var mitt kontor ett ganska typisk sådant med de vanliga färgerna, svart, vitt, silver och lite björk. Någon enstaka färgklick finns men inte så att de märks så mycket.
Men … idag hände det något. Ett paket kom med posten.
Jag blir som ett litet barn på julafton när jag får något fint inslaget. Inte öppnar jag paketen som min mor, skulle kanske ha gjort det eftersom det var ett läckert papper helt i min smak.
-
Nu kikade jag in … och längst in i mörkret.
”Lite” rädd blev jag … Ett par självlysande gröna ögon stirrade på mig.
-
Vad kan detta vara för ett självlysande monster?
Otäckt kändes det och jag rös i hela kroppen, kalla kårar, eller små äckliga möss, kröp efter min ryggrad. Vad var det för något som intagit mitt hem. Jag har ju läst om alla otäckheter som skickas med små paket till myndigheter och även privatpersoner. Var det något från yttre rymden? Det där UFO’t som jag skrev om tidigare, som skulle vara ett av de få alternativ för att jag inte skulle kunna fullfölja månadens rosa inlägg. Var det dags nu? Hade de kommit för att förhindra mig och nu ta med mig till deras planet?
-
Modig som jag är (och alltför nyfiken) drog jag försiktigt ut det där gröna.
Numera kan jag stoltsera med att mitt ganska vanliga kontor numera lyser med ett limegrönt skimmer. Min nya kompis mushubben Beate, fast jag kommer bara att kalla henne för Hubben Beate, är helt underbar (och mycket välbehövlig)
-
Avsändare Margareta som funderar över hur Beate kunde veta att jag så väl behöver en ny hubb (fast vi har ju synkroniserats tidigare, igår besiktade vi våra bilar) och har tjatat om att jag måste åka och köpa en. Hade tänkt göra det till veckan men nu fick jag en som jag inte ens behöver ”gömma” utan en söt liten grön mus som lyser upp min nya datortillvaro. Eftersom jag har mer än en dator så behövs det också med tanke på alla USB portar som ska än hit och än dit. Nu får min andra hubb ett betydligt stillsammare liv genom att jag inte behöver flytta den hela tiden. Den är så ful att den inte ens har blivit döpt och det kommer heller aldrig att ske. Nej nu var jag orättvis, den har en snygg design men inte mer, absolut ingen personlighet. Hubben Beate har redan fått börja arbeta i sitt nya liv hemma hos mig och jag hoppas att hon inte tycker att jag är en för hård slavdrivare, jag stänger av ibland. Sedan hoppas jag att den här 08′an inte ska frysa för mycket här uppe i norr.
_
Tusen tack Beate och tänk att ett misslyckat foto kan bli så bra, tillråga på allt fel misslyckade foto. =)
*
Tillägg efter publicering
Eftersom Shannara har spökligt, skrämmande i sitt tema den här veckan så använder jag mig av detta inlägg även hos henne eftersom jag har lite dåligt med tid imorgon och just nu känns det som att jag inte hittar något mer skrämmande eller spökligt i min närhet än vad jag fick uppleva idag. Och … är inte det här skrämmande och spöklikt så säg? Tydligen har jag lyckats med mycket synkronisering i veckan, kanske detta lite för tidigt men bättre tidigt än aldrig eller hur det nu är man säger. =)
-
Synsk, jag? Skrämmande tanke …
-
Kategori | Lördagsmixen –spöklikt – skrämmande. (bilderna är klickbara)
Sitter här dubbelvikt (av skratt) med en make som har lite svårare att vara dubbelvikt p g a hans 1,96 m, men han asgarvar. Vilken story – vilka bilder å vilken succé. Om du bara visste hur glad jag blir att du gillade hubben. Snacka om tajming eller synkning eller… ja, jag vet inte. Jag har ju en likadan (samma färg) å h*n gör mig glad varje gång jag tittar på honom/henne. Men hur du lyckades plåta den så perfekt förstår jag inte. Försökte nämligen samma sak när jag köpte en till mig själv för någon månad sedan men LEDarna förstörde det hela. Snyggt Margareta, riktigt bra… Bilderna kan du lägga upp hos Shannara imorgon, hon har ”Scary” som tema… å texten passar ju också perfekt.
PS. 1 000 tack för länken:-) Jess hade förresten också gått i samma köpartankar. Shannara har inte mejlat sin adress än så… DS
Perfekt och perfekt men jag fick göra det bästa av det jag lyckades få. Jag har som du sett lagt upp dem hos Shannara när du berättade hennes tema, tack. =)
Kul att ni fick en kul stund och kan förstå att det är svårt att bli dubbelvikt. Jag har en lång son (inte lika lång som din make) skulle kanske kolla om han kan bli dubbelvikt eftersom han har en mor som alltid varit så mjuk, på flera sätt numera. =)
Glömde ju säga: Hubben Beate – ja maken brast ju ut i ett megaskratt, men det namnet är jag ju inte så värst förtjust i. Hubben låter ju så – hmmmm – fett och tjockt och otympligt och ocharmigt – å jag är ju då rena motsatsen till alla dessa attribut;-)
… men om vi skriver så här – tänk vad en hubb kan göra. En hubb är så bra med alla ”tentaklar” ute, den hjälper oss med alla kontakter och alla problem blir lösta. Utan charm? Titta på din egen ”Hubben Beate” och fundera om inte charmen bara lyser om den. =)
Men så söt och näpen! Hoppas du får glädje av henne.
Kram
Hon är redan i full gång med jobbet hos mig, utan betalning.
Haha, vilken underbar hub! Vill ha!
Jag vet inte var Beate köpt den men misstänker någon av de ”konstiga” butiker hon tidigare har skrivit om i sin blogg.
Hahaha!
Takk for kommentar hos meg!
Visst är den söt?
Men va härlig!
Skrämmande och gullig på samma gång. :) Toppenbilder.
Även det gulligaste kan bli riktigt skrämmande om man inte vet vad det är från början. =)
Vilken spännande bildberättelse det blev! Måste dock erkänna att jag inte vet vad ev HUBB är…
En USB hubb är, om jag tar Wikipedias enkla förklaring, en enhet som expanderar en enda USB-port i flera så att det finns fler portar för att ansluta enheter till datorn eller dylikt.
Hahahaha… UNDERBART! Vilken grej. Hubben Beate… Jag kan inte sluta skratta och inte kan jag vika mej dubbel heller för den delen, men här har det mer med tjockleken än längden att göra! ;)
Välkommen in i veckans Mix!
Tack och kul att det även kan roa lite, men samtidigt var det skräckinjagande … från början. =)
[...] av snygg – förlåt om jag sårat någon och smaken är ju som … – Ps. Tänk vad bra hubben Beate skulle göra sig i den här bilen. [...]