känner jag som mestadels studsar runt här och känner mig så lätt och lycklig. Det är sant och jag som alltid sagt att jag älskar vintern. Nu vet jag inte längre, den här vintern gjorde mig så matt och håglös, allt var tungt -nåja nästan allt och jag gjorde ingenting annat än klagade på vädret. Under dryg fyra månader satt jag inne och kurade. Det brukar glömmas fort och sedan när vintern närmar sig så ser jag fram mot den igen, men som sagt nu vet jag inte för jag har inte glömt och vet inte om jag kommer att göra det heller.
Det är ändå historia och som skrivet så är jag så full av hopp och glädje över hur lätt allting är just nu. Allting går så fort och det är så enkelt. Just nu är det bara 14,4 grader och solen lyser med sin frånvaro men vad är väl det mot när jag satt här för någon månad sedan och klagade (med berättigande) och det var 44 grader kallare. Det enda jag klagar över nu är att jag måste sova ibland. Vårt ljus här uppe är underbart samtidigt som skillnaden mellan dag och natt blir så marginell att det är svårt att förstå att sömnbehovet faktiskt finns även på sommaren.
Det var också ett tag sedan sist som jag var med i Birgittas macro, fotandet har inte heller legat på topp. Numera har hon valfria teman varje vecka och jag misstänker att det kommer att bli mycket av det jag hittar i naturen som kommer att vara mina motiv här framöver de gånger jag hinner med. Dagens blomster blir lite av vad mitt inlägg handlar om – ljuset.
Kategori |Macro – Ljuset i blomster hos mig på Bildgatan
-
Det finns alltid något att skylla på när jag inte hinner med i allt jag vill – tidigare var det orken, lusten osv. Nu får jag väl skylla på allt som händer och sker och hur det spritter i kroppen.
-
Avsändare Margareta som strax ska åka iväg på några små ärenden och även skicka i väg en kamera för vidare äventyr och öden i Sveriges avlånga land. Till och med tvätten idag kändes ganska kul trots att jag aldrig kommer att vänja vid att använda en tvättstuga.
Du hittar övriga makron med fritt val om du följer länken här >>>