För 30 år sedan …

och åren där runt i kring, så vistades vi en del på västkusten. Nu flyttar min äldsta tillbaka dit ännu en gång, har bott där något år i början på 2000-talet. Läste att han saknar Slottsskogen, vilket fick mig att direkt plocka fram och skanna in första gången han besökte den sommarmiljön.

Han myser och kommer med skräckblandade känslor ihåg de läskiga grisarna. Jag kommer inte ihåg några grisar (men jag vet ju att det finns djur där) och funderar hur han kan minnas det. Däremot kommer jag så väl ihåg mitt hår, en totalt misslyckad färgning som resulterade att jag fick gå omkring som halvblondin under en period, inget jag var glad över men man lär sig av sina misstag, trodde jag då. Kanske därför min hållning ser ut som att jag sålt smöret och tappat pengarna. Eller mer att någon lagt alla sina problem på just mina axlar – hur nu någon kunde tynga mig med det, på min första sommarsemester som nybliven mamma i en otrolig hetta den sommaren.

Nu funderar jag om han talar sanning när han säger att han längtar till Slottsskogen. Kan det inte vara så att …

det är polarna och alla brudarna …

Men kanske så lockar även –

Livet vid vattnet, oavsett om det är ute till havs med farfars båt, eller kanske med egen gummibåt eller bara den där trygga på Liseberg. Klipporna har alltid varit en favorit, det var där han hittade sitt första drömyrke – som krabbforskare vid något marinbiologiskt laboratorium, där skulle han få sin inkomst som vuxen.

Jag hamnade i den här sentimentaliteten när jag läste en kommentar hos sonen och blev ”tvungen” att även lägga upp en bild hos honom för att sedan själv, av bara farten, fortsätta med lite inscanning av några bilder från hans tidiga somrar på västkusten. Sedan kan jag ha nytta av den här påbörjade inscanningen när han om några månader firar jubileum av sin födelse.

Jag hoppas att han kommer att fortsätta trivas lika bra där som han gjorde på den tiden och aldrig ville följa med hem, det hände att han stannade lite längre eller så åkte han ner själv och farfar fick tidiga morgnar med mycket diskussioner och frågor. Fast … jag blir inte ledsen om han någon gång flyttar ”hem” igen.

2 svar på “För 30 år sedan …”

  1. Jag förstår sonen, som verkar ha en egen blogg också!!! Gbg är mysig å klimatet är ju minst sagt lite ”vänligare” än i Luleå;-)

    1. Inte egen blogg, på FB som alla andra. =) Jag tycker också om Gtbg men klimatet vintertid vet jag inte om jag gillar, mycket kallare än i Luleå även om inte temperaturen visar det.

Tycker om din kommentar