Lugnt läge …

här i Linköping och min bortavaro just nu beror mer på att jag nästan dragit ur kontakten till datorn ännu en gång. Mycket bortkopplande har det blivit den här enormt långa hösten, för någon vinter verkar inte vara på ingående ännu.

Den här gången lämnade jag också hemma kameran, i alla fall den ena och vädret har inte heller gett mig lusten till några längre utflykter, inte ens promenader. Trots att sambo tar en långpromenad varje morgon så har jag inte riktigt hunnit med. Blåsten och regnet har absolut inte tillfört att lockelsen blivit större.

Just nu har jag kanske jobbat klart för dagen, lite återstår men måste vänta på lite support från högre ort. Strax blir det skidskytte och även om jag inte längre ”älskar” vinter och kyla så är det helt klart en av mina favoritsporter. Nu behöver inte jag gå ut och frysa för att njuta av prestationerna, det räcker med att slänga ner bakdelen i ett varmt TV-rum och sedan bara heja. Enkelt och helt enligt det som känns lagom för mig just nu, även om sambo har hotat en hel del med att i år ska skidorna vallas ordentligt och nyttjas till bristningsgränsen. Hmm … tycker mig ha hört det några vintrar och fortfarande har jag varken sett till vallan eller spåret på två år. Inte i några stora mängder i alla fall. Sedan är det en annan detalj som är ganska viktig för den motionsformen … att det finns snö.

Kanske … att den kommit när vi återvänder till de norra delarna av landet i nästa vecka, men sist jag pratade med Luleå så öste regnet ner samtidigt som vindstyrkan var betydligt kraftigare än normalt – till och med för Luleå.

Nej, nu är det dags att gosa ner sig i fåtöljen och vara med på dagens motionsrunda – heja alla underbara skidskyttetjejer som ger allt för att vi soffmotionärer ska få dagens kroppsrörelser tillgodosedda -åtminstone de muskler som sitter i munnen.

Ett svar på “Lugnt läge …”

Tycker om din kommentar