Bildgatan – Avsändare Margareta

är slut för den här gången. Efter en dryg vecka ute på ön med några avstickare både med bil, på cykel och med gympadojorna som hjälpmedel har vi också upplevt lite annat än stugans väggar och den röjning som vi påbörjade när vi kom dit.
-

Jag har mycket vattenbilder med mig hem både från havet, Torneälven, poolvatten och inte att förglömma den goda och lättdruckna finska ölen Karhu som kanske innehåller vatten från någon av de 187 888 (> 500 kvm) sjöar i Finland. Det kanske mest kända ölet från Finland, i alla fall för mig, Lapin Kulta som tidigare tillverkades i Torneå och där vattnet togs från Torneälven (det vatten du ser på bilden) är inte längre aktuellt för mina smaklökar sedan jag stiftat bekantskap med den finska björnen. Att jag måste åka till Alko i Finland för att få mitt efterlängtade foto av björnen. Jag tog det osäkra före det osäkra och köpte några stycken i fall att den första björnen inte skulle göra sig bra på bild.

Jag lovar att den är lättflytande och rann nedför strupen med en lätthet och njutning. Jag hade bestämt mig för inlägget om björnen och när jag sedan läste Beates inlägg om sin minisemester i Helsingfors och de finska dryckerna under helgen så känner jag att jag även måste skriva ner sambons beskrivning av en finsk glögg – Ett glas (gärna ölglas) Koskenkorva med ett russin i.
-
Förutom alla trevligheter med vänner och släkt samt alla utflyktsmålen har även veckan innehållit någon riktigt dråplig historia.
-
Den första skedde på fredagkväll när vi cyklat till goda vänner på Seskarö, för att sedan tillsammans med dem cykla runt på ön. Vi hann inte lång väg förrän sambo styrde kosan mot Seskarö Värdshus för ett vätskestopp, som alla var glada över och verkade behöva. Tyvärr hade de inte Karhu och det kanske var anledningen till den senare händelsen, fick bli en lite mer tungdrucken sort.
-
När vi suttit ett tag ute på altanen och njutit av sällskap, fint väder och god dryck behövde sambon resa sig ett tag och när han kom tillbaka satte han sig lugnt och stilla på stolen, trodde jag. Helt plötsligt började de övriga titta och peka mot platsen där sambon nyss suttit, där jag fortfarande trodde att han satt. Jag vred på huvudet och såg att han var borta -stolen också. När jag vred på huvudet lite mer såg jag en man som låg i en stol med huvudet under nästa bord och stirrade utan att han sa ett ord. Jag som har starkt minne av stroken förra året blev livrädd och kunde inte förstå hur de kunde prata om kameror. Nu var det som tur inte en stroke, och därför har den här historien blivit rolig.
-
En av kvinnorna i sällskapet har senare berättat när hon såg hur sambon i ultrarapid sakta ”ramlade” baklänges med stolen och hamnade med huvudet lätt uppåt stirrande med stora tefatsögon och benen högt i luften. Jag ångrar självklart nu att jag inte fick fram kameran, för den var såklart med i väskan. Det visade sig att en bräda på altanen hade en spricka och precis där råkade sambo ställa stolsbenet och när han satte sig gled benet sakta ner mellan springorna. Det låter kanske inte så roligt men vi hade fruktansvärt roligt (efteråt) och skämtade ganska friskt om både det ena och det andra, som ofta blir följden av sådana här tokiga händelser.  Eftersom han inte ens druckit ur ölen och bara druckit en tidigare under kvällen berodde det inte på alkoholhalten, men tacksamt att skoja om och även vikten kommer lika säkert in där. Nu var det varken det ena eller det andra som var orsaken men jag kan ändå inte sluta fundera över om det var en mer ”tungdrucken” som var orsaken.
-
Nästa händelse drabbade självklart mig och är fortfarande en aning pinsam att berätta, men berättar jag om andras dråpligheter måste jag också kunna berätta om mina egna.
-
I morse när svägerska och sambo åkt iväg började vi också att packa ihop och jag ställde mig vid den sista disken för den här gången. Allt gick bra, inget porslin krossat och trodde att jag var klar när jag fick syn på kaffebryggaren. Det skulle bli det sista, diska kannan och tömma kaffefiltret. Soppåsen som hänger på innerdörren under diskbänken var full och för att inte det skulle komma någon sump utanför så tog jag min höger och skulle trycka till rejält … det gjorde jag. Högern hade sådan kraft att hela behållaren lossnade från dörren och jag följde med neråt mot diskbänken.
-
Jag lovar att det tog rejält ont och det lät, vill inte säga att det lät som trä mot diskbänk men en rejäl smäll. Jag ”landade” med framsidan av hakan och läppen på kanten av bänken. Blodsmaken kom direkt och när jag skrikit ett tag och sambon rusat in tog jag mig till toaletten och spegeln. Mina tänder går inte av för hackor, misstänker att de har samma spett som en varulvs, men utåt i någon konstig vinkel som inte syns. Under läppen hade de skurit upp från den nedre delen av läppen ner till käkfästet och när jag började titta närmare såg jag att jag även blödde på utsidan, jacket hade gått så djupt att det gått igenom.
-
Jag hade inte åkt till läkaren om inte sambo ”tjatat” på mig eftersom jag även hade ont i nacke och mådde riktigt illa. Två alvedon och jag bestämde mig för att köra till Luleå. Vi hade två bilar på plats så jag var tvungen att köra den ena, det gick bra men illamåendet vill inte gå över. Ingen hjärnskakning men jag mår fortfarande illa och har ont i nacken. Blir det värre och svullnaden ökar så skulle jag komma tillbaka för en eventuell antibiotikakur, det brukar läka bra i munnen och jacket på utsidan syns knappt, så någon skönhetsoperation behöver det inte bli tal om just nu. Jag kan åtminstone trösta mig med att det var tur att det inte var själva läppen som klövs.
-
Avsändare Margareta som fått konstaterat att min höger inte är att leka med -om någon bråkar med er så ring bara till mig så kommer jag.
-
Vi var och åt igår på Seskarö Värdshus och såg att brädan är utbytt och nu lyser den ny och fräsch bland alla de andra plankorna som en påminnelse om händelsen. Hade det här hänt i USA hade sambon kunnat klappa sig för bröstet idag och räknat alla miljonerna. Trots händelsen  är det en restaurang jag kan rekommendera med högsta betyg.