VM-final …

men jag kommer ihåg betydligt mer spännande matcher och de som verkligen gällde. En lagmaskin som vann ”allt” oavsett om de var fotboll eller hockey. De var mer flexibla på den tiden. =) Målen sprutade in hos motståndarnas målvakter, de hade inte en chans mot de här bolltrollarna. Det var innan de var mogna för 11-manna men inte gick det sämre varken då eller senare. Brasilien hade kanske behövt dem.

Det spelade ingen roll om man hade tänder eller inte – spelglädjen var på topp.

Igår deltog han i någon fotbollsturnering med ett hopkok av grabbar från förr och kanske några i nutid. Hoppas att spelglädjen var lika hög och att de hade trevligt. Misstänker att vinnarinstinkten fram – förlora det är något som inte fanns i hans huvud … och vet inte om det blivit annorlunda när det ”gäller”.

Avsändare Margareta som nu ska åka iväg på en dagsutflykt … Ja, vi hinner hem till matchen. =)

Heja Spanien … Heja Spanien – Ni tar det här.

Jag valde att inte vara den snälla mamman och heja på Holland.

4 svar på “VM-final …”

  1. Ja förstår dig. Äslkar också ungdomsfotboll och har varit nere i Göteborg och Gothia Cup ett antal gånger. Spelglädje och vilja och då – inga filmningar. Detta har dock dagen P-lag lärt sig efter allt de får se under mästerskap som denna.

    PS. Bra, Margareta att du har ändrat dig: Spanien here we come. Hoppas bara att jag är ”överens” med mina grannar. De höll på URU igår och skrek lika högt som jag som höll på TYS. Men jag skrek ju högst efter 3:2;-)DS

    1. Glädjen i barns fotbollsspelande samt även en del gråt brukar förekomma, men de lär sig att både vinna och förora. Nu var sonens fotbollslag utan träning på det där med att förlora, de vann det mesta. Däremot förlorade han allt i helgen – både turneringen och sedan finalen. =) Jag är inte ledsen för hans förlust i finalen =) inte du heller.

Tycker om din kommentar