När jag tidigt på morgonen sitter …

ute på altan och dricker mitt morgonkaffe och kikar till vänster så ser jag – ja, vad ser jag?

Den lilla harungen som nyfiket och ändå uppmärksamt lyssnande sitter och funderar över livet på ön, ett ganska behagligt sådant.

På eftermiddagen sitter jag återigen på altan och intar nu eftermiddagskaffet och istället tittar åt höger – ja, vad ser jag då?

 

Fortfarande harungen som nu bytt sida (om det är samma) och lagt sig i en lite mjukare och mer skyddad miljö.  Det är vid sådana här tillfällen som jag än mer inser hur bra jag har det och att det måste vara någon form av ledighet.

Att få uppleva djurlivet så nära inpå och med kaffekoppen i handen samtidigt som jag lyssnar på en mångfald av olika vackra fågelsånger. Det gör jag inte hemma i Luleå, även om jag kan se en och annan hare skutta förbi och höra en del fåglar, mest kråkor, skator och måsar. Det blir inte på samma sätt och mina tankar till om vi människor verkligen är skapta för att vistas i betongklumpar av olika storlekar, som vi till råga betalar miljoner för, är livskvalité.

Nej, jag vill inte stoppa utvecklingen och vet att det är i städerna jobben finns, men … borde inte valfriheten finnas med all teknik? Jag vill inte pendla hur långa sträckor som helst, samtidigt som jag skulle önska … Tur att vi är olika och många faktiskt vill leva det där hektiska stadslivet och helst aldrig vara ensamma.

Jag älskar stadslivet mellan varven och tycker om att umgås med människor, det gör jag även här ute på ön,  däremot skulle jag vilja vända vinkeln av mitt liv lite mer lodrätt, 50-50.  Jag trivs med mig själv och känner mig aldrig ensam, även om så är fallet ibland.  Lyckas oftast med konststycket att roa mig själv och dagarna rusar i orkanfart trots att det nu varit vindstilla under en längre period.

Nåja, jag klagar inte utan njuter och med det väder vi har haft de senaste veckorna ska jag absolut inte klaga (och gör det inte heller) . Den här sommaren bor vi ute på ön, har till och med flyttat med oss morgontidningen, och om några veckor åker vi till en större stad än Luleå, vilket jag också ser fram mot. Luleådagarna den här sommaren blir lätträknade. Mitt jobb, det jag har, kan jag till största delen utföra härifrån – tack vare tekniken.

En dröm som återstår, att idoga forskarresultat och en del försöksverksamhet visar på hur vi ska kunna lagra all den här solen, värmen och ljuva livet inom oss och sedan plocka fram när temperaturen ligger runt -30 om några månader.

Nu blir det här långa inlägget också en illustration av fredagsfoto och ordet ledighet – ja, jag vet – inte fredag men har jag nu levt under mottot fredag hela veckan en tid så fortsätter jag ett tag till.

Kategori | Fredagsfoto – Ledig

Om du fortsätter till fredagsfoto får du fler lediga deltagare med olika tolkningar  i länkarna.

6 svar på “När jag tidigt på morgonen sitter …”

  1. Det finns mycket att fundera över vad gäller arbete kontra ledighet och stad kontra land. Själv trivs jag bäst i hemstan Malmö, på landet eller i småstäder blir jag lätt rastlös. Och även om jag har ett jobb som är helt OK så föredrar jag att vara ledig. Så är det bara.

  2. De är så fantastiskt fina. Fotade ju vildkaninfamilj när jag var ute för någon månad sedan, i ottan, det är sånt som liksom gör att man kan le i flera dagar sedan. :) Fint fångat med din kamera!

  3. Så härligt att ha djurlivet in på knutarna. Den lilla harungen gillar säkert växtligheten runt om dig förstås. Omväxling förnöjer så det kan väl bli kul att åka till stora staden.Vi har faktiskt pratat om det också för det var ett tag sedan. Nu håller jag på att försöka heja fram tjejerna till semifinal. Det står 2-1 till Sverige i halvlek. Ha en bra fortsatt söndag.Kram. Anita

Tycker om din kommentar