Jag är imponerad …

av mina egna gener. Synd bara att det inte var en mindre sil som användes när jag delade ut de. Det verkar istället som att ett stort valnät eller något annat med stora hål var medverkande när de istället hamnade hos mina grabbar. Inget stannade kvar hos mig. Idag har jag varit till min första, trots namnet, och hjälpt honom med att köra lite grejer till återvinningen, de generna finns tyvärr kvar hos mig om ni känner igen ordet återvinning här.

En sak är säker, en mycket kreativ son och en riktig uppfinnarjokke. Han målar fantastiska tavlor, han träsnider och nu har han påbörjat ett superläckert lampprojekt i betong, visar den i ett senare inlägg. Skapande verksamhet genomsyrar hela hans lägenhet just nu och det är det han nu försöker styra upp med att försöka dela upp lägenheten, som inte är så stor, det blir lätt en aning rörigt när en konstnär jobbar. =)

Det hängde två nya tavlor på hans vägg som jag verkligen gillar. Nu saknas bara en list runt tavlan och förhoppningsvis hans signatur så är den bara hur superb som helst att hänga upp på rätt vägg. Den här tavlan var tydligen en av hans kompisar sugen på att köpa … så mamma får den inte.

Nästa tavla är inte riktigt klar, påstod han men jag tyckte om den så … jag hoppas att det inte blir för stora förändringar kanske bara lite detaljer som ska förbättras -vad vet jag.

Som ni ser pågår fler tavelprojekt och därför fick jag inte med hela tavlan på bild men det verkar vara skapande och idérikedom på hög nivå för tillfället och det tycker jag är så underbart. Nu blev mina fotografier sneda, vinklade och med fel ljus men ville ändå fotografera det jag såg.

Bildgatan funderar vidare och kanske letar lite djupare för att söka om inte en endaste liten gen finns kvar undangömd någonstans i min kropp.

*

6 svar på “Jag är imponerad …”

  1. Jag tror ju inte dina gener har försvunnit genom ett hajnät till dina söner. Dina kreativa gener finns kvar bara med ett annat uttryck. Din förmåga att skriva är en värdefull tillgång.
    Men det är ändå kul att din son har fått ärva din kreativitet fast på ett annat sätt.
    Det där med att sova länge på mornarna ligger du i lä. Jag var inte uppe förrän halv nio i morse. Men jag hade inte somnat innan halv 2 i natt. Har blivit en riktig nattmänniska. Hoppas du får en skön helg. I morron är det ju fredag igen.Ha de gott. Kram. Anita

    1. Tack för de orden. Att skriva är kul, men tyvärr tar jag inte mig den tid jag skulle vilja och ofta känner jag att det blir alldeles för mycket blaha och inte vad jag egentligen skulle vilja skriva.

      Sova kan jag också göra ibland men vill inte. Min mor var alltid vaken med tuppen, eller före den, och nu som pensionär kan hon sova till närmare halv tio vissa morgnar. Nu blir det mer nattvak igen när jag inte måste stiga upp och då är det självklart att den vakna tiden på förmiddagen blir lite kortare.

    1. Som framgått så tycker jag det också men jag skulle önska att han såg sig själv och sin kompetens inom konsten mer. Han måste öppna sina egna ögon lite mer och förstå vad jag (och andra) säger åt honom.

Tycker om din kommentar