Att jobba med vitt …

är inte den lättaste aktiviteten man gör och nu kan det vara dags för årets stora vita prestation i privatlivet. Det är förmodligen tur att jag inte har en stor tomt som behöver skottas varje dag. En gång om året måste snön från stugtaket bort med hjälp av spade och snöraka och det brukar vara ett arbete som tar många timmar och mycket energi. Ibland önskar jag att vi hade plåttak som lät snön glida fritt. Några tak blir det och även om de inte är stora brukar svetten rinna ordentligt, kanske inte från mig men från mina nära. Ja, förresten även från mig men det beror inte på att jag är den flitigaste med spaden utan att jag tillhör ett släkte av kvinnor som i en viss ålder (min kom tidigt) inte behöver göra några ansträngningar överhuvudtaget för att andra tror att hårt fysiskt arbete utförts eller att jag bara är otroligt nervöst lagd.

Nu hoppas jag bara på ett behagligt väder till helgen, så årets avtäckning kan ske lite tidigare än vanligt. Min mor har alltid varit den mest effektiva och arbetssamma människa jag känner när det kommer till fysiskt arbete. Det har aldrig funnits något hon backat för och fort har det gått. Numera får vi klara oss utan henne eftersom hon inte är i den bästa kondition med tanke på astman som gett sig till känna senaste åren samt att hon självklart blivit lite äldre och fått andra krämpor.

I år blir det alltså jag och sambo -om inte några andra vill hänga på. Då tänker jag närmast på två stycken med delar av mina gener (och förhoppningsvis mormors fysiska lust -till jobb) i rakt nedåtstigande led.

Mor och jag ”delar” ett flertal av samma gener men inte alla, lite kanske av dessa men de visar sig inte alltid hos mig trots att jag är en envis och tjurig kvinna när jag väl ska utföra vissa saker. Däremot anser jag att när en gen blir trött och lite sliten, med ålderns rätt, så borde det vara självklart att de överfördes till barnen för att den ska kunna föras vidare -generation efter generation. Var tar de annars vägen?

Nu har jag inte ens diskuterat eventuella helgaktiviteter med sambo men det är Jokkmokks marknad i helgen och därför skulle det vara ypperligt att slå två flugor i en smäll. Flugor? Nu var jag väl ändå ut och cyklade för inte har jag sett några flugor att slå ihjäl? Cyklade? Har inte ens kommit på tanken att ta fram cykeln så det var också helt galet.

Det är bäst att jag slutar innan jag är ute på för djupt vatten. Här kör vi bil på isen och jag pratar om för djupt vatten, skulle var händerna i diskhon i sådana fall.

Bildgatan som funderar vidare i tysthet innan allt för många grodor hoppar ur munnen på mig.

Ps Bilderna av mor i aktion är från 2008, jag sitter på trappan och fotar.

8 svar på “Att jobba med vitt …”

    1. Förstår det -alltid sugen på lite snöskottning. Det skulle kanske vara lite variation av ditt ”eviga” resande bland hettan och värmen med den alltid stora gula saken på himlen.

    1. Skulle nog jag också -nej nu tar jag om det – Det skulle jag också har gjort, tackat nej till det fina erbjudandet.

  1. Har känslan av att din hjärna redan är vit…
    Nej, herregud, snöskottning ger säkert några muskler men nej, det är då ingenting för mig. Jokkmokks marknad säger jag bara eller trappsittning med kameran i högsta hugg eller servering av fika eller…

    1. Nja om du menar fläckfri så nej men tankarna på snöskottning, ja. Tanken var att förena de där två -Jokkmokk ligger inte så många mil från stugan. Har kastat ut några blänkare till grabbarna, men tror inte att svaret blir som jag önskar. =)

Tycker om din kommentar