild ( i förra veckan) med temat – Gammal kär lek rostar aldrig. Aktiviteter, Arbete – borta och hemma, Behov och val i livet, Kommunikation, Vardagligt [...]
[...] … – och vid det förra tillfället jag agerade gästdomare hade jag denna bild – Gammal kärlek … – ganska lustigt med tanke på att jag sällan fotar människor och inte heller djur, vilket [...]