Sinnesupplevelser …

är något som jag får genom att bara vakna på morgonen och inse att nu är det en ny dag och förhoppningsvis har den något glädjande och trevligt med sig.

I morse var uppvaknandet inte alls bra, som det normalt är. Det var hemskt att höra den skarpa och höga ljudsignalen från telefonen ganska tidigt på morgonen och få de där obehagliga aningarna om att nu skulle den här dagen ge mig ett besked som jag hade hoppats att slippa. Nu blev det inte så utan mamma ringde för att berätta att min moster Sara avlidit under natten, bara 66 år ung. Livet är inte rättvist och jag tycker nog att vi har drabbats alldeles för ofta och hårt i vår familj av att människor dör alldeles för tidigt. Tycker att det borde räckt redan för länge sedan, men det verkar inte vara så.

Fast, jag tycker överhuvudtaget inte att människor ska dö, oavsett i vilken ålder de är. Så länge vi har livsglädjen och viljan att leva borde vi få finnas kvar här på jorden och uppleva. Uppleva allt som händer både inom och utanför oss, att få de där sinnesupplevelserna som fredagsfotot efterfrågar idag. En utopi, men en gång kanske om inte vi alla försvinner långt före.

För någon vecka sedan besöktes kyrkogården i Karungi, där sambon har sina föräldrar begravda. Vi gick runt på den lilla kyrkogården och av naturliga skäl så känner sambon till ett stort antal av de människor som finns begravda där, eller deras ättlingar. I en mindre kommun så känner alla alla eller åtminstone vet vem de är, bara gräv lite så kanske det också finns ett släktskap någonstans. En stilla promenad gav många sinnesupplevelser av ro och egna lite djupare tankar samtidigt som många minnen av personer kommer upp. Där hittade jag också det fina motivet till dagens fototema.

Kategori | Fredagsfoto – Sinnesupplevelse | hos Bildgatan

Om du fortsätter till fredagsfoto och länkarna får du sinnesupplevelser av skilda slag.

En aning sorgset inlägg och sådana här dagar kommer självklart stunder av mycket tankar samtidigt som jag måste fortsätta framåt. Mitt inlägg om surströmmingen, det årliga, blir det inget av men vi ska åtminstone äta den på två ikväll, sonen har åkt hem och vi är helt allena denna helg.

Var rädd om dig och vårda det du har -både dig själv och alla människor i din närhet.

8 svar på “Sinnesupplevelser …”

  1. Är inte livet underbart, obegripligt, som det är. Något att glädja sig över varje morgon. Efter min mor och fars dödar kände jag sorg, men den var hanterlig. Skulle det hända mina barn eller barnbarn något, skulle jag inte hämta mig. Det är nog min enda skräck.

  2. Svar:
    1. Fotar jag med ajfånen – alrig om jag kan låta bli
    2. BIBare är praktiska – man slippergå til Systemet så många gånger och få dåligt rykte;-)
    3. Vintern under friare former – nu blir jag misstänksam;-)
    4. Vi dricker inte heller spanska viner – förutom när vi är i Spanien.
    5. De hade ”väggar” men inget tak (föregående inlägg)

  3. Visserligen ett sorgset inlägg, men fint tack vare att du skriver om dina funderingar kring döden och livet. Att gå bort vid 66 års ålder är hemskt och din stackars mamma är säkert väldigt ledsen nu – ja du med antar jag.
    Å sista meningen i ditt inlägg är så sant, så sant. Försöker faktiskt följa ditt råd mer och mer, speciellt med mina två bästa vänner N och R på näthinnan. ”Carpe diem” har fått en helt annan innebörd för mig, och jag tror att du har samma tankar, då många i din familj gått bort alldeles för tidigt.
    Surströmming – mums!!! På torsdag är det surströmmingsfest i Sundbyberg (som du har läst om på min blogg förra året) så där ska jag frossa:-)

Tycker om din kommentar