Han smet …

när jag klev ur och skulle fota vägrenen vid vägrenen.

Kategori |Tisdagsutmaning – smet hos Bildgatan.

-
Avsändare Margareta som ofta ser renar men det är inte alltid sambo tycker att det är läge att stanna, kan inte förstå varför. =). På den här skogsvägen någonstans i ingemansland var det läge och så gör han så här mot mig, renen.
-

Sommaren är inte slut ännu och fler skogsutflykter ska det kanske bli.
-
Du hittar till tisdagsutmaningen om du följer länken här >>>

Inget är som att vänta i väntans tider …

och är det något som jag inte gillar så är det att vänta, helst skulle saker ha skett igår. Lite som ett barn när något roligt väntar bakom hörnet (under vattnet). Tålamod är inte min starka sida.
-
Jag kan tänka mig att det är så de känner de ”stora” fiskarna (inte djuret utan de som utövar sporten) att det är mycket väntan och många kast blir det innan resultat nås. Nu upptäckte jag en trevlig väntan i lördags. Jag hade tagit med mig metspöt, bara för att. Kunde ju kasta ut det och sitta där i solskenet och njuta utan större ansträngning.
_

Det var bara en sak som fattades – flötet. Nå, inte var jag ledsen för det, men sambon kom på att jag kunde bottenmeta. Bottenmeta? Det går alltså till så här (ungefär,  har inte 100 koll) man sätter mask på kroken och en tung tyngd som ska hålla nere (och kvar) kroken, masken och draget någonstans där vid botten. Sedan kastar man ut det hela och så är det bara att vänta …

Jag behövde inte ens kasta ut eller hålla i spöt … det fanns ett lämpligt hål i stenarna där jag kunde ankra fast spöt. Sedan var det bara att vänta …

Det var en väntan som som jag inte ens märkte av. Jag kom inte ens ihåg att jag väntade på något. Allt skötte sig själv och jag kunde ligga och njuta av solen, gå omkring i området och fota. Att vänta på något kan vara trevligt, om vi inte ens märker att vi väntar.

Allt fortsatte sådär. Jag njöt och både håv och spö fick vänta och de kanske väntar ännu. Vem säger att det är jobbigt och långtråkigt att fiska? Allt sköter sig själv. Vad gjorde jag? Fiskade så klart =)
”Inget är som att vänta i väntans tider” – ljuvligt.

_

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 352 -Vänta och 353 -Väntan

-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

-
Avsändare Margareta som hoppas på fler fisketurer och mer fiske. Fiskarna spelar mindre roll för min del, men för sambons skull hoppas jag såklart på stor fiskelycka och att monstren han hade på i helgen kommer in i röken nästa gång.

-
Jag kunde i alla fall konstatera att bottenmeta är lika med bottennapp – ingen fisk och nappet (om det kommer) kommer från botten.

Drömmen om …

Elin? Nej, drömmen om en perfekt sommarmorgon har vi väl alla. Solen ska lysa utan moln i horisonten och temperaturen ska vara över 25 grader konstant, gärna lite varmare och helst ska solen vara extra stor -XXXXL.
-

För mig ser den ultimata morgondrömmen också ut så där men jag är nöjd med mindre, allt utan regn är okej. Jag äger kläder och kan ta på mig efter temperaturen. Att bara vara ute och njuta av livet räcker för mig.
-
Efter vintern som var och den ”depression” jag fick av den extrema kylan gjorde att jag insåg att det behövs inte så många grader uppåt för att jag ska må bra. Jag vet, jag har kläder för det också men det är ändå lite annorlunda. Kanske bor jag fel ställe, vintern är längre här uppe. Nu hade inte de sydligare delarna av Sverige varmare än oss trots att deras termometer visade lite annat. Mäter vi med vindstyrka, luftfuktighet och annat så blir det oftast betydligt kallare i de sydligare delarna, jag har upplevt en del kalla dagar på västkusten och våra -30 i vintras var en barnlek, trots att temperaturen inte visade på mer än kanske 10 grader. Ska jag flytta för temperaturen så inte blir det inom Sveriges gränser, fortfarande har jag hoppet om den perfekta vintern. Det är lika ultimata som drömmen om den perfekta sommaren.
-
Jag har en helt okej ledighet och ännu inte något större som jag kan klaga på. En blandning av regn, sol och bra temperatur. Förra sommaren hade vi ”perfekt” väder, kanske inte för de som behöver regnet. Jag tänker på de som odlar, de måste vara nöjda i år häruppe. Söderut kan jag förstå att bönderna inte sover gott samtidigt som jag kan läsa att lite har de fått, men mest torka och där finns de flesta odlarna.
-
I alla fall så har jag haft några ultimata morgnar och lördagsmorgonen …

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 169 -Lördagsmorgon

-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

-
Avsändare Margareta som hoppas på några fler sköna sommardagar samtidigt som det är skönt med lite variation i vädret.  Jag är ingen som jagar solen, att ligga still och försöka få färg – inget för mig. Nu är ju jag lite orättvis eftersom jag bara behöver visa mig ute för att få färg, om det är det jag vill.
-
Visst har jag viftat på tårna en hel del, men sanningen kommer fram någon gång och att ligga stilla en längre tid, klarar inte det. Väskan innehåller allt som jag behöver en lördagmorgon i den norrbottniska naturen.

Varför …

ser vi sådant här längs våra vägar? Vad är det som gör att en klick människor tycker om att förstöra och sabotera andras egendom? När vi åker efter våra vägar så ser vi ofta ”övergivna” bilar längs vägrenen, står bilen kvar efter ett dygn och vi åker förbi igen är garanterat rutorna sönderslagna och oftast har det skett fler sabotage och sällan står den fortfarande med hjulen på vägen.

Jag vet inte vad som hänt med den här bilen med speciellt kvaddad ser den inte ut så jag misstänker att marodörerna varit framme. De har till och med tagit sig tid till att ge sig till känna med sin signatur. På något sätt tycker jag synd om dem för de måste ju verkligen sakna något i sitt liv – en inre trygghet som gör att de måste gå på döda ting och andras egendom.

Kategori | 365 foton 2010 hos Bildgatan | 332 -Varför?

-
Här hittar du alla andra som också deltar om du följer länken  - 365 foton 2010

-
Avsändare Margareta som önskar att jag ibland hade lite mer av den där förlåtande egenskapen som en del människor besitter men som jag själv inte alltid klarar av att ha.
-
Vad är det som har hänt med oss människor och samhället när vi dagligdags ser sådant här? Jag tycker mig se en ökande tendens och en mer grovhet i handlingarna.
-