och skulle fylla sin plats pÃ¥ ett kommunikationsmuseum. I ett företag bokförs ett nyinköp av mobiltelefon inte som inventarie med avskrivningstid =).  Nu gÃ¥r det inte under förbrukningsmaterial, men skulle lika gärna kunna göra det idag. De flesta telefoner som kasseras numera slängs inte för att de är obrukbara, utan för att marknaden erbjuder en ny modell med nya funktioner och fler möjligheter till att använda telefonen till ytterligare användningsomrÃ¥den. Sällan handlar det om vad namnet säger att den ska brukas till – ringa och svara med.
Kategori | Lördagsmixen – glömd (trots att den är svår att dölja).
-
Det är ocksÃ¥ temat som Shannara vill att vi ska förmedla i lördagsmixen. Följer du länken hittar du andra som deltar – klicka här – >>>
-
Kommer du ihÃ¥g de stora lÃ¥dorna som var ”hjärnan” i de första mobilerna. När vi köpte den första mobila telefonen nÃ¥gon gÃ¥ng pÃ¥ 80-talet kommer jag ihÃ¥g att priset lÃ¥g pÃ¥ mellan 20 och 30 tusen kronor. Nu var det inte nÃ¥got privatbruk den skulle användas till, utan i företaget. Visst tyckte min dÃ¥varande make och hans kompanjon att det var ganska häftigt, hade du en antenn pÃ¥ bilen – aha, han har en mobil. Till och med antennerna var stajlade och hade olika ”statusutseenden”. Jag kommer ocksÃ¥ ihÃ¥g att det gick att köpa ”lösa fejkantenner” för att sätta pÃ¥ bilen för att det skulle se ut som att du ocksÃ¥ hade en mobil installerad. Läste ni vad jag skrev – installerad, men det var precis det vi gjorde – monterade in mobilen i bilen.
-
Vilken installation gör vi idag? I bästa fall köper vi ett fodral och som i mitt fall köpte jag nu senast en platsfilm för att skydda glaset. Att jag sedan ”slänger” omkring med telefonen överallt och inte alltid har koll pÃ¥ var den är en helt annan sak. MÃ¥nga telefonsamtal har ringts, frÃ¥n den stationära, för att hitta igen den, speciellt sambons. Hur ofta hörde du talas om nÃ¥gon som tappat telefonen för nÃ¥gra Ã¥r sedan? Det är nÃ¥got som jag tycker mig höra lite dÃ¥ och dÃ¥ frÃ¥n framförallt ungdomar.  Varför svarar du inte, varför har du den bara avstängd? – frÃ¥gar jag när jag efter lite detektivarbete äntligen  fÃ¥r tag i personen jag söker och har sökt under en tid. – Jag har glömt den hos XX i helgen? Är den sedan inte där utan man har förlagt den och inte hittar igen den, dÃ¥ är det bara att fixa en ny. Alltid finns det nÃ¥gon som har en mobil liggande som bara ligger och skräpar. En ny kostar inte heller sÃ¥ mycket att det känns som den största katastrofen om man mÃ¥ste inhandla en. Hur kul hade det känts om telefonen kostat 30 tusen och du tappat bort eller förlagt den? Jag misstänker att hittegodsavdelningarna, krogarna, pubarna och alla andra ställen där vi kan tänkas hitta kvarglömda telefoner inte skulle vara sÃ¥ välfyllda, dagen efter.
-
Avsändare Margareta som hittade denna länk pÃ¥ Aftonbladet – Intressant läsning, vilken utveckling tänk att den vägde 40 kilo och faktiskt kom sÃ¥ tidigt som 1950. NMT var vÃ¥r första och det var väl den som blev ”var mans egendom” .
-
En lustig tanke – Idag är ett rätt hett mode riktigt stora väskor och vÃ¥ra prylar blir mindre och mindre?
-
PS. Den lilla rosa – den är inte glömd. Där jag är – där är den.
Den är ju underbart vacker. Du har uppenbarlingen inte bortglömd den. Familien ekorre… hmmmmmhhhhh känner nästan igen ”känslan”, maken du vet;-)
Ã… din artikel är ju mitt i prick som vanligt. Nu känner du ju till min aversion mot mobiler (köpte min första 2002) för 800 spänn. Sedan fick jag en ”efterbliven” exemplar frÃ¥n IT pÃ¥ mitt jobb. De tyckte visst synd om mig. SÃ¥ jag har ägt 2 telefoner under alla Ã¥r, alltid kört med kontantkort, lärt mig sms:a i snigelfart och bidrar till miljön, dÃ¥ mina mobiler minsann inte behöver ersättas titt som tätt. (Duktig tjej;-)
PS. Är mycket bättre på datorer som på telefoner. DS
Det är därför den är sparad, för sin skönhets skull. Det är inte jag som ägt den utan sambon och när vi rensade en gÃ¥ng sÃ¥ skulle han kasta den men … Jag är ingen ekorre, inte när det gäller sÃ¥dana prylar eller prylar överhuvudtaget – bara papper och bra att ha texter. =)
Jag har samma aversion mot mobiler som du men den sista har jag ”fÃ¥tt” eftersom mitt batteri inte höll nÃ¥got längre, den var 5-6 Ã¥r gammal, med telefonkort. Jag kan inte min trots dess enkelhet -använder den bara för att ringa i vid behov och självklart tar jag mot samtalen som kommer. Till och med SMS:a har jag nästan slutat med, gör det oftast via datorn. Lik dig är jag betydligt mer kompetent när det gäller datorer.
Minns Husses första telefon! Den var stor som två skokartonger och hade en vanlig lur. Kamera? Glöm det men det gick i alla fall att ringa på den ;-)
Ja de var ju verkligen som tegelstenar och en vanlig lur hade de. Kamera, skojar du? =)
Kul tanke… varför kom inte jag pÃ¥ det? Tror att jag fortfarande har min första lur, en phillips fizz, liggande i nÃ¥gon lÃ¥da!
Och trevlig läsning hade du bifogat bilden också. ;)
Välkommen in i veckans Mix!
Ja mobilerna är nÃ¥got som snabbt glöms bort – en slit och slängvara som förr var en riktig dyrgrip.
Visst minns jag dessa stora mobiler. Vi hade en i bilen som var fast monterad där. Tänk vad tekniken går framåt. Bäst att hänga med i svängarna där. Ha de gott i värmen. Jag våndas.
Vi behöver inte vÃ¥ndas – sÃ¥ där lagomt har vi och jag är nöjd.
En sån gammal mobil har jag också! :D
Sv: Tack så mycket för dina fina ord, och hjärtligt välkommen tillbaka! :) Trevlig helg!
Lite nostalgi är kul ibland, men visst är det enklare med de smÃ¥ om det inte vore de där ”pinnarna” som ska pekas med, alltid borta. Jag kommer tillbaka -när jag är tillbaka till ett bredband som fungerar bättre.