Miljonär …

skulle jag absolut vara, om all den tid som ibland läggs ner på de mest konstiga och suddiga objekt som finns i mina fotoarkiv omsattes i kronor och ören.

Det hände en gång, en vacker, varm och solig höstdag i augusti 2010. Margareta gick där längs älvstranden på Laxholmen och helt plötsligt fick hon syn på något skimrande vackert som lyste upp bland stenarna. Salig över att finna detta unika objekt i denna natur plockade hon fram kameran och smög sig sakta nära, riktigt tätt intill tog hon några foton. Märk väl, inte ett utan ganska många fick hon av detta sällsynta föremål. Väl hemma i stugan tömde hon kameran och arkiverade hela dagens skörd i en ny mapp att bevaras för eftervärlden. Sedan föll den i glömska till igår och allvarligt talat så vet jag inte varför jag fotar så mycket skräp.

Jag tror … nej jag tror ingenting för jag vet inte och kommer aldrig att förstå mig själv när det gäller mitt eget fotande. Om jag då åtminstone skulle försöka få till lite roliga foton eller testa nya inställningar, men nej ibland knäpps det bara av utan tanke på någonting speciellt.

Nedan är då ett exempel av vad som fotades den där sköna varma dagen i augusti. Solsting? Åtminstone ett mycket oskarpt syfte.

Var på väg att radera hela mappen igår men kanske att … jag låter den vara kvar med slängda påsar, trasiga flaskor, lämnade aluminiumformar och allt annat skräp som jag ”råkats” lägga objektivet mot den dagen. Kanske kan jag ändå göra något av det?

Tänkte jag och nu gjort …

Även om inte du förstår (det gör jag inte själv) så har jag haft roligt och har både glömt tid och rum när jag suttit här och lekt med penslar, skärpor och massor av lager.  Det är inte första gången och det är det jag menar med att om jag kunde omsätta tid i pengar, då skulle jag …

Det tar lång tid för mig enär jag inte har någon kompetens för det här egentligen. Jag lär mig genom att testa och ibland snappar jag upp något, i en tidning, på webben eller hos någon annan bloggare. Oftast har jag glömt det till nästa gång, därför blir aldrig mina bilder den andra lik eller så kanske det har att göra med att jag använder olika foton?  Vem vet. Jag skulle kunna jämföra PS med en elitidrottares liv, träning och åter träning för att hålla sig kvar.

Slutsats – Jag är egentligen på den nivå som alltför många nyårslöften handlar om: -I år ska jag träna mer, jag ska bli bättre och min utveckling ska märkas.

Bildgatan funderar om det är försent för ett nyårslöfte.

*

Kategori | Tisdagstema hos Bildgatan – oskarp

Fler oskarpa inlägg hittar du om du klickar på länken här >>>

8 svar på “Miljonär …”

    1. Jag kastar numera och det är rensningen som tar tid, att ta bort det som sparats. Det jag också tänkte på är all tid som jag sitter och kreerar med alla foton till oigenkännlighet.

  1. Alltså spontant när jag såg bilderna tänkte jag på karneval i Rio. Bilderna är kanooooon – inte speciellt oskarpa heller med mina mått mätt. Älskar skräpbilder bara därför att…

    Det är aldrig för sent för att avge nyårslöften – men kom ihåg otroligt få hålls;-)

    1. Varför inte, sambo tyckte det som ut som tyger. Nu har de kanske inte så mycket tyg på sig men de som förekommer är färgglada och fransiga.

      Jag avstår från löftet och bara leker, för du har rätt.

  2. Konstiga saker är konstigt kul o att leka med foto är hur kul som helst, men livsfarligt för tiden springer iväg o vipps har man missat både middagen o att man skulle sova..eller nått!!

    -30 grader???? fy för de läe…här är -5 o de e illa nog..

    Kramiz

    1. Det var det där med att vi behöver näring och sömn =)

      Därför livsfarligt både för kropp och själ – överlevnadsinstinkten försvinner.

  3. Mendet blev något bra av det till slut.

    För sent för nyårslöfte? Vet inte men det lär vara det löfte som bryts oftast så kanske är det ingen bra idé ;-)

    1. Om man gillar det abstrakta och ”lite” konstiga så kan jag också tycka att den är kul.

      Det var det jag visste, ingen idé alltså. =)

Tycker om din kommentar