Tittade jag för djupt ner i glaset …

eller undersökte jag bara kolsyrehalten i gårdagskvällens dryck?

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 141 – kosyrad
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010
-
För djupt var det inte och kolsyrehalten var precis som den skulle. Det var i alla fall anledningen till att vi sov över hos goda vänner på Seskarö i natt och inte åkte tillbaka till stugan i Santasaari efter god mat och dryck (bilden) samt en promenad runt samhället.
-
Dagen idag hade vi tänkt ägna åt krattning i stuga två men eftersom en god vän till sambon skulle komma förbi oss i Luleå blev det lite tidigare hemresa. Nu sitter ”grabbarna” och ser VM-finalen i hockey och ”mitt” lag ser ut att ta hem segern, en aning otippade. Hoppas, hoppas, hoppas.
-
Avsändare Margareta som återigen är ledig några dagar, ca två veckor, har en del att uträtta men också mycket ledig tid som känns härlig fast jag ännu inte börjat känna på den. Nu ser vädret inte lika lovande ut som den gjort de sista veckorna, spelar roll? Nej, det gör det inte för fortfarande är jag glad och lycklig över att den 30 gradiga kylan och meterhöga snön har försvunnit.  Jag ska bara fortsätta att andas in, djupa andetag, och känna hur underbart och enkelt det är att leva.

En ensam mörk natt …

skulle jag inte vilja göra detta möte. Jag vill inte ens göra det tillsammans med ett stort sällskap i strålande solsken och helt molnfritt, hellre ett möte med tio björnar i skogen.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 109 – hund
-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010
-
Nu är inte björnen ett flockdjur så risken är minimal, men sant som skrivet. Att hunden ser ut att vara på kort avstånd beror absolut inte på min fysiska närhet utan på den lilla zoomen i kameran, jag tordes knappt titta den i ögonen för den skällde högt och var riktigt ivrig att få komma fram till mig. Hade den haft chansen hade jag kanske blivit ett riktigt skrovmål, så kändes det i alla fall. Polarna såg inte mindre beskedliga ut och de verkade ännu mer intresserade av att ha lite mer fysisk kontakt med mig. Jag som ser så snäll och beskedlig ut även om skenet kan bedra eller är det tvärtom.
-
Jag törs nästan sätta mot hur mycket som helst att till det huset kommer inga oinbjudna gäster om nu någon mot alla odds skulle tro det.  Jag kom helskinnad genom och sitter nu istället här och lägger upp bilder på dem. Tänk om de skulle kunna vara ett lika säkert skydd mot all skräppost som drösar in just nu, mycket utrikiska och speciellt från ett land där jag inte ens kan bokstäverna.
-
Avsändare Margareta som snart kommer med ett ännu mer skrämmande inlägg och då i dubbel bemärkelse.
-
Ps Macken besökte vi inte i helgen men däremot körde vi förbi en stängd och igenbommad. 

Träningen påbörjades …

lite försiktigt igår inför vårruset på torsdag.

Nu ska all träning påbörjas mycket försiktigt och absolut inte ta ut sig för mycket i början så därför kändes det ganska passande att jag genom bilrutan fotade starten för Luleå stadsmara som gick av staplen under gårdagen.
-
Nu är jag igång … i alla fall är jag det med synen av en masstart i huvudet och hur ska det inte bli med flera tusen kvinnor, det kräver verkligen sin man för att klara av det. Jag har faktiskt joggat hela vägen under tjejmilen, att det är några år sedan är inte viktigt i sammnhanget för jag har gjort det och det räcker gott och väl för mig att ha den vetskapen, inte en meters promenerande.
-
Läget är inte riktigt detsamma i år trots att sträckan är halverad. Det är något annat som är betydligt mer än halverat och det heter träning, motion och kondition. I år har det till och med krupit ner under nollstrecket, mer intag än uttag om jag så förklarar.
-
Avsändare Margareta som trots allt känner att jag är igång med träningen i och med min snabba rörelsereaktion när jag hann fota delar av startfältet från bilen igår. Får se hur långt det räcker till på torsdag, men jag har … tre dagar på mig att komma i toppform.

Den planerade cykelturen …

och konstrundan igår slutade inte riktigt som jag ”planerat” och förväntat mig.

Inte någon cykelväg som jag rekommenderar och lite för långt för en dagsutflykt (på cykel).

Genom en rejält skitig bilruta – mycket skog och stängsel inte många konstnärer, hantverkare eller slöjdare längs vägen.

Även Rekka Pekka var ute och körde.

Slutligen nådde vi slutmålet, eller nästan för nu stannade vi bara för att lasta av och ta en kort paus. Här är vi på väg igen till det som blev slutmålet, helt oplanerat men det är överraskningar i livet som gör det kul och trevligt.
-
Avsändare Margareta som gjorde en lite längre utflykt än några kilometers cykeltur längs Luleås gator. Den tog också lite längre än vad jag tänkte mig igår när jag slog upp mina melerade. Nyligen hemkommen, men trevligt har vi haft i goda vänners sällskap. Jag lovar eller hotar, att jag nu har foton för inlägg som skulle kunna räcka under en lång tid framöver. Det här året skulle jag absolut inte behöva ta fram kameran fler gånger, alltså som vanligt.  Mycket krypande har det blivit …
-
När vi är lediga och sommaren nästan är här då kan vi hamna precis var som helst, det sitter sällan fast och snabbt hade vi packat ihop för gårdagens färd.
-
PS. Rekka Pekka, inte alls lika kul översatt till svenska – långtradar Pekka.