Alla är vi barn i början …

och ibland känner jag mig som att det är i det stadiet jag fortfarande befinner mig i. Kanske inte i alla lägen då jag i stället funderar ”hur gammal är jag egentligen”. När det gäller fotograferandet så dyker de där förstnämnda tankarna upp rätt ofta.  Många gånger är inte mina tankar på inställningar och hur fotot ska bli bra, utan jag koncentrerar mig på bilden jag vill ta och den som jag ser framför mig.

Det gör självklart att bilderna inte alltid blir perfekt exponerade eller på andra sätt ”rätt” enligt alla regler och normer som finns kring det här med ett bra foto.  Jag har köpt mycket fototidningar och kan väl en del saker i huvudet samtidigt som jag hoppat över några steg i utvecklingen och gått vidare till det där att inte bry sig så mycket om vad som gäller.

I många tips står det just det där att man ska tordas gå utanför men klara av och kunna det riktiga innan men börjar experimentera. Jag har gjort tvärtom, jag har vågat, men ändå inte riktigt fullt ut eftersom jag har reglerna och min egen självkänsla som en ganska stor stoppskylt många gånger.

Att jag sedan inte fattar är något helt annat. Teoretiskt så kan jag läsa mig till saker och ting, men sedan när jag står där och ska göra inställningarna … då kommer minnet och svordomarna. Vad bra att det då finns så mycket automatiska saker i menyerna när jag ändå vill ha ett foto som är … om inte ok så i alla fall så pass tydligt att jag förstår vad jag har fotat, även om jag gillar mycket suddighet så bör ju kanske någon del av bilden vara förståelig. Jag skriver förståelig eftersom en suddig bild också kan vara läcker, riktigt läcker.

Om någon frågar mig vad jag tycker om … ? Det kan jag inte svara på. När jag ser en bild så vet jag oftast om jag gillar eller ratar den. Sedan kan jag inte heller säga vilken typ jag tycker om, det handlar oftast om sammanhanget och vad bilden ska användas till. Det är viktigt för mig. Jag kan tycka att en vacker bild är dålig när jag ser den på ett visst ställe och i ett syfte där jag inte känner att bilden passar, men även tycka att bilden är vacker när jag tänker på den inom ett annat användningsområde.

För mig är inte foton något som ska samlas i ett fotoalbum (undantag finns) utan jag tänker alltid vidare och funderar var och hur bilden kan utvecklas. Mina egna finns i externa hårddiskar, knappast bättre men idéer och tankar finns … åtminstone en bit på väg, även om det inte är många meter som har avverkats.

Former fascinerar och därför blir det mycket av den varan och det gör att man blir lite idiotförklarad, även om ingen säger det högt (inte med talet).  Blickar och diverse kroppsrörelser kan också ta död på den mest kreativa.

Sedan handlar allt också självklart om tid, för kreativitet och utveckling tar tid och kostar pengar. När ska man jobba?

Nåja, i morgon börjar jag i alla fall en fotokurs som pågår under fem dagar och det ska bli riktigt spännande .”fånga ljuset” är temat och det känns oerhört intressant. Vem vill inte fånga det, oavsett om man fotar eller inte.

Nu kan jag inte skriva mer här ute på ön för tillfället, solen lyser så starkt och jag tänkte lägga mig i solstolen och bara … just det vifta på tårna och njuta av livet som sådant. När du läser det här har jag lagt upp inlägget med mina tankar och några former som jag fotadet igår. Långt behövde jag inte gå, de finns inom nära räckhåll och det här är en del av de foton som lockar till rynkor och stora frågande ögon hos vissa medan andra kanske förstår mig.

[nggallery id=34]

 

Fotona är i dagsläget oredigerade förutom att de är förminskade, men klicka gärna på bilderna (istället för bildspelet) så blir de trots allt lite större och du kan se att även några enkla blad kan ge vackra former och ljuset, med hjälp av den där gula starka på himlen.

Det här var fortsatta tankar i temat FOTO dagbok där jag skriver text och publicerar bilder kring fotandet och all frihet som det ger mig.

Vill du även läsa andras funderingar och se bilder går du vidare till temat FOTO dagboken och följer länkarna.

4 svar på “Alla är vi barn i början …”

  1. Form linjer färger och ljuset som dansar runt – det blir en riktig höjdpunkt att se bilderna efter att ha läst texten!
    Och jag känner igen mig i mycket.
    Man (jag) vill så gärna hitta mitt egna bland det ”lagbundna” inom fotograferandets konst :)
    Tack för att du påminde om uppdatering!

  2. Du har ju en hängiven supporter i mig, jag har alltid gillat dina bilder och det konstnärliga ögat i dem. Hoppas att kursen ger dig det du vill ha och eftersträvar:)

  3. Du har verkligen lyckats med dina bilder och fångat ljuset. Redan före kursen… Hoppas i alla fall att den blir tuvecklande och intressant.

    Lycka till.

  4. Bilderna är helt fantastiska. Enastående faktiskt. Underbart – ja ibland saknar t o m jag ord eller också har jag inga superlativ kvar…
    Vad gäller fotografering så är vi helt olika, men det visste du ju redan. Jag tänker aldrig när jag ”shootar”, jag ser nå’t som jag gillar och tror att inte många uppfattar, åsså väljer jag ”blomman, som jag har lärt mig är makro åsså klickar jag, oftas i en konstig vinkel.
    Du nämnde att ja PSade mitt ”betongträd”. Ja så kan man ju se det, men de enda favokontroller som jag känner till är ”autokontrast” och ”autonivåer”. På sin höjd använder jag mig av ”kurvor”. Tragiskt jag vet, men för mig är det en lek – utan tanke – bara sådär. Har inga ambitioner heller med större kamera eller så. Men jag beundrar dig och så många andra som ”förstår” vad ni gör!!!

    PS. Sidan blir bara tyngre och tyngre. På PCn här tog det en minut och 30 sekunder att ladda, iPhonen vägrade tvärt. Kontakta Loopia säger jag bara;-) DS

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.